Jordfästningar.

Till gravens ro fördes på onsdagen stoftet efter förre hemmansägaren Fredrik Nilsson, Hemmor i Garda.
Sorgehögtiden inleddes i hemmet vid Hemmor, där en andaktsstund hölls, varvid pastor Arnold Sandberg läste Uppb. 7: 9-17 samt höll en kort betraktelse över det lästa och ledde i bön. Stunden omslöts av sång. Kistan fördes därefter till missionshuset, där en ganska stor menighet mött upp. Under musik fördes kistan in, varefter högtidsstunden inleddes med sången ”Hemlandstoner mäktigt ljuda”. Pastor Lennart Olsson höll så en gripande betraktelse med ledning av 2 Kor. 4: 14, 16 —18. Tal. framhöll huru döden drar genom hemmet och skiljer dem åt, som stått varandra nära, men huru Gud under allt är den starkare. Den yttre formen bryts sönder, men anden går till en högre värld. Så bryter evighetens sol genom de tunga molnen och lyser oss hem till hemmet där ovan, och då blir själva döden intet avskräckande. Pastor Sandberg sjöng ”När jag från Pisgas höjder”, och pastor Olsson förrättade jordfästningen efter frikyrklig ritual. Unisont sjöngs därefter nr 424: 1, 5 i Missionsförbundets sångbok. Nu följde några korta tal vid båren, hr Herman Larsson frambar de närmaste sörjandes tack till den avlidne, hr Fritiof Johansson talade för Garda friförsamling och erinrade om vad den avlidne i sin krafts dagar varit för denna samt som personlig själavinnare, och slutligen talade hr R. Lagergren som en gammal vän till den avlidne. Stunden, som var allvarsmättad och gripande, avslöts med sången ”Så även jag skall vinna i Jesu Kristi namn”.
Härefter fortsatte processionen till Garda kyrkogård. En rik blomstergärd ägnades här den avlidne, varvid särskilt märk’ tes en krans från Garda friförsamling med vita band (Tack för livslång trohet i Herrens tjänst). Gravsättningen avslöts med sången ”0, må ingen bli tillbaka”.
Efter gravsättningen samlades man åter i missionshuset, där efter sång de närvarande bjöds på kaffe, och sedan följde en minnesstund, varunder hrr Karl Karlsson och Fr. Alfvin samt pastor Olsson erinrade om den avlidnes livsverk och manande ord riktades till de församlade. Pastor Olsson sjöng även en solosång.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 februari 1943
N:r 47

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *