qväll och inga bref eller tidningar färskare än från söndags middag 4 Mars — se der den trefliga situation, i hvilken vi för närvarande befinna oss.
Sedan Vesterviks hamn och skärgård befunnits otillgängliga, aflemnade »Sofia» i fredags vid Kåreholm på Ölands östra kust medförande post från Gotland, men kunde vid återkomsten hit samma dag icke medföra någon post, enär denna befans i Vestervik. Då sannolikhet syntes för handen att vi icke på länge kunna komma i förbindelse med Vestervik, beordrades posten tillsvidare till Kåreholm — öfvar Kalmar och sju mil landväg på Öland — öfver hvilken plats vi alltså, liksom under föregående strängare vintrar, få underhålla vår förbindelse med den öfriga verlden.
Postens beordrande till Kåreholm skedde på fredagen telegrafiskt, men det drager en lång tid från Vestervik och dit, hvadan man icke vågade antaga att posten skulle kunna vara i Kåreholm tidigare än på lördags gnäll, På lördags morgon afgick alltså Sofia för att efter rekognosering rörande förhållandena i Vesterviks skärgård angöra Öland och på söndags f. m. hit återvända.
På lördagen hördes intet från ångaren och på söndagen icke heller ett ord, men i dag på morgonen telegraferades från Borgholm, att posten till Gotland igår gnäll anländt till Kåreholm och att den idag på morgonen skalle utväxlas med ombordvarande post på Sofia, som låg en mil från land vid iskanten. Att posten icke förrän igår gnäll nått till Kåreholm, måtte hafva berott på snöhinder, vare sig på jernvägarne eller på Ölanda landsvägar.
Det är ett stort fel i anordningen med de underrättelser, vi här på Gotland erhålla om våra posters öden under vidriga vinterförhållanden. Det är ett knussel på telegram eller en bristande omtanke på något håll, som icke längre bör få forttara. Ty både på lördagen och söndagen hade vi väl kunnat erhålla telegram om att Sofias post härifrån icke afiemnats. Och det ligger en icke oväsentlig upplysning äfven uti detta icke. Man har då åtminstone den utvägen att, om ett angeläget bref fördröjas på vägen, genom telegrafen framskaffa dess innehåll.
Telegrafen! — Ja, vi hafva ett k. m:ts och riksdagens medgifvande att portot skall sänkas till hälften »under den tid postförbindelsen mellan Gotland och fastlandet till följd af naturhinder är afbruten». Hade det varit obilligt, om denna bestämmelse tillämpats under både fredagen, lördagen och gårdagen? Efter vår mening icke. Men det är en lång historia att få den nedsättningen till stånd. Underrättelse skall utgå härifrån och genom telegrafverket meddelas Sveriges samtliga stationer, och innan det medhinnes — ha vi åter postförbindelsen klar. Det är med hänsyn härtill, som det är af så stor vigt att vi må få snabba och täta telegram om postens öden öfver det nu isfylda hafvet. Lämpligast synes oss det uppdraget tillsvidare kunna lemnas åt Borgholms postkontor.
Gotlands Allehanda
Måndagen 12 Mars 1888
N:r 21