Medicinalstyrelsen

har förordnat underkirurgen vid Sabbatsbergs sjukhus Ax. B. Clauss att bestrida läkaretjensterna vid lasarettet och hospitalet i Visby under den tid med. d:r Bolling innehar förordnande att bestrida ett medicinalrådsembete.

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Dyra tyckas de fisknät blifva, om hvilkas ersättning fiskare Toftén tvistar med kapten Vulfcrona. Idag hördes å svarandesidan ett vittne, långlotsen J. A. Lundgren, som skriftligen intygade, att kapten V. ej kunnat manövrera annorlunda än han gjort. Svaranden erhöll ytterligare uppskof för flere vittnens hörande.

Gotlands Allehanda
Måndagen 31 December 1888
N:r 105

Från landsbygden.

Hoburg, 26 Dec.
Ovanligt fiskafänge.
Att fånga Säl i ålryssjor hör väl till det mindre vanliga. Så hände sig dock häromdagen, då det befans att en säl, (troligen under jagt efter någon mindre fisk) inkrupit i en störte ålryssja, der den på morgonen påträffades af den förvånade fiskaren.

Ett länge kändt behof
har varit rådande inom Vamlingba och Sundre socknar, i det att någon sigtqvarn icke funnits närmare än i Burgsvik. Nu har dock en företagsam hemmansägare i Sundre låtit uppföra en större väderqvarn, hvilken i dagarna afprofvats.

Gotlands Allehanda
Måndagen 31 December 1888
N:r 105

Från sjön.

Det nya ångfartyget Miranda, hemma i Göteborg och fördt af kapten A. Örbom, stadt på resa från Ryssland med last af råg, har annandag jul på aftonen strändet vid Näsby på Ölands östra kust. Maskiorummet är fullt af vatten, Bergnings- och dykeribolaget Neptuns &ogfartyg Poseidon är sysselsatt med bergningen af fartyget.

Gotlands Allehanda
Måndagen 31 December 1888
N:r 105

Handel och Sjöfart.

Inkomna fartyg: Till Visby: 21 Dec., jakt Teodor, Toff:6a, Fårösund, spanmål 23 Dec., skonert Karl Johan, Åman, Stockholm, fotogéa och gasolja. — Till Slite: 13 Dec., brigg Dorette, Nyström, Helsingör, barlastad; skonert Aya, Jönsson, Hudiksvall, trävaror (baverist); 16 Dec., galeas Vilhelm, Bargedahl, Köbenhavn, barlast.

Utgångna: Från Visby: 19 Dec., jakt Karolina, Österberg, Ekvizen, barlast. — Från Klinte: 20 Dec., skonert Karl Johan, Fisch, Kiel, trävaror.

Gotlands Allehanda
Fredagen 28 December 1888
N:r 104

Passagerarelista.

Från Stockholm med Klintehamn 27 Dec.: kapt. Leatz, dr Hansson, hr Sandstedt; fröknarna Svensson, Wahlbäck, Molander samt 6 försalongspassagerare.

Gotlands Allehanda
Fredagen 28 December 1888
N:r 104

Från landsbygden.

Rone, 23 Dec.
Tvänne tillbud till eldsvåda
ha yppats här i socknen helt nyligen men i tid blifvit afvärjda.
Det ena var hos en arbetarefamilj, der barnen, tre till antalet, lekte inne ensamma, Modren hade aflägsnat sig på en kort stund och under tiden togo de små sig det orådet före att bära aska ur spisen upp i sängen. När nu sängkläder och halm fattade eld gick den äldste ut och tillsade sin fader, som lyckligtvis var i egendomens ladugård tillstädes. Då alla karlarne kommo var rummet nu fyldt af rök, hvarur de små halfqväfda rycktes ut. Sängen blef ock förstörd men elden släcktes.
Det andra tillbudet inträffade vid en by nere i socknen, der en tjenstepiga satt ett ljus i sängkronan samt lagt sig och somnat utan att släcka RN Om natten väcktes hon af en stark rök och steg upp för att med husfolket rådgöra hvar den hade sitt uppskof. Det befanns då att det var i hennes egen säng, der halm, madrasser och en del kläder redan förkolnat, Ljuset hade fallit ned i sängen och antändt.
Som kyrkh. Söderström, ehuru till min förvåning väl sent, tagit till orda emot ett meddelande af 20 Nov., deri han påstår att fyra stora osanningar influtit får jag bedja red.
ofördröjligen införa följande

Svar.
Jag vill bemöta punkt för punkt.
1:o) Begreppet stor kan hos olika personer vara något olika. Då en annan förevisare för några år sedan här i skolan förevisade en panorama, voro åskådarne icke hälften mot nu.
Dessutom bevisa inträdesafgifterna intet, emedan joAnga godhetsfullt nog insläptes utan att betala.
2:o) Att tillkännagifvandet ej skedde från predikstolen berodde på en omkastning i sista ögonblicket, Så var emellertid, ämnadt. Det kan för öfrigt qvitta lika, hvar det skett.
Uppgiften lade ej vigt vid stället. En inom vårt samhälle aktad person uppgat ;det så och jag trodde honom.
3:o) I denna punkt har icke sagts att!pastor direkt aatat 91 anava at; hålla föredrag.8tt skolrådsledamöternas protest i någon mån der skulle haft sin upprinnelse. Det måtte bero på förbiseende att detta stämplats som osanning.
4:o) Skolrådsledamöterna yrkade på dörrens stängande och salens utrymmande. Detta är sanning och det är hulvudsaken, hvilket ej heller af pastor förnekas.
Härefter frågas: »hvad återstår då såsom fullt sanningsenligt ?»
Derpå svaras: det återstår som sanning:
1) att förevisningen verkligen ägde rum;
2) att pastor tillåtit den utan skolrådets hörande;
3) att tre eller fyra skolrådsledamöter voro missnöjda;
4) att dessa yrkade salens utrymmande;
5) att detta nekades och kunde väl ej annat på grund af tillkännagifvandet och
6) att pastorsembetet ej klandrades för detta, ej heller yttrades ens en half mening om att förevisningen vore underhaltig.
Brefskrifvaren.

Gotlands Allehanda
Fredagen 28 December 1888
N:r 104

Från forskningen om Gotlands forntid.

Direktör Nordins undersökningar i gotländska »kämpagratvar».
För kännedomen om Gotlands forntid hafva direktör Fredrik Nordins undersökningar varit af stor betydelse. I öfver tolf år har han nästan hvarje sommar egnat några veckor åt arkeologiska undersökningar i sin hembygd, mest gräfningar i förhistoriska graffält från olika perioder. För att fatta betydelsen af de grafundersökningar, som sedan 1876 regelbundet pågått med anslag af Antiqvitetsakademien, bör man ihågkomma, att: dessförinnan, utom de tidigare gräfningarna af past.-adj. Ekdahl, som helt naturligt ej utfördes med den noggranhet, som nutidens vetenskap fordrar, samt några mindre omfattande af hrr B. E. och H. Hildebrand, O. Montelias och S. Ulfsparre, inga systematiska undersökningar på Gotland blifvit utförda. Den som känner, af huru stor vigt dylika gräfningar äro för ett rätt uppskattande af de mera tillfälligtvis anträffade fornsakerna, inger lätt hvilket rikt materiel på dessa senare år kunnat framkomma, äfven med mindre anslag. Frukter af arbetet hafva ej heller uteblifvit. Ena hel rad af årsredogörelser äro publicerade och åtskilliga ligga i manuskript i Akademiens arkiv. Men framför allt må hänvisas till riksantiqvarien Hans Hildebrands serie af afhandlingar i Akademiens Månadsblad rörande den gotländska jernåldern. Man må hoppas, att efter handen nya afhandlingar i denna serie kunna väntas af den förnämste forskaren i Gotlands forntid.
Direktör Nordin har dock medhunnit äfven annat. Han har uppmätt, granskat och beskrifvit en mängd af öns fornborgar samt undersökt och afbildat många af de ytterst intressanta bildstenarne. Hans senaste arbeten röra de s. k. kämpagrafvarna.
Dessa träffas, som hvarje gotländing vet, ofta i våra ängar och bestå som bekant af en låg vall, som innesluter ett aflångt fyrkantigt rum; på ena kortsidan är oftast en öppning i vallen. De ådraga sig alltid uppmärksamheten, klädda som de numera vanligen äro med träd och buskar. Mången varm sommardag hafva glada skaror i den vackra ängen under sina muntra ströftåg upptäckt en sådan egendomlig kämpagraf, och sedan de trängt igenom det täta buskaget funnit sig stå i en skuggrik och sval, frisk och grönskande löfsal. »Men hvad har det varit», ljuder det då alltid ifrigt och undrande. På den frågan har Nordin gifvit oss svar.
Man hade redan tidigare förmodat, att man här hade för sig lemningar af forn: tida bygnader. Men antagandet var icke bevisadt, och från hvilken tid de härrörde, derom var man fullkomligt okunnig.
Vid Mattsarfve i Hörsne började 1883 undersökningarna, men först 1886 blef frågan klar vid genomgräfning af en grupp »kämpagrafvar» vid Rings i Hejnum.
Det visade sig här att man verkligen hade för sig grundvalar till hus, och de anträffade fornsakerna gjorde det klart att dessa hus varit bebodda under den äldre jernåldern, men blifvit förstörda af eld och för alltid öfvergifna vid början af den följande förhistoriska perioden — låt oss för tydlighetens skull säga fyra eller fem hundra år efter Kr. f.
Man inser lätt vigten af denna upptäckt. Man kan nu hoppas genom undersökning af dessa ännu lyckligtvis talrika fornlemningar komma att närmare lära känna det dagliga lifvet för halftannat årtusende sedan här på Gotland, närmare än man kunde hoppas af grafondersökningar. Och hvad som ökar intresset är, att dylika ruiner af bostäder från så gammal tid ej äro kända från något annat håll i vårt lanå. Endast på Öland lära, så vidt man nu känner, liknande minnesmärken förekomma.
Många vigtiga resultat hafva redan vunnits, ehuru undersökningarne blott äro påbörjade. Af stort intresse är sålunda, att som hr Nordin uppvisar, anordningen af den gamla gården vid Rings i så mycket påminner om förhållandet under vikingatiden och de isländska sagornas tid. Bondgården var i många afseenden lika bygd öfver hela Norden och under långa perioder af den förhistoriska tiden.
Bland de vid Rings gjorda fynden äro särskildt märkliga: två romerska silfvermynt och en efterbildniog af dylika, en s. k. betalningsring af guld med en mindre upprullad på den större, en ringklocka af jern, en »islägg», yxor, kuifvar, pilar o. s. v. af jern, 7 handqvarnar med 34 sädkrossningsstenar, talrika bitar af minst 50 lerkärl, massor af djurben och mycket annat.
På Vestergötlands fornminnesförenings årsmöte har hr Nordio, som är denna före nings sekreterare, hållit ett populärt föredrag om dessa undersökningar. Han skildrade då på ett synnerligen lifligt och intressant sätt »en bondgård för 1500 år sedan» och uppdrog en färgrik teckning af lifvet derstädes. Gårdens rikedom och talrika befolkning, arbetet på åker och äng, jagten och fisket, nöjena inom och utom hus, männens vapen och qvinnornas prydnader, allt får i mån af det tillgängliga materialet sin belysning.
Sådana sammanfattningar af den arkeologiska forskningens resultat äro till mycken nytta för den stora allmänheten, som fioner de vetenskapliga afhandlingarna alltför torra, och de mottagas också vanligen med lifligt bifall. Men man har då äfven rätt att fordra, att hvad som bjudes icke är lösa bugskott utan verkliga forskningsresultat.
I ett nyss utkommet litet häfte har fröken Ellen Key gifvit skildringar »från menniskoslägtets barndom». Som ett litet prof på tonen i denna skrift må anföras att hon låter qvinnorna draga ut på jagt, och under tiden hängdes »de små barn, som de icke dödat, i träden, med en bit märg i munnen».
Vi hehöfva icke betona att dir. Nordins skildring af den tid han behandlar i det nämda föredraget, är af helt annan art. Det är icke fria fantasier, utan bakom den lätta skildringen ligger allvarlig forskning. Det vore helt säkert för allmänheten på Gotland af intresse, om han vid tillfälle ville i Visby upprepa sitt föredrag.
G. A. Gn.

Gotlands Allehanda
Fredagen 28 December 1888
N:r 104