Rone, 23 Dec.
Tvänne tillbud till eldsvåda
ha yppats här i socknen helt nyligen men i tid blifvit afvärjda.
Det ena var hos en arbetarefamilj, der barnen, tre till antalet, lekte inne ensamma, Modren hade aflägsnat sig på en kort stund och under tiden togo de små sig det orådet före att bära aska ur spisen upp i sängen. När nu sängkläder och halm fattade eld gick den äldste ut och tillsade sin fader, som lyckligtvis var i egendomens ladugård tillstädes. Då alla karlarne kommo var rummet nu fyldt af rök, hvarur de små halfqväfda rycktes ut. Sängen blef ock förstörd men elden släcktes.
Det andra tillbudet inträffade vid en by nere i socknen, der en tjenstepiga satt ett ljus i sängkronan samt lagt sig och somnat utan att släcka RN Om natten väcktes hon af en stark rök och steg upp för att med husfolket rådgöra hvar den hade sitt uppskof. Det befanns då att det var i hennes egen säng, der halm, madrasser och en del kläder redan förkolnat, Ljuset hade fallit ned i sängen och antändt.
Som kyrkh. Söderström, ehuru till min förvåning väl sent, tagit till orda emot ett meddelande af 20 Nov., deri han påstår att fyra stora osanningar influtit får jag bedja red.
ofördröjligen införa följande
Svar.
Jag vill bemöta punkt för punkt.
1:o) Begreppet stor kan hos olika personer vara något olika. Då en annan förevisare för några år sedan här i skolan förevisade en panorama, voro åskådarne icke hälften mot nu.
Dessutom bevisa inträdesafgifterna intet, emedan joAnga godhetsfullt nog insläptes utan att betala.
2:o) Att tillkännagifvandet ej skedde från predikstolen berodde på en omkastning i sista ögonblicket, Så var emellertid, ämnadt. Det kan för öfrigt qvitta lika, hvar det skett.
Uppgiften lade ej vigt vid stället. En inom vårt samhälle aktad person uppgat ;det så och jag trodde honom.
3:o) I denna punkt har icke sagts att!pastor direkt aatat 91 anava at; hålla föredrag.8tt skolrådsledamöternas protest i någon mån der skulle haft sin upprinnelse. Det måtte bero på förbiseende att detta stämplats som osanning.
4:o) Skolrådsledamöterna yrkade på dörrens stängande och salens utrymmande. Detta är sanning och det är hulvudsaken, hvilket ej heller af pastor förnekas.
Härefter frågas: »hvad återstår då såsom fullt sanningsenligt ?»
Derpå svaras: det återstår som sanning:
1) att förevisningen verkligen ägde rum;
2) att pastor tillåtit den utan skolrådets hörande;
3) att tre eller fyra skolrådsledamöter voro missnöjda;
4) att dessa yrkade salens utrymmande;
5) att detta nekades och kunde väl ej annat på grund af tillkännagifvandet och
6) att pastorsembetet ej klandrades för detta, ej heller yttrades ens en half mening om att förevisningen vore underhaltig.
Brefskrifvaren.
Gotlands Allehanda
Fredagen 28 December 1888
N:r 104