som i afton afflyttar från orten, var i går afton å Stadshotellets stora salong anordnad en subskriberad afskedskollation, som räknade ett 80-tal deltagare. Däribland märktes så godt som hela landsstaten, hrr stadsfullmäktige nästan mangrant, magistraten och talrika representanter för öfriga stater och kårer samt för pressen m. fl.
Samling till festen skedde vid 7-tiden. Efter en stund äskade borgmästare Een såsom en af inbjudarne tystnad och hälsade deltagarne välkomna, i främsta rummet hedersgästen för aftonen, hvilken i festen borde se ett bevis på att han här kvarlämpar ett godt eftermäle och en stor skara vänner, som med saknad skola minnas honom.
Hufvudtalet för hedersgästen höll sedan landssekreterare Hambræus.
Det säges ofta, yttrade tal , om en person som flyttar från en ort, att han lämnar efter sig ett tomrum, som blir svårt eller omöjligt att fylla. Stundom vore detta blott en betydelselös fras, vid andra tillfällen åter hade yttrandet fullt skäl för sig. Ett sådant tillfälle blefve det för visso, när nu landtbruksingenviör Sylvan skulle lämna orten.
Hr 5S. hade ju under sin öfver 8-åriga vistelse här ägnat sin egentliga verksamhet åt landtbruket, och i den vägen hade han uträttat ofantligt mycket. Tal. erinrade om de många arbetsamma och svårlösta afdikningsfrågor som hr Sylvan bringat till ett lyckligt slut. Han hade vidare tillhandagått landtbrukarne med råd och anvisningar, bl. a. angående täckdikningen och de så viktiga gödningsämnena. Hushållningssällskapet, som hr Sylvan ända från sin hitkomst tillhört såsom ledamot och de flesta åren äfven som medlem af förvaltningsutskottet, hade i honom haften stor hjälp.
I afseende på landtbruket och dess binäringar hade hr Sylvan utöfvat en i högsta grad ytter verksamhet, men han hade ändock fått tid öfver att främja många andra syften. I det samhälles tjänst, där han hela tiden varit bosatt, hade han verkat som stadsfullmäktig och ej nog därmed utan jämväl som ledamot af drätselkammaren, af hamndirektionen, af hälsovårdsnämden m. m. och äfven här hade hr S. visat prof på framstående kraft och duglighet. Man torde därför ha fullt fog för sig, om man om honom använde det yttrandet, att han lämnade efter sig ett tomrum som åtminstone blefve mycket svårt att fylla.
Tal. föredrog därpå följande från landshöfding Poignant till en af inbjudarne ankomna telegram: Hjärtligt tack till vännen Sylvan för framgångsrikt arbete till främjande af det gotländska jordbruket!
Många vänner, fortsatte därpå tal., har landtbruksingeniör Sylvan här vunnit och allas förtroende. Då han nu drager åt annat håll, hade vännerna alla velat gifva uttryck åt sin tacksamhet för hvad han här uträttat och den vänskap han bevisat, och på samma gång ville de genom tal. uttrycka sina varmaste önskningar om trefnad och framgång för honom på den ort, där han hädanefter komme att utöfva sin verksamhet.
Landssekreteraren bad därpå de närvarande bekräfta de känslor, hvarför han gjort sig till tolk, med ett trefaldt lefve, hvilket utbringades med entusiasm och kraftigt och taktfast dånade genom salen.
Om en stund framträdde stadsfullmäktiges ordförande, kronofogde Bokström och, instämmande i de nyss uttalade välgångsönskningarna för hedersgästen, uttryckte för honom samhällets erkänsla och varma tacksamhet för allt hvad hr S. i egenskap af dess förtroendeman uträttat, hvilket var så mycket mera erkännansvärdt, som hr S. i sin tjänst haft lagligt skäl att afsäga sig alla kommunala uppdrag.
Borgmästare Een talade därefter för hedersgästen å magistratens och hälsovårdsämdens vägnar, konsul Axel Ekman å hamndirektionens och förste landtmätare Warfvinge i den gotländska landtmäterikårens namn, och efter hvarje af dessa tal liksom och efter det af kronof. Bokström framförda höjdes kraftiga lefverop för hedersgästen, som till sist med af rörelse undertryckt stämma tackade för, allt det förtroende och all den vänskap som kommit honom till del på detta Gotland, som blifvit honom för hvar dag kärare och som han för visso aldrig skulle lämnat, om icke arbetet här hotat att växa honom öfver axlarna och en skyldig hänsyn till ’familjen nödgat honom att något mera söka spara sina krafter, Han skulle alltid med stor saknad ha lämnat Gotland och att saknaden efterhvad nyligen inträffat blefve desto större, det förstode nog alla.
För vänligheten att inbjuda honom till dagens fest liksom ock för all förut åtnjuten vänskap och förtroende ville han till sist tacka genom att utbringa ett lefve för hela Gotlands förkofran och välgång.
Ännu ett lefve för hedersgästen och så, efter en stunds samspråk, serverades en riklig supé, som därpå nedsköljdes med en kopp kaffe jämte punsch och likörer. Därunder framförde redaktör Aug. Weström i ebt versifieradt anförande å den gotländska pressens vägnar till hedersgästen ett varmt tack för frivilligt medarbetareskap och städse visadt vänligt tillmötesgående. Alla deltogo med värme och kraft i det lefve, hvarmed med detta tal å pressens vägnar beseglades.
Kort därpå tog hedersgästen, efter att ha växlat handslag med en hvar af deltagarne i festen, afsked från dem och aflägsnade sig under tonerna af »Hvem är som ej vår broder mins», sjungen af en tillstädesvarande enkelkvartett.
Vi hafva redan för åtskilliga månader sedan, då det visst icke oväntade budet nådde oss, att regeringen beviljat landtbruksingeniör Sylvans transportansökan, sökt tolka såväl den stora betydelse hr Sylvans här utöfvade verksamhet haft för Gotland som ock den gotländska befolkningens känslor af tacksamhet och erkänsla gentemot honom. Ett ytterligare ordande härom blefve endast ett upprepande, och vi inskränka osg därför till att återgifva samt å egna och allmänhetens vägnar instämma i slutorden af red. Weströms anförande vid festen:
Christian Adolf Sylvan, sent skall ditt minne förblekna,
Sent, om någonsin mer, vi här skola skåda din like.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 11 Mars 1899
N:r 39