Så förmäler den gamla Guta-sagan, att Gutarne, medan de ännu voro hedningar, foro med köpmansvaror till många land, både kristna och hedniska. Sedan kristendomen blifvit införd i landet, utvidgades handelsfärderna, och äfven utländske köpstadsmän ankommo i mängd: på den midt i Östersjön för handel och sjöfart beqvämligt belägna ön uppblomstrade ett storartadt handelslif. Härigenom samlades der utomordentliga rikedomar.
Men dessa rikedomar lockade tidt och ofta rofgiriga grannar, vikingar och sjöröfvare till strandhugg och sköfling med åtföljande mord och brand.
Hur osäkert härstädes i forna tider lifvet ofta var, hvilka förfärliga tummelplatser för plundringslystnad och kämpalek öns kuster och äfven dess inre bygder voro, hur’omisskänligt behofvet af och omsorgen om ett betryggande försvar visade sig detta ådagalägges af många omständigheter.
Om forna strider, segrar och nederlag bära troligen de mycket talrika, isynnerhet på den östra, för de hedniske Finnarne, Esterne, Liverre och Kurerne närmast belägna kusten gruppvis befintliga skepps:sättningarna (grafplatser i skeppsform) och öfriga kummel ett dystert vittnesbörd.
Detsamma intyga ock de oräkneliga jordfynd, som blifvit gjorda och ännu årligen göras af i farans stund i hast nedgräfda, större och mindre skatter af guld och silfver, hvilkas ägare sedan omkommo i försvaret at hus och hem, och hvilka skatter derigenom fått ligga qvar, tills odlarens hacka eller plogbill dragit dem fram ur deras månghundraåriga gömslen.
Och i Statens historiska samlingar vittna de nu ej blott om den lilla provinsens forna välmakt och rikedom, utan ock om dess befolknings odling, konstflit och skönhetssinne. Med hänsyn till försvaret må erinras om de på alla öns uddar och höjder fordom bygda vårdkasarna, från hvilka man med eld och rök från bygd till bygd telegraferade om fientlig landstigning; äfvensom om de forntida befästningarna vid öns hamnar; om den väldiga ringmuren kring Visby med sina ursprungligen 37 torn; om de »varmän» (vaktkarlar), som i nästan alla tings-lag skulle hållas af hvarje hemman, och om de fasta stenhus, som talrikt funnits i socknarna, samt slutligen om de s. k. kaståler (kastellet) eller skydds-torn, som ännu, mer eller mindre bibehållna, finnas å landsbygden vid några kyrkor, och som troligen funnits vid de flesta.
Dessa kaståler äro grofva, i allmänhet fyrsidiga, blott på ett och annat ställe runda torn, uppförda afhuggen och tuktad kalk- eller sandsten. De finnas, såsom nyss nämdes, i närheten af kyrkorna, och man har derföre antagit, att dessa torn varit afsedda till förvaringsrum af templens heliga skatter, likasom ock. för sockenfolkets dyrbaraste ägodelar.
Brunius i sin »Gotlands konsthistoria» anser, att dessa kaståler äro äldre än kyrkorna, emedan de förete en rå ruandbågstil och sakna hvarje spår af spetsbågar. Men månne icke dessa torn kunna vara från den tid, då rundbågen var ensam herskande i-kyrkobygnaderna, hvilka sedan, mer och mindre, blifvit ’ombygda i den yngre gotikens spetsiga bågstil, och månne icke stilens råhet kan härröra deraf, att man icke på ett verldsligt bygnadsverk ansåg sig böra använda de talrika detaljer, hvarmed kyrkorna så frikostigt förskönades? Men vare härmed huru som helst. Brunii åsigt, att det i Visby vid stranden stående, numera s. k. Krättöriet som påtagligen är äldre än stadsmuren, varit för staden en sådan kastål, är mycket trovärdig, emedan det till sin inredning, med dörren högt öfver marken samt med. hvälfda rum och gångar i murarna liknar många aflandsbygdens skyddstorn.
Af dessa torn var det vid Gothems kyrka: ända till d. 11 April 1867 ett af de bäst bibehållna. Men nämda dag rasade den höga bygnaden, och nu synas deraf endast obetydliga murstycken. Det är den berömligt verksamme fornforskaren, P. A. Säve’s säkra ritstift, som man har att tacka för en teckning, som visar utseendet af denna märkliga fornlemning före dess slutliga förstöring. Denna teckning, gjord år 1863, pryder och förklarar denna anspråkslösa uppsats.
Gothem’s kastál, belägen bredvid kyrkogårdens vestra port, har, såsom ruinen ännu utvisar, varit ett fyrsidigt torn med nederst vidpass 6 fots tjocka murar, och bestod af en källare och fyra våningar under ett stenhvalf. I murarna funnos blott några mycket små öppningar för att insläppa ljus och luft, samt å en sida en låg, rundbågig dörr vid marken; men ett stycke deröfver fanns den egentliga ingången, en likaledes rundbågig dörröppning; samt på sidorna derom fyra parvis sittande, små och smala öppningar med snedt uppgående rännor.
Dessa voro troligtvis gjorda för de linor, medelst hvilka man efter sig upphalade den stege, på hvilken man, i ofrids-tider, bragte sina personer och sina dyrbarheter in i tornet. Vid tvenne jernbyglar, som sutto under dörröppningens tröskelsten, var nämda stege fästad.
Öfverst på tornet stod en likaledes fyrsidig smalare bygnad med en rundbågig port å hvarje sida, och från afsatsen framför denna öfverbygnad kunde de inneslutne med. stenar och andra kastvapen göra den belägrande fienden afbräck.
Såsom sägner förtälja, drog vid budskapet om en landstigen fiendes anryckande socknens stridbara manskap ut till motvärn och kamp; men qvinnor, barn och ålderstigne, med behöfliga lifsmedel, samt kyrkans och sockenfolkets dyrbaraste egendom inneslötos skyndsamt i kastålens fristad, der man åtminstone en kortare tid kunde trotsa ett anfall, tills budkaflarna och vårdkasarna hunnit samla tillräckligt folk, för att söka tillbakadrifva de vilda röfvareskarorna ut på deras små flottor. Och — såsom ofvan är kortligen antydt — månge Gutar, som icke hunnit att i kastålen få gömma sina dyrbarheter, utan nödgats skyndsamt gräfva ned dem vid någon större sten, vid roten af ett träd eller vid en rännil, stupade sedan i striden och togo gömställets hemlighet med sig i grafven.
Gothem’s kyrka ligger 2 3/4 mil öster ut från Visby, samt 3/8:dels mil från öns östra kust och från hamnplatsen Botvaldavik. I närheten ligger en hed med :ett stort antal låga ättehögar, hyilken hed troligen ofta varit en blodig valplats.
Bland kaståler, som ännu finnas, är den vid Lärbro kyrka ganska väl bibehållen; Sedan den höga tornspiran på den härliga kyrkan år 1679 hade blåstned, blef kyrkklockan upphängd i kastålen, som förseddes med ljudhål och med ett åttasidigt, spetsigt tak. Denna kastål är fyrsidig, med trenne afdelningar öfver hvarandra. I andra afdelningen finnes en murfördjupning och derifrån sträcker sig rakt ned ett hål i muren (der har således varit en latrin), och midt inne i öfversta afdelningen har professor Brunius tyckt sig finna spår af ett med väktaregång rundt omkring omgifvet särskildt rum; — dessa båda detaljer påminna om alldeles dylika anordningar i kruttornet uti Visby.
— För öfrigt finnas vid Sundre kyrka temligen väl bibehållna partier af ett rundt skyddstorn, samt vid Fröjels, Lau, Hamra, Vestergarns och Gammalgarns kyrkor större och mindre murstycken eller åtminstone grushögar efter: sådana. Enligt sägner hafva försvars-torn äfven funnits vid Fide, Sanda och Kräklingbo kyrkor. Troligen hafva, såsom nämdt är, dylika funnits vid de flesta kyrkor, men de hafva längesedan blifvit nedbrutna och jemnade med marken.
Att namnet kastål eller kastell äfven begagnats om enskilde mäns befästade boningshus, derom vittna, bland annat, de gamla namnen å bondgårdarna Kastelle i Vamlingbo och Kassle i Hangvar.
O. J. Bergman.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 1 December 1885
N:r 96.