Från landsbygden.

Hemse, 26 Nov.
Eldsvåda
utbröt i onsdags natt vid tretiden på morgonen hos svickare Hagström, (boende på Hulte grund) i en honom tillhörig verkstadsbygnad. Elden varsnades först då verkstaden stod i ljusan låga af nårboende grannar. Då de kommo till stillet, hade elden åfven fattat i boningshuset, som stod endast några fot med sin ena gafvel från verkstadsbygnaden.
Med möda haun också elden, som redan genomtrångt gafvelu in på loftet i boningshuset, slåckas af flere tillskyndande persouer. Verk, staden, som åfven var af trå, brann totalt upp. Ej heller några af de i verkstaden varande verktygen hunno bergas, utan de blefvo lågornas rof; åfven en del på bestållning fårdiggjorda möbelarbeten blefvo uppbrånda. Huset och en del af verktygen voro försikrade. Hur elden uppkommit kan ej med beståmdhet sågas, men troligen, då eld dagen förut vid fyratiden på eftermiddagen varit uppgjord i verkstadsspiseln har någon gnista sprakat fram och legat dold bland sågspånen och först senare brutit ut til eld. Ägaren hade en half timme före eldens utbrott varit uppe, men då ej varsnat något.

Sundre, 23 Nov.
En gripande jordfästning,
förråttades höromdagen å Sundre kyrkogård, då stoftet, efter den i sina blomstrande ungdomsår vådligen omkomne husbondesonsn Niklas Nilsson från Hallbjens, invigdes åt den sista hvilan och nedsinktes i jordens tysta sköte. På kyrkogården var en ovanlig mångd folk församlade, kanske för att såga ett tyst farvål åt åt den allmånt afhållne ynglingen.
Kyrkoberde Kulliu, som förråttade jordfåstningen höll, efter de vanliga ceremoniernas slut, ett för tillfållet och efter omståndigheterna sårdeles anslående tal, hvaruti han framhöll lifvets ovaraktighet, och huru snart såvål ung som gammal blir skördad af dödsengelns hand, helt hastigt och oförmodadt. Till den i tårar badande, djupt sörjande modren stlde talaren många trösten och uppbyggelsens ord. »Denne son» sade han »som nu nedbåddades i jorden, hade, menskligt sedt, varit en förhoppningsfull yngling, sin moders ålderdomströst; men hvem visste ifall han fått lefva långre, om haus lif blifvit till någon glådje för de sina; kan hånda, hanhånda icke. Detta låg i den allvises beslut förborgadt för oss menniskor; om det ån syntes oss svårt, vore det helt visst till nytta, ty »mina vågar åro icke edra vågar», stiger Herren. Man fick hoppas på ett lyckligare återseende derofvan, der ingen död mer år».
I de nårvaraudes ögon glånste sorgens och saknadens tårar.
Oaktadt ifriga spaningar har man ånnu icke lyckats finna liket efter fadren Nils Larsson.
Såsom en sårskild ömmande omståndighet kan antecknas att denna familj, som så tvårt hemsökts af sorg och olycka, befinner sig i knappå ekonomiska omståndigheter.

En åldrig gumma,
— jag tror Vamlingbo sockens åldsta invånarinna, — har i dessa dagar gått ur denna verlden, nåmligen förre husbondeenkan Kajsa Lona Söderlind vid Rofinds, hvilken — enligt uppgift — uppnått den höga åldern af 94 år.
På tal hörom han anföras att i Sundre lefver ett fattighjon, Anna Kajsa, som snart nog kan fira sitt hundraårs jubelium. Gumman år, i förhållande till sin höga ålder, ovanligt kry och rask.

Egendomligt jagtäfventyr.
Att stena harar till döds hör nog till sållsyntheterna. Detta inträffade dock för kort tid sedan, då en landtman från Vamlingbo, åtföljd af sin hund, befann sig ute på marken i arbete, ty då den senare plötsligt fick upp en »jösse» hvilken iblixtsnabb fart kom kilande förbi bonden, fattade denne en mindre sten, och slungade åt haren med den påföljd att han föll till marken och blef således den lycklige jägarens byte.

Från sjön.
Tre större okände ångare inkommo i dag — antagligtvis för motvind — till ankars å vestkusten utanför Burgsviks hamninlopp.

Hamra, 24 Nov.
Hamra socken,
en bland Gotlands mindre församlingar, har på senaste åren haft många och stora utgifter. För.ett par år sedan uppfördes ett nytt skolhus och anskaffades tidsenlig materiel för undervisningen, så renoverades kyrkan och nu i dagarne har uppsatts i nämda kyrka en orgel — sjuståmmigt labialverk — hvilken högtidligen invigdes söndagen 13 dennes Orgelverket är bygdt af herr Johan Lindgren från Göteborg, född i Linde socken på Gotland.

Fo!kskollärareval
har för eu tid sedan hållits i Eke, der ende sökanden, vikarien på stället, hr Ezström, född i samma församling exhälligt antogs som ordinarie lärare.

Herta salteribolag.
som nyligen upplösts, har sålt sin salteribygnad, som stod vid Herta strand, till styrelsen för Levide mejeribolag, hvilken skall använda bygnaden till mejerilokal.

Brandsynerna
å Södra Gotland hålla nu på att verkställas inom socknarne för innevarande år. Måtte nu vederbörande synesmän äfven efterse, huru pass flitige föreningens deltagare äro att hålla sina skorstenar frie från sot. På de flesta ställen torde sällan eller aldrig sotas, fastän erfarenheten lärt oss, att många för att ej säga de flesta eldsvådor uppkommit genom skorstenseld.

Stararne,
dessa lifliga och sällskapliga fåglar, tyckas i år hafva god lust att stanna qvar hela vintern, ty ännu för en vecka sedan såg man dem i stora flockar slå sig ned i trädens numera nakna kronor och sjunga lika muntert som om våren.

En nykterhetsförening
är bildad inom Öja socken, och har densamma i kyrkoherden derstädes en varm vän och beskyddare, som esomoftast uppträder med uppmuntrande och sakrika föredrag för hämmandet af dryckenskapslasten.

Orgelverket
i Wamligbo kyrka, hvilket är ett af de största och äldsta på gotländska landsbygden, undergår för närvarande reparation och ombygnad af orgelbyggaren herr Johan Lindgren, förut nämd-i brefvet.

Den regniga väderleken
har orsakat att vägar och stigar nu befinna sig i ett tillstånd, som påminner om nyligen tillredt murbruk. Våra skolpligtiga barn härute på landet, helst de fattiga, som sakna täta och bastanta skodon och ytterplagg, hafva derför under denna årstid det ej för angenämt.
Att i »ur och skur» dagligen gående trafikera de samtliga vägarne från och till skolorna är verkligen för barn ett påkostande arbete. Deras skodon och kläder äro alldeles genomvåta, då de komma från skolan, och hinna knappast torka, förrän de följande morgon åter skola påtagas för att ytterligare vätas ned. (Tänk huru luften i skolrummet blir beskaffad då kläder och skodon från ett 50-ja 60-tal barn under dagers lopp i skolrummet få torka på barnkroppen!) Och renligheten sedan? — Somliga barn hafva en half mil ja insändaren känner ett skoldistrikt så vidsträckt, att de fjermast boende barnen hafva tre fjerdingsväg till skolan. När dessa sistnämda barn Komma hem om qvällarne i mörkret, äro de alldeles uttröttade och förmå ej ordentligt lära sina hemlex’r; och nästa morgon måste dexbege sig i väg långt före dagningen för att i smutsen och slasket arbeta sig fram till bestämd tid. Det fordras i sanning stor lust till skolan för att ej under sådana omständigheten tröttna. Många af oss vuxne torde knappast äga en så seg vilja, som dessa små visa sig besitta.

Ovanlig fruktsam jord.
En person i Rone hade på ett »lopsland» (1/4 tunuland) jord fått några kappar hvete förliden höst, och i eomras skördade han på denna jordbit sex tunnor.

Strömmingsfångsten
har åter de senaste dagarne varit rätt gynnande vid några af våra fisklägen härute.
Vid t. ex. Herta i Burs såldes strömmingen för 28 öre valen.

Ett par storkar
syntes en morgon i förra veckan på södra Gotland. Troligen var besöket härstädes af kort varaktighet, eller hålla de blott här ett par dagars hvila för att sedan, ehuru sent, med all kraft anträda resan till Nilländerna.

Fyrmästarens och fyrvaktarens,
på hvilken klippa eller strand de än må beffona sig, öden tänker jag på både dag och natt, såvida jag är vaken. Sofverjag på skinnsoffan å vindskammaren, drömmer jag om de tåliga och oförskräckta menniskorna, då nämligen stormarne ryta och rycka och kila in under utsprånget på spåntaket, så att väggarna (men icke jag, som tycker om sådan musik) darra af skrämsel.
Vare sig det är på Sandön, der flygsanden far in genom nyckelhålet och lägger sig i drifvor inne i rummet, ifall man inte är ytterst försigtig att väl stoppa till hvarje hål, om ett sådant också icke är större än ögat på en böjtnal (stoppnål som man bytt sig till, t. ex. för ull eller säd), ty gör man inte detta, då får man tro på annat; eller på Fårön derborta något i nordost om Ava gård; (i hvars närhet alen växer vildt, men på den ena partens storgård står en stor väldig ek, åtminstone har hon stått der, — kanske hon nu i tysthet för sudergutar ramlat öfver ända till följd af hög ålder). Men jag borde väl inte vara så långrandig, utan skynda fram till Fåröbåken. Det är tre och tretti vintrar sedan jag en mörk höstqväll vandrade dit i sällskap med en af Ava-karlarne. Under vägen förde han mig upp på en hall (hög), som bar namn efter gården. Slutligen kommo vi fram till båken, den första i sitt slag undertecknad gutason sett i sina dagar, Jag fick stora ögon, när jag såg det stora, vackra ljusskenet derborta i vrån (af viken), långt skildt från kyrka, prestgård och skola, men man vakade här då vi hunnit spiraltrappan uppför och fått se resans mål. I en handvändning kunna vi (tidens kraf är att resa fort), om icke just med hästar och vagn eller ångslup, vara vid Stenkyrke-huk och efter gammalt helsa på fyrmästaren derstädes, han, som i många år slet ondt som hund under tiden å Gotska Sandön, der han, menskligt sedt, icke kunde hafva mycket att roa sig med. Vil sådana kritiska lägen gäller det att vara uppfinningsrik och hafva godt förråd af idé-associationer.
Till sist bär det ändå aftill hemorten, resan får vara lång eller kort: Stora Karlsön, vid hvars båk man några fot från den höga lodräta klippväggen kan eisna eller frukta för att blåsa öfver lotsstyrelsens staket cch plumpsa ner »uti hafvet». Isynnerhet kan det vara farligt för små barn, som älska friheten mer än lifvet och vilja se sig om utför fyrtornet, som står »ytterst på skärets strand, sköljd utaf hafvets svall.» Och det blåser och det brummar och det tjuter derute! Det kan man tänka sig, om ock man ej varit mer än tre alnar från sjöstranden. Och aldrig någon vänlig menniska att få se och tala med på vintertid. Bara sin Gud, sin båk, sin klippa, sitt haf. Bara? Ja, det är tillräckligt tör den, som lärt sig förstå att vara nöjd; och är man inte det, då är det beklagligt.
Jag kan ej förneka att de stackars isolerade menniskorna jämt och samt komma för mig.
Ibland tänker jag: då de stadigt måste vara på sin post och aldrig komma på land, borde vi, fria barn, glädja dem då och då med ett litet besök. Senast tänkte jag så kl.5 på morgonen vid mitt uppstigande då jag såg deras vänliga helsning, de tre blänkarne efter hvarandra lik kornblixt vid horisonten. Da synas öfver trädens toppar endast vid duskig, snöblandad luft. En gång har jag sett det förut. Inte kommer jag för det, och troligen icke många andra heller medan det är vinter , ty den falska Ran fruktar man så mycket i öppen båt. Det är ingalunda såsom att gå till närmaste granne och sjuvga tillsammans med denne, om han har röst, Sehlstedts tilltalande »Fyrtorn»:
»Alltid lika på vakt
vakar du dag och natt
gungar en stolt fregatt
eller en gotlands-jakt;
lika för hög och låg
trotsar du vind och våg.»

Fyrbetjeningen måste kunna förströ sig med ett kärt och hemtrefligt familjelif, läsning, slöjd, fiske, ja brefskrifning till den öfriga lilla verlden. Det sista nöjet blir väl ej så strax besvaradt. Kanske kommer kuttern i regel en gång i månaden med post och förnödenheter. Men när böljorna vyreda som lejon, gå höga som hus, eller det är snötjocka såsom i dag, då får man vänta och vänta och blott lefva på hoppet. Men när han, lotskuttern, då ändtligen kommer, är den lilla farkosten säkerligen välkommen.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 28 November 1887.
N:r 95.

Från landsbygden.

Södra Gotland, 21 Okt.
Om väderleken
torde för närvarande vara ett och annat att säga: Under sist förflutna vecka rådde härstädes riktigt »ruskväder», som vi landtkrabbor pläga uttycka oss. Frost och regn iförening med stark blåst hörde nästan till ordningen för dagen. Ett par, tre morgnar å rad, då is af omkring 1/2 tums tjocklek fans på stillastående vatten, visade termometern ej mindre än 3-4 köldgrader; dock har en blidare väderlek denna vecka varit rådande, så att utarbetena, både höstplöjning och upptagning af rotfrukter, kunnat verkställas med ifver öfverallt. Äfven kanalgräfving Har on en tid fortgått på åtskilliga ställen med ifver.

Höstsädesbrodden
ser öfverallt frodig och lofvande ut denna höst, derom vittnar äfven de på rågfälten betande »storkreatur» och lam, som gödas till slagt. Landtmännen skåda förhoppningsfullt på den dugtiga »bajtrygen», hvilken till ett kommande år lofvar riklig skörd.
Såsom prof på afkastning i år kan jag omtala, att en landtman efter 2 tunnors utsäde erhöll nära 30 tunnor godt och vigtigt hvete, hvilket ju är vacker skörd.

Efterföljansvärdt.
På ordinarie kyrkostämma i en af de sydligt belägna socknarne beslöts häromdagen, att den åldriga och i bristfälligt skick befintliga kyrkoorgeln, skulle repareras för ett belopp af — som det för mig uppgifvits — 350 kronor. Likaså lär på stämma inom Hamra socken beslutits att anskaffa en ny kyrkoorgel, på församlingens bekostnad.
Medan jag nu håller på med kyrkostämmor, kanjagjej underlåta att anteckna, hurusom dylikastämmor i en viss socken äro fåtaligt besökta, änskönt socknen är en af de största på södra landsbygden. Ej mera än två, säger två, stämmoledamöter voro nu vid oktvberstämman närvarande (utom ordföranden) och detta fastän en hel hop vigtiga saker behandlades och afslutades. I sanning sorgligt i dessa tider!

skonerten »Ost».
Rigg och inventarier, efter den utanför Sundrekusten förolyckade tyska skonerten kapt. Schwanenberg, hvilka jämte vraket skulle å offentlig auktion försäljas, lär nu af en rysk ångare komma att afhämtas från Burgsvik, dit dessa inventarier i dagarne nedforslas.
Medan jag håller på att skrifva dessa rader erfar jag att

en förmodad sjöolycka
inträffat i Sundre. Förhållandet har för mig beskrifvits sålunda: I går morse före dagens inbrott begaf sig hemmansägaren Nils Larsson, Halibjens i Sundre, åtföljd af sin son ned till stranden vid Refa fiskläge, för att i båt begifva sig ut på sjön efter några strömmingsgarn, som blifvit satta föregående qväll i den s. k. »Refviken» i närheten af Hoburg. Sedan dess ha de båda männen icke afhörts, oaktadt öfver ett dygn förflutit, sedan de efter vanliga omständigheter skulle kunnat vara i land, hvadan man antager att de under den allt mer tilltagande stormen förgåtts och funvit sin graf i hafvets djup. Såvidt hittills i de saknades hemvist kändt är, har ej häller något båtredskap eller dylikt flutit iland, änskönt vinden låg åt kusten, så att det hela är ännu höljdt i ett mystiskt dunkel. Nils Larsgon var omkring 40-årig, sonen 20-årig. De efterlemna maka och moder, samt tvänne barn och systrar i den djupaste bedröfvelse. Vidare underrättelser saknas för närvarande.

22 Okt.
I dag ingå meddelanden, som tyckas bekräfta att ofvannämde Nils Larsson Hallbjens i Sundre och hans son verkligen omkommit under loppet af 20 dennes, ty i går hittades vid Sundrekusten segel (hoprulladt), åror, roder och öfrig båtredskap, hvadan man med säkerhet antager att de båda fiskarena, antingen före eller ock under sjelfva dragningen af garnen på morgonee, omkommit. Enligt hvad mig berättats, lär båten, en s. k. »tvåmänning> varit i ett ganska uselt tillstånd; gammal och upprutten som han var, har densamma ej förmått motstå de vredgade böljornas anfall utan kanske gått sönder. Olyckan antages ha timat bittida på morgonen, alldenstund hvarken Hoburgs fyrpersonal eller någon annan kustbo varseblifvit det minsta af händelsep, änskönt platsen för garnen ej vartångt från land. Båten har ej ännu anträffats, ej heller liket af någondera af de så sorgligt omkomne. Draggningar skola företagas om väderleken det tillåter.

Buttle, 20 Okt.
Anlita icke qvacksalfvare!
För omkring 3 veckor sedan skulle en arbetare i Buttle hemtaga ett par hästar från betesmarken, då den ene hästen, på hvilken han red, snafvade ogh störtade omkull med den påföljd, att mannen fick ena benet afbrutet. Genast hemtades en s. k. »klok» man från W—e socker, som åtog sig att återställa det skadade benet, hvilket dock icke bättre lychade, än att mannen igår måste föras till lasarettet i Visby, der benet samma dag aftogs.

Hablingbo, 22 Okt.
Lyckad jagt.
En skytt vid vestkusten utgick i fredags morse till sjöstranden härstädes för att uppberga hafstång, äfven medhafvande sin jagtbössa och stöfvare, — Vid middagstiden företogs ett jagtdref efter en jösse, som inom kort fäldes,. Jagten fortsattes och inom 2 timmar hade vår man fält 3 jössar och 2 morkullor.

Ett starkt eldsken,
som antogs vara en långt aflägsen eldsvåda, syntes .mellan 8 till 9-tiden sistlidne lördagsafton från nordost. Det har sedermera utrönts, att skenet kom från Garda socken, der ett boningshus af sten vid Österby, tillhörigt hemmansäg. N. Pettersson, Hägulds, nedbrann. Skenet syntes alltså 3 mil.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 24 Oktober 1887.
N:r 85.

Från landsbygden.

Sundre, 13 Okt.
Skeppsbrott.
Ryska skonerten (en s.k. »Börding») Nacktigal, kapten Christiansson, kommande från Lybeck till hemorten Riga och barlastad, strandade vid »Sqvalpan» utanför Hamra, eller något norr om Heligholm kl. half 4 e.m. på morgonen 11 Okt. Skonerten hade varit på höjden af Närsholm, men måste till följd af den starka stormen och sönderblåsta segel vända och ligga söder hän i hopp att hinna Hoburg och få tillräckligt vatten, men råkade komma för nära land och törna upp på klipporna och krossades af de häftiga bränningarne. Stormasten kapades och på densamma praktiserade sig besättningen, utgörande fem man med befäl, i land, der de af en i närheten boende person, som först observerade strandningen, emottogos och i hans bostad omhuldades på bästa sätt. Kapten Siggelin på Bargsvik, som efter erhållet bud genast infann sig å strandningsstället, uppgjorde med kapten Christiansson, som sjelf var ägare af fartyget. att emot 25 proc. berga hvad som var möjligt. Sedan en Neptunbolagets agent ankommit och den strandade kaptenen erbjudit kapten Siggelin att köpa fartyg och riggen sådavt det då befans och kepten Siggelin afböjt detta anbud, uppgjordes köp med Neptunbolagets agent som derför erlade 525 kronor, och kapten Siggelin frånträdde då mot ersättning den med fartygets ägare skedda öfverenskommelsen om bergningen. Aumärkas bör, att fartygsskrofvet, som var gammalt och ruttet, krossades och var af ringa värde, och hvad riggen beträffade, så voro endast stagen, ehuru gamla, af nämnvärdt värde; seglen voro alla under stormen gångna eller söndertrasade, utom en stagfock.

Stortorgdagen
å Sandesrum i Grötlingbo sistlidne onsdag var på grund af det ruskiga vädret ej som vanligt talrikt besökt. Men fram på dagen vid mera gynsamt väder ökades marknadsbesökandena.
Tilltörseln af kreatur var ovanligt ringa. För kor betalades-från 40—60 kr., oxar från 60 —100 kr., hästar, hvaraf endast ett mindretal [ refans, från 75—155 kr. Af handlande hade infunnit sig en stor mängd, deraf jernhandlande samt några tyghandlande, som på tillsägelse måste upphöra. Affärerna voro tröga föröfrigt.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 14 Oktober 1887.
N:r 82.

Brorifningar

samt omläggningar komma att ske 17 och 18 dennes å en större bro på vägen mellan Lilla Hammars i Lokrume och kyrkan, i stället för hvilken väg kan begagnas landsvägen till Ekes i Bro och derifrån s. k. Krokspina till Lokrume kyrka, samt från måndagen 24 till och med torsdagen 27 å en större bro på allmänna landsvägen mellan Sibbjens i Vamlingbo och kyrkan, då i stället vägan kan tagas gonom Hamra socken förbi Rofinds och Böusarfve gårdar.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 14 Oktober 1887.
N:r 82.

Biskopsvisitation

har af biskop von Schéele förrättats i Hörsne med Bara pastorat:
Vid folkskolans inspektion meddelades, hvad undervisningen i trädgårdsskötsel beträffar att det jordland, som härför varit upplåtet, ej är af lämplig beskaffenhet, hvadan efter biskopens uppmaning att göra allt för trädgårdsskötseln, skolrådet beslöt, att hos församlingen anhålla om mera lämpligt jordland. Ett mindre sockenbibliotek fonnes visserligen, men inga medel till dess underhåll, hvadan skolrådet beslöt att göra framställning om ett årligt anslag härtill af 15 kr., utgående af bränvinsminuteringsmedlen. Vid kyrkostämma 11 Juli beslöt församlingen taga båda dessa äskanden i öfvervägande, men uppsköt sitt afgörande.
Som det förekommit, att barn ända till halfva terminen varit frånvarande från skolan utan tillståud, uppmanade biskopen att till förekommande häraf vidtaga i lag stadgade åtgärder. — Kyrkan befans vara i synnerligen godt skick, ehuru åtskilliga mindre reparationer tarfvades. Biskopen hemställde, att till framtida inköp af orgel en grundfond skulle grundläggas genom årlig uttaxering af exempelvis 1 eller 1/2 öre för fyrk och kyrkorådet beslöt taga saken i öfvervägande.
Biskopen uppmanade församlingen att öfvergifva den falska fordomen mot begrafning i norra delen af kyrkogården, enär då kyrkogården kunde lemna tillräckligt utrymme. Dopet och kyrkotagningarne borde, om möjligt, försiggå i kyrkan. I sedligt hänseende hade pastor ej något särdeles att anmärka, ehuru ibland bruket af starka drycker öfverskrede det tillbörliga, med anledning hvaraf biskopen uppmanade kyrko- och skolråd atti detta hänseende föregå med godt exempel. Det inbördes förhållandet i församlingen var mycket godt.
Visitation har ätven förrättats i Öja och Hamra församlingars pastorat. Äfven här talade biskopen varmt för flitigt bedrifvande af skolundervisningen-i trädgårdsskötsel. I Öja hade undervisning meddelats i slöjd. I Hamra beslöt skolrådet att hemställa till kyrkostämman om sådan undervisnings ordnande, och skulle stämman vid uppgörande af nästa års stat taga saken i öfvervägande. Frågan om anslag till sockenbiblioteket fick samma utgång som i Hörsne och Bara. — Kyrkan befann sig efter reparation i godt skick: Kyrkans magasin, inrymdt i tornrummet vanprydde och borde bortskaffas. Lämpligast ansågs att magasinet såldes och medJen förräntades genom utlåning, hvarefter församlingarna beslöto att inom två år hafva aflägsnat magasinen. Som Hamra kyrka under sommaren skulle undergå reparation, föranledde den inga anmärkningar. Räkenskaperna voro i tillfredsställande skick. Öfver barnundervisningen uttalade biskopen sin fulla belåtenhet. Beklagande, att inom församlingarna baptister och metodister funnos i sådan mängd och att de ingingo lösa äktenskap, d. v. s., endast flyttade samman, uttalade biskopen såsom sin öfvertygelse; attdet genom fortsatta ifriga bemödanden af pastor skulle lyckas denne att förmå de vilsekompa att åtminstone ingå borgerlig förbindelse. Äf ven här beklagades rusdryckernas allt för flitiga begagnande. Mot det inbördes förhållandet fans ingenoting att anmärka.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 30 September 1887.
N:r 78.

Mjältbrand i Hamra.

I början af innevarande månad hafva åtskilliga dödsfall bland nötkreaturen inträffat i Hamra socken. Enligt af veterinär efter dödsfallen verkstäld undersökning hafva en del tecken visat sig, som tydde på mjältbrand, som dock ej kunde bestämdt påvisas.
Vid Långmyra iaträffade emellertid 17 och 18 dennes två dödsfall och vid Bärtelsmässa 24 dennes ett dödsfall, hvilka samtliga af veterinär förklarats orsakade af mjältbrand. De båda kreaturen hafva bränts och nedgräfts, hvarjämte gårdarne afspärrats.
På grund af den långt framskridna sommaren har man anledning att hoppas, att någon allmän farsot dock ej skall utbreda sig.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 29 Augusti 1887.
N:r 69.

Från landsbygden.

Södra Gotland, 9 Augusti.
Rågskörden,
som under det utmärktaste bergningsväder fortgått med stor raskhet, är nu till större delen afslutad på söder. Öfver förväntan har den utfallit, bättre än man vågat hoppas och har vid verkstäld trösknipg i medeltal kunnat beräknas 1 tunna god vara etter hvarje lass (= 60 band) råg.
Beträffande kornet kan sägas att det allaredan på flere ställen står moget och färdigt att falla för skördemannens lie, och jag tror mig med säkerhet kunna säga att kornskörden är delvis börjad här och hvar, likaså hafreskörden, Hvetet, fom i år är ovanligt vackert, tyckes dock på många ställen vara behäftadt med rost som vi säga; många fält äro redan mogna för skörd. Temperaturen under skördetiden har varit ovaulig hög, en tryckande värme har stundom varit rådande som uppgått ända till 32 gr. Cels.

Olycksfall
af kreatur höra — så att säga — nästan till ordaingen för dagen. Tvänne kor afledo helt plötsligt för kort tid sedan hos landtbrukare Gottberg, Långmyra i Hamra, der distriktsveterinären sistl. lördag infann sig för att undersöka om någon smittosam sjukdom här förelåge; men har enligt veterinärens utsago ej någon sådan förefunnits å platsen.
— Vid Tuna gård i Vamlingbo har åter inträffat dödsfall af en stut helt hastigt natten mellan sistl. lördag och söndag, utan någon föregående sjukdom. Såsom vanligt är voro kreaturen icke försäkrade.

En explosion
af egendomlig art ägde rum i en af de sydliga socknarne i länet. Förhållandet var följande: En bondhustru var sysselsatt med insyltning i flaskor af krusbär, hvilka för ändamålet voro starkt upphettade, då helt plötsligt — alldenstund bären betunno sig i jäsningstillstånd — flaskan sprang sönder och hela innehållet burdus i ansigtet på gumman, hvilket illa tilltygades. Hade en ädlare del, t. ex, ögat, träffats vid tillfället af flaskans innehåll, kunde menliga följder för framtiden hafva uppstått.
Åter ha de i söder sig uppehållande

Rådjuren
varit framme och spelat en person ett lustigt spratt. Då en landtman — namnet gör ja ingenting till saken — häromdagen till fots var på väg till sitt hem från ett närgränsande spritvaruförsäljningsställe, fick han helt oförmodadt se något »satans otyg» springa tvärt öfver vägen, framför honom, Att »otyget» i fråga var ett spöke, andeväsen eller underjordisk varelse ansågs af mannen för tvärsäkert. Man hur skulle man kunna gå fram vägen öfver det ställe der »spöket» passerat? Detta var nu vår »hjeltes» fråga till sig sjelf; och råd fick han, ty efter afsjungandet af åtskilliga psalmer och en »brinnande bön» — som inom parentes sagdt förrättades på knä, anträddes resan framåt lyckligt och väl till hemmet. Att sådan vantro och vidskepelse ännu i dessa tider råder är i sanning sorgligt. Rådjuren tyckas trifvas i södret, eftersom de nu uppehållit sig en lång tid, flere veckor härstädes, Må dessa »Gotlands högdjur» blott ej falla för tjufskyttens lod, utan detta utmärkta och nyttiga villebråd blifva fredadt, så skall snart nog en talrik hjord finnnas till stor glädje och stort nöje för många!

Gotlands Allehanda
Fredagen 12 Augusti 1887
N:r 64

Till konsistorieombud

för bevakande af Hamra annex rätt och bästa vid sammanträde rörande afdikning af Hongänna myr har kontraktsprosten Broander förordnats.

Gotlands Allehanda
Fredagen 29 Juli 1887
N:r 60.

Pröfningsnämden,

som samman träder 16 Sept. för att granska bevillningstaxeringarne samt pröfva besvär eller annars framstälda anmärkningar i anledning af taxeringsnämdernas åtgärder, utgöres af följande af länsstyrelsen utsedde ledamöter:
lektor Bergman, handlanden Palm, smedmästaren Sandberg, hemmansägaren P. Johansson, Vellarfve i Roma, direktör Gardell i Endre, kyrkoherden Reuser i Stenkyrka, kronolänsman Håkansson i Bro, handlanden Nyström i Slite, skolläraren J. Engström i Hamra, hemmansägaren E. J. Eriksson, Alfvena i Vallstena, skolläraren Qviberg i Gammalgarn, hemmansägaren G. P. Hansén, Dunegårda i Dalhem, landtbrukaren Stålhandske i Vesterhejde, skolläraren Andersson i Tofta, skolläraren Björkander i Väte, landtbrukaren Olof Wallin, Valla i Klinte, konsul Broander i Rone, landtbrukaren P. Sundberg, Oxarfve i Hemse, kronolänsman J. A. Lindström i Öja,llandtbrukaren W. Åkerman, Odvalls i Stånga, och landtbrukaren J. Olsson Kyrkeby i Etelhem.
Klagomål, stälda till pröfnipgsnämden, skola vara lemnade på landskontoret senast 8 dagar före sammanträdet.

Gotlands Allehanda
Fredagen 22 Juni 1887
N:r 58.

Från landsbygden.

Ejsta, 6 Juli.
Ett välbehöfligt regn
föll härstädes i går natt (med åska gående från vester åt öster), i går, i natt och isynnerhet i dag, då strida skurar, stundom blandade med hagel, fallit på den törstiga jorden.
Ehuru försommaren nästan uteslutande var kylig och blåsig, inträffade dock ändtligen efter midsommarsafton varma dagar, som blefvo rätt tryckande i början af månaden. Oaktadt kylan stå gräs och gröda ganska lofvande, isynnerhet höstsädet; och af vårsädet är det bäst som såddes tidigt. De odlade gräsvallarne, som pu, om väderleken blir stadig, skola afmejas, äro i allmänhet ej så illa till utseende, och å de naturliga ängarne, om de ej äro af allt för mager éller torr beskaffenhet, kan någorlunda god skörd påräknas. Grönsakerna i trädgårdarne äro öfver hufvud lofvande, der ej sena nattfroster allt för mycket härjat.
Fruktträd och bärbuskar lofva bättre afkastning än det föregående året, då total missväxt inträffade. Dock bör anmärkas att masken mångenstädes härjat såväl frukt- som löfträd. De förra stå somligstädes afklädda och de senares blad söndernaggade, hvartill de ständiga stormarn2 äfven mycket bidragit. I regel gå dock land:män och trädgårdsodlare en glad och förhoppningsfull framtid till mötes.

Den stora kanalen,
sträckande sig genxom Sproge socken från sjön nästan till vestra landsvägen, är ou fullbordad, med uuvudantag af några fot midt för en mindre bygnad, som var till hinder för gräfningen och som derför måste flyttas åt söder. Det har varit ett drygt arbete för delägarne att verkställa, sedan laga skifteskostnader med ty åtföljande utflyttningar, odlingsersättningar, skogslösen, åkerjordens omläggning, för attej tala om den »oändliga» stängselskyldigheten m. m., blifvit nndanstökade både med penningar och arbete: Arbetarne hafva haft möda, men ock god förtjenst. — När allt är väl utfördt och betaldt, må man med skäl hoppas, att jordbruket hädanefter skall komma att se helt annorlunda ut.

Från många håll
klagades förliden vår öfver bjertlidanden, som hos flere öfvergått till sinnesrubbning; och då vederbörande ej kunna bereda rum å Visby dårhus åt de arma offren, som måst stängas inne i hemmen, hafva deras anhöriga, liksom de sjelfva, varit mycket att beklaga.

Burgsvik, 7 Juli.
Åskslag.
Ett starkt åskväder, åtföljdt af strida regnskurar, drog sistl. tisdags morgon vid 4-tiden fram öfver södra Gotland. Vid samma tillfälle slog äfven åskan ned på flere ställen i väjden. Exempelvis vill jag här anföra några: Vid Sibbjens i Vamlingbo å boningshuset (der en i köket sysslande gumma af den hårda kvallen svimmade) utan att dock antända, blott litet ramponera bygnaden; äfvenså hos en qvinna, Anna Farstedt, i samma socken och ätven der utan antändning. En ko, tillhörig skomakare Qvarnberg från Hamra, som i sällskap med flere andra kreatur befann sig å bete på marken, dödades ögonblickligen likaså ett får vid Burge i Öja. I träd och ledstolpar har äfven åskan samtidigt slagit mångenstädes.

Egendomlig fångs!
fick häromdagen en fiskare i ett strömminggarn, hvilket var uthängdt till torkning. Då man på qvällen skulle intaga detsamma, hade ett bisamhälle, helt behändigt, tagit sin plats i ett garn; hvilket nu blef fiskarens byte.

Ett parti furustäf
har under loppet af gårdagen ilandflutit å vestra kusten i närheten af Hoburg. Troligtvis tillhör det däckslasten å något fartyg, hvilken under den rådande stormen spolats öfverbord.

Med slipstenshandeln
lär det i år gått tämligen trögt, eftersom åtskillige fartygsägare redan »lagt upp» med sin sjöfart för året.

Strömmingsfisket
har på våra kuster i sommar varit särdeles klent, nätt och jämt torskbete. Deremot har torskfisket varit ymnigt, 30—40 tjog om dagen. Priset har varit 25—30 öre tjoget.

En orm
påträffades härom dagen af en arbetare, sysselsatt med gräfning lätt vid en skog. Arbetaren hade lagt sin tröja under ett träd, men på aftonen, då man kom för att hämta devsamma, fann han till sin förvåning en stor huggorm ligganda död under tröjan. Troligt är att ormen fått tag i någon tobaksbit i tröjfickorna och deraf njutit döden, ty vid nogare efterseende fans ett blad qvarsitta i gapet.

Hangvar, 4 Juli.
Åfskedsfest.
I går på e.m. var ordnad en afskedsfest i kyrkan med anledning af vår folkskolllärare K. V. Thommasons afflyttning till Häradshammars församling i Östergötland, till hvilken plats han blifvit kallad. Efter afsjungandet af psalmen nr 342 besteg pastor Lagerman predikstolen, hvarvid han valt till ämne dessa ord : lärer dem hålla allt det jag hafver eder befalt. Sedan ban tillämpat detta på såväl lärare som åhörare och ett särskildt tack uttalats till den afgående läraren afslöts högtidsstunden med bön och sång, hvarefter pastorn trädde ivom altarringen och skolläraren uppmanades att framträda i koret för att emottaga en enkel minnesgåfva, som församlingen genom kyrkorådet insamlat, bestående uti ett par ljusstakar jämte några andra husgerådssaker, allt af nysilfver.

Vestergarn, 6 Juli.
Åskan
slog i torsdags förmiddag ned uti ett handelsmagasin, tillhörigt hr O. H. Nyman. Åskstrålen träffade husets gafvel samt följde ut efter väggen, som splittrades. Genast efter nedslagningen märkte man rök uppstiga, men genom raskt arbete med två sprutor blef man spart herre öfver elden, som icke hann göra synnerlig skada, Tilibudet var dock ganska hotande med hänsyn till åtskilliga närliggande hus med halmtak.

Gotlands Allehanda
Fredagen 8 Juni 1887
N:r 54.