Till ordförande

i Lau sockens kommunalnämd är utsedd hemmansägaren Lars Ahlqvist, Husarfve, i Guldrupe sockena fattigvårdstyrelse hemmansägaren J. P. Jakobsson, Bjers, samt i Martebo sockens kommunalnämd och fattigvårdsstyrelse hemmansägaren K. O. Björkander.

Folkmängdsförhållanden

på Gotlands landsbygd 31 December 1890:
Othem: födda 19, döda 11, inflyttade 74, utflyttade 105, vigda 4 par; minskning 23; folkmängd 1,007.
Boge: födda 8, döda 6, inflyttade 22, utflyttade 19, vigda 1 par; ökning 5; folkmängd 472.
Follingbo: födda 9 (6 m. 2 qv.), döda 5 (4 m. 1 qv.), inflyttade 90 (54 m. 36 qv.), utflyttade 90 (49 m. 41 qv.), vigda 7 par; ökning 4; folkmängd 474 (237 m. 237 qv.).
Akebäck: födda 5 (4 m. 1 qv.), döda 2 (1 m. 1 qv.), inflyttade & (2 m. 3 qv.), utflyttade 9 (5 m. 4 qv.), vigda 0 par; minskning 1; folkmängd 158 (78 m. 80 qv.) Gothem: födda 22 (17 m. 5 qv.), döda 6 4 m. 2 qv.), inflyttade 19 (7 m. 12 qv.) utflyttade 37 (19 m. 18 qv.), (vigda 5 par; minskning 2; folkmängd 6386 (305 m. 331 qv.).
Norrlanda: födda 2 (1 m. 1 qv.), döda 1 (man), inflyttade 18 (7 m. 11 qv.), utflyttade 9 (3 m. 6 qv.); vigda 2 par; ökning 10; folkmångd 292 (139 m, 153 qv.).
Eskelhem: födda 17, döda 11, inflyttade 39, utflyttade 51, vigda 3 par; minskning 6; folkmängd 757.
Tofta: födda 10, döda 7, inflyttade 12, utflyttade 25, vigda 3 par; minskning 10; folkmängd 734.
Sjonhem: födda 4, döda 2, inflyttade 22, utflyttade 32, vigda 2 par; minskning 8; folkmängd 304.
Viklau: född 1, död 1, inflyttade 14, utflyttade 19, vigda 3 par; minskning 5; folkmängd 206.
Rone: födda 21 (11 m. 10 qv.), döda 12 (5 m. 7 qv.), inflyttade 32, utflyttade 54, vigda 4 par; minskning 13; folkmängd 1,044.
Eke: födda 5 (3 m. 2 qv.), döda 1 (qv.), inflyttade 17, utflyttade 31, vigda 1 par; minskning 10; folkmängd 243.
När: födda 19 (9 m. 10 qv.), döda 14 (6 m. 8 qv.), inflyttade 25, utflyttade 53 vigda 4 par; minskning 23; folkmängd 1,082.
Lau: födda 9 (5 m, 4 qv.), döda 12 (8 m. 4 qv.), inflyttade 15, utflyttade 24, vigda 2 par; minskving 12; folkmängd 517.
Kräklingbo: födda 10 (4 m. 6 qv.), döda 4 (1 m. 3 qv.), inflyttade 25 (13 m. 12 qv.), utflyttade 15 (6 m. 9 qv.), vigda 0 par; ökning 16, folkmängd 423 (202 m. 221 qv).
Ala: födda 5 (2 m. 3 qv.), döda 5 (2 m. 3 qv.), inflyttade 14 (6 m. 8 qv.), utflyttade 20 (9 m,. 11 qv.), vigda 0 par; minskning 6; folkmängd 296 (135 m, 161 qv.).
Anga: födda 6 (3 m. 3 qv.), döda 8 (3 m. 5 qv.), inflyttade 24 (8 m. 16 qv.), utflyttade 27 (13 m. 14 qv.), vigda 3 par; minskning 5; folkmängd 303 (148 m. 155 qv.).
Hafdhem: födda 12, döda 7, inflyttade 24, utflyttade 45, vigda 4 par; minskning 12; folkmängd 681 (324 m, 357 qv.).
Näs: födda 4, döda 3, inflyttade 19, utflyttade 20, vigda 1 par; minskning 0; folkmängd 408 (202 m. 206 qv.).
Grötlingbo: födda 11 (6 m. 5 qv.), döda 10 (2 m, 8 qv.), inflyttade 20 (9 m. 11 qv.), utflyttade 22 (7 m. 15 qv.), vigda 3 par; minskning 1; folkmängd 630.
Fide: födda 4 (2 m. 2 qv.), döda 7 (2 m. 5 qv.) inflyttade 14 Å m. 10 qv.), utflyttade 8 (4 m. 4 qv.), vigda 1 par; ökning 3 folkmängd 322.
Östergarn: födda 9 (4 m. 5 qv.), döda 11 (7 m. 4 qv.), inflyttade 17 (7 m. 10 qv.), utflyttade 24 (11 m. 13 qv.), vigda 2 par; minskning 9; folkmängd 681 (332 m. 350 qv.).
Gammalgarn: födda 10 (7 m, 3 qv.), döda 3 (1 m. 2 qv.), inflyttade 17 (9 m. 8 qv.), utflyttade 13 (8 m. 3 qv.), vigda 1 par; ökning 11; folkmängd 471 (230 m. 241 qv.).
Ardre: födda 8 (3 m. 5 qv.), döda 3 (2 m. 1 qv.), inflyttade 27 (9 m. 18 qv.), utflyttade 40 (14 m. 26 qv.), vigda 1 par; minskning 8; folkmängd 498 (224 m. 274 qv.).
Sanda: födda 17 (5 m. 12 qv.), döda 6 (5 m. 1 qv.), inflyttade 38, utflyttade 47, ökning 2, folkmängd 827 (374 m. 453 qv.).
Mästerby: födda 5 (8 m. 2 qv.), döda 6 (2 m. 4 qv.), inflyttade 22, utflyttade 23; minsNnlg 2; folkmängd 393 (188 m. 205 qv.).
Vestergarn: födda 5 (4 m. 1 qv.), döda 7 m., inflyttade 28, utflyttade 24; ökning 2; folkmängd 339 (169 m. 170 qv.).
Endre: födda 8 (6 m, 2 qv.), döda 7 (3 m. 4 qv.), inflyttade 40 (22 m. 18 qv.), utflyttade 48 (26 m, 22 qv.), vigda 1 par; minskning 7; folkmängd 348 (169 m. 179 qv.).
Hejdeby: födda 3 (1 m. 2 qv.), död 1 m., inflyttade 12 (7 m, 5 qv.), u:flyttade 28 (17 m. 11 qv.); minskning 14; folkmängd 194 (95 m. 99 qv.).

Gotlands läns landsting,

det 28:de lagtima, har i dag sammanträdt. Sedan k. m:ts förordnande för häradsh. Waldenström att vara tingets ordförande blifvit uppläst, helsade han tingets ledamöter välkomna till de förhandlingar och avogelägenheter, som tillhöra landstingets uppdrag. Förlidet år mottog han med tvekan, förordnandet att leda tingets förhandlingar, men med hågkomsten af den välvilja, det tillmötesgående och öfverseende, som under fjorårets ting mötte honom, hade han mottagit förnyadt förordnande utan tvekan i hopp att fortfarande få röna uttrycken af samma känslor. I de många frågor, som från länsstyrelsen voro till tinget hänskjatna, hoppades han att tinget skulle från landshöfdingens sida få påräkna all den sak: kunskap och allt det intresse, som han alltid visat för länets angelägenheter.
Vid derefter förrättadt upprop befunnos samtlige ordinarie ledamöter närvarande, hvadan finget utgöres af följande personer:

För Visby stad:
Lektor Bergman.
Fabrikör Hellgren.
Bankdirektör Petterson.
Häradshöfding A. Waldenstöm.
Bankdirektör G. Kolmodin.
Öfverstelöjtnant P. F. Ihre.

För norra häradet:
Kapten Broander.
Nämdem, L. Granberg, Granskogs, Dalhem,
Landtbr. L. N. Eklund, Nygårds, Fole,
Landtbr. O. L. Björkegreo, Angelbos, Läbro,
Nämdem. O. Löfvenberg, Laubage, Stenkyrka,
Direktör Gardell, Stenstugu, Endre,
Riksdagsm. P. Larsson, L:a Fole, Fole
Hemmansäg, L. P. Bodin, Grausne, Lokrume,
Landtbr. M. Larsson, Skäggs, Veskinde,
Nämdem. L. P. Christensson, Norrbys, Hörsne,

För Södra häradet:
Nämdem. O. N. Bolin, Gandarfve, Alfva,
Husbonden L. Pettersson, Hallbjens, Lau.
Husbonden J. Ohlsson, Kyrkeby, Etelhem,
Husbonden J. Hägg, Hägvalds, Gerum,
Nämdem, F, Hermansson, Hafvor, Hafdhem,
Riksdagem. L. Norrby, Stenstugu, Fardhem,
Nämdem. O. R. Pettersson, Liffride, Stånga,
Hemmansäg. J. Uddiv, Ungbåtels, Stånga,
Nämdem. J. F. Sahlsten, Sallmunds, Mästerby,
Hemmansäg, O. Pettersson, Hallute, När.

Till sin vice ordförande uteåg tinget med 22 röster riksdagsman P. Larsson.
Föredragningslistan genomgicks derefter, hvarvid de ärenden utsöndrades, som ansågos kunna till omedelbart afgörande företagas. För de öfrigas förberedande be handling tillsattes följande 10 utskott, hvarvid till grund för valen lågo af vid föregående landsting utsedde komiterade uppgjorda förslagslistor:
1:a utskottet (sjukvården): hrr Valdenström, Hellgren, L. Granberg, L. N. Eklund, J. Hägg.
2:a utskottet (skogs- och mossodling):hrr M. Larsson, F. Hermansson, L. Norrby.
3:e utskottet (blind- och dötstumundervisning): htr Valdenström, H. Pettersson, P. Larsson.
4:e utskottet (fiskerinäringen): hrr O. L. Björkegren, K. V. Gardell, L. Pettersson.
5:e utskottet (folkhögskolan): hrr G. Kolmodin, Broander, P. Larsson, O. N. Bolin, O. R. Pettersson.
6:e utskottet (Fornsal och slöjd): hrr Bergman, L. P. Bodio, J. Ohlsson.
7:e utskottet (premiering af hästar och nöt): hrr Broander, L. P. Christensson, J. Uddio, J. F. Sahlsten, Olof Pettersson, Hallute.
8:e utskottet (utgiftsstaten): hbrr Bergman, H. Pettersson, P. F. Ihre.
9:e utskottet (protokollsammandraget): hrr Valdenström, Kolmodin, Ihre: 10:e utskottet (valförslagen): hrr Hellgren, O: Löfvenberg, M. Larsson, O. N. Bolin, L. Norrby.
— Riksdagens förslag till ändrivg i landstingsförordningen, hvarigenom = bestämmes, att tjenstgöringstid för landstingsmån skall vara två år, räknade från och med 1 September det år, då valet skett, bifölls af tinget.
— Landshöfding Poignant utvecklade derefter i ett längre anförande motiven till de framställningar, som af länsstyrolsen gjorts till landstinget.
Hvad först anginge den afregeringen understälda frågan om lasarettsläkarnes aflöning och tillsättning m. m., så ville han som ett uppslag nämna den mening som länsstyrelsen sannolikast komme att omfatta. Lättast vore frågan om pensioneringen, ty det vore en gifven fördel för landstinget att fritagas från sin nuvarande skyldighet härutinnan. Staten har gifvit pensionsrätt åt landtmätare och må ock kunna ge sådan åt lasarettsläkare, I fråga om aflöningen hade medicin.-styr. varnat ländstingen för att helt skjuta ifrån sig denna, hvarigenom landstingen förlorade makten att ordna sitt sjukväsende. Bättre vore då att staten lemnade ena hälften och landstingen den andra.
Rörande tillsättningen af dessa platser borde k. m:t utnämna efter förslag af medicinalstyrelsen och: förord inom förslaget af lasarettsdirektionerna.
Till den qvinliga kursen vid folkhögskolan voro 250 kr. begärda, ett anslag som visat sig väl behöfligt. Lärarne uppoffrade 2 månader af sin lediga sommartid för att gratis undervisa.
Beträffande anslaget till en fiskeritillsyningsman påpekades, att just nu vore en gynsam konjunktur att af statsmedel få bidrag till fiskeväsendet, sörskildt till förbättring af fiskehamnar. Sådant kunde naturligtvis endast lemnas åt sådana orter, der fiskeritillsyningsman finnes.
Det begärda anslaget till mosskulturen ar 500 kr. för ett år torde kunna nedsättas till 300, om anslaget finge utgå för 3 år med fria händer för hushållningssällskapet att sjelf ordna saken eller låta mosskulturföreningen anställa rön. Mycket vore ännu outrönt: t. ex. huruvida myrkorn vore lika dugligt maltkorn som korn vuxet på fastmark.
Hästpremiering efter Skaraborgssystemet voro icke opröfvad: sådan hade skett i Östergötland. För framtiden kunde man hoppas bidrag af statsmedel härtill. Det anslag, som nu begärdes af 500 kr., att utgå hvartannat år, kunde då nedsättas till 250 kr.
Äfven i fråga om anslaget till nötpremtering kunde man framdeles vänta nedsättning.
Vederbörande synas ha kommit till insigt af obilligheten att äfven små län finge bidraga till lika belopp med statsbidraget. Gotland borde t. ex. aldrig behöfva lemna mera än hälften mot staten.
Till folkhögsskolan begärdes anslagets förnyande för 9 år för att möjliggöra inköp af eget hus, Hushållningssällskapet hade köpt tomt och tänkte bygga åt skolan, blott man hade visshet för hyresbeloppets utgående under 9 år. Då hunne bygnaden dermed amorteras.
De törenade landtmanna- och folkhögskolornas ekonomi var nu sådan, att från landstinget lemnades till folkhögskolan 2,000 och af staten 2,000 samt dessutom af staten till landtmannaskolan 4,000 kr. Kanske skulle man vid bygnadens uppförande ock kunna räkna på enskildes offörvillighet genom gåfvor ät materialier. Den af artisten Hägg kostnadsfritt lemnade ritningen kunde tjena som ett mönster för ritningar till bostäder från det praktiska Eagland. Hvar enda detaljritning hade han dessutom lofvat utan ersättning lemna. Den nya lokalen skulle för öfrigt äfven inrymma en frökontrollanstalt, der undersökningar liksom f. n. är fallet komme att utföras mot 1/3 af den taxa, som vid sådana annars är vanlig.
Landstingets revisorer hade anmärkt att af 10 landstingsmän 14 resor i landstingets ärenden blifvit debiterade i strid mot reglementet, som bestämmer, att der jernväg finnes sådan skall användas.
I öfverensstämmelse härmed hade revisorerna uträknat att följande landstingsmän fått betalda för höga reseräkningar, nemligen:

Revisorerna hade derför yrkat, att de öfverskjutande beloppen skulle till landstingskassan återbäras.
Det uppstod en stunds tystnad i salen efter berättelsens föredragning. Ordet begärdes af hr Bergman; rom, då det anmärkta förhållandet sannolikt tillkommit af missförstånd af hvad lag stadgar, yrkade bifall till hvad revisorerna hemstält. Sedan ordföranden erinrat, att strängt formelt vore rätta formen att tinget beslöte väcka talan hos vederbörande om åläggande af med!ens återbärande och br Kolmodin instämt med hr Bergman, beslöt tinget att medlen skulle genom tingets kamrer infordras och att om dervid någon vägran förspordes göra frågan derom på framtida pröfning beroende.
— Landstinget åtskildes derefter kl. 1/2 12 för att egoa återstoden af dagen åt utskottsarbeten och qvällen åt supé på länsresidenset.

En bro

å landsvägen emellan Hallgårds och Rudvier gårdar i Alskog socken kommer att omläggas fredagen 3 instundande Oktober, under hvilken dag vägen från och till Lau socken blir ofarbar.

Gotlands finanser.

Det sammanlagda beloppet af kommunernas inom Gotlands län inkomster under år 1888 — de senaste uppgifter, som i detta fall föreligga — uppgick till 478,902 kronor, af hvilka 304,222 kr. belöpte sig på landskommunerna och 174,680 kr. på staden. Ser man efter med hvilka procenttal de särskilda slagen af ivkomster ingå i hela inkomstsumman, framträda högst väsentliga skiljaktigheter mellan landsbygd och stad i fråga om de olika inkomstslagens relativa betydelse. Sålunda utgjorde hyra, arrenden, räntor och dylikt 5,4 procent af alla inkomster för landskommunerna i länet samt lika mycket för staden. Kommnnalutskylderna ingå deremot i hela inkomstsumman med 67,4 procent för de förstnämda, men med blott 55,6 procent för den senare. Statsbidragen uppgå till 16,4 procent för landskommunerna, men stannar vid 2,9 procent för städerna, hvaremot utskänknings- och minuteringsafgifterna utgjorde för landsbygden endast 3,5 procent, men stiger för staden till 11,6 procent.
Kommunernas utgifter belöpte sig inom lävet till 446,896 kronor, af hvilka 293,573 kr. föllo på landskommunerna och 153,323 kr. på staden. För året uppstod för kommunerna inom länet alltså ett öfverskott af 31,006 kr., af hvilka 10,649 komma på landskommunerna och 20,357 på Visby. A£ de enskilda landskommunerna stå i fråga om större utgilter än inkoraster Lärbro främst med omkring 3,000 kr. brist, Öja med omkring 2,000 kr. brist samt Levide och Anga med omkring 1,000 kr.
Af utgifterna gingo å landsbygden till kyrkliga ändamål 105,454 kr. eller 35,9 procent, till folkskolan 118,553 kr. eller 40,4 procent, till fattigvård 41,123 kr. eller 14,0 procent, till sundhetsvård 7,931 kr. eller 2,7 procent, till kommunikationsanstalter eller allmänna bygnader 1,020 kr. eller 1,0 procent. Uti Visby uppgingo utgifterna för kyrkliga ändamål till 11,638 kr. eller 7,6 procent, till folkskolan 16,656 kr. eller 10,8 procent, till fattigvården 24,453 kr. eller 15,9 pro cent, till sundhetsvård 6,245 kr. eller 4,07 procent, till kommunikationsanstalter 30,596 kr. eller 19,9 procent Med hänsyn till den kommunala myn: dighet, genom hvilkens beslut utgifterna verkställts, visar sig, att inom länets kommuner å landsbygden utgjorde de å kyrkostämma beslutade utgifterna 224,860 kr. och de å kommnnalstämma 68,713 kr., hvaremot inom staden endast 27,441 kr. bes!utits å kyrkostämma, men 125,882 kr. af stadsfullmäktige. Beträffande omfattningen af de utgifter, som tillhörde de ena eller andra kommunalmyndighetens beslutanderätt, äger alltså ett så godt som omvändt förhållande ram mellan landskommnuaerra och staden. På landsbygden utgjorde nämligen utgifterna, som beslutits af kyrkostämma, icke mindre än 76,6 procent af samtliga utgifterna, under det att motsvarande procenttal för stadskommunen var endast 17,9 procent. I följd häraf uppgingo å andra sidan de af kommunalstämman beslutade utgifterna i hela ntgiftssumman med endast 23,4 procent, hvaremot utgifterna, beslutade af stadsfullmäktige, hunno upp till 82,2 procent.
Vid 1888 års slut uppgingo länets alla kommuners samtliga tillgångar till 1,779,536 kr. deraf 917,436 kr. tillhörande landskommunerna och 862,100 kr. staden. Med hänsyn till sin beskaffenhet fördelade sig dessa tillgångar å landsbygden med 574,790 kr. på fastigbeter och inventarier samt med 342,746 kr. uti fordringar eller kontanta medel.
I staden uppgingo fastigheterna och inventarierna till 291,859 kr. och fordringarne och kontanta medlen till 570,241 kr. Tillgångarne i fastigheter utgjorde å landsbygden 431,267 kr. i folkskolehus, 57,728. i fattigvårdsanstalter, 7,942 kr. i sockenstugor samt 32,405 kr. i andra fastigheter, eller inalles 529,342 kr. I dessa tillgångar hafva icke inberäknats sådana fastigheter och fonder, hvilka endagt stå under förvaltning, men ej disposition af de kommunala myadigheterna. Dessa uppgingo för länets landsbygd till kr. 1,714,389 i kyrkor, 634,584 kr. i ecklesiastika boställen m. m. och 61,483 kr. i donationsfonder.
Kommunernas skulder inom länet utgjorde vid årets slut 853,807 kr., deraf för landsbygden 103,502 kr. och för Visby 750,305 kr. Skulden för landskommunerna var vid årets början 105,768 kr. hvadan skalden under året minskats med 2,266 kr., eller 2,1 procent. Skilnaden mellan upptagna och betalda lån, utgjorde 5.421 kr., med hvilken summa de senare öfverstego de förras belopp.
För Visby öfverstego de under året betalda låne: de upptagna med 9,993 kr. Af landskommunerna hade Hemse den största skulden eller 18,132 kr., dernäst Vänge med 13,977 kr., Othem med 9,329 Barlingbo med 7,860 kr. Stenkumla med 7,500 kr., och Dalhem med 7,087. Skuldfria voro Visby norra landskommun, Ekeby, Follingbo, Akebäck, Veskinde, Bro, Hejnum, Bäl, Martebo, Lummelunda, Stenkyrka, Tingstäde, Boge, Hangvar, Hall, Rute, Fleringe, Bunge, Gothem, Ganthem, Halla, Sjonhem, Viklau, Guldrupe, Östergarn, Visby södra landskommun, Vall, Atlingbo, Mästerby, Hejde, Sundre, Hafdhem, Näs, Fide, Rone, Sproge, Fardhem, Linde, Lojsta, När, Lau, Stånga och Alskog.
För ett riktigare bedömande af kommnunernas ekonomiska ställning meddela vi här några undersökningar angående skulldernas förhållande till såväl folkmängden som tillgångar och det påförda fyrktalet eller bevillninges. Dessa utvisa, att på hvarje invånare å länets landsbygd utgör andelea i kommunernas skuldbelopp kr. 2: 30 hvaremot på hvarje stadsbo kommer en skuld af kr. 109: 06 — alltså en ganska betydlig skilnad mellan landsoch stadskommunerna. Då emellertid äfven tillgångarne fördela sig högst olika nämligen med kr. 20: 42 per invånare å landsbygden och kr. 128: 09 i staden kommer behållningen på hvarje parson att stanna vid kr, 18: 12 för landsbygden, men uppgå till kr. 19: 03 för staden.
I förhållande till summan af tillgångarne utgjorde skulderna samtidigt 11,3 procent för länets landskommuner och 8,7 procent för staden. Fördelas landskommunernas skulder på fyrktalet, kommer inom länet på hvarje fyrk en skuld af 38 öre, medan en fördelning af stadens skulder på bevillningen utfaller med kr. 50: 06.
Kommunernas behållning eller det belopp, som återstår sedan skulderna fråndragits tillgångarne uppgick vid årets slut inom länet till 925,729 kr., deraf 813,934 kr. för landskommunerna och 111,795 kr. för stadskommunen.

Till konsistorieombud

via sammanträde inför landtbruksingeniören rörande Lau myrs utdikning har förordnats kontraktsprosten Alfvegren.

En fruktansvärd, cyklonartad stormby

drog i går morgse öfver Visby, och efter hvad nu förspörjes, har den sträckt sina verkningar snart sagdt öfver hela Gotland; värst har den dock rasat kring kusterna, tyckes det.
Efter att det regnat nära nog hela natten till i går, var morgonen ganska klar och vacker, om än något kall. Barometern hade sjunkit betydligt, ända till 740 millimeter, men steg mot morgonen. Digra skyar drogo då och då öfver himlen, än sken solen, än stänkte några stora regndroppar.
Så blef klockan 10. Himlen var då hemskt gråsvart, det började hvissla i knutarne, fönster, som stodo öppna, begynte rycka i s’na hakar, soporna dansade öfver gatläggningen, luften kändes tryckande.
Cyklonen var i antågande.
Och i ett nu bröt den löst. Pipande, dånande, gnisslande, brakande for stormvinden genom gatorna. Takpannorna började här och der dansa genom luften, fönsterrutorna klingade sönder, telefontrådarne brusto med ett klagande ljud, husen skakades ända till grundvalarne. Ett hemskt halfmörker rådde. Och regnet öste ned, rännstenarne forsade. Det var ett oväsen utan like.
Hemskt såg hafvet ut. Regn och saltskum yrde i hvarandra och bildade ötver den häftigt kokande vattenytan en dimmig slöja och högt uppe i densamma kunde man skönja de hvita fräsande vågtopparne. Vilda slogo böljorna mot etranden och mot vågbrytaren bröto de sig upp till en fruktansvärd höjd.
I yttre hamnen började fartygen rycka i förtöjningarne. Ännu en il, och de väldiga kablarne sletos som om de varit trådar. Tyska skeppet »Dueppel», som låg längst nt, började först drifva, så norrmannen »Orvar Odd» och det der innanför liggande »Prins Adalbert». Lyckligtvis höllo dock ankarkettingarne, som stannade fartygen ungefär midt ihamnen.
Der Iågo de med babords sida af stormen nedpiskad i sjöarne. Prins Adalbert råkade på grund, men lyckades efter stormensa slut utan vidare skada åter förtöja vid kajen, likasom de båda öfriga skeppen. Äfven i inre hamnen liggande fartygen rullade rätt tapgert i stormbyn.
Uppe i staden for vinden fram rent af som en buse. Torget var fullt af köpare och säljare. I ett nu lyftes tälttaken af salustånden och flögo hvirflande bort, kramvarorna dansade lusteliga i stormbyarne. Det blef en villervalla utan like, med. rop och skrik utan all ända. »Rädde sig den som kanl» var allas lösen, och det dröjde icke länge förrän hela torget var rensopadt. En ensam, sönderbruten vagn stod der qvar endast.
Ett väldigt brakande! Det stora trädet vid hörnet af Sankt Karin midt emot fra Åkermans gård bröts upp med roten och föll tvärs öfver gatan, för en stund hindrande trafiken, tills man hauvn såga af detsamma och forsla undan det. Eno väldig lönn, stående på gamla kyrkogården alldeles invid trappan upp till Klinten bröts af ett stycke från roten och vräkte kull. Samma öde delade en stor silfyverpopel i Slottsparken.
I stadens trädgårdar lemnade cyklonen fruktansvärda spår efter sig. De under sina bördor af frukt dignande träden befriades i allmänhet från sina bördor, grenar brötos af masstals, slupgades ut i gatorna, hvilka här och der voro alldeles täckta af nedblåsta löfruskor.
Naturligtvis dröjde tankarne företrädesvis hos dem, som under stormen plöjde det upprörda hafvet. Just som cyklonen begynte, befann sig ett fartyg norrut under land. Hvad hade blifvit dess öde? Det dröjde ej synnerligen länge förrän ryktet spreds, att detsamma strandat vid Skälsö.
Och så var också förhållandet.
Fartyget var en brigg om 225 ton, bärande namnet Matilda, tillhörigt rederi i Göteborg samt fördt af kapten F. A. Hellberg. Den kom från Cagliari med last af 3 tusen hektoliter salt till konsul Edvard Crawér härstädes. Resan hade hela tiden varit den gynsammaste och i går morgse kom fartyget upp under Visby, men måste för att komma in i hamnen göra ett slag norröfver, Fartyget hade just vändt, skoten voro ännu ej fastgjorda, då med ens stormbyn fattar i det sammma, och sluugar det genom fräsande bränningar upp emot land, der det vräktes omkull åt babords sida. Riggen gick brakande öfver bord, seglen sletos i trasor, skummet stod högt kring detsamma.
Skrofvet stod tydligen ej mera att rädda, dess öde var afgjordt.
Men menniskorna ombord? Man såg dem från stranden hålla sig fast högt uppe vid lovarts reling invid kajutan, tills sjöarne drefvo dem föröfver der de hade något skydd under backen. Utom besättningen varsnade man ombord en qvinna och tvänne barn.
Klockan var nu uagefär 11. Stranden var nära, en båt klargjordes och tvänne af besättningen stego i den samma för att gå i land. Men de voro ovana att manövrera en så liten båt, den slogs ögonblickligen omkull af vågorna, de båda sjömännen kommo i vattnet. Der syntes de en stund kämpande för sitt lif, men omsider försvunno de, blefvo ej mera synliga. De hade satt lifvet till under sitt fruktlösa försök.
Emellertid hade bud om olyckan sändts till staden och lifräddningsmanskapet begaf sig skyndsamt ut med raketapparaten. Dessförinnan hade till fartyget i båt utgått tillstädeskomna hrr John May och Karl Lindahl jämte ett par fiskare. Det var med ögonskenlig lifsfars de kommo ombord; men ingenting kunde uträttas.
Omsider anlände lifräddningsmanskapet.
Raketapparaten gjordes i ordning, raketen med dess lina släptes af, men gick akter om fartyget. Dock lyckades man få en tross ombord och vid 1/2 3-tiden, sedan de ombord varande, genomvåta och stelfrusna i 4 timmar hållit sig fast i tåg stumpar och kettiogar vid styrbords reling, lyckades man få dem i land iräddnvingskorgen. Först togs från fartyget qvinnan, — kaptenens hustru — jämte deras två barn, flickor om 14 och 8 år, så de tre öfverlefvande af besättningen och slutligen skepparen. De fördes genast upp i de kringliggande gårdarne, der all möjlig omvårdnad egnades dem.
De så sorgligt omkomne sjömännen voro konstapeln Karl Gustaf Petterson, 45 år gammal, samt lättmatrosen Karl Malmström, 24 år gammal, båda från Ystad, der den förstnämda efterlemnar hustru och 4 barn. De hade varit med fartyget endast i 5 månader och skulle mönstra at i Visby.
Briggen Matilda, som väl får anses som fulllständigt vrak, var ett särdeles vackert första klassens fartyg, tämligen nytt, förkoppradt och försedt med alldeles ny jernrigg.
I dag på morgonen ha de båda omkomnes lik hittats, det ena mydket sönderslaget och vanstäldt. De komma att begrafvas i Veskinde.
Vid 12-tiden i går, då orkanen bedarrat något, syntes en annan brigg meå rifna segel, länsa utefter kusten. Den lyckades emellertid vända och försvann sedan norr på. Om dess öde har ingenting försporta.
Orkanen tycktes ha börjat söderöfver och gått norr på. Här i Visby varade den vid pass en timme ryckvis starkare och svagare. Den blåste under nästan hela tiden från vest och vestnordvest.
Från Vestergarn ingår underrättelse, att tre fartyg med nödflagg hissad under cyklonen sökte in derstädes; ett lyckades komma in under utholmen, mon de två andra, deraf en skonare vid namn »Unionen» från Figeholm och en dansk, kastades upp, sedan riggen kapate, omkring 1/2 sjömil nord och nordvest om Utholmen, der de fortfarande qvarligga. Dykarbåt eftertelegraferades så fort ske kande, och i dag på förmiddagen har »Argo» anländt till strandningsstället.
För öfrigt har orkanen illa huserat i Vestergarn och Klinte; stora träd ha ryckts opp med rötterna, sädstackar blåst omkring o. s. v. Cyklonen började der omkring 15 minuter förr än i Visby.
Äfven från Slite mäles om kullblåsta träd, bortförda hustak m, m. Men ingen olyckshändelse till sjös har, enligt hvad man ännu känner, timat der i trakten. Det i hamnen liggande Präsident Trotsche vräkte mycket, men tog ingen skada.
I Ljugarnstrakten har stor förödelse ägt rum. Hela alléer af gamla träd hafva blåst omkull eller brutits tvärt af. Tak och gärdesgårdar äro kullvräkta. Men ingen olycka till sjös har försports. Liknande är förhållandet i Östergarn.
I Veskinde, När och Lau, särskildt i den senare socknen, ha hustaken mycket allmänt blåst af. Från När mäles att flere fiskarbåtar af cyklonen slagits sönder. På alla ställen talas om att frukten är förstörd.
Från Lärbro meddelas att ägaren till Takstens, förrs agenten Henrik Grönvall från Stockholm, blifvit ihjälslagen af ett nedblåst ladutak.
»Tjelvar», som hitkom vid 7-tiden i går afton hade haft cyklonen öfver sig vid 7 tiden på morgonen. Den hade varit mycket våldsam och ångaren hade slungats på vågorna »som en hösäck», men slapp undan utan skada. Om Rurik, som afgick härifrån vid 1/2 10-tiden i går morgse har ingenting försports, hvadan han antagligen framkommit till Vestervik.
Från Kappelshamn utgick i går morgse skonerten Augusta Maria, kapten Loffler. Om dennes öde har ingenting försports.
Genast i början af orkanen gick telegrafledningen sönder här emellan och Klintehamn, men var skadan å densamma reparerad vid 6-tiden på aftonen. Icke blott telefonledningarne här i staden ramponerades betydligt, utan äfven å ledningarne till Hemse och Fårösund samt Tingstäde är sedan gårdagen afbrott, hvadan ytterligare underrättelser om stormens framfart senare torde vara att förvänta.
Från Rone skrifves om cyklonens framfart der:
Ett oväder, hvars like, som väl är, ej på länge varit skådadt, drog 1 dag ötver trakten här vid kl. 10-tiden på f. m. Barometern hade visserligen de föregående dagarne varit öfvervägande fallande och stod nu vid 746 men ändå anade ingen att ovädret skulle bryta ut så våldsamt eller att taga en sådan Karaktär Det blåste tämligen hård bris af SSV, då vinden med hast öfvergick till V t. N. Plötsligt mulnade vestra himmelen kolsvart och stormen tilltog allt mer och mer, i farten .atbrytande tradgrenar och qvarnvingar särskildt på kons. Cramérs qvarn och de på fälten stående kornståckarna utjämnades långsmarken, så att kornet yrde bokstafligen som snö om vintern. I trädgårdarne nedskakades den frukt, som möjligen undgått de föregående stormarne och träden blefvo nästan nakna för löf på sina ställen. När nu härtill kom ett det hårdaste störtregn som öste ned under en half timmes tid så kan man föreställa sig att dsnna cyklon ej gått fram atan verkningar, men torde dock kornstackarne vara mest att beklaga. Ty om ändå de blifva sammanräfsade blir ändå kornet genom vätan mörkt och betingar ett mindre pris. Detta oväder tyckes ej vilja sluta än (kl. 12). Orions almanacka förutsäger oväder 29, prof. Falbs 30 och skall alla dessa förutsägelser ännu gå i fullbordan så Gud nåde oss.
Gårdagens cyklon torde varit en af de starkaste stormbyar, som på de senaste åren hemsökt Gotland.

Fattigvården inom Gotlands län.

Under 1888 — de senaste uppgifter som i detta fall föreligga — utgjorde antalet fattigvårdssamhällen inom länet 94, deraf 93 å landsbygden.
Af dessa senare voro 3 fördelade i ro: tar. Inom lävet funnos följande fattigvårdsanstalter: 80 fattighus med ntrymme för 831 personer, deraf ett i Visby för 120 personer, en fattiggård för 30 personer samt 23 mindre fattigstugor för 159 personer, deraf 3 i Visby för 60.
Hela antalet personer, som under 1888 åtnjöto kommunalt understöd inom länet utgjorde 1,437, af hvilka 1,172 tillhörde landsbygden och 265 Visby. Antalet understödstagare inom länets landsbygd hade härigenom sedan näst föregående år minskats med 8 personer eller 0.7 procent. Med hänsyn till proportionen mellan aotalet understödstagare och folkmängden visar sig, att fattigvårdsprocenten för lävets landsbygd utgjorde 2,61 procent och sålunda med 1,84 procent understeg medeltalet för landsbygden i hela riket, hvilket var 4,45 procent. Högst i fråga om fattigvårdsprocenten kommer fortfarande Värmlands län med 6,24 procent af folkmängden och lägst Jämtlands län med 2,23. Gotlands län intager härvid det andra rummet bland rikets samtliga län i fråga om låg fattigvårdsproceat, och är dervid att märka att understödstagarne i förhållande till folkmängden utgjorde endast 1 procent eller ännu mindre inom Träkumla, Öja, Hamra, Hablingbo, Gerum och Lau fattigvårdssamhällen.
Antalet direkta understödstagare såväl barn som äldre uppgick inom länet till 385 män och 762 qvinnor, deraf & landsbygden 296 män och 634 qvinnor samt i Visby 89 män och 128 qvinnor. De indirekta understödstagarne, d. v. s. barn tillhörande understödstagare, utgjorde inalles 290, deraf 242 & landsbygden och 48 i Visby. De direkt understödda barnen fördelade sig på följande sätt: föräldralösa äkta 18 moderlösa oäkta 31 och andra barn 110. Hela antalet barn, såväl direkt som indirekt understödda, uppgick sammanlagdt till 449.
De äldre understödstagarne fördelade sig på följande sätt:
ogifta: 320 deraf 52 qvinnor med 85 tillhörande barn.
gifta: 256 deraf 83 med 116 tillhörande barn samt
enklingar, enkor och franskilda: 412 deraf 44 med 89 tillhörande barn.
I afseende på kön fördelade sig de direkta understödstagarne i 385 män och 762 qvinnor. Härvid gör sig dock en väsentlig skilnad gällande mellan barn och äldre understödstagare, i det att de förra räknade 83 mankön mot 76 qvinkon, hvaremot af de senare 302 voro män och ej mindre än 686 qvinnor. Denna qvinnokönets öfvertalighet tydliggöres deraf utt i hela riket svarade mot 100 understödstagare af mankön 179 af qvinkön eller 182 på landsbygden och 169 i städerna.
Ser man till proportionen mellan direkta och indirekta understödstagare, barn och äldre personer, ogifta och gifta o. s. v., så finner man, att å länets landsbygd utgjorde de direkt understödda barnen 10,2 procent, af äldre personer voro 22 procent ogifta med 6,8 procent tillhörande barn, 18,3 procent gifta med 7,8 procent tillhörande barn, 28,9 procent enklingar, enkor och frånskilda med 6 procent tillhörande barn. Således inalles 79,4 procent direkta och 20,6 procent indirekta understödstagare.
Understödets varaktighet och storlek.
Antalet fullt försörjda understödstagare inom länet uppgick till 212 män och 295 qvionor med 51 tillhörande barp, deraf å landsbygden 133 män, 213 qvinnor med 51 barn samt i Visby 79 män, 82 qvinnor. Delvis understödda voro 132 män, 358 qvinnor med 182 tillhörande barn, deraf å landsbygden 122 män, 312 qvinnor med 134 barn samt i Visby 10 män, 46 qvinvor med 48 barn. Personer med tillfälligt understöd voro: 41 män, 109 qvinnor med 57 barn, samtliga å landsbygden.
Understödets beskaffenhet. Utackorderade voro 119 mankön, 152 qvinnor med 9 barn, deraf & landsbygden 95 män 134 qvinnor med 9 barn samt i Visby 24 män, 18 qv. I sjukvårdsanstal: ter vårdades 11 män, 28 qv. och 2 barn, deraf å landsbygden 11 män, 7 qvinnor och 2 barn samt i Visby 3 män, 8 qvinnor. I egna hem understödda voro 118 män, 317 qvinnor med 145 barn, deraf å landsbygden 114 män, 287 qvinnor och 117 barn samt i Visby 4 män, 30 qvinnor och 28 barn. På annat sätt understödda voro 15 män, 38 qvinnor och 31 barn, samtliga å landsbygden.
Understödstagarnes omsättning. Under året tillkommo 62 män, 84 qvinnor med 146 barn, deraf å landsbygden 42 män, 63 qvionor med 134 barn samt i Visby 20 män, 21 qvinnor med 12 barn.
Under året afledo 31 män, 49 qvinnor och 3 barn, deraf å landsbygden 27 män, 37 qvionor och 3 barn samt i Visby 4 män, 12 qvinror. På annat sätt afgångna voro 28 män, 46 qvinnor och 22 barn, deraf å landsbygden 17 män, 35 qvinnor med 18 barn samt i Visby 11 män, 11 qvinnor med 4 barn. Till nästa år qvarvarande voro 326 män, 667 qvinnor med 265 barn, deraf å lanäsbygden 252 män, 562 qvinnor med 221 barn samt i Visby 74 män, 105 qvinvor med 44 barn.
Utgifterna för kommunernas fattigvård inom länet &r 1888 utgjorde 65,576 kr., deraf för landsbygden 41,123 kr. (1,829 kr. för bus och inventarier, 37,197 kr. för understödstagarres vård och underbåll samt 2,097 kr. för öfriga utgifter) samt för Visby 24,453 kr. (1,857 kr. för hus och inventarier, 17,449 kr. för vård och underhåll samt 5,147 kr. för öfriga utgifter). Totalkostnaden för hvarje uuderstödstagare utgjorde & Gotlands landsbygd 35 kr. 09 öre, deraf underhållskostnad 31 kr. 74 öre, och utgjorde högsta värdet af en understödstagares fulla försörjning 201 kr. och lägsta samma värde 50 kr. eller i medeltal 101 kr.
Fördelade på länets olika härader och staden Visby ställer sig antalet understödstagare och fattigvårdskostnaden sålunda:

Under- Fattig-
stöds- vårdes-
tagare. kostnaden.
Gotlands norra härad 546 20,598
Gotlands södra härad 526 20,525
Visby stad 265 24,458

Uti hela riket åtojöto 242,039 personer kommunalt understöd och tillhörde af dessa 172,338 landsbygden samt 69,651 städerna och köpingarne. Sammavlagda beloppet af utgifterna för kommunernas fattigvård uppgick till 9,337,415 kronor, deraf för landsbygden 5,917,416 kr. och för städerna 3,419,999 kr. Förstnämda belopp öfverstiger motsvarande slutsumma för år 1887 med 377,216 kr., beroende derp&, att landskommunernas fattigvårdskostnader ökades med 391,091 kr., under det att minskning inträffade för stadskommunerna med 13,803 kronor.

Idrottstäflingarne på Visborgs slätt.

För omkring tre månader sedan väcktes af en ledamot inom idrottsföreningen i Visby förslag om anordnandet af allmänna bollspelstäflingar för den gotländska befolkningen innevarande sommar. Förslaget vann bifall och någon tid senare var i denna tidning synligt ett upprop till samtliga gotländska bollklubbar och idrottsmän till gemensamt sammanträde för dryftande af saken. Detta möte hölls i D. B. V:s paviljong den 13 sistlidne Juni, och då sympatierna voro allmänna för en idrottsfest, tillattes en af 5 personer bestående komité, som fick i uppdrag att ordna saken.
Det resultat, som deras arbete gaf, det var de stora täflingarne i går ute på Visborgs slätt, i hvilka mer än 500 gotländske män med lif och lust deltogo.
När regnet öste ned och åskan mullrade under natten till söndagen var det säkert ingen, som tänkte att gårdagen skulle visa en sådan verkligen strålande uppsyn. Det var hög och ren himmel med leende sol, man kunde ej önska sig bättre i detta hänseende, Men särskildt ur täflingarnes synpunkt kunde med fog anmärkas att det blåste väl mycket. Dock aftog vinden märkbart under dagens lopp.
Ute på täflingsplatsen såg det redan från tidigt på morgonen riktigt festligt ut. Flaggor svajade från trettio stänger rundt den inhägnade arenan, som mätte 3 tusen fot i omkrets. TIaskrankningen var gjord med jerntråd och utom densamma var en ny sådan på två sidor för be: talande åskådare.
Vid ingången till banan hade sekretariatet sitt tält, der det arbetades från tidigt på morgonen, hvarjämte äfven vid arbetet på banan lades sista hand.
Ty redan tidigt började folkmassorna strömma ut till slätten. Vid tio-tiden på morgonen inkom lusttåg från landsbygden med 1,030 passagerare; hade icke morgonens ruskväder afskräckt mången från resan, är troligt att antalet varit ännu större. Och från öfriga delar af ön kom dep ena fullpackade skjutsen efter den andra.
Det begynte, som sagdt, att blifva lifligt ute på slätten. De täflande infunno sig efter hand och anmälde sig. Det surrade som en bisvärm i sekreteraretältet, men så småningom rangerade sig allt, alla voro antecknade. Då sågo listorna ut så: till bakpärk anmälda 30 grupper om 7 personer, eller 210; till frampärk 8 grupper, eller 56; till varpa 65 grupper om 3 personer eller 195; i stångstörtning 6 personer, i språng 15;ikapplöpning 16 och i hankdragniog 10. Alltså inalles till täflingarne anmälda 508 personer, hvarjämte senare tillkommo ännu åtskilliga deltagare i »frispelen.»
När alla anmälningar väl voro gjorda, aftroppade pärkspelarne &t ett håll under anförande af handl.| Schenholm, varpkastarne åt ett annat under befäl af kassör Hellgren, Pärkarne, som spelades af tre lag hvarje gång, hade sin plats på fältets vestra sida’ uppåt landsvägen, varporna kastades på en plats längre nedåt sjelfva lägret. Alla spel voro stälda så, att de båda sidorna hade lika fördel eller olägenhet af vinden.
Det stora faggomgärdade fältet erbjöd nu under flere timmar från kl. 2 en mycket liflig, om ickejust så omväxlande tafla. Randt om väldiga folkmassor, hvilka helt säkert då de voro som störst, kunde skattas till mellan 3 och 4 tusen personer, och inom denna mörka spetsgård de spelandes rörliga gestalter, de flygande bollarne, de kraftigt slungade varporna, uppmuntringsropen de spelande emellan, med ett ord, det var friskt lif derute på slätten under dessa timmar.
Prisbedömningen vid en täflivg sådan som denna var in galunda en lätt sak, då det ju i år gälde, i olikhet mot hvad förut varit fallet, att utröna hvilket parti som var det bästa af alla.
Komiterade hade derför uppgjort nedan stående grunder för bedömandet af pärken:
1:o Hvarje prisdomare bedömer i anvisad ordning ensam de täflande grupperna och gifver hvarje grupp efter duglighet en poäng sålunda:
0—3 dåligt spel
4—6 godt spel
7—8 mycket godt spel
9 utmärkt spel
10 högst berömligt spel
2:o Hvarje siffra antecknas i prisdomarens enskilda protokoll, hvilket, sedan alla grupper äro bedömda, inlemnas till sekreteraren, som sammanräknar poängsiffrorna;
3:o De: fyra grupper, som erhållit högsta poängen, täfla sedan med en pärk och slutligen de två vinnande af dem om prisen.
För bedömandet af varpa hade såsom regel uppstälts, att afståndet från målet till den bästa stenen inom hvarje grupp mättes i centimeter, hvarefter gruppens hela centimetertal hopräknades. Afståndet var 25 steg.

Prisdomare voro:
i bakpärk:
handl. R. Snöbohm, Klinte,
bankbokb,. A. Pettersson, Visby,
handl. C. Degerman, Visby,
fabrikör J. Ödin, Visby,
bokb. J. Eklund, Visby,
handl. J. L. Kahlquist, Visby.

i frampärk:
konsul Lars Cramér, Ronehamn,
lektor M. Klintberg, Visby,
fanj. N. Hägg, Bjerges,
kommissarie E. Svallingson, Klinte,
handl, C; Smitterborg,
handl. G. Cramér, Ronehamn.

i varpa:
doktor O. Klintberg, Visby,
skoll. J. P. Nordin, Veskinde,
handl. Robert Löfving, Visby,
handl. Josef Johansson, Visby,
garfvare T. Ödin, Visby,
fabrikör J. Stenström, Visby,
löjtnant B. Sillén, Visby,
stadskassör Kr. Ekelund, Visby,
handl. R. Vallér, Visby,
bokh. Cedergren, Visby,
styckjunkare O. Johansson, Visby,
landtbr. L. J. Eklund, Dalhem.

För bedömande Vv bäste. pärkkarlen:
Kapten J. Facht, Fröjel,
handl, J. N. Myrsten, Slite,
kamrer J. Ihre, Visby.
i öfriga täflingar :
löjtnant E. Sillén,
löjtnant E. Nyberg,
löjtnant E. Fahnebjelm,
direktör A. Lindström,
L. P. Hansén Dalhem,
handl. C. Smitterberg,
löjtnant L. Sellergren,
löjtnant J. Elert.

Anordnare af dessa senare täflingar var kapten E. Vestöö.
Klockan blef sex, innan de stora täfliogarne i pärk och varpa hunnit afslutas.
Då vid denna tid de olika prisdomarenas protokoll sammanförts, visade sig resultatet sålunda:

I pärken liksom vid varpan, afgjorde lottdragningen i fråga om motspelare.
Enligt förut nämda bedömningsgrunder skulle, sedan ofvanstående resultat blifvit kändt, de fyra bästa grupperna täfla i två lag. Dessa grupper voro: i bakpärk Ljugarn med 52 poäng, Visby bollspelare och Halla med 46 samt Sproge med 44 poäng; i frampärk: Rone med 53, Hablingbo med 47, Alskog med 46 och Alfva med 39 poäng.
Vid lottningen spelade sedan emothvar andra: Visby bollspelare och Sproge, Ljugarn och Halla, Rone och Alskog, Hablingbo och Alfva.
De vinnande blefvo: i bakpärken Visby bollspelare och Ljugarn, i frampärken Rone och Hablingbo, men prisdomarne ansågo i sista fallet dei andra spelet tappande Alskogsborna så mycket bättre än Hablingarne, att de fingo täfla med Roneborna om prisen.
I sista täflipgen blefvo Visby bollspelare och Roneborna i hvar sin pärk segrare, hvadan de alltså erhöllo de båda första prisen samt Ljugänningarne och Alskogiterna andra prisen.
I varpan blef resultatet följande:

Här blefvo sålunda de vinnande: K. Jacobsson Gerum, O. Hansson, Veskinde, Tomas Johansson, Visby och A. Classon Visby.
Från täflingen bortgingo utan känd anledning sju grupper, hvadan däe täflande allts&k blefvo 58.
Det började, som sagdt, lida mot aftonen, de stora spelen voro slut, och nu började

frispelen,
hvilka för åskådarne, som icke förmådde att följa det invecklade bollspelet, helt säkert utgjorde en ganska angenäm of terrätt ofvanpå det mera bastanta som förut bjudits.
Ingen bör dock tro att dessa våra min) dre gotländska lekar icke äro bastanta nog. Nej, att de fordra styrka, det visade nogsamt stångstörtningen. Ty det var sannerligen intet Iekverk att bryta upp den väldiga stången och sedan slunga den ifrån sig. Eller hankdragningen.
Äfven den fordrar kraftiga armar och näfvar- För sprången beköfves dessutom vighet och man såg i går ganska vackra prof på, icke en tränad, sportmässig sådan, utan naturlig vighet, sådan som man ibland träffar hos allmogen.
Skulle man i sammanhang med dessa afslutningsspel vilja fälla ett omdöme om gårdagens täflingar, så torde de kunna få anses på det hela taget mycket jämna och båda godt för framtiden.
Att täflingarna ådragit sig allmän uppmärksamhet äfven utom Gotlands gränser, framgår deraf, att Stockholmstidningarne Nya Dagligt Allehanda, Aftonbladet, Vårt Land, Stockholms Dagblad och Dagens Nyheter hitsändt representanter.
Med »Tjelvar», något försenad af blåsten, följde dessutom en del sportvänner.
På ångaren hade hvarenda sofplats varit upptagen.
Prisutdelningen.
Kirckan var inemot half 8. En liten tribun restes vid täflingsplatsens ena sida och kläddes med flaggor. På ett bord bredvid stodo konungens pokal jämte vandringspokalen och en extra tredje. Då protokollen hunnit justeras, besteg landshöfdingen tribunen och höll till menigheten, som samlats i en stor ring deromkring ungefär följande tal:
Gotlands folk har alltid högt skattat manlig idrott och särskildt sina fäderneärfda folklekar. Dessa lekar, öfvade med fröjd men ock med allvar, lifva sinnet och stärka kroppen.
Om dem gäller i fallt mått den romerska häfdatecknarens ord om de forntida germanernas idrottsöfaingar: »De äro barnens lek och ynglingarnes täflan och dermed fortfara äfven de gamle».
Ja, utan sådan idrott skulle förvisse Gotlands ynglingar icke hafva blifvit hvad de nu allmänt äro: hågade och duglige att till fosterlandets försvar bära vapen redan vid 18 år och att dermed fortfara in i en långt senare ålder än befolkningen i rikets öfriga delar.
Sveriges konung, med öppen blick för allt som är godt osh stort och tosterländskt, bar ock tagit Gotlands idrott under sitt särskilda hägn och med frikostig hand till höjande af dagens fest skänkt åt främste segraren vid täflingarna denna kungliga pokal. Derför tacka vi honom med vårt
Lefve Konungen !
Ett fyrfaldigt hurra besvarade detta tal, hvarpå landshöfdingen öfverlemnade pokalen till den bäste pärkkarlen i puttpärk, handl. Lars Cramér å Ronehamn, hvilken prisdomarne enhälligt efter täflan mellan honom och hemmansägaren J. Johansson, Utalskog i Alskog, tilldömt densamma.
Ännu en silfverpokal, ett extra pris inköpt af idrottskomitérade, tilldelades den bäste pärkkarlen i bakpärk, teologie kandidat A. G. Hauffman.
I öfrigt fick prislistan följande utseende:

Bakpärk:
Första pris: 50 kronor, Gotlandsgillets i Stockholm jämte Visby bollklubba vandringspokal (med årtalet 1795): Visby bollspelare.
Andra pris: 25 kronor: Ljugarns pärkspelare.

Fram- (puttpärk):
Första pris: konsul E. Liljewalchs pris å 100 kronor: Rone pärkspelare.
Andra pris: Gotlandsgillets i Stockholm å 25 kronor: Alskogs pärkspelare.
Extra pris: Stetaniegillets å 20 kronor: Hablingbo pärkspelare.
Extra pris: 10 kronor (skänkta af Ronebor): K. Pettersson, Ekebornas puttkarl.

Varpa:
1:a pris: 40 kr.: C. Jakobsson, Gerum, för 217 centim.
2:a pris: 20 kr.: O. Hansson, Veskinde, för 294 em.
3:e pris: 10 kr.: T. Johansson, Visby, 315 cm.
4:e pris: 5 kr.: A. Klasson, Visby, 321 cm.

Stångstörtning:
1:a pris: 10 kr.: O. Persson, Follingbo,
2:a pris: 5 kr.: V. Pettersson, Follingbo.

Höjdsprång:
1:a pris: 10 kr.: Ekeberg, Stockholm.
2:a pris: 5 kr.: A. Fogberg, Fröjel.

Längdsprång:
1:a pris: 10 kr.: E. Fahlatodt, 2,43 meter.
2:a pris: 5 kr.: A. Fogberg, 2,42 meter.

Höjdsprång med staf:
1:a pris: 10 kr.: R Mätaby
2:a pris: 5 kr.: A. Fogberg, Fröjel.

Hankdragning:
1:a pris: 7 kr.: Andersson, Eke. O. Persson. V. Pettersson.

Kappspringning 150 meter:
1:a pris: 10 kr.: Ekeberg, Stockh. f. 17 2/5 sek.
2:a pris: 5 kr.: A. Fogberg, Fröjel 17 4/5 sek.

Pristagarne helsades af åskådarne med handklappningar, och när allt var slut höjdes ett lefve och fyrfaldigt hurra för Gotland och dess framtid.
Och så voro dagens stora täflingar slut. De aflöpte godt och lugnt. Icke en enda oregerlig person kunde märkas bland dessa tuseaden.

*) De genom lottdragning bestämda mot hvarandra spelende grupperna äro här sammanförda.

För Laus’ myrs

utdikving finnes ett äldre uppgjordt kostnadsförslag, slutande på 60 tusen kronor. Senare undersökningar hafva gifvit vid handen att kostnaden skulle kunna nedbringas till omkr. 32 tusen kronor. Med anl. deraf har sammanträde hållits med delägare från Lye, Burs m. fl. socknar och med det resultat, att förordnande begärts för ingenijör Roos att företaga en förrättning i syfte att åstadkomma laglighet för en utdikningsplan enligt sist nämda kostnadsförslag.