
Gotlands Allehanda
Lördagen den 22 Maj 1875
N:r 40.
Stad på Gotland

Gotlands Allehanda
Lördagen den 22 Maj 1875
N:r 40.
Vi hafva blifvit anmodade att omnämna, det styrelsen för det blifvande skandinaviska studentmötet i Upsala (hvilket börjar d. 3 nästk. juni) till hr lektor C. J. Bergman härstädes sändt en lista, å hvilken på Gotland varande f. d. cives academici, och företrädesvis deltagare i föregående studentmöten, samt äfven de, som innevarande vårtermin vid elementarläroverket härstädes aflagt studentexamen, kunna, heldst före d. 23 och sednast d. 26 d:s, anteckna sig till deltagande i mötet.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 22 Maj 1875
N:r 40.
härstädes är, enligt från kongl. generalpostyrelsen på enskild förfrågan lemnad telegrafisk upplysning, skyldigt att mottaga assurerade försändelser intill två timmar före postens stadgade afgångstid, hvarom vi, på förekommen anledning, ansett oss böra upplysa den korresponderande allmänheten.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 22 Maj 1875
N:r 40.
som började sin verksamhet under fjoråret i midten af Juni och slöt med September månad har haft i inkomster
för abonnerade bad 637:50
för extra bad 474:50
hyra för badhuset å vågbrytaren 40:—
räntor 14:16
Kr. 1,166:16.
Då utgifterna utgjort 418:98, uppgår alltså vinsten för året till 747 kr. 18 öre. Häraf föreslår bolagets styrelse att till aktieägarna må utdelas 6 proc. med 600 kr. och resten föras till reservfonden, under det åter revisorerna anse att man bör nöja sig med 5 proc.
Inkomsten af abonnerade bad har varit något större än förut, beroende på att månadspriset höjts från 3 till 4 kronor, hvaremot extra-bad-inkomsten nedgått i anledning af det för de mindre bemedlade inrättade afgiftsfria badhuset.
Det på vågbrytaren uppbygda afklädningsbuset hade styrelsen fått i uppdrag att låta sälja, men ingen spekulant hördes af annat än en storm, som tog det utan betalning och slog det i spillror. Förlusten härav, 600 kronor, anser styrelsen icke bör läggas ensamt på fjorårets räkning.
Bolagets finansiela tillstånd 31 Dec. 1887 visar sig vara följande:
Tillgångar:
Badhusbygnaden 10,000:
inventarier 215:32
i bank 1,700:
ränta 33:90
kassa 25:55
Kr. 11,974:77
Skulder:
aktiekapitalet 10,000:—
oinlösta kuponger 358:30
reservfonden 869:29
till förfogande 747:18
Kr. 11,974:77.
Rivisorerna, hrr J. E. Ihre och Alfr. Palm, tillstyrka ansvarsfrihet med tacksamhet.
Gotlands Allehanda
Måndagen 5 Mars 1888
N:r 19
Visby rådhusrätt.
Hunden Prans tillfälliga herre, hvilkens uppträdande inför rätten vi förut refererat, var i dag ånyo instäld för att svara; för Prans burdusa tillvägagående mot gossen Johan Karlsson. Två vittnen intygade att Ytterberg tussat hunden på lille Johan, och att djuret bitit honom. Ytterberg frikändes från ansvar för Prans räkning, men dömdes, tack vare sin humoristiska skrifvelse, till 60 kronors böter för smädligt skrifsätt.
Omäktenskapsskilnad från sin man, stenhuggaren K. Fr. Pettersson anhöll hans hustru Anna Lovisa Pettersson Stämningen innehöll att mannen af hat och ovilja förlupit henne och begifvit sig till utrikesort för att ej vidare fortsätta äkenskapet. Mannen, som för närvarande vistas i Köbenhavn medgaf hvad stämningen innehöll. Rådhusrätten ogillade käromålet, enär ej sådan utredning förelåge, att det vore klart att mannen ämnade öfvergifva hustrun.
Gotlands Allehanda
Måndagen 5 Mars 1888
N:r 19
till ett antal af öfver 20, hade i fredags eftermiddag samlats här i Visby för att öfverlägga om bästa sättet att till gemensam fromma söka reglera priset för olika mäldsorter. Inbjudaren, handlanden Axel Sjöström, helgade de närvarande hjertligt välkomna, hvarefter grosshandlar D. Malmros utsågs att leda förhandlingarna.
I den diskussion, som nu började, begärdes först ordet af
herr Larsson, Skägga, hvilken ville gifva en varning åt herrar qvarnägare. Det vore en sanning att qvarnindustrin lidit ett mördande nederlag på grund af importen af malen spanmål och att qvarnarne på grund kärat stått sysslolösa. Men det vore också en annan sak man måste taga med i räkningen: protektionisterna hade nyss vunnit en seger genom tullskyddet; nu gälda det att begagna denna seger rätt. Motståndarn voro ständigt i vaket arbete; för det minsta öfvergrepp protektionisterna begingo, skulle de blifva straffade. Han ville derför varna för något öfveriladt beslut; man borde ännu en tid nöja sig med de erhållna tulleateerna och ansåg att förtjensten genom dem ökats för qvarnägarne, enär de kunde räkna på mera spanmål att mala. Tendensen vore nog riktig att höja mäldprisen, men det borde ske allra tidigast i höst efter skörden.
Herr Lindström, Visby, påpekade att meningen egentligen ej var att höja prisen, utan att återställa dem så som de voro för ett par år sedan.
Herr Larsson, Endregårda, instämde med den förste talaren i att man ej borde fatta ett förhastadt beslut utan lugnt afbide tiden.
Herr Sjöström ville ej heller att bågen skulle spännas för högt, men insåg ett något måste göras för att utjämna förhållandena. Han ansåg 1 kr. 75 öre för en tunna sikt för mycket, men 1 kr. för litet, hvarför han ville föreslå 1 kr. 33 öre för sikt och 67 öre för sammäld samt i proportion härefter för öfriga mäldsorter.
Herr Eklund, Nygårds, Fole, ansåg att medelpriset fön sikten borde vara 1 kr. 50 öre. Gjorde uppmärksam på, om priset blefve förhöjdt kunde konkurrensen blifva öfvermäktig, ty lokomobiler funnes snart sagdt i hvarje knut.
Nämdeman Granberg, Dalhem, trodde efter närmare öfvervägande att detta möte ej skulle leda till stort resultat, ty här vore församlade endast hälften af qvarnidkarne på Gotland, den andra hälften vore borta, och om man här fattade ett beslut om pris, hvem borgade för att de gillade detta och ej malde billigare? I sådant fall stado vi der utan förtjenst. Visst kunde tanken vara riktig, men man borde sansa sig, se sig om litet, innan man fattade något beslut, t. ex. till hösten.
Herr Larsson, Endre, hade tagit 1 kr 50 öre för sikt och 67 öre för sammäld, aldrig gått under. Han bad att få påpeka en oegentlighet: der kommer en och vill mala en tunna hvete. Nå, den skall väga högst 18 pund. Ser man då att tunnan är för drygt tilltagen, svaras: Ja, jag tog en skopa till. För den skopan betalades aldrig. Derför borde mäld. lönen bestämmas för pund eller centner.
Herr Åhlander, Rosendahl, ansåg de pris herr Sjöström föreslagit alldeles för låga. Man måste också taga hänsyn till ångqvarnarne med deras större driftkostnader. Han hade beräknat, att för hvarje dag hans ångqvarn gick, med dessa låga mäldpriser, medförde den en förlust af 5 kronor. Herr Larsson, Skäggs, hade sagt det vara farligt att nu ingripa i prisen. Men voro qvarägarna skyldiga att offra sina penningar för det allmänna? Till och med vattenqvarnägarne kunna ej gå i land med de nuvarande prisen. Skola vi vänta till hösten, gå åter några månader förlorade. Han ville föreslå att en komité valdes för att dela utarbeta stadgar för an gotländsk qvarnindustriidkareförening, dels föreslå ett gemensamt mäldpris. För ångqvarnarna ville han för sin del halva det satt till 1 kr. för sammäld 75 öre för gröpe, 1 kr. 50 öre för hvetesikt och 1 kr. 75 öre för rågsikt. Vidare vore det lika svårt att bestämma mäldpriset för pund som tör tunna, exempelvis vid gröpe; för sikten kunde det vara fördel. Slutligen ville han föreslå att en plikt på 500 till 1,000 kronor utsattes för den som sedan gingo under de blifvande bestämda prisen.
Herr Sjöström anlåg det önskligt att mäldtaxan sattes efter vigt och hvad gröpe beträffar kunde en maximivigt bestämmas för tunnan. Plikten ansåg han ej lämplig. Det blefve för öfrigt en komitésak. Att stegra priset tvärt vore ej lämpligt, utan vidhöll i denna punkt, hvad han förut föreslagit. Hvad vatterqvararne angick hade de svårt att mala billigare än ångqvarnarne, ty de behöfde förljena under den tid de ha arbete, tills de dagar, då de måste stå overksamma. Han trodde dessutom att farhågan för de icke närvarande vore obefogad.
Herr Larsson, Skäggs, medgaf att alla kanske ej vore så försigtiga som han; men han hade respekt för frihandlarna och varnade derför ännu en gång för öfveriladt beslut; gillade förslaget om en komité, men ville ej någon prisstegring för närvarande. Ansåg 1 kr. 33 öre för sikt för litet, gerna en 1 kr. 50 öre. Skrudden deremot malas så billigt som möjligt.
Herr Malmros påpekade att afsigten vore ej att höja prisen utan att försöka sammanjämka dem. Ville gerna öfverlemna beslutet åt en komité.
Nämdeman Granberg ansåg plikten olämplig, men instämde i förslaget angående en komité, som borde bestå af minst 5 personer, om möjligt både ång-, vatten- och väderqvarnsägare.
Herr Cedergren önskade ett jämt pris, t. ex. 15 öre pundet för hvete, 5 öre för skrudd och 15 öre för mäld af korn till gryn.
Herr Larsson, Skäggs: Det går ej an att gotländska qvarnägarne komma att stå och skylta i pressen såsom de der gått bröstgänges tillväga. Resolutionen vid mötets slut borde bli, att prisen ej nu skulle höjas, men en komité tillsättas som innan hösten komme med sitt utlåtande.
Nämdennan Granberg instämde.
Herr Åhlander likaledes, men ville dock att man skulle rösta om ett medelpris till ledning för komitén.
Herr Larsson, Skäggs, ansåg att det effiktivaste sättet att lösa frågan vore med komitén. Denna skulle hos samtlige qvarnägare göra sig underättad om deras önskningar, uppsätta en taxa på grund deraf, hvilken sedan återigen tillstäldes qvarnägarne för afgifvande af utlåtande.
Herr Åhlander ansåg detta vara att gå öfver ån efter vatten då ju uppgifter kunde fås på stället.
Herr Sjöström föreslog till ledning för den blifvande komitén såsom ett önskvärda pris 1 kr. 50 öre för sikt ock 75 öre för sammäld, hvilket han tyckte sig halva funnit öfverensstämmande med de flestes åsigt.
Herr Gabrielsson påpekade mot hr Larsson, Endre, svårigheten i att mala pr pund i vattenqvarnarne, der mäldlönen ofta utgår med tull.
Sedan herr Larsson, Skäggs, mot herr Åhlander påpekat att genom en komité just tid vunnes, och att det resultat den kom till skulle äga tiodubbel kraft såsom ett uttryck för samtliga qvarnägares önskningar, enades man om att utse 7 komitéledamöter. Vid anstälda val blefvo dessa herrar D. Malmros, nämdeman Granberg, O. Jakobsson, Mölners Väte (vattenqvarnägare), Eklund Nygårds, Larsson Skäggs, Åhlander (ångqvarnägare) samt Larsson, Endregårda (väderqvarnsägare). Till suppleanter, en för hvarje kategori, utsågas hrr G. Thornell, Slitegårds, Dalhem, Lindström, Visby, och Hultman, Bingersqvarn.
Vidare beslöts att komitén borde vara färdig med sina abeten till 1 Maj, hvarpå qvarnägarne sedan skulle ånyo sammankallas inom början af Juni månad.
Utan att förslaget ledde till något beslut, föreslog hr Sjöström att qvarnägarne borde arbeta på att få billigare försäkring; man borde sluta sig tillsammans för att om möjligt tvinga sig till billigare premier. Likaså borde man bilda en mjölexportförening, alldenstund mjölet nu komme att få en otrolig favör i marknaden.
I förra förslaget instämde hr Larsson, Skäggs, som ansåg att man borde associera sig, bilda en försäkringsföraning, utan betungande af tjenstemän, uttaxera brandpremier blott när olycka skett och ej garantera mer än t. ex 2/3 af brandförsäkringssamman.
Båda förslagen uppskötos för att möjligen behandlas på ett kommande sammanträde.
Gotlands Allehanda
Måndagen 5 Mars 1888
N:r 19
har nu afslutat sin sejour härstädes och komma säkert att saknas. Gårdagens aftonkonsert, den sista, var mycket talrikt besökt, af inemot 150 personer, hvilka med det lifligasta bifall helsade hvarje nummer. Särdeles mot slutet af aftonen togo applåderna nästan form af ovationer, som kapellet tacksamt besvarade med flere extra nummer.
Balen i lördags var af många orsaker ej så talrikt besökt som den första. Dels var vädret ej vidare inbjudande och dels hade den timade olyckan qvarlemnat förstämning i allas sinnen. Omkring 80 personer voro dock tillstädes.
Gotlands Allehanda
Måndagen 5 Mars 1888
N:r 19
af sysslomännen i bagerifirman A. Anderssons konkurs, kommer genom offentlig auktion f. Anderssonska huset vid stora torget här i staden, torsdagen den 8 Mars från kl. 10 f. m., till den högstbjudande att försäljas: varulagret, bestående af en del sammanmalet och siktadt rågmjöl samt kli, kryddor af flere slag, kontektyrer, 1 fat sirup m. m.; bageri- och bodinventarier, deribland må nämnas 2:ne decimalvågar, 1 mortel af sten, en mängd plåtar af jern och sink, korgar och kålfat, 1 bodinrede och disk; lösöreboet, bestående af silfver. och nysilfverarbeten såsom mat-, grädd-, förlägg- och toddyskedar, 1 ankargångsfickur at sillver med kedja och nyckel af guld, kaffe- och gräddkanna, sockerskål, bröd-och visitkortskorg, ur- och bordsställ samt gafflar; koppar- jern och blecksakar samt glas och porslin at hvarjehanda slag, sängkläder och linne; möbler, såsom 1 schiffonier, 1 piano, imperial- och andra sängar, ressår- och utdragssoffor, divan-, spel-, fönster- och andra bord, spegel i förgyld ram med bord gungstol och andra stolar, m. m.; 1 telefon, 1 symaskin, 1 strykugn; 1 köttqvarn, 1 vagn, 1 dragkärra, 1 käl. ke, 1 hackelsekista, bättre och sämre golfmattor samt en mängd träkärl m.m.; skolande betalningen erläggas kontant.
Visby den 27 Februari 1888.
Auktionskammaren.
Gotlands Allehanda
Måndagen 5 Mars 1888
N:r 19
Nio menniskolif spilda.
Första budskapet.
Vi sutto i lugn och ro vid vårt arbete på lördags förmiddagen, då och då helt liknöjdt lyssnande till stormen, som tjöt i knutarna och med blicken följande snön, som hvirflade i yster dans uppåt den gråa, molniga himlen
Då ryckes plötligt dörren upp, en man kommer brådskande in. Han har rock kragen uppslagen, skägget är nedisadt snön täpper nästan till ögonen.
— Vet ni om oyckshändelsen, som nyss timat derute i yttre hamnen? — frågar han.
— Nej, hvad är det?
— Jo, der ligga redan 9 man i de rasande vågorna, stela och döda vid det här laget — besättningskarlar från dykarbåtarne — skulle förtöja en af dem — båten vräktes kull — hela besättningen i vattnet. Det hände alldeles nyas, vid 10-tiden. Det är förfärligt; jag kommer just nu derifrån.
Det dröjde ej många ögonblick, förrän vi voro på väg ned till hamnen. Stormen och snön gjorde det hardt när omöjligt att komma fram. Den ute gingo vågorna skyhöga och dånande — det kokade och fräste.
— Är det der?
— Ja.
Folk började springa nedåt Melanderska badhuset, vadande i drifvorna, kämpande mot blåsten. Vi följde. Här tornade sig sjöarne än mera våldsamt, här var larmet nästan bedöfvande, ju längre bort man kom. Några skäggiga gestalter i sjöstöflar och sydvest stodo, spanande utåt bränningarne. En seppsbåt låg till hälften kullstjelpt på stranden.
— Hvilka äro dessa?
— Jo, de blefo räddade, de ha vadat i land, de speja efter de olycklige kamraterna.
— Huru gick det till?
— Ja, det är ej så godt att säga — vi voro i sista båten — vi skulle hjelpa de andra — en brottsjö slog in — vi lyckades klara oss — de nio blefvo qvar — två båtar — nej, en — jo, de ligga ju der båda två — raska, duktiga karlar — de flyta nog upp längre bort — så vida de ej fastnat i sörjan — låt oss gå söderut…
Det var förvirradt tal, förvirrade svar. Ingen visste besked, alla hade något nytt att berätta. Hvad vi fingo veta, det var, att 4 man från Hermes gått ut med en kabel, som dragit ned båten, 2 andra båtar hade skyndat till dess hjelp, en med 5 man hade kantrat, alla 9 försvunnit i djupet. Men intet redigt svar. Båtarne, de tre hvita skeppsbåtarna, lågo på stranden som stumma vittnen till den fasansfulla olyckan.
Här var nu ingenting att se, inga upplysningar att få. Vi vända åter till staden, trotsande så godt vi kunna ovädret, hvars våldsamhet tyckes tilltaga.
Folk har kommit i rörelse nere vid hamnen, några synas med fladdrande kläder skynda utåt den yttre hamnarmen. Här och der stå grupper med allvarliga ansigten. Allt hade kommit så oväntadt. Har var det möjligt att detta kunnat ske nästan midt inne i hamnen? Det är oförklarligt för hvar och en som ej känner terrängen och vet kvad en nordostlig storm vill säga. All möjlig hjelp hade lemnats. Intet mera hade kunnat göras. Man blickar utåt hafvet. Det har intet förbarmande.
Arma qvinna!
Derborta bland drifvorna midt framför gamla mekaniska verkstaden står en grupp af karlar och qvinnor. Något ovanligt är der på färde. Då och då tränger ett undertryckt rop till våra öron. Vi gå närmare. Se, midt i gruppen står en ung qvinna. Hon har endast en schal knuten kring hufvudet, håret fladdrar för vinden. Hon gråter, men tårarna stelna till is, hon vrider händerna i förtviflan. Man håller henne fast. Hon vill slita sig lös.
— Nej, låt mig gå! skriker hon, och ögonen blicka förtvifladt på de kringstående. Säg mig, om han är räddad! Jaså, är han verkligen död! Hvarför skall jag då längre lefva! Nej, släpp mig, säger jag! Jag vill ditut! Ni ha ej rättighet att hindra mig! Han är min man. Jag vill!
En maka, som förlorat sitt stöd!
Hon gör våldsamma ansträngningar för att befria sig från vänligt hårda händer. Modern, en grånad qvinna, söker trösta henne, ber henne, besvär henne! Brodern, nästan en pilt, håller henne fast under tårade rop af, »Nej du, får inte gå, du får inte gå.»
Men hon är stark, hon sliter sig lös, och ilar utåt hamnarmen. Åter fasttages hon och föres bort med våld. Klagoropen ljuda så ängsligt förtvifladt genom stormen.
— Han är borta! Han är borta!
Arma qvinna!
Två lik.
Alltjämt går folk sökande utefter stranden. Stormen fortfar, klockan blir bortåt 2. Se der! Der bäras tvänne kroppar i land af vågorna. De fattas af seniga, påpassliga händer, dragas upp på stranden. De äro stela som is. Ögonen ligga slutna. Ansigtet är uppsväldt och blåsprängdt. Bloden lefrad, skägget endast långa klara, genomskinligt röda istappar. Händerna krampaktigt slutna, hufvudet sönderslaget. Det är två präktiga sjömän. Deras namn äro Tuteson och Korall.
I bårhuset.
Det är i det gamla polisvaktkontoret. Det är söndagsmiddag. En skara sysslolöst folk står derutanför. Derinne ligga de funna liken. Ännu ett har kastats upp på morgonen. Engström hette denne, i lifstiden, gotländing.
Nu ligga de, höljda af hvita lakan i sina trånga kistor. De blodsprängda hufvudena äro bakåtlutade, skägg och hår hoptofvade: Kläderna hafva sprättats af dem. Kropparne äro utan en skråma, bleka med svällande blå ådror. Engström, det var nästan en jätte. Kistan räcker ej till för honom. Han ligger med fötterna utom densamma.
Folket går stilla omkring derinne. Det är alltid tyst, der döden herskar. Man känner sig så underlig till mods. I dag röd, i morgon död!
Månne de skola samlas flere här? Skall hafvet gifva igen hela sitt rof.
Huru har olyckshändelsen tillgått?
Under den första förvirringen var det omöjligt att samla några tillförlitliga underrättelser om, huru det egentligen tillgått vid olyckshändelsen. Hvarje ny person man träffade hade en ny tydning åt tilldragelsen. Nu, då sinnena något lugnats då man hunnit sansa sig efter häpnaden och förskräckelsen, föreligga följande — som vi tro — fullt tillförlitliga underrättelser.
Hermes kapten berättar:
Det var i lördags kl. 10 förmiddagen då förste styrman G. Blombergsson varskodde mig, att babords för-virerope sprungit. Jag gick då upp på däck för att se efter, om sjön gick mycket svår. Vinden blåste visserligen häftigt från nordost, men då jag såg, att sjön ej erbjöd någon fara, gaf jag befallning att man skulle sätta ut en ny förtöjning till yttersta moringen, der Poseidon redan var förtöjd. För att det skulle gå lättare sköts trossen i båten, som skulle användas, medan den ännu låg i däfvertarne. Styrmannen gaf nu befallning åt andre dykaren P. A. Johansson, timmermannen Timofejus, matrosen Gustaf Korall och arbetaren Rudolf Mårbeck, hvilken för tillfället tjenstgjorde ombord i stället för en permitterad karl, att verkställa för töjningen. Båten svängde nu ned en 3-4 famnar till Poseidons virerope, längs hvilken de sedan skulle hala sig ut till moringen. Meningen var att de skulle väntat, tills vireropen blifvit släckt, men de halade ut genast, linan sträcktes plötsligt och tryckte ned båten, som tog in vatten. Förskräckta skyndade karlarna akter öfver, båten kom i marvatten. Timofejus och andre dykaren blefvo qvar i densamma, medan de andra, som kommit ut i sjön, fingo fatt i hvar sin åra, på hvilka de började drifva utåt.
Genast detta varseblefe från Hermes, gjordes en annan båt klar för att skynda till de nödstäldes hjelp. Den bemannades med 5 karlar och styrmannen. Äfven från Poseidon hade båt firats och som den hade god vind på grund af ångarens läge hann den före Hermes båt och passerade vireropen, hvarvid Timofejns och dykaren hoppade ombord och de två andra bergades. En lodlina hade förut tillkastate de nödstälde och från piren langades ut bojar, men aggan förde bort dem. Under tiden hade läkare efterskickats för att vara till hands, när de fyra komme ombord.
Men när dessa bergades, hade Poseidons båt förlorat 2 af sina 4 åror, hvadan dess besättning ej förmådde stäfva mot sjön. Man skrek då öfver till Hermen båt och begärde bogsering, ja, en af karlarna, en dykare Bark, stod redan med en fånglina färdig att kasta. Men Hermen båt drefs oemotståndligt mot land, det var ej att tänka på att kunna hjelpa, endast att försöka stäfva mot sjön. I detsamma kommer en våg, vräker ikull Poseidons båt med de 9; de försvinna i bränningerne och synas ej mera. Endast Bark håller sig ett ögonblick uppe. Så försvinner äfven han. Den tredje båten hade under tiden nått närmare stranden och då den kommit tillräckligt nära, hoppade dess besättning i sjön och vadade i land. Allt hade gått på 20 minuter.
Poseidons kapten berättar:
Jag var sysselsatt i salongen med skrifning, då jag vid pass kl. 10,30 f. m. hörde folket springa och ropa på däck. Jag skyndade genast upp och observenade då en båt vattenfyld med 4 man uti (Hermes båt). Förste styrman Rosberg jämte besättning voro sysselsatta akterut, då de uppmärksamgjordes af en utal Belos\’ besättning, att Harmas båt med 4 man låg vattenfyld vid en af yttre hamnens bojar. Styrmannen klargjorda genast dykarbåten, hvilken var den fortast tillgängliga. Jag kom tids nog upp att se båten väl bemannad med 5 man. Dessa voro dykarna Bark och Tureson, matroserna Ekberg och Johansson jämte dykaren Engström, hvilken af en oförklarlig tillfällighet kommit öfver från ett närliggande magasin, der han arbetade. Jag försåg äfven båten, med tillräckligt af åror och tullar.
Båten rodde genast till de nödstälde tillsammans med Harmas\’ dykarebåt, men Poaeidons båt kom först till de nödstaldes hjelp och upptog dem. Under tiden hade de drifvit ut, så att aggan från vågbrytarans södra knut hade fått makt med bå.tarne. Vi hade utkastat lif bojar med ändar på från vågbrytaren, hvilket dock visade sig fruktlöst. Då båtarna ej förmådde ro opp, höllo de otal mot stranden. Ett brott kom olyckligtvis och kastade Poseidons båt tvärs och i nästa brott försvann båten, hvaremot Hermes båt med 6 man räddade sig öfver brotten. Restbesättningen från båtarna var förut sänd öfver till andra sidan att vara behjelplig. Vid framkomsten söder om badhuset låg Poseidons båt landdrifven, vattenfyld utan folk. Folk sändes längst med stränderna att se efter om någon af de förolyckade kunde observeras, man hittade först inemot 2-tiden liken af matroserna Korall från Harmas och Tureson från Poseidon. Under olyckshändelsen rådde nordnordost storm. Moringen, till hvilken första båten skulle, ligger högst 50 famnar inåt från yttre hamnarmen.
Hvilka äro de döde?
De så sorgligt omkomne sjömännen af de 15 som gingo ut, voro alltså 9, nämligen:
Från Hermes: andre dykaren P. A. Johansson från Kalmar, gift;
ryske matrosen G. Timofejus från Vindau, ogift;
ryske matrosen Gustaf Korell från Dagö, ogift;
arbetaren Rudolf Måhrbeck född 1864 i Visby, ogift.
Från Poseidon: förste dykaren F. E. Bark, tjenstgörande 2:e styrman, född i Karlskrona 1857, men kyrkoskrifven i Vårdtorp, Kalmar län, gift;
dykaren O. J. Tureson, född och kyrkoskrifven i Karlskrona, 1845, gift;
matrosen Valfrid Ekberg, född och kyrkoskrifven i Visby år 1858, gift;
matrosen H. F. Johansson, född och kyrkoskrifven i Karlskrona 1860, ogift, samt
dykaren Fredrik Engström, född å Fårö 1862, men bosatt i Visby, gift;
Alltså fem enkor och många faderlösa, som sörja de så hastigt bortryckta.
Ett par trovärdiga personer påstå sig gång efter annnan ha sett de olyckliges kroppar — åtminstone 5 — då och då slungas fram och tillbaka på vågtopparne.
Man antager att de nio männen i detsamma de drogos ned i djupet, slogos mot den på detta ställe steniga, ej synnerligen djupt liggande bottnen, så att de genast dogo. Derför talar den omständigheten, att ett par af de återfunna äro illa sönderslagna i hufvudet.
Som något egendomligt må, omnämnas, att Engström, hvilken hade permission och var på arbete i ett närliggande magasin endast för ett ögonblick kommit ombord på Poseidon för att hämta litet trippel. Just då sattes räddningsbåten ut, och en käck, hurtig natur, som han var, tvekade han ej ett ögonblick att genast frivilligt skynda till de nödstälde kamraternas hjelp. Han fick lönen för sitt uppoffrande mod.
Åtta dagar i går hade Tureson och Bark erhållit ett dödsbud. De hade under skridskoåkning i inre hamnen gått ned sig båda två och drogos nästan liflösa upp ur det våta elementet.
Den här gången skulle de ej slippa undan.
När detta skrifves, har ännu ej någon mer af de förolyckade påträffats trots ifriga spaningar både under gårdagen och i dag.
Gotlands Allehanda
Måndagen 5 Mars 1888
N:r 19
Lördagen den 10 Mars 1888 kl. 10 f.m. försäljes ä offentlig auktion för handlanden Emil Gerles konkursbos räkning i handlanden J. P. Åbergs hus vid Hästgatan här i staden, åtskilliga bättre och sämre slädar, åkdon, arbetsvagnar, selar m. m., som ej kan så noga specificeras.
Ett större parti god norsk Sill försäljes vid samma tillfälle, Betalninge för inropen skall erläggas kontant.
Visby den 29 Februari 1888.
Auktionskammaren.
Gotlands Allehanda
Måndagen 5 Mars 1888
N:r 19