Uti Teknisk tidskrift, i dess nummer för 17 dennes, läses följande, som vi med hänsyn till det intresse det bör äga för en hvar Visbybo taga oss friheten att återgifva, endast beklagande att vi icko äro i tillfälle att samtidigt återgifva den vackra plansch och de talrika teckningar som illustrera uppsatsen i fråga. Denna är af följande lydelse:
År 1894 inkom Domkapitlet i Visby till Kungl. Maj:t med ett af arkitekten A. H. Hägg i skiss utfördt förslag till restaurering af Visby domkyrka jämte anhållan om statsanslag härför.
Sedan Öfverintendentsämb., eftererhållen nådig befallning att afgifva utlåtande häröfver, satt författaren i tillfälle att närmare utarbeta sitt förslag och fått från arkitekt H. mottaga fullständigade ritningar till domkyrkans restaurering, öfverlämnades dessa definitiva förslag till nådig fastställelse, åtföljda af Ämbetets förord jämte en del särskilda anvisningar.
Kungl. Maj:t lät jämväl i ärendet höra Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien, hvilker förklarade sig biträda, hvad Ämbetet därå hemstält, och i den till 1897 års riksdag aflåtna proposition angående statsverkets tillstånd och behof föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att till yttre restaurering af Visby domkyrka, hufvudsakligen i öfverensstämmelse med de förenämda ritningarne, bevilja ett anslag af 100,000 kronor och däraf för år 1898 anvisa ett belopp af 50,000 kronor.
Redan riksdagen bifallit denna framställning, under vilkor att restaureringsarbetet blefve på angifvet sätt utfördt, utan att ytterligare bidrag af statsverket påkallades, inkom emellertid arkitekten Gust. Pettersson till Kungl. Maj:t med en den 27 Okt. 1897 dagtecknad skrifvelse, åtföljd af ritningar, och anförde, att restaureringen af Visby domkyrkas yttre vore af så stor betydelse, att en sträfvan efter förbättring i planen härför syntes kunna äga förhoppning att, såsom ock i underdånighet påyrkades, blifva af Kungl. Maj:t nådigt upptagen till pröfning.
Genom nådig remiss fick Kungl. Öfverintendentsämbetet härefter befallning att i detta ärende afgifva underdånigt utlåtande.
Vid häraf den 2 November 1897 skedd föredragning beslöt Kungl. Öfverintendents ämbetet att genom Kon:s Befhe i Gotlands län och Domkapitlet i Visby stift bereda arkitekten Hägg tillfälle att öfver arkitekten Pettersons ifrågavarande framställning sig yttra, äfvensom att, efter, om så pröfvades nödigt, Visby stads_— och landsförsamlingars hörande, till Ämbetet inkomma med det utlåtande i ämnet, hvartill omständighet kunde anses föranleda.
Till svar härå fick Öfverintendentsämbetet emottaga ett till Domkapitlet stäldt, genom åtskilliga nya ritningar förtydligadt yttrande från arkitekten Hägg, utdrag af protokollet, hållet vid extra kyrkostämma med Visby stads- och landsförsamlingar den 21 Februari 1898 samt särskilda af Domkapitlet och Kon:s Befhde i ärendet afgifna yttranden.
På grund af hvad sålunda i ärendet förekommit har Kungl. Öfverintendentsämbetet för egen del i underdånighet hemstält, att det täcktes Kungl. Maj:t finna arkitekten Pettersons framställning icke förtjäna nådigt afseende.
Ämbetets. skrifvelse har, jämte handlingarne i ärendet, öfverlämnats till Ecklesiastikdepartementet, hvarifrån frågan remitterats — till Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien, där den f. n. är under behandling.
Vi skola här lämna en redogörelse för de olika syppunkter, från hvilka de två ritningsförfattarne utgå, samt belysa denna redogörelse – med några utdrag ur de af dem uppgjorda ritningarna.
De förnämsta tvistepunkterna synas vara sättet för restaureringen af korgafvelns öfre parti samt takanordningen å det s. k, stora kapellet. Arkitekten Hägg vill göra korgafveln symmetrisk, då däremot ark. Petterson vill bibehålla dess osymmetriska form. Och beträffande kapelltaket vill den förra göra detta som ett enda kroppåstak i öster och väster, då däremot den senare visar tre tak i norr och söder med motsvarande gaflar åt söder.
Vi vilja här anföra ett utdrag ur de af författarne anförda skälen till försvar för sina åsikter.
Sålunda anför herr Petterson:
att en oregelbunden konstruktion af gallar icke vore någon ovanlighet under medeltiden, och att det vore otroligt, huru lätt sådana smärre afvikelser undginge uppmärksamheten;
att om denna oregelbundenhet verkligen vore ett fel, detta väl icke kunde sägas vara på rätt sätt afhjälpt, om i dess ställe erhölles flera oomtvistliga sådana, såsom i herr H:s förslag verkligen skett, i det kortakets nock, som fortsatte från midtskeppet, brötes i vinkel ur sin ursprungliga raka linie för att tvingas träffa in midt i korgafveln, och på korets norra sida påmurades den ursprungliga taklisten så, att den kunde svara mot nockens förändrade läge;
att dessa i och för sig barbariska förändringar emellertid gjorde kortakets ytor skefva och buktiga;
att, hvad anginge taktäckningen m. m. å det s. k. stora kapellet, härför alternativa förslag förelågo, af hvilka det ena innebure att täcka kapellets hufvudparti, nämligen de tre södra hvalfkvadraterna med ett tak i riktning öster och väster lämnande den fjärde halfkvadraten, belägen intill stora tornet, utan nedifrån synligt eller, såsom ock satts i fråga för erhållande af bättre utseende från sydväst, med ett förkrympt tak;
att genom denna anordning emellertid bildades. på ett för kapellets bestånd hotande sätt af sol och frost samtidigt påverkade samlingsplatser för nederbörd med opraktiskt långa, på sina ställen i rät vinkel krökta aflopp;
att höga fialer uppsköte på framsidan utan vidare förbindelse sinsemellan öfver en relativt obetydlig taklist med ett tak till bakgrund, som från söder, där man hade den friaste utsikten, bortskymde betydande partier af kyrkans hufvudfasad;
att det andra alternativet med trenne gaflar öfver södra muren och med tak, sträckande sig mot norr in till kyrkan, gåfve möjligast enkla och öppna anordning för vattenafloppet, stilriktig karaktär och utsikt till kyrkans bakom liggande partier.
Mot detta alternativ gör dock herr P. en del anmärkningar i detalj och påpekar vidare,
att restaureringsförslaget i öfrigt upptoge ett rikt skulpteradt tympanon i bruddörren, där dock ett enklare och billigare sådant utan skada för utseendet kunde utföras;
att det åtminstone kunde sägas vara ett önskningsmål, att, då nuvarande sakristiebygnaden bortbrötes, icke någon ny komme i stället, i ty att kyrkan skulle väsentligt vinna på att få sin norra sida med den däri inbygda portalen fri och restaurerad;
att sakristia borde vara möjligt att inreda i ett af de östra tornen invid koret och öfriga lokaler, som församlingarne, tänkte sig förlagda i ofvannämda tillbyg.nad, kunde sannolikt med långt mindre kostnad, kanske i sammanhang med annan behböflig bygnad, uppföras utom kyrkogården;
att det af sökanden själf uppgjorda förslaget till restaurering af kyrkans yttre däremot återförde, efter nödiga reparationer, korets tak med gafvel till, hvad de ursprungligen varit med bibehållande af alla gluggar, rak taknock, plana takfall & gamla takstolar, forna takfotlister och att det enda nya vore den öfver taket något uppskjutande gafvelkammmen — en gafvelkam hade bevisligen funnits, äfven om dess förra form nus mera vore okänd — äfvensom sökanden bhänvisade till ett nytt motiv i fråga om behandlingen af kapellet med trenne gaflar mot söder, hvilken anordning, jämte förslag till viss afvikande behandling jämväl af andra partier, framginge vid en jämförelse de olika ritningarne emellan.
Till bemötande af arkitekten Pettersons framstälda anmärkningar mot herr Häggs förslag anför den senare, att han (Hägg) i princip vidhölle sitt förslag;
att, beträffande korgafveln, symmetri vore och städse ansetts vara ett oeftergifligt vilkor för kyrkogaflar, af hvilken anledning Hägg måste anse det för alldeles säkert, att gafvelns i fråga arkitekt från början menat, att gafveln skulle hafva endast en medellinie, att takåsen skulle inträffa vid denna medellinie, och takfoten på samma höjd på norra och södra sidorna;
att gafvelns senare form tycktes vara åtminstone 150 år yngre, än dess tidigare, eller från en tid, då man hade glömt eller icke alls vetat af, att koret böjde sig åt norr, af hvilken anledning takåsen dragits fram i rät linie, i stället för att få följa korets plan, hvarigenom den kommit att inträffa något öfver 50 em söder om korets egentliga medellinie samt slutligen:
att taket neddragits flere fot lägre på norra eidan än på den södra; att på grund af dessa förbållanden en betydlig sänkning uppstått — så att säga, ett hopp från mellanskeppets takfot ned till korets — ett missförbållande, som ökades därigenom, att koret vore bredare än skeppet, och som vore störande för ögat; att man redan för länge sedan känt detta och därför påbygt muren ofvan den gamla listen för att få takfoten i samma nivå som skeppets, ett behof, som påkallades, då korets takås låge på samma höjd som skeppets; att
det icke vore kändt, när denna påbygnad skett, hvilket möjligen kunnat inträffa redan så tidigt som efter branden år 1400, eller så sent som 1752, då kyrkans hela takresning nybygdes;
att arkitekten Petterson emellertid villa nedrifva denna påbygda del och draga takfoten ned till den gamla listen;
att Hägg beträffande kapellets tak visat i princip ett kroppåstak i öster och väster, hvaremot Petterson visade tre tak i norr och söder med motsvarande gaflar åt söder; att Hägg, innäån han kommit att undersöka kapellets hvalfkonstruktion, också trott, att tre gaflar skulle vara lämpliga, men att han; efter verkstäld undersökning, kommit på andra tankar, i ty att de tre taken passade illa tillsammans med hvalfven, enär gaflar och tak måste rätta sig efter fialerna, men dessa inträffade icke midt emot hvalfbågarne, såsom de tydligtvis borde göra hvadan — det icke hade, efter Häggs åsikt, kunnat vara den ursprungliga meningen, att kapellet skulle få en sådan takanordning;
att hvad anginge den estetiska sidan af frågan, arkitekten Petterson, som önskat få sina gaflar så spetsiga som möjligt och icke kunnat komma högre med dem, dragit deras baser långt ned på muren, borttagit den list som troligen alltid i en eller annan form där funnits å samma nivå som sidoskeppets takliet och slutligen dekorerat gaflarne med den,enligt Häggs förmenande, alldeles oantagliga tillämpningen af blindfönster, ty annat kunde man icke kalla de af arkitekten Petterson föreslagna grundnischerna i götisk fönsterform;
att, om däremot det med kapellets grund- och hvalfform öfverensstämmande, i öster och väster liggande kroppåstaket tillämpades, man finge en på alla sätt mycket redigare och enklare konstruktion;
att Hägg såsom prydnad för taket nu föresloge en takryttare med ett mindre tornur, hvarigenom utseendet af taket skulle efter Häggs mening väsentligt vinna; att Hägg dessutom tänkt sig å kapellet anbragt en lucarne eller mindre gafvel, prydd med en bild af Kristus på sin tron såsom en gifven och lämplig fortsättning till den i portalens gafvelröst befintliga reliefen af uppståndelsen, allt tillägg som icke förändrade det ringaste i principen för planen i dess helhet, men dock icke saknade sin mening:
att arkitekten Petterson ville, beträffande portalerna, aflägsna träskulpturen, visande bebådelsen, och ämnad att pryda dörrens i södra portalen bågfält och likaledes det i sten visade Lammet med korsfanan å sydöstra portalen, hvaremot Hägg ansåge dem kunna få kvarblifva, helst arkitekten Petterson själf icke visade någon bättre anordning; samt att Hägg icke funne något skäl för flyttande af kapitelhuset till någon annan plats än där han å sina ritningar utmärkt detsamma, då vid de flesta domkyrkor dylika hus stode i omedelbar förbindelse med kyrkorna och kunde så behandlas, att det hela vunne i pittoresk effekt, hvartill komme att de små tornrummen, som arkitekten Pettersson föreslagit såsom sakristior, skulle blifva väl mörka.
Visby stads- och landsförsamlingar behandlade frågan vid kyrkostämma den 21 Februari 1898 och beslöto att för sin del afstyrka bifall till arkitekten Petterssons nu ifrågavarande framställningar. Liknande beslut fattades äfven af Domkapitlet och Kon:s Bef:shafvande.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 21 September 1898
N:r 145
