Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Innehåller allt om olyckor på Gotland.
samt sedan ankare och katting förlorats har briggen Svante kapten Stenberg, inkommit till Leith efter att i Nordsjön ha varit utsatt för en stark orkan. Fartyget, som som var på väg från Sundsvall till Newcastle ned trälast, är oassureradt. Fartyget tillhör som bekant grosshandlare Molander.
Gotlands Allehanda
Måndagen 19 November 1888
N:r 93
bland vår fiskarebefolkning.
I torsdags middag utgingo som vanligt från Fårösund flera fiskarbåtar för att fiska strömming utanför norra gattet. Bland dessa fans en tämligen styf och bra båt, i hvilken befunno sig husbonden Godman, Hägur i Bunge, hvilken som den äldste satt till rors, samt husbondesonen Blomgren från Hägur och arbetskarlen Pettersson från Duckar. De två sistnämde sägas ej ha varit särdeles segelvana. På återvägen hade de vid 10-tiden på aftonen hunnit ett godt stycke in i Fårösund och hade då i sällskap 3 till 4 andra båtar, hvilka lyckligt komme i hamn. Godmans båt följde emellertid Fårölandet nästan inlät halfva sundet, då, efter hvad man förmodar, båten vid en vändning nära land kantrat, vare sig genom något fel vid skoten eller någon annan tillfällighet.
I Fårösund visste man emellertid ingenting om båtens olycksöde. Man trodde att besättningen möjligen kommit i land å Fårö, och först i fredags middag fick man visshet om att den drunknat. Då på träffades nämligen Godman död, hållande sig med båda händerna fast i relingen till båten, som låg kantrad med kölen i vädret. Han hade hufvudet under vattnet. De två andra hittades efter åtskilligt sökande föret i går. Alla tre de omkomne sågo, då de påträffades, alldeles ut som om de sofvit, voro rödblommiga samt alldeles oskadade.
Godman, som var 37 år gammal, efterlemnar hustru. Blomgren var 23 år och Pettersson 34 år gammal. Från ett par af båtarna i sällskapet säger man sig ha hört nödrop, men på grund af mörkret kunde man ej skynda till hjelp.
Gotlands Allehanda
Måndagen 19 November 1888
N:r 93
(Bref till Gotl. Allehanda.)
Burs, 17 Nov.
Ofta, dock icke för ofta, upprepas den förmaningen:
Se efter barnen!
Sistlidna tisdag föll ett litet barn, 1 år 8 mån. gammalt och tillhörigt fiskaren Petter Jakobsson från Heffride i en liten vattenpöl och drunknade. Föräldrarna voro vid fiskstranden, hvarför de hade lemnat barnet in till en grannhustu, hvilken lofvat tillse detsamma under föräldrarnes bortovaro. Nämda qvinna tog barnet med sig ut på gården, lemnade det der, medan hon gick in i ladugården för att fodra sina kreatur. Utkommen derifrån saknade hon den lilla och efter något letande fann hon honom liggande framstupa och död i vattenpölen. Föräldrarna äro utom sig af sorg; det var deras enda bara.
Strömmingsfisket har varit rätt gifvande de senare nätterna, hvarför priset sjunkit från 50 till 40 öre valen.
Gotlands Allehanda
Måndagen 19 November 1888
N:r 93
Ett trälastadt norskt skepp, Alfan, har i dag strandat utanför Rute å Misslauper, på resa från Riga till Ostende. Fartyget år vattenfyldt.
Gotlands Allehanda
Fredagen 16 November 1888
N:r 92
torde väl ångaren Dagmar nu i det närmaste vara efter under natten till i dag och allt fortfarande rådande starka blåsten. Efter att underrättelserna under onsdagen läto mycket gynsamma och ingåfvo förhoppning om att haveriet var af jämförelsevis lindrig art, ankom i går middag ett telegram, som meddelade att ångaren ännu som i onsdagsafton qvarsted å grundat vattenfyld samt öfvergifven af besättningen. Dykarbåt var dock tillstädes. Sjön gick svår och bergning ansågs för närvarande omöjlig, hvadan det var troligt att fartyget skulle blifva vrak.
Lasten är enligt annat telegrafiskt meddelande borgad.
De senaste underrättelserna om ångarens öde inhämtas af telegramafdelningen.
Gotlands Allehanda
Fredagen 16 November 1888
N:r 92
timade i onsdags afton å hemmanet Mötners i Väte, i det att då derstädes nedbrunno två intill hvarandra liggande ladugårdslängor, tillhöriga O. Hederstedt och J. Pettersson hvarjämte en del foder och kreatur blefvo lågornas rof.
Om sjelfva förloppet af branden se vi oss i tillfälle att meddela:
Elden varsnades först klockan mellan 9 och 10 på aftonen, då folket på gården redan gått till hvila. Man väcktes af det sprakande ljud, som förorsakades då lågorna bröto upp genom taket till J. Pettersson ladugårdslänga. Elden hade så gripit omkring sig, att all möda med släckning var förgäfves. I längan funnes 2 par hästar (det ena paret var Petterssons, det andra hade han bekommit till låna af en slägtinge), 2 kor, 1 svin, 9 får samt en del fjäderfä, hvilka alla innebrändes.
Från fodertaket på Petterssons länga spred sig elden genast och fattade i spåntaket till Hederstedts ladugård. Här hann man visserligen få ut kreaturen, men af allt inbergadt foder räddades icke ett strå. De utsläpta kräken sprungo vilda af fasa omkring; en sugga med en mängd spädgrisar fick man placera vid en gärdesgård och täcka öfver med halm for att skydda dem mot nattkylan.
Folk bådades så fort ske kunde medels klockringning och såväl Väte sockens egen spruta som sprutan från Hejde infunno sig skyndsamt. Det var egentligen denna sista som mest bidrog att qväfva branden. Elden höll upprepade gånger på att fatta i J. Petterssons manbygnad samt en qvarn tillhörig Oskar Jakobsson, men dessa räddades genom sprutning från den närliggande ångsågen.
Huru elden uppkommit vet man ej med visshet, men man tror att det skett genom tröskning, som pågått hela onsdagen till inemot kl. 7 e. m. Axelledningarne torde ha blifvit för heta och möjligen kolnat kringliggande trä, och elden spridt sig genom halmen och andra lätt antändliga ämnen. Strax före 9 på aftonen märktes emellertid vid besök i stallet ingen eld.
Såväl Hederstedt som Pettersson hade sin egendom försäkrad i södra häradets bolag, men naturligtvis bli förlusterna ändå rätt ansenliga.
Gotlands Allehanda
Fredagen 16 November 1888
N:r 92
har en af Neptunbolagets båtar nyligen utfört, å engelske ångaren Commodor, förd af kapten John Edgard hemma i Newcastle, kommande från Stettin, och distinorad till Räfsö, tom, hvilken strandade i fredags åtta dagar nedan under tjocka kl. 1/2 5 f. m. vid Mörbylilla på Ölands vestkust.
Ångaren Poseidon beordrades nämligen att afgå till strandningsstället för att assistera. Poseidon var, då ordern anlände, sysselsatt med flottagning af tyska fisksumpen Konrad som strandat på Eckells udde på Ölands vestkust och blifvit uppkastad på 5 fots vatten samt vattenfyld. Tätnings- och pumpningsarbetet var just i fall gång, då Poseidon på grund af ordern måste lemna Konrad, som sedermera blef vrak.
Vid tvåtiden på e. m. i fredags åtta dagar sedan anlände Poseidon till Commedors strandningsställe, hvarefter dykareundessökning företogs. Fartyget befans hafva ränt upp 2 fot efter hela sin längd på en kalkstenshäll och var vattenfyldt i förrammet.
Till följd af sjö och vind måste bergningsarbetet afbrytas och Poesidon lemna platsen. På söndags morgon återkom Poseidon och började åter bergningsarbetet, som på måndags morgon dock ånyo måste afbrytas till följd af stark vestlig storm, som rasade äfven följande dag. Poesidon nödgades gå in till Bargqvara för att söka skydd.
På onsdags morgon återkom Poseidon till strandningsstället, och det befans då, att Commodor till följd af de två föregående dagarnas storm blifvit vattenfyld i alla rum. Enär det var så grundt på den plats der Commodor strandat, kunde Poseidon ej lägga till vid sidan, utan måste att mindre segelfartyg förhyras för transportering af pumpmateriel. Fem slanger i universalpumpan, hvilken gifter 350 ton i timmen, sattes i gång, hvarjämte dykare samtidigt voro nere för att täta fartyget. På eftermiddagen nedförde Poseidon vattnet, men på aftonen måste Commodor till följd af tilltagande sydvestlig vind åter fyllas och Poseidon afgå från stället. På fredags morgon kl. 3 var Poseidon åter tillbaka och fortsatte arbetet, hvarefter Commodor vid 12 tiden var läns i alla rum. Den svåra 12-tumskabeln utfördes och ombordfördes på Commodor, som vid 4-tiden på e. m. var flott. Derefter tätades fartyget och stöttades tanktaket på natten.
På lördagen bogserades Commodor af Poseidon för att ingå till Oskarshamn, men kl. 6 på aftonen måste fartyget för mörkrets skull kasta ankar vid Furön. Följande morgon inkommo de båda fartygen till Oskarshamn.
Commodor, som är betydligt skadad i bottnen, skall reparera i dervarande docka.
Gotlands Allehanda
Måndagen 12 November 1888
N:r 91
(Bref till Gotl. Allehanda.)
Rone, 3 Nov.
En ny folkskola
beslöt Rone församling på kyrkostämma att upprätta på Ronehamn. Der har visserligen sedan flere år funnits en skola, som förestås af en lärarinna, men enligt folkskoleinspektörena, kyrkoherden Uddins, förslag anses den alltför ofullständig. Församlingen beslöt derför att i och för byggande af nytt folkskolehus upptaga ett amorteringslån samt tillsatte en komité att inkomma med vidare förslag om plats och husets storlek m. m. Den nu varande skolan skulle fortgå till år 1892, då den nya bör taga sin början.
Under ett lass
af 8 tunnor sill kom i går qväll en person, som under färd från Ronehamn körde för nära diket. Hela bröstkorgen inklämdes hvarför mannen måste å hamnen qvarligga under natten och affördes i dag till läkare.
På kommunalstämma
beslöt Rona socknemän att kommunalnämden hos poststyrelsen skulle anhålla om ytterligare en poststation i socknen vid kyrkan. En finnes förut på hamnen.
Brefmängden har ökats och man anser att den än vidare ökar sig. Det vore ej ur vägen, enär postskjuts ändå passerar der förbi alla postdagar.
Snöskottningen
inom socknen ville några ha ändrad och ny bolagsordning faststäld. Det vardt efter lifligt meningsutbyte dock intet af, fastan man t. o. m. föreslog att sätta den blifvande snön på entreprenad. Det gamla får stå tills vidare.
Lojsta slott.
När marken är grön och milda aommarvindar fläkta, när söndagen kommit och man får andas ut efter veckans mödor, då gäller det ett tillfredsställande svar på den frågan: hvart skola vi resa? Denna gång blef svaret: jo, till Lojala slott. Efter många om och men, underhandlingar och klammerier, om hvilka som skulle se till huset hemma, kommo vi andtligan i väg. Dagen var vacker och solig. Dammet rök kring hjulen, men var artigt nog att ej stiga högre. Svartklädda herrar och damer, bonddrängar med rökpipa i man och hatten på sned samt trinda pigor i galoscher och parasoll mötte oss omväxlande under vägen. Vid Linde kyrka stiga vi af för att betrakta den s. k. klinten, ett på södra sidan kalt och på norra sidan rätt högt kalkstensberg, beväxt med tall och gran. På platån deruppe är en härlig utsigt; skada blott att man gjort så litet för resandes beqvämlighet. På östra och norra sidan är en dalsänkning som påstås i hedenhös varit segelled för skepp, hvilken kanalväg äfven leder förbi Lojsta kyrka och igenom alla träsken der fram till slottet och än vidare. Förtöjningsringar af jern påstods ännu sitta qvar i berget. Emellertid smackade vi på våra kampar och foro vidare samt öfverraskades riktigt af att finna lilla Lojsta vara en sådan vacker socken. Till höger ha vi ett långt grått berg, en bild af och ett minne från den råa vikingatiden, till veneter en grön äng full af sprittande lif, en bild af ungdomen och midt emellan detta den lilla sockenkyrkan, en bild af den allvarligt milda, medlande kristendomen. Sin spira speglade hon i träskets klara vatten, som för öfrigt är fullt af små nätta fiskar. Vi kunde dock ej stanna, här vi skulle ju till slottet. Dock nej.
I Ekängen finnes en ek, hvari ett par oxar gömt sig ock vi måste se på den. Der står hon ju tätt vid vägen, kolossalt tjock, 33 fot i omkrets, men ihålig. Skorpan är icke en qvarts aln tjock. Men vidundret är ännu grönt. Ännu 1888 bär hon gröna löf på sina sekelgamla grenar. Dess lifskraft är icke fösvunnen, dess saft har icke frusit, trots marsgisten glorvürdig i åminnelse detta år.
En beskedlig nämdeman visade oss vägen. Vägarna här böra mellertid anbefallas i den länsmans åtanke som fått distriktet här. De äro väl stenlagda, men det behöfs litet grus på stenarna. I latmarsch måste vi köra öfver åkrar och hagar ut i hajdi der vi ändtligen vid ett led funna det efterlängtade slottet. Här fans asp, ek, rönn och björk i brokig blandning med tall och gran; naturen antog här ett högst pittoreskt utseende.
Berget som hade sina väggar i träsket följde oss alltjämt. På denna sidan vattnet låg slottet, tvänne stora kullar med genoragräfda gångar liknande löpgrafvar. De vore nu beväxta aflöfskog, men allt vittnade om att här i hedenhös varit on skattkammare, väl gömd och ej heller lått att intaga. På den större kullen funna vi huggen sten. Det tycktes som denna varit något slags försvarsverk för den mindre.
A, se god dag, god dag! Jag blef störd i mina funderingar. Tackar, ni här? som du ser! Och nu blef det ett pratande och ett lif. Icke mindre än trenne skollärare, ett prestämne, några landtbrukare och ett tjugutal damer från öster och vester. När och Klinte gästade slottet i dag. Prestkandidaten gaf sig t. o. m. i båt med några damer öfvar på andra stranden, klättrade uppför berget och började der en serenad väl värd att höras. Den gaf genljud i backar och skog. Roddaren, som sade sig vara ägare till stället, tog nu båten och rodde med oss till Ramhällsgubben för att se om han smidt några sigdar i år. Vi finge emellertid se en urholkad krypta med många rum, men några sigdar sågo vi icke. Men det var ett stycke natur så olik den vanliga på Gotland, väl värd att betrakta i strålarna af en nedgående sommardags nedgående aftonsol.
Här vore ett fält för en person med företagsamhetsanda, sade vår vän. Här kunde man inrätta badanstalt, förlustelser och villor i oändlighet, blott någon lade sig ut för saken. Från landets alla hörn skulle man resa till Lojets slott.
Men neckrosor, de rara, måste vi hafva. Se så, nu är det bra, jag blef bara litet våt om foten. Och under det jag drar af stöfveln, titta fiskar nyfiket upp, liksom frågande: hvad är du för en aborre som ej tål vatten? Och derpå undra de ännu i dag. Men då man håller möten för djurskyddssakens framgång i Lojsta ängar bör man ej glömma de små undervattensdjuren som menniskor nog obarmbenigt sätta på krok.
Torr om foten, handen fall af neckrosor och blad samt öronen fulla af serenadsånger beger man sig nu hemåt. Man sjunger ännu Hvem är som ej vår broder mins och Stilla skuggor, derefter ett fyrtaldigt hurra som besvaras från små sällskap här och der i backarna. Vagnens rullande förtager det sista ekot, taflan vid kyrkan ses från motsatt sida men vacker äfven der, de små killingarne hoppa lekfullt på de branta afsatserna på sluttningen af berget, vattenytan krasas lett af vinden, under det aftonrodnan färgar det hela i ett rosenrödt skimmer och man glömmer den steniga vägen, man glömmer vedermödorna, men man minnes säkerligen Lojsta och dess s. k. slott.
Gotlands Allehanda
Måndagen 5 November 1888
N:r 89
(Bref till Gotl. Allehanda.)
Södra Gotland, 1 November.
Ett olyckstillbud af ganska allvarsam art yppade sig en dag på en bondgård, der man för tillfället var sysselsatt med tröskning. Skrämda af ett i närheten afskjutet bösskott, skyggade hästarne och kommo i sken för tröskverket, och då körsvennerna voro ett par 7 till 8-åringar, bör det ej förundra någon att de under högljuda rop och stor förskräckelse rusade ut på gården, lemnande alltsammans åt sitt öde. Ett per oxar, som äfven användes som dragare, voro hardt nära att förlora bakbenen af den påträngande bommen. Bonden på gården, som sysslade med halmen på logen, sprang i största hast ut den bakre vägen från ladan och in i tröskhuset, der han omsider genom stora ansträngningar lyckades hejda de skrämda djuren. Tröskverket ramponerades betydligt, kuggar, hjul, slagur o. d. lågo huller om buller i ladan kringströdda, och en lycka i olyckan var att ej bonden sprang igenom främre laddörren då han otvifvelaktigt lått göra bekantskap med de framdansande slagorna.
Nämdeman Smitterberg från Alskog, som en längre tid (längst af de nuvarande nämdemannen) tjenstgjort vid södra häradsrätten har vid det nu afslutade sammanträdet på egen begäran blifvit från denna befattning entledigad.
Gotlands Allehanda
Fredagen 2 November 1888
N:r 88
träffade bergnings- och dykeribolaget Neptuns ångare Hermes då den i onsdags bogserade den bergade engelske ångaren Amazonas genom Kalmarsund. Haveristen instötte nämligen Hermes akter, som svårt ramponerades. Äfven Amazonas bog skadades. Engelsmannen infördes till Oskarshamn och Hermes afgick samma dag till Stockholm.
Gotlands Allehanda
Fredagen 2 November 1888
N:r 88