Ångfartyget Dagmars strandningsställe

har ännu ej i följd af fortfarande stormar kunnat närmare undersökas för att få visshet om vrakets läge och utseende. Det antages att, ehuru det är betydligt sönderbrutet, det ändock skall vara sammanhängande och att maskinen ej bör vara förlorad.

Gotlands Allehanda
Fredagen 30 November 1888
N:r 96

Sjöförklaring

har likaledes aflagts af befälhafvaren å Norska skonaren Charlotta Helberg, hvilken i lördags sattes på land uppe vid Lummelunda. Förklaringen innehåller:
Efter att i sjövärdigt skick ha afseglat från Gefle fortsattes resan utan att något anmärkningsvärdt passerade till tisdagen 13 Nov., då kl. 4 e. m. Stenkyrkehuks fyr kom i sigte SO till S på 5 minuter gissad distans. Vinden var sydlig med ojämn bris och öfverdragen luft. Alla segel voro tillsatta och fartyget läns. Kl. 5 vände man och låg vester öfver och kl. 8 e. m. pejlades samma fyr i O till V på 11 minuters gissad distans. — Onsdagen 14 kl. 1/2 8 f. m. var Visby hamnfyr i SO till O inom synvidden. Vinden var fortfarande sydlig. Kl. 4 e. m. pejlades Spårö båk. Vinden blåste frisk. Märseglet gjordes fast och fartyget arbetade svårt samt tog mycket öfverspolningar.
Torsdagen 15 var vädret detsamma, och kl, 4 f. m. pejlades stora Karlsö. Vid middagstiden var Spårö båk åter i sigte. Fartyget intog nu mycket öfvervatten. Kl. 6 på aftonen öfvergick vinden till sydlig storm med öfverdragen luft; kl. 10 tillsattes stormseglen och fartyget arbetade våldsamt i den svåra sjön. — Fredagen 16 kl. 1/2 10 f. m. sönderblåste storstagsegel och storseglet. Stormen var nu sydvestlig med hög öfverbrytande sjö; fartyget tog till att läcka, men hölls doch slingerläns. — Kl. 1/2 5 e. m. vändes vest öfver och kl. 7 e. m. pjlades Stenkyrkehuks fyr. Nu blåste orkanaktig storm med byväder, som fortfor inpå lördagen 17. Kl. mellan 5 och 6 på morgonen kom en brottsjö, som bräckte ned backen och en del af läsidans brädgång. Vid pejling af pumparna, som varit ständigt i gång, fans 6 fots vatten i rummet och läckan tilltog alltmer, så att det kl. 1/2 12 f. m. befans vara 11 fots vatten i rummet. Manskapet sammankallades då och skeppsråd hölls, hvarvid besättningen vägrade att vidare fortsätta resan och beslöts då att om möjligt söka nödhamn i Visby; men då läckan fortfarande tilltog och fartyget nekade att styra, så att Visby omöjligen kunde upphinnas, beslöt man för räddande af lif och gods att sätta fartyget på närmaste strand. För detta ändamål höll man af för Lummelundskusten der fartyget törnade mellan kl. 12 och 1 e. m. på stenbotten.
Då stormen och den öfverhändiga sjögången omöjliggjorde all bergning från fartyget sattes båtarne i sjön för att om möjligt rädda lifvet och lyckades hela besättningen komma i land vid middagstiden.
Förklaringen är beedigad af skepparen H. Jörgensen, förste styrmannen och två matroser.

Gotlands Allehanda
Fredagen 23 November 1888
N:r 94

I haveri inkom 17 dennes på middagen

till Kappelshamn norska jakten Fremad, skeppare H. Hargaut, hemmahörande i Ålesund, och på resa från Nyköping till Hull med last af furubattens.
Den 16 passerades Häfringe, och var vinden då ganaka stark, så att fartyget måste läggas för stormsegel och öfvarspolades.
Den 17 på morgonen borttog en brottsjö klyfvarbom och båt samt ramponerade jagare och tågvirke. Efter skeppsråd beslöts söka närmaste hamn, som blef Kappelshamn, der skadorna komma att repareras.
Så mäler i dag afgifven sjöförklaring.

Gotlands Allehanda
Fredagen 23 November 1888
N:r 94

Från landsbygden. Sundre.

(Bref till Gotl. Allehanda.)
Sundre, 22 November.

Strandning.
Sistlidre tisdags morgon 20 dennes omkring kl. 6 på morgonen blefvo ett par kustbor härstädes varse en ångare, som styrde tätt in under landet med ungefärligen ostlig kurs, och som med raketkastning och signaler med hvisselpipan gaf tillkänna att ej allt stod väl till. Kommen framåt den s. k. Noreviken i Vamlingbo törnade kan plötsligt och blef stående. De båda åskådarna, som följt fartyget långe sjöstranden, ilade nu till Neptunbolagete ombud med underrättelse om strandningen hvarefter man begaf sig ut till haveristen och och fick veta att den strandade var engelska ångaren Eskdale, kapt. Burke på resa från Riga till England med last af plank och bräder. Kaptenen, åtföljd af maskinisten, begaf sig nu i land och till Burgevik för att meddela sig med vederbörande. Om sjelfva förloppet, före och efter strandningen har mig berättats sålunda: Ångaren som på fredag i förra veckan varit på grund utanför Ösel med egen hjelp kommit flott, fortsatte derpå resan, alldenstund den ej var mycket läck, och således trodde man heller icke att den var skadad något allvarsamt; men då man var ungefärligen 40 min. från Hoburg, natten mellan måndagen och tisdagen, sprang skutan plötsligen läck så hårdt att alla pumpar måste sättas i verksamhet och då man såg att detta ej hjelpte, utan vattnet alltmera inträngde, sattes kurs på Hoburge fyr, der man till följd af vindens beskaffenhet (hård vestlig blåst) lättast kunde angöra land; och då fartyget kom närmare land, fyldes det alltmer så att då grundstötningen ägde rum var detsamma nära att sjunka. Vid samma tid upphörde maskinen äfven att arbeta till följd af vattnets inverkan, som släckte elden under maskinen. Tvänne båtar sattes nu i sjön hvaruti besättningen [som bestod af 17 man] nedlade en del af sina tillhörigheter, jämte något proviant, för att vara i ordning i den händelse det skulle blifva så svårt väder att man nödgades hamna fartyget. Under dagens lopp qvarstannade dock besättningen ombord men på qvällen ginge de i land [med undantag af styrmannen] och blefvo inqvarterade vid närmaste bondgård, Nora. På onsdagsmorgon ankommo dykeribåtarne Neptun, kapten Everlöf och Poseidon, kapten Wiksell, till strandningsstället, den förra från Fårösund och den senare från Bergqvara. Omedelbart derefter erhöll Neptun, order att återvända för att återupptaga ett afbrutet bergningsarbete, hvaremot Poseidon under dagens lopp vidtog åtskilliga bergningsåtgärder med det strandade fartyget, hvilket arbete ännu fortgår under gynsam väderlek, då detta skrifves. utan att man ännu lyckats få ångaren flott. I går var äfven ett 30 tal arbetare från land sysselsatta på haveristen, och i dag är arbetsstyrkan något höjd. Länspumpning skulle i dag företagas å haveristen af Poesidon. Den strandade ångaren är nu full af vatten, och antages vara ganska allvarsamt skadad i botten.
I gräll (torsdag) hitkon Neptunbolagets ångare Belos och båda fartygen (Belos och Poseidon) skola i natt försöka med länspumpning af haveristen — Poseidons försök i dag med pumpning har ej krönte med framgång.

Gotlands Allehanda
Fredagen 23 November 1888
N:r 94

Barkskeppet Alfen,

som åtta dagar i dag strandade vid Misslauper, har i dag härstädes aflagt sjöförklaring, hvilken i hufvudsak innehåller:
Efter att hafva intagit en full och beqväm last och med fartyget i alla afseenden fullt sjövärdigt afseglade vi från Riga. — Fredagen 9 Nov. kl. 3 e. m. Infunno vi oss med lots ombord utanför Baren, bogserade af ångbåt. Lördagen och söndagen hade vi nordlig vind med vackert väder och höllo kryssande på Rigabugten. — Måndagen 12 var vinden ONO med tjock luft; passerade Domernäs fyr och fortsattes resan sedan, så att vi onsdagen 14 pejlade Fårö fyrtorn på 15 minuters gissad distans. Vinden var dit SV och SSV. Torsdagen 15 var vinden SSV med tilltagande hvarför brant- och storsegel fastgjordes; kl. 7 på f. m. pejlades Östergarns fyr i SSV inom synvidden, kl. 8 3/4 f. m. vände vi från land och kl. 9 pejlades samma fyrtorn i SV. Till middagen kl. 12 hade vi derifrån i distans 8 minuter och SO till 1/2 O behållen kurs. Från kl. 12 till 6 e. m. hvade vi i distans 14 minuter OSO behållen kurs. Kl. 6 e. m. vände vi åt landet, märsseglen refvades och klyfvare och mesan gjordes fast.
Fredagen 16 kl. 3 f. m. öfvergick vinden från styf kuling till SSV storm. Alla segel fastgjordes utom undermärsseglen. — Kl. 2 á 3-tiden f. m. var andre styrmannen uppe i förbramsalningen för att efterse fyr, men, ehuru vädret syntes vara sigtbart, kunde ingen fyr upptäckas. Kl. 3 1/4 f. m. syntes bränningar förut på lä bog, hvarför ögonblickligen kommenderades klart till vändning och babords vakt, som var till kojs, kom genast på däck, utom förste styrmannen, som redan befann sig der.
Rodret lades hårdt upp för att halsa rund och fartyget föll villigt, men började samtidigt att stöta emot grund, hvarigenom styrmakten förlorades och fartyget slogs af sjön våldsamt upp i bränningarna, der det blef stående huggande svårt, med förskeppet stäfvande i sydostlig riktning. Kl. 4 f. m. var redan fartyget fullt af vatten. Då det dessutom högt hårdt, som vi antogo emot stengrund, och vi befarade att riggen skulle falla ner, hvarigenom vi riskerade våra lif, beslöto vi oss att kapa densamma, men som vinden då drog sig något mera veslig, hvaraf sjön blef lugnare och fartyget icke mera högg så våldsamt mog grundat, läto vi riggen qvarstå. Fartyget lade sig hårdt öfver på babords sida med lästången i vatten på omkring 12-14 fots djup. Vi afbrände bloss för att tillkalla hjelp, men ingen kom förrän kl. 11 f. m., då bergningsångaren Neptun ankom och erbjöd sig att berga besättningen. Som fartyget befans liggande på utsidan af Rute Misslauper i ett högst farligt läge och ingenting kunde under förhanden varande omständigheter företagas för att rädda fartyg eller gods, gingo vi ombord på sagde ångare, med hvilken vi anlände till Fårösund kl. 4 e. m.
Förklaringen, som säger olyckan härleda sig från ovanlig hård strömsättning, är beedigad af kapten Davidsen, förste stymannen Henrik Egene och matroserna K. och H. Andersson.
I går gjorde Neptun ånyo ett bergningsförsök, men förgäfves, enär fartyget ridit än ytterligare upp på grundet, hvadan det nu torde få anses som vrak.

Gotlands Allehanda
Fredagen 23 November 1888
N:r 94

Ångaren Eskdale,

som sattes på land vid Nore i tisdags, blir troligen vrak. Under senaste nattens storm gingo skorstenen och stormasten öfverbord och nu har äfven akterskeppet sönderslagits. Såväl, Poseidon som Belos ligga vid strandningastället, den senare kommen från Stockholm.
Eskdale, som innehade en last af ej mindre än 379 standard trä, har en gång förut, för ungefär 11 år sedan, ränt på nere vid Hoburgen. Den hade då annan befälhafvare.

Gotlands Allehanda
Fredagen 23 November 1888
N:r 94

Strandning.

I Arendal hemmahörande skon. Charlotta Helberg, kapten Jörgensen, kommande från Gefle, destinerad till Shoreham med splintved strandade i lördags middag i närheten af Lummelundsbruk, strax söder om Nyhamns fiskläge. Fartyget, som nyssnämda dag sprungit läck, fyldes så hastigt med vatten att det vid middagstiden stod flere fot högt i rummet, hvadan det i sådant tillstånd ej kunde hålla sjön utan måste sättas på land. Besättningen, 8 man, räddade sig i egna båtar och då senare på eftermiddagen manskap med lifräddningsapparat anlände från Visby för att bistå dem, vore de alla ilandkomna, ehuru sjön gick hög och bränningarna vero rätt svåra i landstenarne.
Fartyget, som nu ligger endast vid pass enhalt kabellängd från stranden, syntes igår vara rätt illa åtgånget af brottsjöarna; akterspeglen var helt och hållet frånbruten, äfvenså en del af akterskeppet, bottnen antagligen inklämd och sönderbräckt så att masterna stå och gunga endast hållna af stagen, kajuttaket med skyligthet samt en del segel och spilror af vraket syntes kring stränderna. Lasten med den rådande pålandiga vinden flyter i land kring stränderna och bergas.
Fartyget som är 289 ton lär vara omkring 20 år gammalt. Det lär i dag ha kondemnerat.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 November 1888
N:r 93

Om norska barkskeppet Alfen,

kapten Davidsen, hemma i Kristiania, på resa från Riga till Ostende med plank, hvars strandning vid Misslauper vi i fredags omnämde i korthet, föreligga nu närmare upplysningar.
Fattyget stötte på grund vid 3-tiden på fredags eftermiddag. Man antager att skepparen misstagit sig om hvar han befann sig och trott sig vara utanför Östergarn, då han i stället sannolikt varit utanför Fårön. Han vände emellertid utåt och gjorde ett slag. Klockan var
då vid pass 11 på fredags f. m. Då vände han åt land igen och fartyget törnade, såsom förut nämte vid Misslauper i Rute.
Besättningen borgades i land till Fårösund af bergningsångaren Neptun. Sedan befalhafvaren å Alfen derifrån hämtat friskt manskap, gick han ånyo ut till fartyget. Emellertid kunde natten till lördagen intet uträttas på grund af det svåra vädret men sedan detta blifvit gynsammare med sydvestlig vind har med den egna besättningen under söndagen och i dag rigg och last fullständigt bergets, men fartyget qvaretår och tyckes hafva svåra bottenskador.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 November 1888
N:r 93

Om Dagmars strandning

känner man nu att den inträffade på Trepallarne eller Trikubbarne, som grundat sjökortet benämnes Orsaken lär varit att tillskrifva att båten vid Röko ledfyr tagit babord hän för tidigt och kommit minst 2 streck for långt åt vester. Kl. 3,55 på tisdagsmorgon passerade fartyget Landsort och vid 1/2 5-tiden skedde strandningen. Det har uppgifvite, med hvad grad af sanning känna vi icke, att hvarken, befälharvaren eller styrmannen befunnit sig på däck vid grundstötningen. »Klintehamn» som strax efteråt passerade farleden, stannade genast och närmade sig Dagmar för att efterhöra sammanhanget. En af Dagmars båtar utsattes då och man meddelade Klintehamns befälhafvare olyckan. Denne utsände då en af Klintehamns båtar och hämtade besättningen 8 till 9 personer. Fartyget hade för full maskin ränt upp och stod till halfva sin längd på grundet med djupt vatten akteröfver. Bogserbåt afsändes från Södertelje, men kunde intet uträtta då båten redan på tisdags qväll var mycket läck, utan återvände samma dag till Södertelje med lösa inventarier och däckslasten. Afven dykarefartyget Argo påkallades men vinden stod allt jämt från syd och sydvest och sjön var så häftig, att Argo ej kunde nalkas Dagmar utan miste ligga i lä om en holme (Räfskär) ett godt stycke derifrån. I formdags kunde styrmannen med tre man i en båt komma så nära, att de kunde se, att aktern afbräckts vid portarne. Men då de i fredags på morgonen ånyo skulle undersöka förhållandet, syntes ej längre ett spår af fartyget. Sjögången hade på natten varit så häftig, att Argo måst ligga för tre ankaren. Argo har åter vändt med Dagmars hela besättning till hufvudstaden.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 November 1888
N:r 93

Nära att sätta lifvet till

under sina försök att bispringa det här ofvan omnämda skeppsbrutna fartyget i fredags vore mästerlotsen Sandberg från Lergraf och hans 15 á 16 årige brorson.
Naturligtvis utgingo såväl från Fårösunds bergningsstation som från åtskilliga andra ställen båtar med manskap så snart strandningen blef känd, men man måste på grand af mörker och storm bege sig tillbaka i land på aftonen. Den båt, hvari Sandberg och hans brorson utgått från Lergraf höll dock oförväget ut, men då de skulle hemåt igen försökte de först roende styra kors på Lergraf. Emellertid var vinden för stark emot dem, hvadan segel tillsattes för kryssning. Stormen och vågorna förde dem med sig och föret på lördags middagen landade de vid Hammar å Fårön. De voro då alldeles utmattade, och gossen trodde man ej skulle kunna repa sig, men omsorgerna om honom kröntes slutligen med framgång, så att nu de båda seglarne äro utom all fara.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 November 1888
N:r 93