Etikett: Första världskriget

Började 28 juli 1914 och slutade 11 november 1918

Publicerat

Kriget.

Krigsläget i väster.
A. B:s militäre medarbetare ger följande öfversiktsbild af krigsläget i väster:
Striderna i trakten af Ypern fortforo ännu 28 dennes med stor hätftighet. Besittningstagandet af kar nalöfvergångarna vid Stenstraate och Het Sas samt värdet för anfallets fortsättande mot den till en stark stödjepunkt förvandlade staden Ypern af den tyska ställningens framskjutning förklara de uallierades utomordentliga ansträngningar att åter komma i besittning af den förlorade terrängen. Hittills hafva deras motanfall dock icke ledt till något egentligt resultat. Tyskarna hålla sig fortfarande kvar på västra stranden af kanalen omedelbart öster om Lizerne, vid järnvägsbron därstädes. — Gränsen mellan de engelska och franska trupperna synes gå någonstädes mellan D\’Houdt Ferme och Het Sas. — Besittningen af Ypern med dess många broar möjliggör för engelsmännen att lätt öfverföra trupper från den ena stranden till den amdra och har sålunda stort värde för en eventuell offensiv. — Genom den tyska infanteriställningens framskjutande ända till 4 á 5 km. från Ypern ha befästningarna och broarna därstädes nu kunnat tagas under en verksam eld från det tunga tyska artilleriet. Följderna häraf komma nog ej att låta länge vänta på sig.
Fortsatt tysk offensiv i Belgien kan förväntas, sedan tyskarna väl hunnit sätta sig fast i sina nya ställningar. Stora militärtransporter gå fortfarande genom Belgien dag och natt till fronten.
Emellertid är det icke allenast längst i norr som kraften i tyskarnas krigföring å västfronten gör sig gällande: i Champagne eröfrade de natten till den 29 en större fransk befästningsgrupp norr bom Le Mesnil, bekant från det stora vinterslaget i Champagne. Söder om: Verdun ledo fransmännen den 26 en allvarlig motgång vid Combres och Les Eparges, där de samtidigt förlorade några höjdpartier, i Aillyskogen vid S:t Mihiel tillbakavisades flera franska anfall och längre österut i Le Prétreskogen vid Pont å Mousson kunde tyskarna själfva gå framåt. I Vogeserna slutligen ha tyskarna genom återeröfringar af den mellan Sennheim och Sulz varande Hartmannsweilerkopfhöjden, hvilken behärskar den vid sidan liggande Rhenslätten, fördrifvit fransmännen från utgången ur bergen.

Luftkriget.
Dünkirchen bombarderas.
Till Lokalanzeiger meddelas öfver Gendve att i onsdags tre tyska »dufvor» bombarderat Dinkirchen och skadat flera militära anläggningar. De hade samtidigt slagit ett rekord i det ide under fulla 8 timmar, trots beskjutning, uppehållit sig öfver staden och dess omgifningar för att göra gina iakttagelser och sedan samtliga oskadda undkommit.

Luftbataljen öfver Zeppelinvarfvet.
Fransmännens angrepp på Zeppelinvarfvet vid Friedrichshafen utfördes af en aviatörflottilj på sex flygmaskiner. Kl. half 10 började man från staden och dess omgifningar våldsamt beskjuta de fientliga flygarna. Elden varade öfver en half timme, och hindrade så pass allvarsamt de angripande, att dessa måste återvända med oförrättadt ärende.
Öfver Zeppelinverkstadens område sväfvade en stor ballon captiv, hvilken var utrustad med kulsprutor och deltog i striden. En schweizisk ångare på Bodensjön befann sig under en stund inom eldzonen. Passagerarna hade sökt skydd under däck.

Ryssarnas svårigheter Karpaterna.
Från Wien meddelas till Lokalanzeiger att den ryska vänstra fygeln nu är mera utsatt för fara än någonsin. Såväl i Stryjdalen som vid Stanislau. stå ryssarna nu mot angreppsstarka trupper som långsamt men säkert och segt arbeta sig framåt och rensa Karpaternas nordliga sluttningar från alla fiender. Hvar ryssarna ännu, såsom vid Dukla, äro 1 besittning! af nägra bergsryggar ha de förlorat all rörelsefrihet åt söder och höjdkammarna äro för framtiden oöfverstigbara för ryssarna. De befästningar, som i september och oktober icke kunde utföras för att skydda mot ett infall i Ungarn och Siebenbörgen, de äro nu färdiga och Bukovina och Östgalizien äro så skyddade mot nya invasioner att såväl trafik som ock handel och industri nu Ae arbetar som under fredstid.

Situationen vid Dardanellerna börjar klarna.
De allierade ha tillfångatagit 3,000 turkar.
Till Times telegraferas från Mytilene 29 april: Personer, som anländt från Tenedos och Lemnoas, meddela om en fruktansvärd strid, som, sedan kl. 4 i söndags morse rasar vid Dardanellerna. 1,200 turkar ha tillfångatagits af engelsmännen på den europeiska sidan af sundet och 1,800 i närheten af Kumkale af fransmännen. Det meddelas, att de turkiska garnisonerna mellan Kilid Bahr och Kap Helles (Helles Burun) afskurits af en stark brittisk styrka, hvilken håller besatt en linje tvärs öfver Gallipolihalfön där denna är som smalast.

Men de turkiska segerbudskapen äro mycket positiva.
Officielt meddelas 29 april från Konstantinopel: Fienden, som debarkerat i närheten af Kum Kale, har gjort envisa försök till motstånd. Icke desto mindre har hän fullständigt kastats tillbaka mot hafvet. Mindre Asiens kust är för närvarande fullständigt rensad.
Fientliga stridskrafter, som befinna sig i närheten af Kaba-Tepe på stranden af Gallipoli, försöka göra motstånd där under skydd at krigsfartyg. Fienden har trängts tillbaka på andra krigsfartyg, och pråmar, hvilka befunno sig rundt omkring transportfartygen, ha bragts att sjunka tillsammans med sina bogserfartyg.
Kryssarna Majestic och Triumph ha skadats och lämnat eldlinjen.
Pester Lloyd har erfarit från Dardanellerna, att samtidigt med att turkarna kastade fyra fientliga brigader i hafvet, sköto de vid Kaba Tepe äfven tolf båtar med flyende i sank. Ombord på båtarna befunno sig franska och engelska soldater.
Milanotidningen Sera har från Atén hört, att i tisdags bogserades från Dardanellerna ett franskt och två engelska pansarfartyg, starkt skadade. De fördes till Tenedos.
I Berlin anser man det redan vara fullständigt klart, att det nya Dardanellangreppet misslyckats. De allierades trupper räcka hvarken i antal eller kvalitet till för sin uppgift. De räknade vid ankomsten till krigsteatern 80,000 man, medan den turkiska armén under Liman von Sanders insiktsfulla befäl räknar minst 200,000 man.
Winston Churchill, som mot fackmännens råd drifvit på Dardanellerföretaget, anses åter ha bringat England en svår dekonfityr.

Tyska tidningars uttalanden.
Lokalanzeiger anser, att de engelska framträngningsförsöken under måndagen och tisdagen tillbakaslagits utefter hela linjen.
»De tre landstigningsplatserna Kaba Tepe, Sighin Dere och Teke Burun bilda tillsammans en ställning af c:a 30 km. utsträckning. Öfver den låga strandremsan resa sig öfverallt branta bergkammar, hvilka icke äro så höga, att de utesluta en effektiv beskjutning från skeppskanoner, men å andra sidam äro nog höga för att lämna där stående landbatterier utmärkta eldgifningsmöjligheter. Däraf förklaras äfven de skador, som tillbgats landstigningsflottan.
Af de tre landstigningsplatserna ligger Teke Burun på halföns sydvästra udde; Sighin Deres mynning ligger ungefär midt mellan punkterna Teke Burun och Kaba Tepe. Enligt telegram från den femte arméns befälhafvare, general Liman pascha, ha centrum och högra flygeln af fiendens linjer fullständigt slagits tillbaka. Detta skulle sålunda gälla de vid Teke Burun och Sighin Dere landsatta trupperna. Af den officiella turkiska rapporten att döma tyckes hoppet om, att äfven den vänstra flygeln skulle kastas ut ur sina ställningar, redan ha gått i uppfyllelse, då det i den nämda rapporten heter, att ställningarna vid Kaba Tepe tagits med storm af turkarna. Därmed skulle landstigningar ha misslyckats utmed hela linjen.» Voss. Ztgs korrespondent i Konstantinopel har erfarit följande om den turkiska segern på Gallipolihalfön: Efter stridens resultat kan engelsmännens första stora landstigningsförsök vid Dardanellerna anses som fullkomligt strandadt. På europeiska sidan stär det icke längre några engelsmän eller fransmän. De ha dels blifvit kastade wut i hafvet, dels blifvit nedstuckna i bajonettstrid eller tagna till fånga. Blott vid Kum-Kale står det ännu fientliga trupper, som dock inom kort torde vara fördrifna.

Tryckt stämning i Paris.
Från Genåve meddelas till Lokalanzeiger att stämmingen i Paris, som redan genom pansarfartyget Léon Gambettas undergång var ganska tryckt, blifvit det i än högre grad genom Daily Mails mjeddelanden om ententens misslyckade bemödanden att sätta sig fast vid Dardanellerna, liksom samma tidnings oförbehållsamma, af inflytelserika engelska statsmän inspirerade artiklar om det oförlåtligt felaktiga i hela angreppet på Konstantinopel. Man har också på ledande franskt håll i början afgijordt motsatt sig företaget, som ej hade något direkt intresse för Frankrike.
Marinministern Augagneur hade ingen bestämd mening, och så afgjordes saken i ministerrådet af Delcassé, som företrädde Isvolskis uppfattning, att man icke finge lämna England utan kontroll vid Dardanellerna.

Striderna i Smyrnaviken.
8,000 turkar tillfångatagna.
Till Daily Express telegraferas från Atén: Tre krigsfartyg ha gått in i Smyrnaviken och tisdag afton öppnat eld. De allierades ???????? krafter, som landsatts vid Enos, ha ryckt fram 20 engelska mil och besatt flera byar. 8,000 turkar ha tillfångatagits.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 1 Maj 1915
N:r 99

Publicerat

Kriget.

Skutari beskjutes åter.
Enligt meddelande från Antivari ha montenegrinerna sedan 17 dennes åter kraftigt beskjutit forten vid Skutari.
Ett bombardemang af staden lär vara förestående.

Serbisk-bulgariska traktaten.
Tidningen »Mir» i Sofia förklarar, att den mellan Serbien och Bulgarien afslutade traktaten icke under krigets lopp från bulgarernas sida underkastats någon förs ändring. Däri är å ena sidan allt,hvad Serbien åtagit sig under kriget, uttryckligen fastslaget, och å andra sidan är den klausul, som bestämmer den framtida serbiskbulgariska gränsen, så klart och kategoriskt affattad, att den icke medger någon misstolkning; och traktatens genomförande kan ej göras beroende af senare inträffade händelger.
Tidningen fordrar, att man må offentliggöra samtliga de från februari till september 1912 mellan båda länderna afslutade traktaterna.
Framstegspartiets organ »Bulgaria» uttalar sig på liknande sätt.

Sista skottet?
I »Daily Chronicle» skildrar en krigskorrespondent uti ett telegram från Hademköj den episod, då det (antagligen) sista skedet i detta krig — åtminstone å den Trakiska krigsskådeplatsen — föll.
En förpoststrid var i full gång vid Fanasakris (nära sjön Tsjekmedsje), då plötsligt en bulgarisk ofr ficer och tre soldater sprängde fram, emergiskt viftande med hvita flaggor.
Ögonblickligen sändes en turkisk kavalleriofficer med tre soldater, också förande hvita flaggor dem till mötes. De möttes i närheten af stora vägen till Tsjataldsja. De bulgariska militärerna fördes därpå till de turkiska förposterna, därkaffe och cigaretter serverades— samt efter tre timmars förhandlingar öfverenskommelse träffades om att inställa fientligheterna.
Det sista skottet dessförinnan affyrades vid Fanasakris, i det en turkisk granat där afsköts mot bulgarerna.

Balkankrigets dödslista.
I Sofia offentliggöras nu de officiella förlustsiffrorna från kriget. I döda ha Montenegro förlorat 6,000, Grekland 11,000, Serbien 22,000 och Bulgarien 80,000 man. De sårades antal är många gånger större.

Ungturkarne skola störtas.
Befälhafvaren å ryska afdelningen af den intermatiomella flottan utanför Konstantinopel har fått order att hålla sig beredd till att landsätta trupper till skyddande af de kristnas lif och egendom vid en befarad ny. kupp, som skulle utbryta omedelbart efter preliminärfredens mundertecknamde och afse störtande af den ungturkiska regeringen.
Denna fara tros närmast vara att förvänta från Tsjataldsja-armén vid dess förestående hemförlofvande.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 April 1913
N:r 90

Publicerat

Kriget.

De allierades svar på stormaktsmedlingen.
På lördagen öfyverlämnade de allierade sitt svar på stormakternas medling, hvilket förslag framlades 22 mars.
På en viktig punkt har ett närmande mellan makternas ståndpunkt och Balkanstaterna ägt rum: Bulgarien afstår nu bestämdt på en gräns med tillträde till Marmarasjön. Den bulgarisk-turkiska gränsen bör därför ej längre bereda några oöfverkomliga svårigheter.
Däremot öppnar de allierades kraft rörande den albaniska gränsens fastställande de största svårigheter.
Här beror allt på hvilka anspråk Österrike och Italien isista hand ställa för sitt bifall till uppgörelsen, och därom vet man ännu föga.
Slutligen hänger Skutarifrågan ännu som ett orosmolm öfver horisonten.

Notens lydelse.
Den not, som öfverlämnats till stormakternas sändebud, har följande lydelse:
De förbunda makterna uttala sitt tack till stormakterna för deras sträfvanden att åvägabringa ett fredsslut och godkänna, ledda af en uppriktig önskan att underlätta makternas sträfvanden, de af makterna föreslagna villkoren för medling, med följande förbehåll:
1.) Beträffande det definitiva fastställandet af Traciens gränser antages den gränslinje, som angifves ide af makterna formulerade vilkoren såsom en förhandlingsgrundval och icke såsom den slutliga gränslinjen.
2.) Egeiska öarna afstås af Turkiet till de allierade.
3.) De allierade äro af den åsiktan, att de i förväg böra få kännedom cm de gränser, man tänker ge Albanien, och hoppas att dessa öfverensstämma med de gränslinjer, de föreslagit i London.
4.) Fordran på krigsskadeersättning skall accepteras i princip. Bestämmandet af ersättningens storlek öfverlämnas till den kommitté, som skall sysselsätta sig med de finansiella frågorna, och i hvilken de allierade skola vara representerade.
5.) De allierade gå in på att fientligheterna upphöra från det ögonblick, då de ofvannämnda vilkoren blifvit gynsamt upptagna och godkända.

\”En ren dikt\”.
Från kompetent håll dementeras italienska tidningars uppgift, att österrikiska krigsfartyg skulle ha kapat en del grekiska transportångare med gserbiska soldater ombord; uppgiften betecknas som en ren dikt.

\”Demonstrationerna” börja.
Till Neue Freie Presse telegraforas från Antivari i lördags: Kl. 5 imorse ankom söderifrån ett engelskt vch att franskt krigsfartyg och lade sig utanför staden. Kl. 9 satte sig en tysk krysgare Breslau och fyra österrikiska slagskepp, tillhörande demonstrationsflottans norra afdelning, irörelse mot Antivaris hamn. Breslau gick in ihamnen, där den ännu kvarligger. Två österrikiska torpedbåtar ha kastat ankar utanför Spitza.

Rumänien och Bulgarien.
Ambassadörskonferensen i Petersburg för lösning af de rumänisk-bulgariska tvistefrågorna hade i fredags sitt andrasammanträde under ordförandeskap at utrikesministern Sasonoff och lyckades därvid finna en gemensam grundval för konfliktens biläggande. Det definitiva afgörandet skall fattas samtidigt med att fredsunderhandlingarna mellan Turkiet och de allierade återtagas, hvarvid den funna grundvalen offentliggöres.
Då nu alltså makternas ställning i frågan blifvit förmulerad, och en grundval för konfliktens biläggande blifvit funnen, har Bulgariens ombud dr Daneff redan kunnat anträda hemresan till Sofia.
Äfven Rumäniens ombud furst Ghika ämnar inom de närmaste dagarna bege sig tillbaka till Bukarest.

Pausen i Skutaris bombardemang.
Det meddelas nu, att pausen i Skutaris bombardemang beror på belägringshärens fullkomliga utmattning. De förenade serbisk-montenegrinska truppernas angrepp, som började 28 mars, slutade på måndag middag med fullständigt nederlag. Belägringstrupperna lyckades visserligen taga några framskjutaa positioner och utanverk, men vid angreppet på de redutter, som behärska själfva staden, drefvos de tillbaka med stora förluster. Under de 4 dagarna ha montenegriner och serber tillsammans förlorat öfver 4,000 man döda och sårade. Därför såg man sig tvungen att inställa alla vidare operationer, tills nya serbiska förstärkningar inträffat och ett par nya serbiska haubitsbatterier bragts. i position. Turkar och albaner strida med förtviflans mod, då de frukta en allmän massaker, om montenegrinerna eröfra staden.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 7 April 1913
N:r 78

Publicerat

Kriget.

Den diplomatiska situationen har så till vida klarnat, som Ryssland numera otvetydigt gifvit sitt bifall till en flottdemonstraition mot Montenegro. Däremot kvarstår obesvarad frågan, huru långt denna demonstration får sträcka sig mutan att makternas hittills bevarade endräkt. äfventyras. Från österrikiskib håll påstås dess konsekvens vara ett exekutivt mandat att med var penmakt göra slut på Skutaris belägring. Att döma af Paristelegram är man där af annan mening och hyser farhågor för att en sådan tilllämpning af påtryckningen skulle frambesvärja den så länge fruktade konflikten mellan Österrike och Ryssland.
Sedan dock nu demonstrationens karaktär såsom uttryck för samtliga stormakters vilja tillräckligt framhäfts genom att äfven Frankrike deltager och en engelsk amiral öfvertagit högsta ledningen, tyckas dessa farhågor öfverdrifna, åtminstone hvad fottaktionen beträffar. Annorlunda skulle däremot förhållandet ställa sig, om Österrike vid sidan af denna aktion äfven låter trupper från landsidan rycka in i Montenegro, hvilket tycks vara en eventmualitet att räkna med, eftersom det koncentrerar trupper vid gränsen. Men äfven detta är kanske blott afsedt som påtryckningsåtgärd.

Flottdemonstrationen.
Agence Havas meddelar: Sedan ryska regeringen förklarat, att den önskar, att Frankrike och England deltaga i flottdemonstrationen mot Montenegro, har republiken beslutit deltaga i detta högtidliga tillkännagifvande af Europas vilja. Schefen för pansarkrysaren Edgar Quinet, som afgått till Korfu, har fått order att sätta sig i förbindelse med schefen för de engelska tartygen, för att tillsammans med dessa begifva sig till Antivari.
Reichspost meddelar, att en engelsk amiral skall föra befälet öfver den internationella demonstrationsflottan i Adriatiska hafvet.

Österrike skall besätta Antivari.
Till Morgenpost telegraferas från Wien: I Budua i södra Dalmatien stå österrikiska trupper, färdiga att eventuelt omedelbart besätta Antivari.

Rysslands misstänkta hållning.
Tidningarna i Wien visa Big mycket betänksamma vid underrättelsen om, att ett ryskt fartyg skulle ha ilandsatt krigsmateriel i Antivari. De se däri ett försök att indirekt stödja Montenegro och Serbien i derag motstånd mot Huropas önskningar samt framställa energisk fordran på, att man skall affordra ryska regeringen en förklaring, och betona dessutom, att hvarje försök från rysk sida till dubbelspel innebär en mycket stor fara för freden.
I Berlin är man öfvertygad om, att den omtelegraferade införseln till Montenegro af ryskt krigsmateriel haft karaktären af ett ryskt privat företag.

Fallna och sårade vid Skutari.
Die Südslavische Korrespondenz meddelar, att montenegriner och serber i de senaste striderna vid Skutari ha förlorat 2,000 man i fallna och ungefär lika många i sårade.

Kung Nikita tar det lugnt.
Daily Express\’ korrespondent telegraferar från Cettinje, att men väckte kung Nikita, i förgår eftermiddag, när han sof middag, för att meddela den österrikiska flottans ankomst till Duloigno.
»Stör mig icke i min sömn!» svarade kung Nikita, vände sig på andra sidan och insomnade åter.

Hur Ryssland\”demonstrerar”.
Till Reichspost i Wien telegraferas från Cattaro: Tillsammans med den transportflotta, som nyligen anländt till San Giovanni di Medua med serbiska trupper, har anländt ett ryskt fartyg, som i Antivari skall utskeppa 7 kanoner, 11 mill. patroner och 40,000 militärkappor, en gåfva från Ryssland till Montenegro och Serbien.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 April 1913
N:r 77

Publicerat

Kriget.

Flottdemonstrationen mot Montenegro.
Tidigt i går morse anlände fyra österrikiska kryssare till montenegrinska farvatten.

Rumänien får Silistria.
Alla bulgariska tidningar innehålla meddelanden från Petersburg, act Rumänien kommer act få Silistria. Oaktadt underrättelsen icke officielt bekräftas, har den öfverallt gjort ett beklämmande intryck.

En ny svårlöst fråga.
En ny svårlöst fråga har uppstått, i det grekerna vägra att utrymma större delen al södra Albanien och fordra en gräns som ligger bra mycket nordligare än hvad Italien och Österrike gå in på. Grekerna påstå bland annat, att 340,000 mot endast 179,000 muhammedaner enligt senaste officiella turkiska statistik bo i det omstridda distriktet. Det oaktadt våga de båda nämda makterna icke låta detta område tillfalla Grekland, då det nya Albanien därigenom skulle försvagas alltför mycket. Grekland å sin sida vägrar bestämdt att utrymma området i fråga. Det ser alltså ut, som om här skulle bli en ny konflikt, kanske lika svår som den montenegrinska.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 4 April 1913
N:r 76

Publicerat

Kriget.

Montenegros pepprade svar till makterna lydde: Den kungliga regeringen förbehåller sig rätt att rådgöra med sina allierade, så snart makterna enats om Albaniens morra och nordöstra gränser.
Hvad angår stormakternas meddelande rörande inställandet af fientligheterna vid Skutari och i de af ds allierade besatta distrikten, som stormakterna förklarat sig ha öfverlåtit till Albanien, samt hvad angår dessa distrikts utrymmande, kan regeringen till sitt stora beklagande ej i dessa afseenden tillmötesgå makternas önskningar af hänsyn därtill, att krigstillståndet mellan Turkiet och de allierade fortfar, och stormakterna vid krigets början högtidligen förklarade för de allierade, att de ej på något sätt skulle hindra deras krigföring, utan hålla sig neutrala.
Hvad beträffar makternas fordran, att åtgärder omedelbart skola vidtagas för att bereda ett säkert skydd åt den muhammedanska och katolska befolkningen i de till Montenegro afträdda områdena, tillåter sig den kungliga regeringen framhålla, att enda möjligheten att komma i verklig besittning af dessa områden är både för Montenegros och de allierades vidkommande, att fred slutes med det ottomanska riket. Den katolska och muhammedanska albanbefolkningen står under de montenegrinska lagarnas beskydd, hvilka bereda den fullt betryggande garantier för dess religiösa och borgerliga frihet, utan hänsyn till nation eller trosbekännelse.

Makterna hota på nytt.
På tisdagen öfverlämnades emellertid en ny kollektiv-not af stormaktssändebuden i Cettinje till montenegrinska regeringen, hvari makterna förklara, att de nu för sista gången uppmana Montenegro att oförtöfvadt upphäfva Skutaris belägring. Makterna anse dock, att det hjältemodiga Montenegro kan fordra en kompensation för de offer det bragt, och att ambassadörkonferensen i London bör låta sig angeläget vara att finna en sådan kompensation inom den närmaste tiden. Men om Montenegro trots stormakternas bindande löften fortfarande handlar emot denna sista uppmaning, skola stormakterna utan undantag genom alla de medel, som synas dem lämpliga, veta att tvinga Montenegro. Om någon kompensation kan då icke Jängre bli tal, vare sig i form af landutvidgning eller pekuniär ersättning.

Skutaris fall väntas.
Till Reichspost telegraferas från Cettinje, att belägringstrupperna vid Skutari i förgår tillkämpsde sig afsevärda fördelar oeh eröfrade fem fort vid Tarabosj. De öfriga fortens fall väntas hvilket ögonblick som helst. I Stora och Lilla Bandanjol samt vid Derbitza spränga montenegriner och serber segrande fram.
Skutari brinner på flera ställen.

Serberna gå mot Albanien
Reichspost meddelar följande om de serbiska trupptransporterna till norra Albanien:
16 grekiska ångare med 6,000 serbi ska soldater och 3 haubitsbatterier ombord ha på nordgående passerat Korfu, eskorterade af 6 grekiska krigsfartyg. Ytterligare 20 ångare med serbiska trupper komma att sändas till Albanien. Till Saloniki anlände i tisdags 5 serbiska militärtåg med sammanlagdt 180 vagnar.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 3 April 1913
N:r 75

Publicerat

Kriget.

Balkanförbundets svar.
Reuters Office meddelar, att Balkanförbundets svar, som redan är på väg till London, innebär en principiell anslutning till makternas medlingsgrundval, ehuru dock med vissa förbehåll rörande Skutari, de Egeiska öarna, krigsskadeersättningsfrågan samt den turkiskbulgariska. gränsen. Hvad den 8enare beträffar, tror man, att den af makterna föreslagna linjen Enos-Midia blifvit af Balkanförbundet godkänd, dock med vissa inskränkningar med afseende på linjens dragning mellan de två nämda ändpunkterna.
I det stora hela är man emellertid af den uppfattningen, att man närmar sig ett fredsslut.

Skutari skall tagas trots allt.
Le Matins» korrespondent har haft ett samtal med en enligt hans uppgift mycket inflytelserik (montenegrinsk eller serbisk?) statsman, som därvid yttrade bl. a.:
»Jag tror icke, att man behötfver ta makternas steg allt för tragiskt. Före kriget hade de förklarat, att Balkanstaterna icke finge behålla en tum af det eröfrade området. Sedan dess ha makterna ändrat mening. Montenegrinska och serbiska arméernas ära kräfver, att vi eröfra Skutari. När vi ha tagit fästningen, skola stormakterna nu liksom hittills böja sig för ett fullbordadt faktum. Jag anser det ytterst osannolikt, att stormakterna för Skutari skulle låta det komma till ett europeiskt krig. Fästningen har kostat Montenegro och Serbien för mycket blod för att de skulle kunna gå in på att uppge den. Därför har konung Nikita förklarat, att han icke lefvande återvänder till Cettinje, om icke Skutari blir taget.»

Österrike mot Montenegro.
Det uppgifves, att den vid Cattaro liggande österrikisk-ungerska eskadern kl. 2,30 på måndagsmorgonen fick order att gå ut. Eskadern låg på kvällen omkring 20km. från Antivari. Den består af slagskeppen »Erzherzog Franz Ferdinand», »Zrinyi» och »Radetsk», pansarkryssarna »S:t Georg» och »Admiral Spaun» samt flera torpedbåtar.
Det 23:e österrikiska landtvärnsinfanteriregementet i Zara blef kl. 5,30 måndagens e. m. inskeppadt på en Lloydångare, som afgick söderut. Regementet lär komma att utskeppas i Metkovich.
Också Serbiens hållning oroar Wien diplomatien. Wienpressen uppger, att Serbien trots allt fortsätter att transportera vapen och ammunition till de albanska hamnarna, hvilket låter befara, att serberna ärna, om nödigt, med vapenmakt \’understödia montenegrinernas eventuella motstånd mot det väntade österrikiska anfallet.

Flott-demonstration mot Montenegro.
Till »Voss. Zeit.» telegraferas från London, att brittiske kryssaren »Barmouth», som anländt till Malta, Har med förseglade order afgått i vässig riktning. Andra brittiska kryssare göra sig färdiga att afgå, enligt hvad det påstås till albanska farvatten.
Till Berl. Tageblatt telegraferas från Wien: På välunderrättadt håll förklaras, att tills vidare endast en blockad skulle företagas af moantenegrinska kusten för att hindra tillförseln af lifsmedel och krigsförnölenheter sjöledes. Sträng telegramcensur är införd.
Agence Havas meddelar: Frankrike ämnar icke deltaga i en flottdemonstration mot Montenegro.
Italien mobiliserar hela sin flotta, påstår ett telegram från Trieste uti »Le Temps». Äfven om häri skulle ligga någon öfverdrift, torde det emellertid vara säkert, att icke kommer Italien att med korslagda armar åse, att Österrike »demonstrerar» vid Montenegros och det blifvande Albanieus kust samt kanske begagnar sig däraf till att där sätta sig fast. Den italienska pressen bör ar redan att knorra mot denna tillämpning af trippelallianspolitiken i Adriatiska hafvet en | tillämpning, som blott skulle lända Österrike till nytta; ty för Italien vore det vida förmånligare att å Adriatiska hafvets östra kust Österrike finge konkurrenter… ju flera desto bättre.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 2 April 1913
N:r 74

Publicerat

Kriget.

Skutaris öde torde väl nu snart vara afgjordt. Porten har — uppges från Wien nu förklarat sig gå in på Österrikes begäran om, att den civila befolkningen skall få lämna Skutari och anmodat Österrike att själft öfverlämna denna order till kommendanrten i staden, emedan Porten vore utan förbindelse med staden.
Att Porten »går in» på den ifrågavarande österrikiska fordringen, är ju själfklart, då dess uppfyllande ju måste bereda Montenegro de största vanskligheter just denistund, då det hoppas ändtligen skola få Skutari i sitt våld.
Stormakternas sändebud ha emellertid kl. 3 fredags eftermiddag företagit en kollektiv hänvändelse till regeringen i OCettinje och meddelat den makternas »beslut» rörande Albaniens gränser och upphäfvande af belägringen af Skutari.

Planer mot Konstantinopel.
Till »Voss. Zeit.» telegraferas från Petersburg, att tidningen. »Ruskaja Molwa» förklarar, det bulgariske generalen Dimitrieffs egentliga uppgift i Petersburg varit att söka förmå Ryssland att understödja bulgarernas framryckning mot Konstantinopel genom att SS inskeppa en armékår i Odessa, hvilket skulle för Turkiet utgöra en fingervisning om, att Ryssland vore beredt att ingripa i kriget — hvarpå Konstantinopels öde skulle afgöras af Bulgarien och Ryssland gemensamt.
Tidningen upplyser emellertid, att Dimitrieff i Petersburg funnit endast ringa anslutning kring förslaget, men tillägger, att »de senaste dagarnas bulgariska framgångar torde dock möjligen ha medfört ett omslag i stämningen inom ryska regeringskretsar» (?).

Konstantinopel och bulgarerna.
Berlintidningarna referera — dock troligen skeptiskt — en förklaring som en krigskorrespondent till den italienska tidningen »Secolo» fått från builgariskt håll, hvilken förklaring är af följande innehåll:
»De truppmassor, som blifvit frigjorda genom Adrianopels eröfring, skola med 200 kanoner sändas till Tsjabtaldsja och därefter rycka in i Konstantinopel. Såväl den politiska som den militära situationen är förändrad, och det bulgariska folket fordrar, att trupperna skola besätta Konstantinopel. Vi veta väl, att Europa ej vill tillåta oss att behålla staden, men äfven om vi hålla den besatt endast 3 eller 4 veckor, skall detta ha en stor moralisk betydelse.»

Gotlands Allehanda
Måndagen den 31 Mars 1913
N:r 72

Publicerat

Kriget.

I grus och spillror.
Från officielt bulgariskt håll bevarar man fullkomlig tystnad angående bulgarernas förluster vid stormningen af Adrianopel. Det synes dock som om general Sjukri pascha gjort allvar af sitt beslut att hellre spränga forten 1 luften än låta dem tagas i skadadt skick af bulgarerna, och bl, a. det 13:de serbiska samt det 18:da bulgariska infanteriregementet synas ha sprängts i luften till sista man vid stormningen af fästningslinjen. Andra regementen ha decimerats i mycket hög grad.
på att Adrianopels eröfring är en af de blodigaste händelser i världshistorien. Ammunitionsförråden explodarade .med ohygglig kraft. Jättehöga eldpelare sköto upp mot himlen och staden inhöljdes i ett tätt moln af krutrök, Tusentals människor dödades och lemlästades af fallande väggar och bjälkar, som vid explosionerna slungades kilometerhögt upp i luften. Snart liknade staden ett eldhaf, ur hvilket inbyggarna i vanvettig skräck Sökte fly.
Nu är det den bulgariska arméledningens fasta beslut att med all kraft taga upp kampen vid Tsjataldsja. Man ämnar försöka kasärnera den fångna turkiska armén vid Adrianopel, då järnvägslinjen och hela den rullanda materialen äro fullständigt upptagna för de nu påbörjade trupptransporterna till Tsjataldsjalinjen. Man arbetar med allvar på att fylla de uppståndna luckorna och komplettera truppernas utrustning så att armén om några dagar kan vara marschberedd för att hjälpa till vid hufvudaktionen vid Tsjataldsja och mot Konstantinopel.

Konung Ferdinands intåg.
Konung Ferdinand höll i förgår sitt intåg i Adrianopel, ledsagad af två af sina söner och generalerna Savoff, Ivanoff, Ratsjto och Petroff. Då den stora bron öfver Ardafloden var delvis förstörd, måste konungen följa landsvägen, hvarvid/han passerade ändlösa rader af turkiska krigsfångar, som kampera på ömse sidor om vägen.
Öfverallt på stadens gator hälsades konungen med entusiasm. Tillsammans med prinsarne och sitt följe begaf han sig till militärklubben, där Sjukri pascha med sin stab uppehöll sig. Konung Ferdinand höll där parad med de bulgariska trupperna och mottog därefter Sjukri pascha, som öfverlämrnade sin sabel till konungen, hvilken denne dock öfverlämnade med några hedrande ord.

En albansk kompromiss och hjälp åt Montenegro.
Enligt hvad »Reichpost» erfarit, komma städerna Ipek, Djakova, Prisren och Dibra ej att införlifvas med det autonoma Albanien.
San Giovanni di Medua skall förklaras neutralt och ställas under internationell kontroll samt blir därjämte den hamn, öfver hvilken Serbien erhåller fri in- och utförsel.
Enligt hvad Novoje Vremja meddelar, har konung Nikita förklarat, att han ej mot hela Europa kommer att ge efter i Skutarifrågan. Man påstår i Petersburg, att serberna ej ha för af-sikt att draga sina trupper tillbaka från Skutari, och från bulgariskt håll försäkras, att Bulgarien efter Adrianopels fall med hela sin vapenmakt kommer att understödja Montenegro mot Österrike.

Makterna böra stämma ned tonen.
De franska tidningarna konstatera med tillfredställelse de storartade tjänster Creuzotartilleriet, som af serberna medförts till Adrianopel, gjort vid stadens eröfring.
Allmänna meningen i pressen synes vara den, att den vunna segern blott föga kommer att inverka på fredsvilkoren i deras helhet, hvilka — menar man — stormakterna bestämma, Ryssland skall aldrig, heter det, tillåta bulgarien att taga Rodosto, hvarigenom detta land skulle kunna behärska Dardanellerna. Stormakterna komma ej heuer att tillåta, att Turkiet betungas med en dryg krigsskadeersättning, om man än inom diplomatiska kretsar fruktar, att en kompromiss kommer till stånd i denna fråga.
Buigariska sändebudet i Paris Stancioff har emellertid som sin mening uttalat, att den militära situationen nu fullständigt förändrats och som en följd däraf äfven den diplomatiska. Balkanstaterna komma nu att ytterligare öka sina anspråk.
»Le Temps» tror, att Balkanstaterna nu komma att afböja stormakternas medling och underhandla med Turkiet direkt. Tidningen hoppas, att makterna skola ge moderata råd, och beklagar det hotfulla språk, sir Edward Grey förde i sitt senaste stora tal i underhuset. Det vore, menar tidningen, ett svårt fel, framför allt från trippelententens sida, att intaga en högdragen hållning mot Balkankoalitionen, som – håller på att utveckla sig till en verkligt respektingifvande makt.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 29 Mars 1913
N:r 71

Publicerat

Kriget.

Adrianopels stormning.
Före generalstormningen pågingo långa underhandlingar mellan kung Ferdinand och General Savoff. Militärpartiets afsikt var att eröfra staden och energiskt fullfölja de militära uppgifterna öfver hela linjen.
Konungen däremot släde sig på en ståndpunkten att uppoffringen af många tusen människolif för att nå en rent militär seger var meningslös, då Adrianopel under alla omständigheter, skulle tillfalla Bulgarien. Savoff förstod emellertid att öfvertyga konungen om att eröfringen af den mycket omstridda fästningen i hög grad skulle styrSh den bulgariska arméns prestige. Likaså förehöll han konungen hvilken återverkan Adrianopels eröfring: skulle ha på ställningen vid Tsjataldsja. Konungen gaf till sist sitt samtycke till ett allmänt angrepp, som förbereddes med mycket stor omsorg af Savoff och de bulgariska divisionsgeneralerna.

Detaljer från stormningen.
Om störmningen af Adrianopel föreligga nu följande närmare underrättelser: Den 23 och 24 underhöllo bulgarerna oafbrutet en våldsam eld mot fästningen hvilken kraftigt besvarade elden. Natten mellan den 24 och 25 ryckte bulgarerna på ostfronten fram mot Kumedere och marscherade kl. 4genom staden. Samtidigt öppnade fältartilleriet eld mot de turkiska ställningarna. Fienden besköt de framryckande kolonnerna med en häftig infanteri- och artillerield.
I daggryningen företogo bulgarerna ett bajonettanfall öfver hela linjen och eröfrade de framskjutna forten Konsehtepe, Maslak, Maltepe, Sapudjilar, Bskikumlaik och Demirkapu.
Samtidigt härmed företog 58:e regementet ett våldsamt stormangrepp norrifrån mot fästningssektionen Aivasbala-Tasjtabia. 3800 turkar togos här till fånga och 12 kanoner eröfrades. 29:e serbiska régementet tog, ungefär vid samma tid, platån nordväst om Kadiköj, och serbiska Timok-divisionen gick fram på, vänstra flygeln och stormade Ekenektsjikeny, under detserbiska Donau-divisionen med sitt grofva artilleri förde en häftig strid med det turkiska artilleriet om besittningen af Papastepe. Bulgarerna fortsatte sin framryckning på ostfronten och trängde fram alldeles intill de turkiska fästningsverken. De togo härvid 1,000 turkar till fånga, eröfrade 21 kanoner och 6 maskingevär.
På tisdagskvällen gjordes allt klart till stormning, och det bulgariska belägringsartilleriet öfversålade fienden med ett fruktansvärdt kulregn, så att flera af hans batterier bragtes till tystnad. Under betäckning af mörkret förstörde bulgariskt infanteri de af turkarna anbragta hindren, Sedan pansarklädda soldater genomskurit taggtrådsstängslen, drefvo de, med hänsyn till befarade minexplosioner, stora flockar af kreatur framför sig undér frammarschen. I daggryningen började stormningen. 8 af de 11 meter höga turkiska forten togos mad bajonetten. Vid half 9-tiden började turkarne sätta eld på kasärner, militärförråd och sjukhus i Adrianopel.

Betydelsen af Adrianopels eröfring.
Dagens Nyheters Berlinkorrespondent telegraferar:
Den härvarande bulgariska militärattachéen har uttalat följande om vikten af Adrianopels fall:
Betydelsen af denna seger ligger i fyra omständigheter: Först och främst däri att 40,000 man bulgariska trupper bli fria till krigets fortsättande. Af lika stor vikt är det att de tunga belägringskanonerna nu kunna föras till Tsjataldsjar det blir något helt annat när belägringskanonerna från Adrianopel börja funktionera där. Den tredje viktiga. punkten är att vi uppnått direkt järnvägsförbindelse med Tsjataldsja. Hittills ha vi blott på stora omvägar och med mycket besvär kunnat tillföra armén de nödvändiga lifsmedten och ammunitionen. Och slutligen får den mo» raliska betydelsen af segern ej undervärderas. I härvarande militära kretsar har man tviflat på möjligheten afhttta fästningen medistorm. Vi ha bevisat att det är möjligt. Jag känner från hela den modärna krigshistorien ej ett enda fall där en stor fästning blifvit eröfrad med stormning. Själfva Port Arthur öfverlämnade sig före stormningen.

Efter Adrianopel Tsjataldsja.
Ett privattelegram från Sofia meddelar:
Generalstaben har beslutat att, så snart belägringstrupperna hämtat fig efter kampens strapatser och utrustningen kompletterats, strax sända de trupper som blifvit fria vid Adrianopel, iallt 40,000 man, med järnväg till Tsjataldsja för att förstärka den därvarande armén, så att den blir den turkiska öfverlägsen. Äfven de vid Gallipoli opererande trupperna skola förstärkas. En del af de tunga belägringskanonerna skola fortast bringas till Tsjataldsja, där bulgarerna hittills blott haft lättare fältkanoner. Så snart detta skett skola operationerna återupptagas med stor energi.
Blott ett hastigt fredsslut skall vara stund att förhindra Balkanhärarna att draga in i Konstantinopel.

Allmän förtrytelse i tyska pressen.
Förtrytelsen iden tyska pressen öfver bulgarernas svormning af Adrianopel är allmän: Tageblatt skrifver: De hulgariska generalerna må iett sådant meningslöst blodbad se en nationell nödvändighet. Den europeiska kulturen ser däri blott och bart en frivolitet, mot hvilken man ej kan protestera energiskt nog, Adrianopels fall inbringar de besegrade endast ära. Segraren, som velat iblodströmmar intaga den af Turkiet redan prisgifna staden, förtjänar Ne erkännande för sitt dödsförakt endast förebråelsen för ett ändamålslöst blodbad.
Vossische Zeitung skrifver om följaerna för de inre förhållandena iTurkiet: Skenet från Adrianopels blodiga a skall synas äfven på Konstantinopels himmel. Den ungturkiska revolutionen af 23 januari har ej burit de frukter som dess upphofsmän väntat. Enver bejs öfverrumpling har efter nya offer endast fört till misslyckande.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 28 Mars 1913
N:r 70

Om Oss Drivs med WordPress