Etikett: Första världskriget

Ett afgörande i Flandern förestår?
Från Flandern — som genom de båda offensiverna på andra krigsskådeplatser de senaste dagarna kommit att bli något stäldt i skuggan med hänsyn till allmänhetens intresse — ingå nu underrättelser, som tyckas oförtydbart visa, tatt den tyska offensiven denna gång uttryckligen afser att bringa Ypern i tyskarnas händer. Därmed kunde man å denna punkt af den väldiga krigsteatern verkligen anse sig ha omsider nått ett »afgörande», så tillvida som efter Yperns slutliga besättande ffven detta sista hörn af Belgien vore fråntaget konung Albert och hans allierade, — hvarpå faran på ett betänkligt sätt närmade sig Dünkirechen och Calais.
Det är tydligt, att engelsmännen allt hårdare ansättas öster om Ypern. Den tyska rapporten omtalar därom:
»På västra krigsskådeplatsen vika engelsmännen med mycket svåra förluster mot det strax öster om Ypres belägna brohufvudet till gården Vanheule-Ehsternest. Slottsparken mellan Horenthage och Het Papotje har eröfrats af oss.»
Äfven på mycket detaljerade kartor kan man ej återfinna namnen på de anförda lokaliteterna. De synas ligga omedelbart inpå själfva staden. Då så till på köpet höjden 60 återtagits, så torde öfver hufvud engelsmännens ställningar Öster om Ypern vara så godt som prisgifna.

Det tyska öfverbetälet.
Enligt hvad Tägliche Rundschau erfar, anföras trupperna mot Ypern af hertig Albrecht af \’Wirtemberg, under det generalfältmarskalk von Hindenburg i egen person leder aktionen i Östersjöprovinserna.

Tjocka Berthas ännu tjockare syster.
Det fruktansvärda bombardemanget af Dünkirchen, som äfven enligt franska källor förorsakat betydande skada i människolif och egendom och ursprungligen tillskrefs tyska krigsfartyg, verkstäldes faktiskt med en ny, hittills ej i kriget använd kanontyp. De första exemplaren af dessa kanoner, fyra stycken, tillsammans alltså ett batteri, voro färdiga redan i höstas, men af flera skäl har man ej tagit dem i verkligt krigsbruk förrän nu. Under tiden. ha ytterligare ett par batterier blifvit färdiga, hvilka gemensamt populärt gå under benämningen »kanalartilleriet», hvarmed deras framtida användning och bestämmelse tydligt angifvas.Kanalartilleriet är verkligen imponerande såväl till sina dimensioner som till sina verkningar. Loappet har, berättar Sv. D. B., en genomskärning af 50,2 centimeter, alltså mer än en sjättedel vidare än Tjocka Bertha. Eldröret är tjugufyra meter långt och måste bytas om redan efter ett fåtal — det påstås ett tjugutal — skott på grund af den oerhörda slitningen.
Skottvidden närmar sig 40 km. och räcker alltså till för att låta granaterna falla ner i Dover om man skjuter från Calais, äfven om verkningarna på detta oerhörda afstånd väl mera bli af moralisk än materiell natur.
För transporten af 50,2-em:s-kanonerna ha naturligtvis bygts särskild järnvägsmateriel, och hela servisen består liksom hos Tjocka Bertha af ingenjörer och fackmässigt utbildade arbetare från Krupp. Medan denna världsfirma i hvardagslag sysselsätter 75,000 arbetarre, räknar den för närvarande en personal på omkring 150,000 man, som alla arbeta under högtryck.
Bombardemanget af Dünkirchen betraktas af tyskarna endast som ett slags profskjutning i väntan på belägringen af Calais och kanalbeskjutningen, som väl beräknas bli en af de nästa etapperna i kriget på västfronten, en etapp som. dock måste anstå, tills definitiva resultat nåtts i öster.
Enligt holländska tidningen Vaderland har äfven staden Furnes i belgiska Flandern beskjutits med den nya jättekanonen, hvarvid
åstadkoms stor skada å en del bygnader. Elden leddes af sex tyska flygare, hvaraf en genom beskjutning tvingades gå med och togs till fånga.

Framstöten mot Östersjöprovinserna.
Libaus belägring förestår.
Som det var att vänta och af Hindenburg mycket riktigt blifvit beräknadt, företogo ryssarna en stark nordvästlig framstöt «från fästningen Kovno öfver Rossieny mot de i Östersjöprovinserna inmarscherande tyskarna. Anfallet blef den 4 och 5 dennes tillbakaslaget af tyskarna, som öfvergingo till förföljande af fienden, enligt hvad tyska högkvarteret berättar. Ryska generalstaben, som måste lugna Petersburgsbefolkningen, framställer visserligen saken i annat läge.
Generalstaben meddelar nämligen: Utanför Libau ha uppenbarat sig en fienflig kryssare och några andra smärre fartyg. I trakten af Rossieny gå vi lyckligt framåt. På den andra fronten ända till öfre Weichsel har ingen förändring inträdt.
Antagligen räkna tyskarna må att kunna taga Libau genom ett kombineradt angrepp från land- och sjösidan. Härtill erfordras dock säkerligen tungt artilleri, då staden är omgifven af ganska vidlyftiga befästningar.

Galiziens rensning pågår.
Österrikarnas upptagande af offensiven i Lomnitzas källområde sydostligt om Oporterrängen har lyftat bort ryssarna ur deras mycket starka höjdställningar mellan det 1,350 meter höga Sehlis och det 1,800 meter höga Wysoka vid byn Osmaloda. Österrikarna till kämpade sig i blodig strid med bajonetten ställningarna och ha därmed vunnit tillträde till Kaluszdalen.
Det är lätt att förstå den glädje, hvarmed den habsburgska dubbel monarkiens folk måste mottaga budskapet, att den fruktansvärda fara, som hotat genom »ångvältens» nedruliande från Karpaterna öfver de ungerska slätterna, nu är definitivt aflägsnad.
Från Bartfeld till Lupkov äro ryssarna sedan onsdagens morgon på fullt återtåg, hvilket icke lär förlöpa utan förluster.
B. Z. am Mittag meddelar: Den ryska fronten, som nu en gång kommit i rullning, rtullar alltjämt vidare, och dess läge blir mer och mer ogynsamt. Det exakta resultatet af vår seger kan först om några dagar beräknas. Antalet dödade ryssar är oerhördt stort, men äfven våra förluster äro betydande, ehuru icke ens tillnärmelsevis så stora. Långa kolonner af ryska fångar föras alltjämt till järnvägen. Ryssarna äro fullständigt nedbrutna och förklara enstämmigt, att de under hela kriget icke upplefvat hemskare timmar än denna senaste strid.
Krigets hittills största frontanfall.
Berl. Tagebiatts korrespondent meddelar från österrikiska krigspresskvarteret: Medan ryssarna redan i Sydöstgalizien voro ur stånd att hejda de förbundna härarnas långsamma, men oafbrutna tramryckning, har nu deras högra flanks betäckning krossats och Mackensens härar hota att afskära ryssarnas förbindelser bakåt. Vi behöfva nu icke längre frukta något bakslag i Galizien, och för den rtyska (Karpaterhären gäller det nu blott frågan hur den skall komma ur den fruktansvärda tång, som hotar att gripa om den från Västgalizien och Sydöstgaizien. Vära förluster äro visser igen betydliga, men långt mindre än fiendens. Mest avanceradt är afgörandet på södra flygeln. Här hade de förbundna armeerna på förhand en stödjepunkt i byn Sonkowa. Ryssarna hålla ånnu blott i Tuchowa-afsnitlet starka ställningar på de 3—500 m. höga bergskammar som .ligga mellan Dunajec, Biala och Wistoka. Här öfveriåter infmtriet då och då g ridsplatsen till vårt tunga artilleri som nu med fruktansvärd eld beskjuter de fientliga ställningar, som vi under de senaste månadernas stridspaus systematiskt utspejat.
Först sedan fienden här blifvit ordentigt mör, kommer stormningen att återupptagas.
Slaget i Västgalizien är detstörsta exempel på ett frontalangrepp, som detta krig hittills har kunnat uppvisa. Vi ha under sista tiden gjort allt för att vilseleda fienden och för att dölja våra omfattande förberedelser. Sålunda arrangerade artilleriet senaste vecka i iaf snittet norr om Weichsel en beskjutning som blott hade till mål att afleda ryssarnas uppmärksamhet från den egentliga skådeplatgen. Detta lyckades fullkomligt. Icke utan afsikt begaf sig högste befälhafvaren ärkehertig Friedrich just denna gången till denna del af fronten loch besökte en stark österrikisk-ungersk stödjepunkt, som blott befann sig 60 steg från fienden. Genialiskt förberedd var också öfvergången öfver nedre Durnajec vid byn Otfinown. I det extra tåg med hvilket generalstabschefen von Hötzendorff begaf sig till fronten var insatt en restaurangvagn, på hvars samtliga bord voro anbrakta telefoner och telegrafapparater. Väggarna voro bokstafligen klädda med ett \’trådnät. På hvarje station där tåget höll, blef generalstabschefen satt i förbindelse med hela frontens armékommandon, med hufvudkvarteret, med Wien och med Berlin. Han kunde tala öfver en radie af 4,100 km. och om han velat med Bukarest. På grundval af de ingångna ranrporterna arbetade generalstabschefen vidare i sin «sar longsvagn medan tåget fortsatte till nästa station. Omedelbart efter gin ankomst till fronten ich omedelbart innan han lämnade den hade han en timmes konferens med general von Mackensen: Han och ärkehertigarna mottogo hvarje kvart meddelanden om slaget.
Beskjutningen af Tarnow med 42 cm. mörsare var fruktansvärd. Ett enda skott inhöljde hela nejden i damm och rök.

Nytt fiasko hotar vid Dardanellerna.
Enligt samstämmiga uppgifter från skilda militära kretsar i Konstantinopel kan den engelsk-franska offensiven mot Dardanellerna äfven denna gång betraktas som definitivt misslyckad, enär endast en obetydlig del af de landsatta trupperna står kvar i land, där den med krigsfartygens hjälp håller sig på två platser, nämligen Ari Burun och Seddul Bahr. Långt ifrån att de skola kunna göra en framryckning här, hoppas man, att de lätt och snabbt skola kunna drifvas från äfven dessa platser.
Det är konstateradt, att engelsmännens och fransmännens mål icke, såsom ententepressen påstått och man tyckes ha trott på vissa håll i Europa, Var att marschera på Konstantinopel. För detta ändamål voro de landsatta trupperna, som blott uppgingo till omkring 60,000, alldeles förfåtaliga. Mycket mera gannolikt är, att fiendens mål varit att öfverrumpla de turkiska stridskrafterna på södra delen af halfön och därpå falla en del af forten vid Sundet mellan Kilid Bahr och Maidos i ryggen för att därpå kunna beskjuta forbten på asiatiska sidan och aflägsna minorna, gå att flottan kunde passera Dardanellerna och nå fram till Konstantinopel. Demna plan har förhindrats genom de turkiska truppernas vaksamhet. Våra trupper ha nämligen icke blott genom ett tappert försvar hindrat fiendens framryckning utan de ha ock 27 april gått öfver till offensiven woch drifvit de redan landsatta trupperna samt de fientliga afdelningar, som landsattes den 27 på natten, ned mot kusten. Man tror, att de engelska och franska styrkorna i fallna, sårade och fångar förlorat hälften af sin numerär, eller omkring 30,000 man.
De på asiatiska kusten vid Kum Kale landsatta fientliga trupperna bestodo af två franska regementen, som visat sig vara ganska värdelösa, då de med sådan lätthet kastades tillbaka mot hafvet. Dessa trupper ha senare landsatts vid Seddul Bahr, där de äfvenledes slagits tillbaka.

De allierade landsätta dock friska trupper.
Från Atén telegraferas till Daily Mail: De allierade ha landsatt friska trupper på Gallipolihalfön och företagit ett våldsamt angrepp på de turkiska ställningarna. De allierade rycka alltjämt framåt. Bombardemanget på forten från krigsfartygen i sundet fortsätbtes. Enligt telegram från Atén till Daily Telegraph, ha sex trupptransporter med inalles 8,000 man sårade ankommit till Konstantinopel.

Italien.
Med förklarlig spänning väntar Berlin på närmare underrättelser från Italien, men icke desto mindre råder en lugn och kallblodig stämning och i gatulifvet förmärkes ingenting, som tyder på någon oro. Naturligtvis önskar hvar och en att det ändtligen må bli klarhet i situationen, men det tyska folkets orubbliga vilja att hålla ut och segra slås icke ned af en besvikelse eller motgång.
Från Milano meddelas:
Konungens och regeringens öfverraskande afböjande af inbjudningen till festen i Quarto är dagens politiska samtalsämne i hela Italien.
Secolo vill veta, att Salandra af d\’Annunzio hade fått manuskriptet till det tal, diktaren skulle hålla vid festen, men under uttryckliga villkor, att han blott skulle läsa igenom det, icke censurera det. Detta tal var emellertid ett direkt krigstal. Om konungen och ministrarna lugnt hade stått och åhört det, måste de ögonblickligen ha öppnat fientligheterna mot Österrike-Ungern, men så länge förhandlingarna med denna makt fortgå, vill icke Italien afbryta dem på detta sätt. Tydligen har Secolos berättelse endast värde som anekdot.

Ett och annat.
— En medarbetare i Daily News har haft en intervju med kaptenen på svenska skonerten Elsa, som inkommit till Leith. Kaptenen meddelade, att chefem på den tyska undervattensbåten U. 39 omtalat, att han på en dag skjutit 4 fartyg i sank.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 Maj 1915
N:r 104

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 6 Maj 1915
N:r 103

Nytt tyskt genombrytningsförsök mot Calais?
Alla underrättelser från den belgiska gränsen gå ut på att mycket blodiga strider måtte pågå i västra Belgien. Den våldsamma kanonåskan som hörts sedan flera dagar tilltar för hvarje dag. Från tidigt vå morgonen till långt efter det mörkret brutit in skakas luften af kraftiga explosioner. -:Så snart det blifvit mörkt, färgas \’molnen i fjärran blodröda af skenet från häftiga eldsvådor. Det är omöjligt att erhålla detaljer om striderna. – Man vet icke ens tä hvilken del af Flandern gom (de pågå, men man sätter dem i Amsterdam i samband med pett nytt tyskt genombrytningsförsök i riktning mot Dimkirehen och Calais. Flyktingar, som lyckats kommia öfver den belgisk-holländska gränsen, berätta uppskakande detaljer om stridernas följder. Hela nordvästra Belgien är öfverfyldt med sårade och järnvägslinjerna äro nästan uteslutande upptagna af lasarettståg. De tåg som komma från frontlinjen drypa at blod. Från de öfverfylda lasaretten i Belgien förgiggå oupphörligt transporter af lättare sårade till Tyskland. Antalet: svårt sårade är nämligen så stort, att man endast kan skaffa plats till dem på de lättare sårades bekostnad.

Nytt Dünkirchenbombardemang.
Från Haag telegraferades igår: Tydligare än någonsin hördes i går kanondundret vid belgiska gränsen.
Flyktingar anse dundret härröra sig från ett nytt bombardemang af Dünkirchen med de nya 38 cm.-Skota-kanonerna, som lära ha en skotsvidd på ända till 39 km. En massa tillfångatagna fransmän och anadensare ha fört genom Brügge.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 6 Maj 1915
N:r 103

En katastrof för ryssarna i västra Galizien.
Generalöfverste von Mackensen har sprängtden ryska ställningentvärs öfver Galizien.
Minst 30,000 fångar.
Stora tyska högkvarteret meddelade i förgår kväll:
På sydöstra krigsskådeplatsen ha de förbundna trupperna i närvaro af öfverbefälhafvaren ärkehertig Friedrich och under ledning af generalöfverste von Mackensen i går efter en förbittrad strid på talrika ställen genombrutit hela den ryska fronten från närheten af ungerska gränsen ända till Dunajecs inflöde i i Weichsel, alltså tvärs öfver Galizien från söder till norr, och öfverallt intryckt den. De delar af fienden, som kunde undkomma, befinna gig på skyndsamt återtåg mot öster, energiskt förföljda af de förbundna trupperna.
Igår e. m. telegraferade österrikiska generalstaben:
Österrikisk-ungerska generalstaben meddelar, att antalet hittills tagna fångar stigit till öfver 30,000 och växer för hvarje timma. I en mängd afde eröfrade ryska ställningarna har em ofantlig massa krigsmaterial blilvit vårt byte. 22 kanoner och 64 maskingevär ha i första hand fallit i våra händer.

Äfven en rysk rapport anger slagfrontens utsträckning ända ned från ungerska gränsen och upp till poiska gränsen, medan Wienrapporten angifver det midtelstycke, där genombrytningen skett.
Den österrikiska rapnortens mera dämpade ton beror kanhända på att det är tysk general, den energiske och segerrike August von Mackensen, som haft ledningen, medan den österrikiske befärhafvaren närvarit som åskådare.

I hela Tyskland har naturligtvis jublet öfver den stora segern varit utomordentligt stort. Man kan också förstå denna hänförelse. Galizien har varit den ogynsammaste delen af alla krigsfronterna. Härifrån hotade ryssarna ej blott Budapest och Wien utan också det rika schlesiska gruf- och industriområdet. Nu är ångvälten definitivt drifven tillbaka.
Den nya segern kommer att göra verkan på båda fronterna, och jämväl på de »osäkra» staternas hållning blifver den af stor, kanhända afgörande betydelser.
Det är ej underligt, att Tysklands kraft, som räcker till ej blott för att skydda dess egna gränser, utan också för att hjälpa och strama upp bundsförvanterna, förmår framkalla uttryck af beundran från själfva Times.

I Deutsche Tageszeitung skrifver grefve Reventlow med anledning af den vunna segern i Västgalizien att denna äfven har gin stora politiska betydelse, ty genom densamma bi stora btysk-österrikiska truppmagsor frigjorda, en omständighet som kanhända ger Italien och Rumänien något att tänka på.

Ena österrikisk skildring af bataljens slutfas, Wientidningarnas krigskorrespondenter meddela: Efter en inledande kanonad den 1 maj började tidigt på söndagsmorgonen hundratals eldgap dundra mot de af ryssarna med alla befästningskonstens medel förstärkta ställningarna vid Dunajec, vid Biala och längs vägen från Gorlice till Zboré. Intrycket af kanonaden var redan förut öfverväldigande, och ännu större var den verkan, den utöfvade på fienden. I ett kaos af sönderskjutna taggtrådshinder, upprifna förskansningar och lik efter fallna ryssar trängde under förmiddagen de förbundna trupperna fram i oemotståndligt anfall i det öfver 40 km. breda afsnittet af de ryska slällningarna på södra frygeln på ömse sidor om Gorlice, slående ned allt, som vågade sätta sig tillmotvärn mot stormningen. Det sista motståndet blef brutet, och de som icke grepo till flykten blefvo nedgjorda, eller helt enkelt tagna tillfånga. Kvarlämnade kanoner och maskingevär samt bortkastade vapen vittna om storleken af den vunna framgången.
Redan tidigt på aftonen hade äfven på norra flygeln en österrikiskungersk grupp inledt öfvergången öfver Dunajec invid dess mynning i Weichsel. Äfven detta svåra företag lyckades. Ryssarnas ställningar där stormades på söndagen, och talrika fångar togs, hvarvid de våra satte sig fast på andra sidan floden. – Resultatet af de båda anfallen var genombrytningen af den af ryssarna som oangriplig ansedda fronten, som skulle tillförsäkra dem västra Galizien och framför allt skydda västra flanken af deras hufvudstyrka, som satt sig fast i Karpaterna. Inför denna händelse förlora striderna i Karpar terna i betydelse, men vi ha ändock glädjen att konstatera, tatt vära vapen äfven här kunde anteckna vackra framgångar.

Tyskarnas snabba frammarsch genom Kurland.
»Antalet af de under förföljandet mot Mitan tillfångatagna ryssarna har ökats till öfver 4,000.»
Det är det senaste budskapet från tyska högkvarteret.

En redogörelse för den stora offensiven.
Berliner Lokalanzeiger innehåller en rad meddelanden, som gifva en mycket klar bild af den tyska fram marschen. Det heter däri först om
förberedelserna:
Redan sedan veckor tillbaka dirigerades trupper långsamt till der ifrågavarande området och utan att väcka uppmärksamhet fördelades trängkolonnerna vid utgångspunkterna för de kommande operatinnerna.
Tack vare förberedelsernas omsorgsfullhet lyckades också arméledningen börja framryckningen,innan motståndarens årmé fick tid att genom koncentration af större truppmassor med framgång kunna bjuda vår offensiv spetsen. Öfverraskade, försökte svaga fientliga trupper icke en gång göra motstånd, utan drogo sig tillbaka i flyktliknande återtåg. Redan två dagar efter offensivens början stodo vära trupper ungefär 100 km. från tyska gränsen och 140 km. från Libau. Den hastiga flykten ger förklaringen till att vi trots den starkt pår skyndade frammarschen, möjliggjord genom den utmärkta beskatfenheten af vägarna, icke togo flera fångar.

Viktiga järnvägslinjer sprängda.
Tyskarna framryckte på flera vägar i riktning mot Sjavli, och infanteriets marschprestationer uppnådde gränsande resultat, i det på 1 ½ dag tillryggalades 78 km., hvarefter samma trupper omedelbart i en 8 timmars strid slogo ryssarna på flykten vid Sjavii.
Våra operationer \’underiättades särskisdt genom en fkrigsbro, som våra ingenjörtrupper på kort tid lyckades åstadkomma (öfver Njemens: biflod Dubissa?). Våra trupper gingo öfver nämda bro och marscherade söderifrån i nordöstiäig riktning genom. Rossieny mot Sjavli; Härigenom lyckades de hota flanken af de ryska ställningar, som, starkt utbyggda, sträckte sig från Sjavli med anstkutning till Bakievoso mit från vägen Tauraggen –Kielmy utgående frontanfall, och sålunda tvinga den fientliga armén att uppge dessa ställningar.
Sedan ryssarnas försök att intaga väl förberedda ställningar vid Sijavli och sålunda skydda de strategiskt högst viktiga järnvägslinierna Libau—Dünaburg och Libau—Kovna—Vilna misslyckats, gingo de tillbaka på ett flyktliknande sätt.
På vår sida skreds genast till förstörande af de viktiga järnvägslinjerna, och hela dagen skakade marken af de starka detonationerna vid sprängningarna.
Lyckas det oss att ordentligt förstöra denna järnvägslinje, så är iden viktiga krigshamnen Libauv afskuren från Vilna och hänvisad till den vid denna tid af våra trupper ännu icke uppnådda järnvägslinjen Libau—Mitau.

Tyska offensiven fortfar äfven i väster.
Stora tyska högkvarteret meddelade igår från västra krigsskådeplatsen: I Flandern ha vi med stor framgång fortsatt våra anfall från norr och öster. I morse föll Zevenkote, Zonnebeke, Westhoek, Polygoneveld och skogen Norrebossehen, hvilka orter allesamsman sedan flera månader tillbaka varit omstridda, i våra händer. Den retirerande fienden är utsatt för flankeld från våra batterier norr och söder om Ypres.
I Argonne ha fransmännen förgäfves försökt återtaga en af oss den 1 maj eröfråd skyttegraf norr om Four de Paris. Artilleristriderna mellan Maas och Mosel fortsatte äfven i går.
Major Moraht skrifver om situationen på den västra krigsskådeplatsen bl. a:
Särskildt glädjande är den framstöt vid Le Mesnil, som vi företogo och befäste de sista dagarna i april. Hvarje vunnen fotsbredd i denna terräng väster om: Argonnerna för oss närmare det mål, som vi söka nå med afskärandet af Verdun. Två af den fientliga frontens stödjepunkter bes finner sig för ögonblicket i en påfallande tysk omklamring, som under de sista månaderna långsamt närmat sig fiendens ställningar, nämligen Ypern och Verdun. — Det skyttegräfsområde vid Le Mesnil, som vi nu eröfrat, och söm är 1,000 meter bredt och 300 meter djupt, bildar åter en länk i den kedja, som besättningen i den starka franska stödjepunkten gärna ville genombryta.
Huru förbittrade striderna om Maashöjderna äro, visa i öfrigt. fransmännens officersförluster. På fyra dagar, från 24 till 28 april, måste fienden såsom fångar öfverlämna åt oss ey mindre än 48 officerare. Under loppet af några få dagar måste allteå förlusten af officerare i öfverensstämmelse härmed ha belöpt sig till öfver 100 — ett högt tal i anseende till den smala stridsfronten, de korta sträckor, som stormningarna skett, och de tillbakavikandes hastiga reträtt till betäckningarna.
Engelska räknekonstnärer ha gjort upp en statistik öfver förlusterna i den franska officerskåren, och få en slutsumma på 23,000 officerare stupade under krigets gex första månader. Tyska tidningar ha lagt denna summa till grund för sina beräkningar, och komma till det resultatet, att den franska hären redan mist 27,000 officerare. Man bör vara tämligen förs siktig med att räkna med bestämda siffror i denna fråga, då fransmännen icke själfva offentliggöra några förlustlisbor.

Turkiska segerbud från Dardanellerna.
En officiell turkisk kommuniké meddelar:
I afsikt att utvidga det twånge område, där fienden befinner sig i trakten af Ari Burun, gjorde fiendens västra flygel försök att taga till offensiven men drefs genom våra anfall tillbaka till de klippiga dalsänkningarna, där han led stora förluster, och hvarifrån han sedermera kastades tillbaka ned mot stranden. Vid detta tillfälle anstäldes genom vår artilleribeskjutning eldsvåda ombord å en fientlig transportångare.
Åtta andra transportångare, som åtföljde den, aflägsnade sig då skyndsamt.
Kryssaren Agamemnon försökte från farvattnen bakom Bulais verkställa indirekt beskjutning, men träffades af fyra af våra granater och kunde icke fortsätta beskjutningen, hvarefter den drog sig tillbaka.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 Maj 1915
N:r 102

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 Maj 1915
N:r 102

Från Dünkirchen
ha 7,000 flyktingar ankommit till Calais. Befolkningen i staden är alldeles lamslagen af skräck öfver den hemlighetsfulla beskjutningen.

Ypern utrymd af den civila befolkningen.
Ventieme Siecle meddelar: De häftigt bombarderade orterna Ypern och Poperinke ha fullständigt utrymts af den civila befolkningen.
Dess uttågande midt under granaltregnet har naturligtvis varit förenadt med stora faror.

Sjökriget.
Närmare detaljer om striden i Nordsjön.
Om sjöstriderna i Nordsjön i lördags meddelar engelska amiralitetet ytterligare:
Sammandrabbningarna ägde rum i närheten af Gallapozrefvet, 30 miles nordost om Northforelands och norr om, Hinder Banks fyrskepp.
På förmiddagen blef torpedjagaren Recruit borrad i sank af en fientlig undervattensbåt. Trålaren Daisy räddade 4 officerare och 21 man. Kl 3 e. m. blef trålaren Columbia anfallen af två tyska torpedbåtar, som närmade sig västerifrån och öppnade eld utan att hisga flaggan. Columbia sänktes af en torped. Endast en man af besättningen räddades af en annan trålare. En division engelska torpedjagare, nämligen Laforey, Leonidas, Lawford och Lark, förföljde de två tyska torpedbåtarna och efter en rörlig strid på omkring en timme blefvo båda skjutna isank. Två tyska officerare och 44 man togos upp ur vattnet och gjordes af oss till krigsfångar.

Undervattenskriget blir lifligare.
Till Llyod telegraferas från Penzence (Cornwall): Franska ångaren Europe har skjutits i sank af en tysk undervattensbåt.. Besättningen måste lämna fartyget i en liten båt, hvarpå undervattensbåten aflossade flera granater mot ångaren… En trålare från Lowestoft skyndade till och räddade Europes besättning, oaktadt den därvid förföljdes af undervattensbåten.
Från Kilrush telegraferas till Lloyd: Trålaren Fulgent har skjutits i sank af en tysk undervattensbåt. En annan trålare har upptagit en båt med 8 man af besättningen samt liket af kaptenen, som ihjälskjutits. En annän kåt med den återstående delen af besättningen saknas.
Enligt telegram från Scillyöarna meddelade en fiskeångare igår förmiddags, att man från densamma sett en tysk undervattensbåt skjuta på en ångare nordväst om Bishop and Clerk-öarnas fyrtorn.
Till Llyods telegraferas från Scillyöarna, att amerikanska ängaren Gulflight torpederats. En man drunknade och en saknas. De öfriga ombordvarande räddades. Fartyget har bogserats i hamn.

Tyska offensiven mot Kurland.
Den oerhördt snabba frammarschen från den preussiska gränsen norrut stöter uppenbarligen icke på några allvarsamma hinder. Den viktiga punkten Sjaävli på banan till Libau togs i första anloppet. Enligt senaste telegram stå tyskarna redan sydväst om Mitau, förmodligen i afsikt att försöka afskära äfven den andra järnvägen till Libau. Från Mitau är det endast fyra mil till Riga; att denna betydande och obefästa stads besättande är ett af målen med de tyska operationerna bestyrkes af ett ryska generalstabsmeddelande om att den hotas äfven från sjösidan. Större delen af Kurland synes redan vara i tyskarnas händer, åtminstone tillsvidare. Skulle Mitau och Riga bli tagna, är ungefär hela Kurland afskuret från det inre Ryssland.
När man vet, hur svårt det är att i det modärna skyttegrafskriget återtaga förlorade landsträckor, inseg lätt hvad detta skulle betyda.
Icke minst viktigt är det moraliska intrycket af denna framgång.
I det nästan helt tyska Riga komma tyskarna antagligen att hälsas som befriare, ifall de hinna dit, och ha de en gång satt sig fast i Kurland, lära tyskarna knappt vara villiga att någonsin släppa det. Att de kunna tvingas därtill är ju alltid möjligt, ehuru ryssarnas hastiga flykt ej tyder på att i dessa trakter finnas försvarskrafter af någon betydenhet. Det rätt glesa järnvägsnätet och nödvändigheten att binda oerhörda truppmassor utefter hela den oerhörda fronten gör det ej heller mycket sannolikt, att man i tid skall kunna bringa undsättning.
Sker det från södra Ryssland, så vinna i hvarje fall turkarna en afsevärd lättnad, då i så fall en diversion mot Konstantinopel, om den eljes vore tänkbar, kommer att ligga utom möjligheternas gräns.

Tyska östersjöflottan låter höra af sig.
Från en till Gäfle anländ seglare har man observerat, att Lågskärs fyr söder om Mariehamn i lördags morse mellan kl. 4 och 6 nedbrunnit. Då ett par skarpa knallar hörts en stund tidigare, förmodar man, att fyren skjutits i brand från krigsfartyg.
Från Petrograd ha ingått flera meddelanden om, att man på sista tiden upprepade gånger observerat tyska sjöstridskrafter utanför Polangen, och en mindre tysk krysgare hade under två dagar beskjutit de ryska fältbefästningarna därstädes, hvarifrån man i brist på långskjutande artilleri ej kunnat besvara elden. Man antager, att den tyska Östersjöflottan kommer att taga en väsentlig del i tyskarnas pågående framstöt mot norr.

Vid Dardanellerna.
Attacken redan stoppad?
Den officiella turkiska kommunikén för söndagen innehåller:
Tack vare våra ständiga anfall lyckas det ej fienden att ändra sin ställning på kusten af halfön Gallipoli. Franska kryssaren Henri IV, som i går med liflighet besvarade vår eld och träffades af tio granater, har icke i dag visat sig.
Likaledes har engelska kryssaren Vengeance dragit sig tillbaka, efter att ha träffats af våra granater. Sistlidna natt har ett af fientliga torpedbåtar företaget anfall mot sundet med stor lätthet tillbakaslagits.
Den fiende, som gått i land vid Sedd-el-Bahr och som varit i stånd att uppsfälla kanoner, befinner sig i en ohållbar situation på grund af elden från våra batterier på den anatoliska kusten.
De sista orden innebära, att vurkarna äro i besittning af den anar toliska kusten och kunnat uppställa batterier på det område, där fransmännen landstego.
En korrespondent i Atén till Wolffs telegrambyrå meddelar också, att enligt telegram från Mytilene de franska trupperna på anatoliska kusten af Dardanellerna dragit sig tillbaka efter två dagars allvarliga strider vid kusten och åter gått ombord på fartygen samt afseglat samtidigt som engelska stridskrafter landsatts vid Sedd-el-Bahr.
Härigenom bekräftas — säger Wolffs byrå — från ett ententemakterna närstående håll det turkiska meddelandet om att Mindre Asiens kust nu är rensad från fransmän.

Landstigningstrupperna i fara.
Enligt tillförlitliga underrättelser från Dardanellerna hålla sig fiendens krigsfartyg nu på stort afstånd, af fruktan för den verksamma elden från de turkiska batterna, och gifva endast med långa uppehåll eld.
De fientliga landtrupperna, som således ej erhålla effektiv betäckning af krigsfartygen, äro inklämda nära kusten och ha lidit stora föriuster till följd af elden från det turkiska infanteriet och artilleriet.

De många turkiska fångarna äro en myt.
Agence Milli dementerar kategoriskt Aténtidningarnas uppgift från Mytilene om att 5,000 turkar, däribland tio officerare, tillfångatagits på halfön Gallipoli af de allierade. Denna uppgift betecknas såsom fullständig dikt.

Flottans deltagande i striderna.
Enligt privata meddelanden från Konstantinopel ha de turkiska trupperna 30 april skjutit flera båtar i sank, hvilka fransmännen använde vid sin reträtt. Krigsfartyg, tillhörande den allierade flottan, som skulle utgöra betäckning för ”infanteriet, ha upprepade gånger träffats af granater från de turkiska batterierna och tvungits att draga sig tillbaka. Det uppgifves vidare, att en turkisk flygare har med framgång kastat ned bomber mot fientliga krigsfartyg.

Striderna i Bukovina.
Fran Czernowitz telegraferas till Lokalanzeiger, att under de senaste dagarna häftiga artilleristrider förekommit längs stränderna af Pruth. Vid den ryska Bukovinagränsen ha de österrikiska trupperna trängt fram till Dnjester och besatt dess stränder till höjderna vid Zaleszceyki.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 4 Maj 1915
N:r 101

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 4 Maj 1915
N:r 101

I Frankrike och Belgien.
Tyskarna hålla sina nyintagna ställningar.
Berlin, 3 maj. Frasmän och engelsmän ha företagit fruktlöga anfall på vår nyeröfrade terräng nordost om Ypern. Vi ha härvid tagit tre maskingevär.
I Argonne ha vi gjort goda framsteg och tagit flera skyttegrafvar jämte 156 fångar. I Le Prétreskogen ha fransmännen företagit våldsamma anfall i stor stil, men slagits tillbaka med stora förluster.
Igår ha åter två fientliga flygmaskiner nedskjutits.

Dünkirchen-beskjutningens gåta löst?
Paris, 8 maj. Eftermiddagskommunikén igår hade intet nytt.
Enligt upplysningar ha ingenjörer från Krupp i närheten af Dixmuiden under två månader varit sysselsatta med uppställandet af en synnerligen långskjutande marinkanon. Det har varit denna, som på 38 kilometers afstånd bombarderat Dünkirchen.

Ett litet sjöslag.
London, 3 maj. Amiralitetet meddelar, att under smärre strider i Nordsjön i lördags engelska torpedjagaren Recruit sänkts at en undervattensbåt. Två tyska torpedbåtar blefvo eftersatta loch sänkta af engelska torpedjagare.

Den tyska marschen mot Rigaviken.
Framryckningen går obehindradt, rapportera tyskarna.
Berlin, 3 maj. På östra krigsskådeplatsen ha våra operationer i nordvästra Ryssland gjort goda framsteg. Vid Sjavli ha ytterlgare 400 ryssar tillfångatagits under förföljandet. Våra förtrupper ha nått trakten af Mitau. Ryska anfall vid Kalvarija ha slagits tillbaka. Vi ha tagit 300 fångar.

Tyskarna ha redan visat sig i närheten af Libau.
Petrograd, 3 maj. Fienden ha besatt Sjavli. Tyska patruller ha visat sig närhoten af Libau. Samma dag uppträdde fientliga torpedbåtar i Rigabukten.

Stor österrikisk offensiv påbörjad i Galizien.
Petrograd, 8 maj. I Galizien ha betydliga österrikiska stridskrafter öppnat offensiv i trakter af Genzkowice.
Wien, 3 maj. Officielt meddelar: Mellan Orawa och Opordalarna råder liflig artilleristrid. Vi ha tillbakaslagit åtskilliga anfall och tagit 200 fångar. Vi ha tagit en stark rysk stödjepunkt öster om Ostrydalan med flera hundra fångar och en del maskingevär.

Från Dardanellerna.
Turkarna på offensiven.
Konstantinopel, 2 maj. Officielt meddelades igår: På grund af våra tätt på hvarandra följande anfall har fienden, som från Kaba Tepe drifvits norr om Ari Burun, gjort ett försök att igår taga till offensiven för att undgå flankeld från vårt artilleri. Genom ett af oss företaget bajonettanfall har – han emellertid trängts tillbaka till sin gamla ställning vid kusten. Jämte ammunition och andra krigstillbehör ha vi fråntagit honom två maskingevär.
Den fientliga flottan har, tvungen att med sina stora pjäser understödja sitt infanteri, hvilket efter landstigningen med möda håller sig kvar, icke företagit mågra operationer mot sundet.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 Maj 1915
N:r 100

Dünkirchens mystiska bombardering.
Från Paris telegraferades på lördagen: Af inhämtade upplysningar rörande bomhardemanget på Dünkirchen framgår, att fienden besköt staden med granater, hviskas minsta kaliber var 38 cm. Rekognosceringar, som företagits af franska och engelska hydroaroplan, medan bombardemanget pågick, har visat, att inga fientliga fartyg funnos på redden utanför Dünkirchen. Däremot befann sig en tysk eskader på tio mindre krigsfartyg utanför Ostende. De projektiler, som slungats ut öfver Dünkirchen, härröra från kanoner, som voro uppstälda inom de tyska linjerna.
De tyska linjerna, där de äro närmast, t. ex. vid Dixmuiden, torde ligga på 3 ½ svensk mils afstånd. Kunna tyskarna skjuta så långt?
Senare telegraferas från London: Sedan ayiatörer utspanat de ställningar, från hvilka de tyska kanonerna bombarderade Dünkirchen, nedkastades 12 små och 2 stora bomber öfver dessa ställningar.
Kriegszeitung skrifver om dessa händelser: Dagens generalstabsrapport har utfallit något längre än man eljest är van vid, men så innehåller den ock sådana glädjande öfverraskningar som satt Dänkirehen af oss tagits under artillerield. Hur detta plötsligt blifvit möjligt, är tills vidare generalstabens hemlignet, och vi finna oss gärna i att ännu vänta något på förklaringen ,. Hufvudsaken är, att det går framåt äfven på fronten närmast hafvet.

Fler bomber.
Bombardemanget af Dünkirchen från kanoner på 3 ½ mils afstånd (vare sig i ställning vid Ostende eller Dixmmuiden) fortsattes i fredags afton. Ett tiotal granater af grof kaliber föllo ned i staden, och flera personer skadades.

Katastrofer på sjön.
Undervattensbåt borrad i sank.
Officielt meddelas från Konstantinopel: Den engelsk-australiska undervattensbåten A. E. 2 har borrats i sank af oss under ett försök att tränga in i Marmarasjön. Hela besättningen, bestående af tre officerare och 29 man, har tagits till fånga.

5,000-tons-ångare torpederad.
En tysk undervattensbåt kar torpederat engelska ångaren EHdale på resa från Sydamerika till England. Ångaren mätte 5,000 ton. Besättningen har landsatts på Scillyöarna.

Första vårbudet till Arkangel sänkt af torped.
Reuters byrå meddelar, att ryska ångaren Svoronmo skjutits i sank af tyska undervattensbåten U. 23 vid Blasketöarna vid Iriands sydvästra kust. Ångaren var på resa från Port Talbot till Arkangel med last af kol. Den till 24 man uppgående besättningen hann med knapp nöd rädda sig, då ångaren sjönk inom 12 minuter. Besättningen har införts till Valentia.

Man väntar att någonting skall hända utanför Holland.
Från Amsterdam telegraferas: Tibud har afgått till Hook van Holland om att hålla fyra räddningsbåtar och två af Röda korsbåtarna i beredskap med ångan uppe, så att de ögonblickligen kunna afgå. Ehuru ännu intet meddelande föreligger om sjöslag eller olycka och icke heller om något nytt dåd af de tyska undervattensbåtarna, anser man, att det är väntade händelser i närheten af Noordhinders fyrskepp, som åstadkommit den ingångna ordern.

Öfverraskningar i öster.
Hindenburg gör en framstöt mot Riga!
Den rörelse af tyska trupper öfver nordöstra gränsen, som framkallades genom ryssarnas anfall på Memel, har under den senaste tiden blifvit oväntadt svark. – Med synbar oro ha de ryska kommunikéerna de senaste dagarna talat om de tyska rörelserna TilsitJurburg och Tilsit—Sjavli. Nu underrättar plötsligt tyska högkvarteret, att Hindenburgs iIramstöt redan är halfvägs till Riga och går fram »på bred front».
Det heter i kommunikén: »Förtrupperna af våra i nordvästra Ryssland opererande stridskrafter ha på torsdagen på bred front uppnått järnvägen Dinaburg—Libau. De ryska trupperna i dessa trakter, bland hvilka äfven befinna sig resterna af de trupper, som deltogo i röfvartåget mot Memel, ha ingenstädes försökt göra allvarligt motstånd. För ögonblicket äro strider i gång vid Sjavli» På järnvägen Tilsit—Riga ligger Sjavli ungefär midt emellan ändpunkterna. Rigabanan korsas på denna punkt af en järnväg Libau —Dünaburg. Det är blott 8 mil från Sjavli till Mitau och därifrån till Riga är knappa 4 mil.
Detta är den längsta framryckning, som hittills ägt rum från Ostpreussen, och den går i en riktning, som icke förut beträdts. Förut ha strider på denna front rapporterats endast från själfva gränstrakterna — Memel, Tauroggen, Schmalleningken m. fl. Om denna nya operation, hvars betydelse understrykes af uttrycket »på bred front», har någon mening än blott att vara ett oroande ströftåg, så kan den knappast afse annat än något af dessa två: Antingen en kupp mot Riga och ett försök att afskära hela Kurland med bl.
a. Libau och Windau från de ryska linjerna, eller en väldig omfattningsrörelse, som hotar den ryska hutfvudställningen mot Ostpreussen i dess högra flank. Blir Sjavli taget, är i hvarje fall förbindelsen mellan fästningen Kovno och Libau afskuren. Antagligen har man att härifrån vänta viktiga underrättelser. Det är dock märkvärdigt att tyskarna skulle kunnat detachera större | truppstyrkor åt detta håll utan att för mycket tunna ut sina linjer i norra Polen.

Ryssarna bagatellisera framstöten.
Ett oficielt Petersburgstelegram förklarar: »Denna offensiv saknar hvarje strategisk betydelse och kan endast förklaras som ett försök att i operationsområdet indraga en del af gränstrakterna, som ännu icke ödelagts af kriget, verkstäldt i syfte att underiätta furageringen. Denna ofensiv mottages därför med stort lugn inom väl underrättade ryska kretsar, där man är säker om, att det enda resultatet af den nya planen på sin höjd kan bli, att fienden sätter sig i besittning af en obetydlig mängd lifsmedel och furage.»

Stark rörelse vid Njemen.
Det har emellertid kommit stark rörelse bland ryssarna vid Njemen. Vid Kalvaria i Swvalki ha de, enligt tyska rapporten, riktat ett större anfall mot de tyska trupperna. Ryska generalstaben själf säger därom:
»På hela fronten väster om Niemen ha vi 29 dennes hårdt ansatt de tyska förtrupperna.»
Företaget slutade dock med ett bakslag. Ryssarna ledo svåra förluster. Fem ryska officerare och 500 soldater föllo sårade i tyskarnas händer. Äfven längre söderut mellan Kalvaria och Augustov misslyckades ryska framstötar.
Förlustrik rysk offensiv i Karpaterna.
Tyskarnas artillerield i Polen har tilltagit i intensitet.
Den tyska sydarméns framträngande i Opor- och Orawadalarna har framkallat en rysk motoffensiv, hvars häftighet erinrar om det stora Karpaterslaget. TI diupa kolonner göra ryssarna det ena stormrningsförsöket efter det andra mot de af. tyskarna tagna bergshöjderna. Förlusterna äro oerhörda.
Båda parterna säga sig vara på väg att segra.

Attacken mot Dardanellerna.
Officiell engelsk kommuniké.
I en officiell engelsk redogörelse för operationerna vid Dardanellerna för den 25—29 april heter det:
Trupperna landsattes på sex olika punkter. — Landstigningsoperationerna företogos under betäckning af hela flottan. Första dagarnas resultat blef att en stark afdelning australiska, franska och engelska styrkor satte sig fast på tre olika punkter, nämligen australierna och nyzeländarna på ide lägre sluttningarna vid Sari Bahr, norr om Kaba Tepe, engelsmännen vid Kap Teke i närheten af Morthoviken samt fransmännen vid Kum Kale på asiatiska sidan. I dagbräckningen den 26 höll fienden ännu byn Sedd-el-Bahr, som mutgjorde en enda labyrint af hålor, skyttegrafvar och taggtrådshinder. Denna ställning stormades af de engelsk atrupperna med ett anfall i fronten tvärs igenom de skadade taggtrådsförskansningarna. Härigenom hade vi definivt skaffat oss en säker ställning på denna del af halfön.
Den 27 ryckte de allierade fram öch intoga på aftonen en förskansad linje, som sträckte sig från norr om Kap Teke till De Totts batterier. Awustralierna och nyzeeländarna ryckte emellertid vidare fram med största mod och under oafbrutna strider med fienden, hvars upprepade våldsamma anfall oupphörligen tillbakaslogos. Den 27 på morgonen utkämpades en het strid med en turkisk division, som ryckte fram mot Sari Bahr, hvilket dessförinnan utsatts för våldsam beskjutning. Australierna och nyzeeländarna tillbakaslogo emellertid alla anfall och gingo slutligen själfva öfver till offensiven.
De franska trupperna vid Kum Kale fingo den 26 utstå fyra häftiga anfall, men behöllo alltid sina ställningar och tillfångatog 500 turkar.
Våra arméers förluster ha gifvetvis varit svåra, och äfven flottan har haft stora förluster. Försöket att landsätta en armé under motstånd med modärna vapen, taggtrådsstängsel både under vattnet och på land samt andra hinder, har emellertid genomförts, De turkiska krigsfartygen gjorde upprepade försök att gripa in i striden, men försvunno, så snart slagskeppet Queen Elizabeth närmade sig. Det lyckades också detta fartyg att öfverraska och sänka ett turkiskt transportfartyg på 8,000 ton.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 Maj 1915
N:r 100

Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 Maj 1915
N:r 100