Gotlandstjufven Tektor.

Af åtskilliga anekdoter, som omtalas i Eksjö-trakten och hvilka föreskrifva sig från den tid denne sorglige ryktbare man befann sig i sitt föräldrahem, han man erhålla en temligen nogsam föreställning om den rådande andan derstädes och följaktligen om den förderfliga moral som på barnen i dylikt hem skall inympas.
Tektors fader var en med sin familj till Svanhals socken inflyttad Nerking. Gubben gjorde sig snart känd som en \”slug filur\” och hans 2:ne söner visste att från sin tidigare ungdom sätta sig i sorglig respekt; vida omnejder, synnerkast genöm deras ofta visade stora annekteringslusta. Då de båda ynglingarna vid ett tillfälle blefvo inställde för att ransakas inför Lysings häradsrätt och deras fader jemväl upplysningsvis i målet skulle höras, tillfrågades han af domaren bland annat om huruvida han icke sjelf någonsin stulit, hvarpå mannen med illslugt grinsvarade: \”Åhnej, vasserra tri! inte har ja dä inte; men nog vet ja fälle hur dä går te, allti\”.
Då den ene af sönerna (brodren till Gotlandstjufven) en afton varit vid egendomen Rehnstadt och stulit en bagge, med hvilken han, ledande djuret, befann sig på hemvägen, observerade han på något afstånd egendomens förvaltare komma åkande sig till mötes. Nu blef tjutvens belägenhet något brydsam, men en Teklor plågade alltid vara snarfyndig, och så äfven nu. Han uttager hastigt sin påhafda mössa och fårskinnspels, hilaka persedlar han påtränger baggen, i akt och mening att djuret skulle få ett något så när menskligt utseende i den rådande skymningen, hvarefter tjufven och baggen \”arm i arm\” stultade den åkande tillmötes. Som baggen var stor och stark och ogerna beqvämade sig med att spatsera på bakfötterna, gjorde denne vår några ovanliga kast både bakåt och på sidorna med sin påtrugna kavaljer, men Teklor lät sig ej härigenom förbluffas, utan svarade på förvaltarens tillfrågan, hvad han hade med sig för följe: \”Åk, ja\’ hittade den elemenska fyllbulten derborta i diket, å då to ja å förbarma mej öfver\’n för husta hans skull, fast gu ska veta han ä bra svårer å sej, som förvaltaren nog ser, när han ä sån dära, den storsuparn\”; hvarefter tjutven med sitt byte lugnt aflägsnade sig från den intet svek anande förvaltaren.
Efter ett för flera år sedan utstått fästningsstraff emigrerade Tektors bror till Afrika, hvarifrån man ej har någonting sig bekant om hans vidare lefnadsöden. Hade han tagit sin broder med sig på resan, skulle fäderneslandet ej förlorat derpå.
Pantsättning af Damer. Den brittiska regeringen i Ostindien motarbetar af alla krafter det der gängse bruket, att man pantsätter sin hustru eller sina döttrar. Bruket är något olika på olika ställen. I Nellore lemnar man dem åt fordringsegaren, som då antingen kan taga dem till äkta eller skänka bort dem. I Nordtriot är det mycket vanligt att pantsätta sina döttrar; i Chingleput gör man detsamma med hustrurna. I dessa dyra tider kunde väl en och annan ha god lust att följa detta exempel. \”Jag ser ingen annan råd, än att vi få lemna Agnes som pant åt slagtar Kalfberg\”. — Eller: \”Kära gumma, jag är alldeles tvungen att pantsätta dig hos hyresvärden för sista qvartalets hyra!\” — Hvad tror ni, att slagtaren och husvärden skulle säga?
En rumlare förebråddes af en vän, som sade: \”Det är skam att så der lemna sitt förnuft qvar i botten af glaset.\”
\”Du misstar dig, min vän, jag tömmer alltid glaset så väl, att der finns ingenting qvar\”, svarade rumlaren.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 December 1874
N:r 99

Gotlands-Tjufvarne.

Fotografi af de så kallade \”GotlandsTjufvarne\” finnas till salu å undertecknads Fotografiska atelier vid Strandgatan, å 25 öre stycket.
O. L. TÖRNBLAD.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 12 December 1874
N:r 98

En båtsmansrekryt

af Gotlands båtsmanskompanier hade i båtsmanskasernen i Karlskrona från en sin kamrat tillgripit en penningpung med inneliggande 4 kr. För detta tillgrepp har rekrytbåtemannen af dervarande krigsrätt blifvit dömd till sex månaders fängelse, som dock på hans begäran blifvit förvandlad till en månads mörk arrest, hvilket straff han nu undergår i reservhäktet å skeppsvarfvet.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 12 December 1874
N:r 98

Tector och Hjert

lära ej vara att detta år hitförvänta i och för undergående af ransakning i anledning af de djerfva stölder de här begått, enär de först komma att undergå fullständig ransakning angående mordet å ingeniören Upmark och dennes skjutsbonde, samt en mängd på fastlandet begångna stölder.
Apropos \”gotlandetjufvarne så hafva vi från trovärdigt håll hört uppgifvas, att just den afton då de i allsköns lugn sutto och tutade på Lindqvists krog, de upptäcktes af en bonde, som omtalade saken för en handlande, hvilken i sin ordning anmälde förhållandet på polisvaktkontoret, der för tillfället en ordinarie och en extra polisbetjent voro närvarande. Dessa lära emellertid icke ha vidare bekymrat sig om angifvelsen, ej ens genast anmält saken för stadsfiskalen. Befinnes emellertid detta vara sanning, hvarom hr stadsfiskalen lätt torde kunna öfvertyga sig, så antaga vi att de försumliga polisbetjenterna omöjligen kunna undgå laga åtal för sin grofva uraktlåtenhet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 December 1874
N:r 97

Rättegångs- och Polissaker.

Näpst för okynniga pojkar, till varning för andra dylika. I det förut onanämda, på angifvelse af konsul G. T. Romdahl, af stadsfiskalen imsfämda mål mot, drängen Aug. Nilsson m. fl. angående aftonen den 6:te sistlidne september omkr. kl. 10 föröfvadt olofligt tillgrepp af frukt ur konsul Romdalds trädgård, afkunnades idag utslag, hvarigenom drängarne Aug. Nilsson och Sjösten dömdes att böta för första resan snatteri, hvardera 25 kronor. Vid ett föregående rättegångstillfälle bar af vittnen intygats, att endast 6 st. äpplen anträffats i Nilssons ficka, då han nästan på bar gärning greps, men konsul Romdahl satte aldeles icke något värde på frukten, gjorde icke heller något anspråk på ersättning, utan förklarade att angifvelse skett endast i ändamål att genom vederbörlig domstol få något exempel statueradt till stäfjande af hvarjebanda ofog, som en del \”okynniga pojkar\” bedrifva i staden. Nu kostade emellertid dessa 6 äpplen dessa pojkar 50 kr.

För af ogifta Maria Fredriksson för bryggeribolagets räkning idkad, icke i behörig tid anmäld ölförsäljning, dömdes hr G. T. Romdahl, såsom bryggeriets disponent, att böta 5 kr. samt att dessutom ersätta vederparten med 4 kronor.

För oloflig ölförsäljning dömdes likaledes enkan Carolina Nilsson att böta 5 kr. samt att ersätta vederparten med
6 kr. 50 öre.

Handlanden Lars Bachér, tilltalad för att hafva ifrån och med den 3:dje t. o. m. den 9 oktober 1873 olofligen försålt bränvin, eller till mindre belopp än 15 kannor, af rådhusrätten härstädes frikänd, men af hofrätten den 9 sistl. oktober ålagd värjemålsed, drrest han ville varda i saken frikänd, anmälde, att han hos k. maj:t anfört besvär äfver hofrättens utslag, hvadan med detta mål tillsvidare anstår.
Till en del andra, ännu icke nöjaktigt utredda och derför uppskjutna mål torde vi framdeles återkomma.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 December 1874
N:r 97

Gotlandstjufvarne.

Vi lofvade i föregående numret att i dag meddela ytterligare upplysningar rörande de numera så vidtberyktade “gotlandstjufvarne\”, men tyvärr kan detta löfte icke uppfyllas, eftersom senaste Stockholmsposten ännu ej utdelats, då tidningen är redo att läggas i pressen.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 December 1874
N:r 96

Rättegångs- och Polissaker.

Rådhusrätten den 30 nov.
Ibland andra förekommo denna dag följande mål:
1) Stadsfiskalen mot artilleristen Oscar Aronsson, arbetaren Carl Jonsson och bryggeridrängen August Sjösten angående af desse den 8 d:s omkring kl. 10 på aftonen å allmän gata förölvadt våld och misshandling å ynglingen G Sylvan. Sylvan uppgaf att han samma afton, stående på nya troget för att \”se brud\”, blifvit oförmodadt af de tilltalade öfverfallen medelst örfilar; att Lan lyckats springa ifrån dem, men blifvit eftersatt och upphunnen utanför handlanden Sjögren samt der ytterligare tilldelad slag och sparkningar med stöfvelklackarne. Jonsson och Aronsson nekade helt och hållet till att hafva misshandlat Sylvan. Sjösten uteblef och yrkades ansvar å honom för uteblifvandet. Den vidare ransakningen uppsköts till den 14 d:s kl. 10 f. m., då parterna åter skola inställa sig, Sjönsten vid honom särskildt förelagdt vite af 5 kr.;
2) I det af åklageren mot ogifta Johanna Westerlund anhängig gjorda mål ang. oloflig bränvinsförsäljning i ett Westerlunds mattält vid exercisplatsen å södra byrummet sistförflutna sommar, och uti hvilket mål Westerlund den 16:de d:s aflade värjemålsed, afkunnades i dag utslag, hvarigenom Westerlund blef frikänd, men ålades att för förfallolöst uteblitvande vid ett föregåend rättegångstillfälle böta 2 kr;
3) Det mot muraren Carl Rosenlund till denna dag uppskjutna mål ang. den 7:de sistl. sept. föröfvad misshandling å artillerihustrun Kristina Nilsson, uppsköts än ytterligare till den 14 d:s då muraren Daniel Lindgren, som, ehuru kallad, i dag uteblef, skall, vid 5 kronors vite, infinna sig;
4) I det förut förehafda mål emot drängarna A. Andersson Dolk, Frans Gustafsson och Ernst Sundberg ang. olofligt anställande af lotteri, hvilket blifvit till denna dag uppskjutet för E. Lundbergs hörande, hvilken under tiden afrest till fasta landet och icke kunnat med kallelse anträffas, hvarför stadsfiskalen afstod ifrån hans hörande, afkunnas utslag d. 14 dennes.
5) Mot bleckslagaren C. W. Tofften hade stadsfiskalen väckt åtal för försummad renhållning af rännsten. Genom ombud bestred Tofften åtalet behörighet, påstående, att renhållnings skyldigheten icke ålåge honom. I egenskap af husegare dömdes husbonden Jacob Hansson Hällhage i Barlingbo, nu vid rätten närvarande, att för den försummade renhållningen böta 5 kr.
6) Det af ogifta Johanna Hägvall emot åkaren Westergren instämda, till denna dag uppskjutna mål om bortflyttande af ett Westergren tillhörigt, invid Hägvalls hustomt beläget svinhus, afskrefs, eftersom käranden icke lät sig afhöra;
7) Snickaren Niclas Stenström, tilltalad för fylleri å allmän gata, lät ingifva ett skriftligt erkännande, och dömdes att böta 5 kronor;
8) Båtsmanshustrun Johanna Hällström, angifven för fylleri, hade icke kunnat med kallelse anträffas. Målets uppsköts.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 2 December 1874
N:r 95

Gotlandstjufvarne,

Hjert och Tector, hafva nu, enligt från Stockholm ingånget telegram, bekänt att de föröfvat en mängd stölder här på ön, äfvensom att de verkställt det af oss förr omnända mordet på ingeniören Upmark och hans körsven. I nästa nummer skola vi härom meddela våra läsare närmare underrättelser.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 2 December 1874
N:r 95

Gotlandetjufvarne.

Från poliskammaren i Stockholm ankom i måndags skrifvelse jemte fotografier af häktade Pettersson Tector och Hjert, hvari upplystes att de vid det med dem nustälda förhör nekade för stölderna på Gotland; men att de erkänt sig ha varit på Gotland, de erkände äfven att de varit på marknaden i Gröttlingbo och uppehållit sig i Wisby samt att de afrest med ångbåt härifrån till Stockholm; att de från Södertelge begifvit sig till Näfveqvarn och besökt gästgifvaregårdarne der i närheten; att de i Wisby varit inne hos en krögare Lindqvist vid hamnen samt att de bott hos ett arbetsfolk \”uppe vid muren\”.
Vid förhör med ofvannämnde Lindqvist och hans hustru igenkände de, såväl Tector som Hjert; Fiskaren Hamberg som förlorade båten var äfven framkallad och fick beskritva båtens utseende, hvilket äfven öfverensstämde med beskrifningen på den vid Näfveqvarn funna farkosten. Vidare hafva tjufvarne befunnits innehafva något af det här på Gotland stulna gods, deribland en silfverdosa.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 28 November 1874
N:r 94