Rättegångs- och Polissaker

Visby rådhusrätt.
Målet mot bagare J. N. Lindbom för grof vårdslöshet mot borgenärer förevar i dag ånyo. Kärandeombudet, statsfiskal Jonson, bestred de af sv arandeombudet vid förra rättegångstillfället gjorda påståendena, anförande, att skilnaden i staten uppgår till nära 30 tusen kronor, hvadan svaranden långt förut bort inse, att ställningen var ohållbar; vidare hade han ingått oskäligt stora borgensförbindelser, samt hade ej heller fört lagenliga böcker, hvilket måste åligga honom, som ej vore hembagare, utan dref sin affär med legdt folk.
Lindbome böcker företeddes. Kassakladden, omfattande tiden i September 1884-20 Dec. 1887, var ingen gång summerad och upptog nästan på hvarje sida flere poster diverse på belopp ibland öfver 100 kronor. Reskontran var ej förd, utan egentligen blott upplagd. Ej mer än ett afslutadt konto fans. Vidare funnos en hel del borgenärer, hvilkas fordringar grundade sig på räkningar, till delvis höga belopp (12 á 1800 kronor), men som aldrig i böckerna blifvit krediterade. Vidare saknades poster från kassakladden i reskontran. Svarande ombudet bestred ännu en gång Lindboms skyldighet att förs böcker, men om rätten skulle vara af motsatt mening, anhöll han om uppskof för svaromål, hvilket mot kärandena invändning beviljades på 14 dagar.

Lotsarne i Klintehamn hade af kapten Enoch Johansson anmälts till lotskapten Berggren, enär de vid ångaren Dagmars ankomst till Klintehamn 8 Juli detta år ej mött fartyget förrän strax utanför lastbryggan, oaktadt lotsflagg hissats tvärs för utholmen, och lotsarna dessutom pr telefon genom annan person underrättats om att fartyget ville ha lots vid ankomsten.
På grund af denna anmälan, som med kapten Johanssons begifvande fått anstå tills nu hade kapten Berggren begärt rättsligt förhör med kapten Johansson och lotsförmannen Johan Niklas Sundahl. Denne svarade att han gått ångaren till mötes så långt han kunnat, anmärkning hade ej gjorts i lotssedeln. Till vanliga lotspåstigningeplatsen hade man ej hunnit under rådande vestlig vind med den fart af 9 knop Dagmar gjorde. Lots hade mött strax innanför prickarna, innan ankargrund nåtts. Detta bestred kapten Johansson. Lotsarna hade ej hållit utkik efter Dagmar. Lotssedeln hade påtecknats en följande resa. Vädret var ej svårt; innan lots kom hade ankargrund nåtts, ty en skonare låg förankrad utanför Dagmar. Sundahl ansåg att man behöll 45 minuter för att möta på vanlig plats, hvilket kapten Johansson bestred. Protokollsutdrag öfver förhöret skulle meddelas kapten Berggren.

Utslag afkunnades i dag i målet mellan löjtnant Landborg och handlanden Ax. Sjöström. Sent svaranden erkänt att han misshandlat och missfirmat målsägaren samt sönderbrutit en denne tillhörig käpp, dömdes han att böta sammanlagdt 50 kronor samt att i ersättning utgifva tillsammans 54 kr. 50 öre.

För oljud dömdes murarna Johanson, Olsson och Löfqvist att böta 5 kronor kvar.

Gotlands Allehanda
Måndagen 5 November 1888
N:r 89

Rättegångs- och Polissaker.

Till tvångsarbete under tre år dömdes igår Karl Petter Adolf Anderson, född 16 April 1860 i Lummelunda församling, senast skrifven i Follingbo. Andersson har förut varit tre gånger straffad.

För olofligt tillgrepp införpassades i går till länshäktet af kronolänsman Svallingsson arbetskarlen Erik Andersson, född på Öland år 1842.

Gotlands Allehanda
Fredagen 2 November 1888
N:r 88

I Gotlands länsfängelse

har under Oktober månad följande antal fångar förvarats:
Vid månadens början qvarvarande 7, under månaden tillkomna 4, derunder afgångna 4, af hvilka 1 förpassats till Centralfängelset å Norrmalm. Vid månadens slut qvarvarande 7.

Gotlands Allehanda
Fredagen 2 November 1888
N:r 88

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Ankmålet mot K. J. Bäckström och Oskar Strömberg förevar i dag ånyo. Som vittnen hördes konditor S. E. Gardelius och hustru Kristina Karlsson, af hvilkas berättelser framgick, att svarandena varit de som haft ankorna den morgon det hår var fråga om. Strömberg bestred hvad vittnena sade och åberopade sin vid förra rättegångstillfället afgifna berättelse.
åklagaren yrkade ansvar å de tilltalade för olofligt tillgrepp. Utslag afkunnas annan dag.

J. A. Johansson-Vickström yrkade åklagaren i dag ansvar för snatteri till följd af den från handl. Zakarias tillgripna tröjan, hvilken af svaranden ersatts. Utslag afkunnas om 14 dagar sedan fullständigt prestbetyg inhändigats.

För förargelseväckande beteende var instämd trumpetaren Gustaf Johnsson. Enligt stämningen skulle han söndagsaftonen 7 Oktober sprungit och skuffat folk som var samladt på Mellangatan samt slagit ut en fönsterruta. Fönsterutalagningen erkände han, men nekade till att han knuffat folk; han hade i stället sjelf baka knuffad. Uppskof för vittnens inkallande.

För oljud voro åtalade murarna Johan Berglund och Johan Johansson. De hade skrålat en afton, när de gingo från Centralkafét. De nekade, och uppsköts målet för bevisnings förebringande.

Gotlands Allehanda
Måndagen 29 Oktober 1888
N:r 87

Från landsbygden.

(Bref till Gotl. Allehanda.)
Norra Gotland, 27 Okt.

En vådlig körsven.
Då en hemmansägare norrifrån, stadd på hemfärd i tisdags afton, vid 6-tiden befann sig ungefär 3 3/4 fjerdingsväg från staden, upphans en vrånghäck, dragen af 2 mörkbruna hästar, hvaraf den ena hade bläs. I vagnen befonns sig två personer — körsvennen, en ung ljuslätt karl med mustascher, och en qvinna. Den upphunna förbikördes, men i förargelsen häröfver roade sig denne med att hålla så nära den nyss förbifarande, att på 1/8 mil hvarje ögonblick tistelstången tog den före vigandes bakkarm. Som denna sport ingalunda var angenäm för vår resenär, försökte han omkring 1/2 fjärdingsväg att undfly detta tilltag. Utan resultat! Den efterföljande dref sina hästar till den vildaste fart, och alltjämt skedde samma manöver med tistelstången. Utan lust att spränga sina hästar eller knuffas i diket, förde vår hemmansägare sina hästar åt sidan samt bad den efterföljande köra förbi — en sak, som denne besvarade med att styra sina hästar så, att antingen tistelstången träffade ena vagnahjulets ekrar eller den efterföljandes venstra framhjul träffade förevarandes bakhjul och kastade karmen öfver ända. Hästarna togo genast i sken, dragande sjelfva vagnen, under det att karmen blef liggande på landsvägen jämte skjutsbonden och en annan medåkande. Bägge skadade sig. Skjutsbonden blef totalt söndertrasad i ansigtet, som är nästan ett stort svullet sår; han är nu sängliggande; den medlikande stupade öfver landsvägskanten samt fick hål i hufvudet och högra delen af ansigtet skamfiladt. De skenande hästarna fasttogos först i slutet af Lummelunda.
Den lymmelaktige förorsakaren af detta fann för godt att i villervallan försvinna i skogen (antagligen på Saltholmsvägen); dock hoppas man komma honom på spåren. Det ser ut som om här ej föreligger något nytt slag af illdåd, utan ett planlagdt och flere gånger förut med fördel användt.

Gotlands Allehanda
Måndagen 29 Oktober 1888
N:r 87

Rättegångs- och Polissaker.

För olofligt tillgrepp häktades sistlidne gårdag härstädes och införpassades till länshäktet förre drängen Oskar Reinhold Sellberg och dennes hustru Sofia Maria Nilsson, bägge från Stockholm. Mannen är född 28 Dec. 1856 i Stockholm och hustrun 18 Sept. 1863 i Hangvar socken.

Gotlands Allehanda
Fredagen 26 Oktober 1888
N:r 86.

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Målet mot bagare N. Lindbom om ansvar för grof och uppenbar vårdslöshet mot borgenärer förevar i dag ånyo. Svarandens ombud, sakföraren Stenmark inlemnade ett skriftligt svaromål, den han bestred alla de i stämningen gjorda påståendena. Gäldenären hade ej fortsatt sin rörelse och upplånat penningar tör att fördröja konkursen, ty konjunkturerna, som varit svåra, hade han hoppats skola hö bättre; ej heller hade han gynnat någon af borgenärerna framför de andra. Den lösegendom han skulle ha afhändt sig hade han gjort sig at med för att täcka en lagsökt skuld och detta hade föröfrigt varit så långt före konkursen, ett det ej kunde betraktas såsom brottsligt. Om svarandens egendom under senaste tiden ej varit brandförsäkrad berodde detta på glömska, som ej var brottslig. Bokföringen hade varit et utförlig den för affären behäfta och sådan svarandens fader användt.
Käranden anhöll om uppskot, som beviljades på 14 dagar.

En riktig poliskund tycks f. artilleristen Otto Bernhard Svensson bli. Nästan ingen rättegångrelag går förbi utan att han har något mål före. I dag var det ej mindre än två. Först det förut omtalade rörande misshandel af frälsningssoldaten Lina Hallberg, som genom ombud företedde intyg från doktor Björkman att hon på armarna haft märken efter nyp. Som vittne hördes maskinisten Karl Johan August Johansson, hvilken intygade att svaranden burit hand på målsägaren. Vidare hade Svensson, likaledes utanför Oskarssalen, gifvit ynglingen Olof Runsten en spark i magen, så att han enligt läkarebetyg måst intaga sängen. Han nekade ej, men sparken hade ej varit ämnad åt Runsten. Denne begärde för sveda och värk 25 kronor, som bestredos af Svensson. Åklagaren yrkade ansvar å honom för våld mot person, samt på grund af hans uppträdande vid rättegångstillfället, för fylleri inför domstol. Svensson nekade till att han var full. Han dömdes för förra våldet till 20 kronors böter för det senare till 40 kronor jämte begärd ersättning.

För brott mot ordningsstadgan var instämd förre artilleristen Karl Johansson Han hade genom ett fönster i andra våningen till kronomagasinet vid Strandgatan vräkt ut ett kärrlass kalkgrus, som dammat duktigt kring på gatan. Svaranden menade att han blott handlat på befallning af sin arbetsgifvare. Han frikändes.

För olofligt tillgrepp voro instämda snickeriarbetaren J. A. Johansson-Vickström från Kyrkebys i Hejnum och pigan Anna Maria Funk hos bagare Lyherg härstädes. Den förre hade från kringgående handlanden Markus Zakarias tillgripit en fruntinunersylletröja, värd 5 kronor, och gömt den ute vid vattenfallet i palissaderna. Han påstod sig varit berusad vid tillfället. Den senare hade, enligt anmälan, tagit en yllefilt, en kudde och ett linnelakan från husbonden. Tillgreppet af filten, som hon gifvit åt sjömannen Rudolf Alfveby, erkände Funk, men ej hvad beträffade kudden och lakanet. Målet mot Vickström uppsköts, Funk dömdes att böta 30 kronor.

Oljudsmålet mot Johan Johansson, P. Löfgvist och Olsson förevar i dag ånyo. Extra poliskonstaplarna Nyman och Karlbom vittnade att oväsen förts vid Nikolairuinen, artilleristen Blomgvist, att svarandena väl skrattat åt något roligt men ej fört oljud. Uppsköts för Olssons hörande.

För försummad anmälan om handel dömdes Karolina Lindal att böta 5 kronor.

Utslag föll i dag rörande det ett par gånger omnämda slagsmålet vid Södertorg, och dömdes Berglund och Jonasson att böta 10 kronor för fylleri, Berglund, Jonasson och Sköld 15 kronor för förargelseväckande beteende, samt bröderna Henriksson 5 kronor hvardera för lindrigt våld.

Gotlands Allehanda
Måndagen 22 Oktober 1888
N:r 85.

Rättegångs- och Polissaker.

Ogillade besvär. Barnmorskan Kristina Katarina Viberg från Lärbro, hvilken, såsom vi på sin tid omtalade, af Gotlands norra häradsrätt för vårdslöshet i utöfningen af titt yrke och vållande till en barnsängtqvinnas död, dömdes till sammanlagdt 300 kronors böter, hade häröfver anfört besvär hos Svea hoträtt. Dessa besvär ha emellertid af hoträtten lemnats utan afseende och häradsrättens dom fastetälts.

Gotlands Allehanda
Måndagen 15 Oktober 1888
N:r 83.

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För grof och uppenbar vårdslöshet mot borgenärer yrkades i dag ansvar å bagaren J. N. Lindbom utaf handelsfirmorna Rob. Thegerström & Komp. och Oskar Lundin & Komp. Yrkandet, som gjordes enligt 23 kap. strafflagen, grundade sig på godemannens kassör J. A. Bergenstjernas berättelse, hvari bland annat säges, att Lindbom ej fört böcker, ej haft sin egendom brandförsäkrad, samt afhändt sin egendom för att förnöja en borgenär till förfång för de andra m. m.
Svaranden som företräddes af sakföraren Stenmark, anhöll för svaromåls afgifvande att få närmare bestämdt den paragraf och det moment, hvarefter ansvar yrkades. Då detta i stämningen öfverlemnats åt rättens dom, men kärandena nu närmare bestämde 3 § såsom den, efter hvilken yrkandet gjordes, anhöll svarandeombudet om 14 dagars uppskof, hvilket beviljades.

Slagsmålet utanför södra krogen 19 Aug. hvari deltagit muraren Johan August Berglund, Karl Jonason, Johan Viktor Sköld samt bröderna Axel och Johannes Henriksson, förevar i dag ånyo. Som vittnen hördes arbetare Gustaf Engström, åkaren Johan Karlsson och jernarbetaren Johan Lysholm, hvilka ej hade mycket att tillägga till hvad vi vid förra rättegångstillfället berättade om förloppet. Så mycket framgick dock, att Henrikssönerna vid detta tillfälle ej tyckas ha varit öfverlastade.
Åklagaren yrkade ansvar å Berglund och Jonasson för fylleri, våld och förargelseväckande beteende, å Sköld för våld och förargelseväckande beteende samt å Henrikssönerna för för våld. De senare yttrade högljudt sitt missnöje härmed. Dag utsattes för Utslag.

Målet mot f. artilleristen J. P. Sigrén som slagit fattighuskarlen Sandberg, förevar också ånyo. Kyrkovaktmästaren Oskar Svensson och hustru Anna Möllerström intygade att de sett svaranden upprepade gånger sparka Sandberg som legat omkull på gatan, samt att blodvite uppkommit. Svensson hade sjelf fasttagit Sigrén. Svaranden dömdes för våldet att böta 50 kronor.

Uppträdet å stadshotellet mellan löjtnant Landberg och handlanden Ax. Sjöström företogs till ny behandling. Svaranden, herr Sjöström, hade iakttagit personlig inställelse och berättade, att han dagen i fråga på skeppsbron kommit öfverens med några aktningsvärda personer att man skulle gå upp på stadshotellet för att idka musik i pianorummet. En af sällskapet spelade, hr Sjöström sjöng. Det var ej något skrål; han sjöng så godt han kunde. Att flere än hans sällskap befunnit sig i rummet, hade han ej vetat förrän löjtnant Lundberg barskt sade till honom, att han kunde väl förstå det de ej kunde vara inne i rummet, då han förde ett sådant väsen. Som Landberg förut förolämpat Sjöström, tog denne honom nu i nacken och förde honom mot dörren, der L. vändt sig om och Sjöström tagit honom under hakan och fört honom baklänges. Han nekade ej till att han kallat Landberg en usling — skälen bad han få behålla för sig sjelf — men det hade skett efter det båda sällskapen suttit qvar i rummet väl ett par timmar samt vid Sjöströms bortgående. Att svaranden kallat käranden fähund var möjligt, men han mindes det ej.
Käranden yrkade nu i ersättninng 4 kr. 50 öre för den afbrutna käppen samt 50 kronor för den smädelse han lidit. Svaranden bad få påpeka att det ej var han som börjat bråket och bestred de 50 kronorna för smädelse; plikt ville han deremot, om så vore, underkasta sig. Målet öfverlemnades och utslag afkunnas 5 November.

Länsfängelset. Rådhusrätten.
Hvad det kostar att stjäla päron. Rensakning har i dag hållits med den i fredags häktade 16-årige ynglingen Karl Elias Anders Hesselberg (förut hade han uppgitvit sig heta Pettersson), hvilken ett par qvällar i förra veckan genom att klättra öfver planket till Cramérska trädgården beredt sig inträde dit och ur ett päronträd stulit, som i stämningen uppgafs 4 till 6 kappar frukt å 80 öre kappen. Tjufven hade vid tredje besöket ertappats och då försökt att slita sig lös, men fasttagits och öfverlemnats åt polisen. Den gången hade han gått in genom portluckan och hade vid fasttagandet i sina fickor 2 päron.
Den tilltalade, som är född 27 Nov. 1872 på fattigvårdens bekostnad uppfostrats hos skräddare Grönhagen, erkände hvad honom lagts till last, men han han hade ej tagit mera päron än fickorna fulla, hvilket beräknades till ungefär en kanna och i värde jämte de två päronen till 45 öre. Målsägaren gjorde ej något yrkande å den tilltalade. Stadsfiskalen yrkade ansvar för inbrottsstöld, men anhöll att rätten måtte taga i betraktande Hesselbergs ungdom och oförstånd samt döma honom så lindrigt som möjligt.
Domen lydde på 6 månaders straffarbete och 1 års förlust af medborgerligt förtroende för första resan stöld, delvis med inbrott.

Med förfalskaren Löfqvist hölls i dag ytterligare ransakniag för utrönande af, om det å ena lånehandlingen i riksbanken stående namnet Johan Hellström var falskt eller ej. Löfqvist sade denna gång att han visserligen skritvit namnet, men med Hellströms goda minne. Det gälda här ett omsättningslån;
den ursprungliga handlingen hada Hellström sjelf skrifvit namnet. Det nu omtvistade namnet gälda omsättningsreversen.
Hellström, som var närvarande, förnekade namnteckningen och befattade att han vid tiden för omsättningen fått bref från banken om sin borgen. Samma dag eller dagen efter hade Löfqvist kommit ner till honom, då Hellström frågat honom, hur det förhöll sig med det der lånet. Löfqvist hade då svarat; jo det är inlöst, så det är du fri ifrån — och dermed lemnat honom den gamla reversen. Det nu ifrågavarande falska papperet hade Hellström inlöst, derför att han icke riktigt visste hvad det var fråga om utan trott att det var hans skyldighet.
Hellströms namn samt hans faders J. J. Hellström namn stodo också på en lånehandling i enskilda banken å 700 kronor af 1881. Äfven dessa namn påstod nu Hellström vare falska. Löfqvist förnekade detta, sade först att de sjelfva skrifvit namnen, men ändrade detta sedan derhän att kanske någon annan gjort det af dem som voro närvarande vid detta låns uppgörande. Men med deras bifall hade namnen dock skrikits. Hellström förnekade äfven detta. Löfqvist påstod fortfarande att han åtminstone ej sjelt skrifvit namnen, men kunde ej riktigt minnas hur det var. Vittnena på detta papper hade ej varit närvarande utan skrifvit på god tro.
Bankernas ombud hade samma påståenden som vid förra rättegångstillfället, och Hellström yrkade ersättning med 345 kr. 28 öre för det af honom inlösta papperet.
Emellertid uppsköts målet för vidare bevisnings anskaffande angående äktheten eller falskheten af namnen Hellström å reversen af 1881.

Södra häradsrätten.
Slutransakning har i dag hållits å länsfängelset med för barnamord tilltalade pigan Ida Erika Pettersson från Hemse. Obduktionsprotokollet föredrogs, och dömdes den tilltalade till 4 års straffarbete.

Gotlands Allehanda
Måndagen 8 Oktober 1888
N:r 81.