Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För felaktig märkrulle hade tullkontrollören Fr. Hagström å tjenstens vägnar instämt kapten Rundblom på Tjelvar. Det gälda några säckar frö till handl. Schenholm. Svaranden erkände. Han dömdes att böta 20 kronor.

För fylleri och förargelseväckande beteende dömdes urmakaren Erik Vilhelm Sandström att böta sammanlagdt 20 kronor.

För snatteri dömdes hustru Johann Charlotta Björklund från Lilla Vede i Follingbo att böta 25 kronor. Hon hade inne hos skomakaren J. R. Johansson tillgripit ett par resårkängor värda 5 kronor, hvilka dock återlemnats.

Till god man för omyndige John och Henrik Nygren utsåg rådhusrätten i dag kapten C. Romin.

Gotlands Allehanda
Måndagen 3 December 1888
N:r 97

I Gotlands länsfängelse

har under November månad följande antal fångar förvarats:
Vid månadens början qvarvarande 7, under månaden tillkomna 9, derunder afgångna 6, af hvilka 1 förflyttats till Stockholms stads ransakningsfängelse. Vid månadens slut qvarvarande 10.

Gotlands Allehanda
Måndagen 3 December 1888
N:r 97

Rättegångs- och Polissaker.

Länsfängelset.
Slutransakning har i dag hållits med för förfalskning häktade K. J. Löfqvist från Hägvide i Lärbro. I skrifvelee förklarade målsägarna, att de aldrig gifvit Löfqvist i uppdrag hembära deras bref, och den tilltalade sjelf medgaf att något löfte hade han ej haft, men det hade brukats så. Såväl åklagaren som svaranden öfverlemnade målet och dömdes Löfqvist för förfalskningarna och undanhållande af andras bref till 3 år 6 månaders straffarbete samt 6 års vanfräjd derutöfver.

Södra häradsrätten.
För skogsåverkan hade hemmansägaren Lars Nyman från Bockes i Fröjel instämt hemmansägaren Jakob Pettersson derstädes, men sedan återtagit sitt yrkande. Häradsrätten lät bero härvid, men som svaranden erkänt att han olofligt afverkat och bortfört från kärandens skog ved, balkar, slipars och stängselvirke, dömdes han att ersätta detta med 20 kronor samt utgifve kärandens kostnader i målet.

För barnuppfostringsbidrag hade pigan Jakobina Gardelin från Liffride i Stånga instämt båtsmannen Johan Käck. Svaranden ålades edgång.

För egenmäktigt förfarande hade skolläraren A. Lingström i Klinte i egenskap af syssloman i aflidne hemmansägaren Oskar Jakobssons från Gustafs i Fröjel konkurs instämt hemmansägarna Gustaf Larsson från Alstäde och Lars Nyman från Bockes i Fröjel. Mot den förre hade ej talan fullföljts. Men som Nyman erkänt, att, sedan Oskar Jakobsson genom förskrifning såsom säkerhet för borgen, som Niklas Nymander och Gustaf Larsson iklädt sig å en af Oskar Jakobson till Oskar Pettersson från Gustafs utgifven skuldsedel lemnat ett par draghästar, en ko och en qviga, hvilken förblifvit i Jacobssons vård samt efter Nymanders död dennes och Nymans fader såsom ende arftagare jämte i Gustaf Larsson inlöst förbindelsen, Nyman och Gustaf Larsson i April månad detta år, trots förbud af O. Jacobssons moder tagit och bortfört Nymans en häst värd 20 kr. och en ko värd 40 kronor, dömde häradsrätten Nyman för det han egenmäktigt skilt annan vid det han innehar att böta 25 kronor och att ersätta eller återställa de bortförda kreaturen samt att betala Linströms rättegångskostnader.

För olofligt begagnande af hästar och vagn tillhöriga Jakob Petter Pettersson, Sibbjens i Vamlingbo, dömdes drängen Johan Nyström från Vamlingbo prestgård att böta 5 kronor.

För misshandel dömdes skomakaren Oskar Jakobsson från Levide att böta 25 kronor. Han hade 5 Sept. detta år å allmänna landsvägen vid Hemse i berusadt tillstånd tilldelat Karl Ekström från Hallvide i Eke en spark på benet och ett slag för munnen.

Fastställ har hofrätten södra häradsrättens utslag, hvarigenom handlanden Oskar Bokström i Hemse ålades att med ed fria sig från att vara fader till ett af ogifta Johanna Jakobsson framfödt barn och öfver hvilket utslag Bokström besvärat sig.

Norra häradsrätten.
För olofligt afvikande ur tjenst dömdes pigan Hilda Friberg, Vestöös i Hall, att böta lönens halfva belopp, 24 kronor.

Tagit oloflig väg öfver en mark kallad Vikemyr, tillhörigt hemmanet Vika i Boge, och detta så att marken tagit skada, dömdes hemmansägaren Olof Bogren att böta 5 kronor och Josefina Ahlberg 10 kronor.

För olofligt tillgrepp var Maria Lind från Lilla Vellarfve i Roma instämd. Då åklagaren ej kunnat lagligen styrka förbrytelsen, kunde Lind ej fållas till ansvar.

Till tio kronors böter dömdes hemmansägaren A. P. Björkander, Björkarfve i Björke enär han låtit under en längre tid sina kreutur beta på frånskiftad mark. Likaledes fick han lemna 10 kronors ersättning för betet.

Till edgång dömde häradsrätten hemmansägaren Alfred Holmberg, Ytlings i Bro, hilken instämts för barnuppfostringsbidrag af ogifta Augusta Elander, men nekat för faderskapet.

För ärekränkning dömdes hemmansägaren Oskar Nyström, Hellvigs i Fole att böta 25 kronor. Han hade beskyll arbetaren Johan Östergrens hustru Elisabet Östergren för att ha mjölkat svarandens i bet gående kreatur.

Gotlands Allehanda
Fredagen 30 November 1888
N:r 96

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
O, ansvar och ersättning hade handlanden Karl Lyberg å Slite instämt sjökaptenen K. F. Dagerman, under yrkande att svaranden måtte åläggas ersätta käranden den förlust han lidit genom den af svaranden förda, under hans befäl förolyckade skonerten Anna. (Olyckan, som på sin tid omtalades, skedde, som bekant, uppe i Bottniska viken i slutet af September månad). Käranden ansåg svaranden genom vårdslöshet varit vållande till olyckan, hvilket enligt en framlemnad skrift skulle framgå af den inför Lule rådhusrätt afgifna sjöförklaringen. I ersättning fordrades inalles 5,411 kr. jämte rättegångskostnader.
Som svarandens ombud uppträdde auditör Engström, hvilken bestred de af branden gjorda påståendena, samt anhöll om uppskof för att inkomma med svaromål. Käranden anhöll att rätten måtte förordna ett par ojäfviga sakkunniga män att ytra sig öfver sjöförklaringen, hvilket likaledes bestreds af svaranden.
Rätten förklarade sig hindrad upptaga målet till pröfning, när den ej vore rätt forum.

Med yrkan om ersättning får några förstörda fisknät hade fiskaren O. Tofftén, Dyple i Tofta, instämt kapten I. Wulferona å Klintehamn. Svaranden skulle nämligen måndagen 5 dennes, då han med Klintehamn i passerade Blåhälls fiskläge trots tillsägelsen påseglat 10 strömmingsgarn, hvilka släpades med fartyget ungefär 1/8 mil, så att 3 blefvo alldeles obrukbara och de öfriga 7 sådana, att käranden urståndsattes att under någon tid utöfva sin näring. För de 3 näten fordrade han i ersättning 45 kronor samt 60 kronor för de förluster han lidit genom att ej kunna fiska.
Skriftligen genmälde svaranden, att han den ifrågavarande dagen ej kunde helt och hållet väja för alla fiskarbåtar, enär de voro ovanligt många. Han hade gått med stoppad maskin öfvar ett par nät, båten gick 10 fot djup och fiskarena sjelf hade sagt att näten lågo 2 famnar. Han hade väl lagt märke till att intet nät medföljde båten.
Käranden bestred svaromålet och fick uppskof för att höra vittnen.

För ärekränkning hade arb. Frans Öhman instämt sin gårdsgranne tjärsmörjaren Karl Nordström med påstående att svaranden gifvit kärandens hustru sådana namn att han ej kunde upprepa dem i stämningen, men som voro de mest kränkande för en gift qvinna. Han fordrade härför 50 kronors ersättning jämte rättegångskostnader.
Svaranden medgaf att han som af kär:s hustru blifvit beskyld för osanning väl kallat henne »kona», men ej vidare, att orgier tillstäldes inne hos Öhman m. m. Båda parterna ville höra vittnen, men förmåddes slutligen efter åtskilligt gräl att öfverlemna målet. Svaranden dömdes att böta 5 kronor för ärekränkning; kärandens öfriga påståenden underkändes.

Utslag afkunnades i dag i målet mot makarna Sellberg från Stockholm, hvilka suttit häktade här för olofligt tillgrepp. Rådhusrätten frikände dem.

Ett snuskigt mål förekom i dag inför rådhusrätten mellan allmänna åklagaren, på angifvelse af sakföraren Stenmark, ock sergeant Vikander, svarande, rörande hemfridsbrott, ärekränkning och våld mot person. Då målet under handläggningen blef af den beskaffenhet att det ej rätt väl låter referera sig i en anständig tidning, nöja vi oss med att i största korthet antyda hvad som förekom.
Svaranden skulle en lördags afton ha inträngt i målsägarens bostad öfverlastad, och öfverfallit Stenmark, kallat honom med en mängd tillmälen och uppfört sig mycket våldsamt. I en längre svarsskrift bestred svaranden hvad som lades honom till last.
Som vittnen hördes vagnmakare Lindell, som händelsevis varit hos Stenmark vid ifrågavarande tillfälle, samt fru Björkegren, som bor i våningen ofvanpå. För ytterligare vittnesförhör uppsköts målet.

Gotlands Allehanda
Måndagen 26 November 1888
N:r 95

Qvinnomord.

Ett kapitel ur det menskliga eländet.
En korrespondet i London, som besökt Whitechapel kort efter senaste mordet, skildrar sina intryck i följande ordalag:
Mördaren har hvilat sig en månad; den allmänna skräcken har lagt sig, försigtighetsåtgärderna ha slappats och Jack uppsprättaren har gifvit ett nytt prof på sin vildhet. Denna gång fullbordar ej mördaren sitt brott på gatan eller i djupet af en mörk allé; det är i ett hus, bebodt af talrika hyresgäster och beläget i en gård, der en smutsig befolkning myllrar, som han arbetar, som han retas öfver en olycklig ung qvinnas lik till den grad, att han gör henne oigenkänlig.
Man känner föga qvarteret Whitechapol, som i dag erhållit en blodig ryktbarhet; främlingar, som under polismäns ledning på qvällen besökt hotellen, barmhertighetsinrättningarna, som rökt en pipa opium, tillagad af en kines, hvilken vältrat sig i en smutsig säng, inbilla sig gerna att ha sett hvad man kallar Londons baksida; de ha tvärtom ej sett annat än dess framsida och det minst vanhederliga: dessa gömslen för mördare, prostituerade och tjufvar.
Det är under ledning af en verklig brottsling, som man bör genomströfva dess illa upplysta gränder, intränga i dessa hålor, dit detektiver ej äfventyra sig utan bäfvan. Brottslingar och detektiver lefva i godt förstånd, så länge de förre icke utöfva sitt yrke och de senare ej äro i tjentgöring. En underofficer vid hufvudpoliskontoret var af den godheten att sätta mig i förbindelse med en af sina bekantskaper, i sällskap med hvilken jag sistlidne lördags natt genomströfvat skådeplatsen för Jack uppsprättarens senaste bedrifter.
Min följeslagare är ej en mördare, han påstår sig vara endast en simpel ficktjuf; men af det sätt, hvarpå han öfverallt mottages, är jag böjd för att tro, det han vid tillfälle plundrar boningar med eller utan inbrott, allt efter behof. Morden i Whitechapel förarga honom, och han talar högt om polisens oförmåga. Om denne slagtare — sade han till mig — arresterades, skulle vi vara mycket lugnare; men un kan man ej sofva i fred; hvarje natt uppväckas man af en rund inspektörer, som sätta sin lykta under näsan. De veta lik väl, att den man, som de efterspana, icke kan vara nog dum att söka tillflykt i ett allmänt logerarehus.
Med anledning af mordet i fredags morse låter min följeslagare mig först undersöka det ställe, som beboddes af Jane Mary Kelly, en vacker och ännu ej 25 år gammal irländska. Offret innehade ett rum i ett hus i Miller\’s Court; denna gård mynnar utåt Dorset street. Vi kunde ej intränga i huset, som bevakades af tre ståtliga polismän och hvars fönster voro försedda med bräder, men jag kande bese ett af grannhusen. Det fins sex, som tillhöra samma ägare, en kryddkrämare vid namn Mac Carthy, hvars butik utgör ett af hörnen vid Miller\’s Court och Dorset street.
Mac Carthy, är utan fördomar. De numrerade rummen i hans sex hus uthyras möblerade för dagen eller natten. Hyran bör betalas hvarje morgon men Mac Carthy lemnar stundom kredit. Jane Mary Kelly var skyldig bortåt 15 kronor, när hon mördades. Möblemanget i dessa kyffen är obeskrifligt: en säng — och hvilken säng! — ett bord och en stol, golfvet bart och höljdt tumshögt med smuts.
Det är icke Mac Carthy, som tar upp hyran; han har en kassör, en f. d. militär, som i fredags morse vid 11-tiden knackade på Mary Kellys dörr för att affordra henne betalning för det restande.
Då han ej fick något svar, såg han genom fönstret, hvars ena ruta ersatts med en ylletrasa, och varseblef blod på golfvet. Han skyndade sig att uppsöka sin husbonde, och Mac Carthy, förfärad öfvar den syn han såg, lät hemta polisen. Man måste bryta upp dörren, stängd ej invändigt utan utvändigt. Jane Mary Kelly låg utsträckt helt naken på sängen; hufvudet var skildt från kroppen, näsa och öron afskurna, brösten afryckta, lefver och inelfvor lagda på bordet, ben och armar hackade af knifhugg; vilddjuret hade mättat sitt raseri utan att störas, utan att man hört minsta buller.
Den mördade hade att barn, en liten gosse på 5 år, som hon dagen förut sändt till en grannqvinna. Hon hade några veckor lefvat tillsammans med en bärare vid fisktorget, men de bägge älskade hade kommit i gräl i anledning af en annan qvinna, åt hvilken Jane erbjudit gästfrihet. Modern, barnet, älskaren, väninnan lefde sålunda tillsammans på ett utrymme af 12 qvadratfot. Och alla innevånarna i Miller\’s Court lefva på samma sätt i ett land, der man betraktar det som ett straffbart brott att på söndagen dricka ett glas öl å värdshuset före kl. 1 e. m., i ett land, der man ej tål offentliga baler.
Observeras bör, att Miller\’s Court ligger på föga afstånd från Hambury street, der man 8 September hittade den mördade Annie Champmans lik, hvaraf min följeslagare slöt, att det är en och samma anstiftare till bägge morden.
Vår gång slöt först klockan 4 på morgonen. Jag hade sett på nära håll lasten i dess vederstyggligaste form, och jag frågar mig ännu, huru det är möjligt, att man ej tillsluter dessa vedervärdiga nästen, huru detta dygdiga samhälle kan tillåta utbredandet af denna fasaväckande spetälska, som inkräktar ett helt qvarter tjugu minuter från det lysande residenset för lordmayorn, hvars sista gäster vid trumpetstötar nyss utgått från den bankett, man gifvit dem i Guidhall.
Mary Jane Kellys mord skall förmodligen åtföljas af flere. Jack uppsprättaren varierar ej sina handlingar, jag inbillar mig, att man bör vara midt bland den hop, som lyssnar till gatslinkorna, hvilka berätta om hans senaste brott.

Gotlands Allehanda
Fredagen 23 November 1888
N:r 94

Åtalet mot borgmästaren Een.

Borgmästaren i Visby Een har af advokatfiskalen vid Svea hofrätt på förordnande af justieombudmannen åtalats för tjenstefel, bestående deri att Een, som i sin egenskap af öfverexekutor i nämde stad förrättat exekutiv auktion å en fastighet, hvilken inropats af styrelsen för Riksbankens afdelningskontor i Visby, icke, oaktadt upprepade påminnelser, kunnat förmås utlemna auktionsprotokoll förrän 14 dagar senare än vederbort, dels icke utfärdat anktionskungörelse i tidningarna så lång tid före auktionen som lagligan bort ske.
Svea hofrätts utslag i detta mål lyder sålunda:
Hofrätten finner väl, att ifrågavarande auktionsprotokoll såsom innefattande de vilkor och bestämmelser, under hvilka äganderätten till den deri afsedda fastighet öfvergått till riksbanken, rätteligen bort af auktionsförrättaren tillhandahållas köparen tillika med det å fastigheten utfärdade köpebref; men som, i saknad af laglig bestämmelse härutinnan, borgmästaren Een icke, derigenom att han underlåtit att till köparen utlemna berörda protokoll samtidigt med köpebrefvet, kan anses hafva gjort sig till ansvar förfallen, och borgmästare Een ej heller eljes såvidt visadt är, låtit komma sig till last obehörigt dröjsmål med protokollets expedierande, sedan särskild begäran om dess utbekommande blifvit från riksbankens sida hos borgmästare Een framstäld; alltså finner hofrätten den af advokatfiskalen Settergren i denna del förda talan ej kunna bifallas; hvaremot och då borgmästaren Een medgifvit, att den om ifrågavarande auktion af honom utfärdade kungörelse icke blifvit i allmänna tidningarna inlärd så lång tid före auktionsdagen, som lagligen bort ske samt borgmästaren Een ändock förrättat auktionen, hvilken sedermera fått vinna laga kraft, hoträtten pröfvar rättvist, jämlikt 25 kap. 17 § strafflagen, fälla borgmästare Een för den vårdslöshet såsom öfverexekutor, honom i sistberörda afseende till last ligger, att böta tjuga kronor, hvilka tillfalla kronan.

Gotlands Allehanda
Fredagen 23 November 1888
N:r 94

Rättegångs- och Polissaker.

Visby, rådhusrätt.
Skilsmässa begärde i dag hustru Lotten Vikander från sin man sergeant J. P. Vikander. Kärandens ombud var sakföraren Stenmark; svaranden hade infunnit sig personligen. Stämningen innehöll, såsom grund för ansökan det stridiga förhållande som länge rådt makarna emellan och som ej trots såväl pastorn som kyrkoråds varningar blifvit bättre. Hustru Vikandar yrkade att få behålla hos sig makarnas två barn samt att Vikander skulle åläggas bidraga till deras uppehålla.
Svaranden: detta mål har ett viset sammanhang med ett mot min hustru vid Stockholms rådhusrätt anhängiggjordt af den art, att det måste behandlas inom slutna dörrar, får jag vördsamt anhålla, att så äfven sker mad detta mål, enär jag nödgas framdraga omständigheter, som ej lämpa sig för en större allmänhet.
Borgmästaren. Här kan endast komma i fråga att behandla målet i hvad det rör stämningen och den innehåller intet af den art, att svarandena anhållan kan bifallas, utan får svaranden hålla sig till hvad här är fråga om.
Svaranden. Hvad då oenigheten i äktenskapat angår, har min hustru under fyra års tid gång på gång under längre eller kortare tid mot mitt begifvande öfvergifvit hem och familj och vistats dels i Norrköping och Oskarshamn, dela i Stockholm; huru hon der förhållit sig, torde framgå af det ofvan nämda målet för äktenskapsbrott. Bland vänner och beskyddare har hon haft en som heter Sondell.
Borgmästaren. Detta hör ej alls hit.
Svaranden: Jag anser mig böra utreda orsakerna till oenigheten; nog af, hon har varit tilltalad för sedlighetsbrott i Stockholm.
Käranden: Jag bestrider att hustru Vikander mot mannens vilja öfvergifvit honom; likaledes bestrider jag beskyllningen för äktenskapsbrott, enär hon af rådhusrätten blef frikänd.
Svaranden: Ja, emedan hon visste att i detta fall fordras det två vittnen för fällande och hon var nog klok laga att inga sådana funnos. Föröfrigt får jag tillägga att stämningen här i detta mål ej är undertecknad af min hustru utan af hr Stenmark — nå det fäster jag mig egentligen icke vid — men hr Stenmark har stått i ett mycket intimt förhållande till henne.
Käranden: Jag yrkar ansvar å Vikander för detta påstående.
Svaranden: Jag ger gerna mitt samtycke till skilsmässan, endast beklagande att den ej kommit till stånd för länge sedan. Deremot bestrider jag yrkandet angående barnen; dem vill jag behålla och uppfostra till hederliga menniakor; likaledes bestrider jag allt understöd, ty min hustru har visat att hon kan fortjena mera än jag, som endast har 300 kronors lön.
Kärandeombudet visade nu officielt intyg på att svarandena inkomster nästlidet år uppgått till 1,055 kronor, men svaranden genmälde att han å sin sida, oaktadt han ej klagat, kunde visa att detta var för högt taxeradt; man hade beräknat extrainkomster som han aldrig haft. Käranden anhöll om uppskot för att visa, det hustrun ej mot mannens begifvande lemnat hemmet samt att oenigheten uppkommit genom Vikanders brutalitet. Han hade till och med slagit henne. Svaranden medgaf uppskofvet.

Målet mot bagare Lindbom förevar i dag ånyo. Svaranden bestred alla af käranden vid förra rättegångstillfället gjorda påståenden. Kärandeombudet hörde två vittnen på att Lindbom drifvit sin affär med legda bitriäden. Båda parterna öfverlemnade målet. Utslag 10 December.

För förargelseväckande beteende och fylleri dömdes arbetskarlen Karl Gustafsson att böta 25 kronor.

För olaga utmätning hade i dag hemmansägarne Johan Hansson Alvide och Kristoffer Johansson Enbjänne i Hogrän instämt länsnotarien Donner och kamrer A. Odin. Saken var den att länsnotarien Donner låtit utmäta paviljongen i badhusparken, hvilken Odin bebor, för en Odins skuld. Nu vore emellertid paviljongen kärandenas. Svaranden bestred att utmätningen kunde bli föremål för tvist, enär sökandena ej inom laga tid besvärat sig öfver utmätningen, som vunnit laga kraft. Kärandeombudet begärde uppskof för Odins hörande, hvilket beviljades.

Till förmyndare för makan Johanna Margareta Petterssons omyndiga dotter förordnade rådhusrätten i dag vaktmästaren O. Olsson.

Södra häradsrätten.
(Länsfängelset.)

Ransakning hölls idag med häktade Erik Gustaf Andersson från Norra Meckleby på Öland. Den häktade sade sig vara född 13 November 1842, vistades hos sina fosterföräldrar farbrodern Erik Östenson, Sandby socken på Öland till han var 25 år, gifte sig 1868 med Maria Nilsdotter, med hvilken han har ett barn, födt 1871, blef i Oktober i år af Ölands södra mots häradsrätt dömd till ett års skilnad i äktenskapet för å hustrun öfvergånget våld, hade från åren 1874 flera gånger varit i Stockholm och der arbetat som mureri handtlangare, var första gången här på Gotland 1875 och arbetade då någon tid hos byggmästare Sjöström i Vall. Andra gången hitkom han 13 Oktober i år med ångaren Tjelvar och begaf sig då utåt landsbygden för att söka arbete och kom så till Kronoholmen i Vestergarn der han några dagar arbetade; derefter hos Vahlgren Malmunde och kom så till Pehrsson, Valfva i Eskelhem, der han arbetade från 20 till den 28 Okt. På söndagen bortgick han, men återkom på måndagen, då något bättre klädd än förut. Under sin arbetstid hos Pehrsson hade han visat sig mindre arbetsduglig och blifvit tillsagd att gå sin väg. En dag hade kan gått ifrån gården, då Pehrsson af andra blifvit ombedd att se efter sin arbetskarl ty han gick ikring i bygden. Han hade då påträffats i en hage der han satt och skar sönder ett läderstycke som Pehrsson igenkände vara sitt. Lädret hade han tagit ur en bod dit han inkommit genom att med en sticka lyfta af närfveln. Den 31 Oktober hade den tilltalade tagit en rock, som hängde i en kammare likaledes hos Pehrsson. Rocken hade han gömt i en halmstack och då personer sågo honom syssla der, ginge de till Pehrsson och omtalade detta. Denne fruktade att han skulle sätta eld på halmstacken emedan han hotat med sådant hvarför han eftersågs och träffades då i en hage med åtskilliga kläder i en säck, deribland den omtalade rocken som värderades till 4 kronor, och som dock Pehrsson återfått. För lädret, hvilket dock var skadat genom sönderskäring, fordrade Pehrsson ersättning med 2 kronor. Den häktade innehade vid häktningen 57 kr. 88 öre samt ett silfvercylinderur som han sade sig ha köpt i Visby. Före sin afresa till Gotland hade kan sålt spanmål i Kalmar men ej för mer än omkring 25 kronor; deraf han dock köpt upp en del.
Målet uppsköts för prestbetygs anskaffande.

Norra häradsrätten.
Med för förfalskning häktade hemmansägaren K. J. P. Löfqvist, Hägvide i Lärbro, fortsattes i lördags inför norra häradsrätten ransakning rörande åtskilliga i sparbanker å landsbygden belånade, af L. förfalskade skuldsedlar. Dessa vore till antalet 5: en i Bunge sparbank å 400 kronor, en i Lärbro å 130 kr., samt 4 i Hangvar och Halls sparbank de senare å tillsammans 850 kronor. Sjelf har han på samtlige dessa förbindelser stått som låntagare, samt till borgensmän användt omväxlande följande namn sjökapt. K. J. Löfqvist, Norrgårda, den häktades fader, sjökapt. G. A. Löfqvist, den häktades broder, hemmansägaren Joh. Jak. Hellström, Kännungs, hans svärfader, hemmansägaren M. Joh. Hellström, Seigs, hans svåger, f, hemmaneägaren J. P. Klintbom, Kyllej och hemmaneägaren Ant. Stenberg, Längers, samtliga på ett undantag när bosatta i Hellvi. Alla förnekade bestämdt att de skrifvit sina namn eller gifvit L. löfte att teckna dem på dessa papper, med undantag af Klintbom (på Lärbroreversen), som icke med säkerhet kunde påminna sig förhållandet, men som medgaf att hans namn borde finnas på en af dessa förbindelser, såsom han trodde belånad i Kappelskamn. Funnes ingen sådan derstädes belånad, så vore namnteckningen på denna riktig.
Den tilltalade erkände, att han falskeligen skrifvit såväl samtliga borgesmännens namn, utom Klintboms, äfvensom alla vittnenas namn, med undantag af två, de der bevittnat hans eget. Sjelf hade han deremot icke skrifvit någon af skuldsedlarne. Förfalskningen hade han, med användande af flere slags pennor, utfört dela i sitt hem, dels å Fårösund, der han tidtals uppehållit sig i egenskap af postförare. Den likhet, med hvilken namnen vore efterapade, förklarade kan bero på att han haft äkta namnteckningar på äldre inlösta förbindelser att se efter. Att han haft någon medbrottsling förnekade han bestämdt. Allmänna åklagaren kommissarien Smedberg yrkade ansvar å den tilltalade såväl för förfalskningarna som derför att att han uttagit och uppsåtligen undanhållit fem enskilda bankens och riksbankens utsända avisbref till borgensmännen, allt enligt 18 kap. 4 och 21 paragr. samt 22 kap. 10 och 22 paragr. Med hänsyn till den djerfhet, förfalskaren ådagalagt under många år, yrkades det strängaste ansvar lag stadgar.
Beträffande dessa avisbref förklarade L. att han haft sina gårdsmäns och grannars uppdrag att hämta deras post från Lärbro poststation samt att han dervid behållit, men ej förstört, sådana af honom lätt igenkända avisar från bankerna till personer, hvilkas namn han förfalskat. För närmare utredning af denna del af målet uppsköts ransakningen.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 November 1888
N:r 93

Rättegångs- och Polissaker.

I krafmålet, rörande en i riksbanken belånad revers, mellan hattmakaren J. B. de Brum, kärande, och sergeant J. P. Vikander, svarande, har hofrätten nu fastetält Visby rådhusrätts dom, hvarigenom Vikander frikändes från ansvar för begagnande at falskhandling, reversen frånkändes vitsord som lagligt fordringsbevis och de Brun dömdes att till Vikander utgifva 322 kr. 20 öre jämte ränta, hvarjämte de Brun ålagts att betala Vikanders utgifter i hofrätten med 40 kronor.

Gotlands Allehanda
Fredagen 16 November 1888
N:r 92

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För oljud dömdes i dag muraren J. Berglund att böts 10 kronor. Den i sällskap med honom tilltalade E. Johansson-Samuelsson frikändes i brist på bevis.

För tillgreppet af den stickade korten från Markus Zakarias dömdes snickeriarbetaren J. A. Vickström att böta 25 kronor.

Den för fönsterinslagning vid Mellangatan tilltalade trumpetaren Gustaf Johansson var i dag ånyo instäld. Som vittnen hörde åklagaren ynglingarna Kristian Enderberg och Karl Jakobsson, af hvilkas berättelser framgick att svaranden knuffats och varit bråkig. För att höra vittnen på att han också blifvit knuffad fick svaranden uppstrof.

För brott mot bygnadsstadgan var skräddaren L. P. Vestdahl instämd. Han hade inredt på sin egendom en träbygnad som ej motsvarade bygnadsförordningen och hade derför blifvit ålagd att vid vite af 160 kronor nedrifva bygnaden till 1 Juni i år, Då det ej gjorts, hade bygnadsnämden hos åklagaren begärt åtal å Vestdehl för bötarnas gäldande. Hustru Vestdahl instälde sig, och anförde, att de ej vetat af att de gjort någonting orätt samt att de ej hade medel vare sig att taga bort huset eller att gälda böterna. Utslag afkunnas annan dag.

För stöld i Stockholm har på anmodan af stadefiskal Cederborg derstädes här i dag häktats och införpassats till länshäktet Fredrik Otto Alfred Lindbom.

Till tvångsarbete under sex månader blef i förgår af k. bfhde härstädes Oskar Widergren dömd; han kommer att aftjena straffet här.

Gotlands Allehanda
Måndagen 12 November 1888
N:r 91

Som lösdrifvare

blef i går härstädes af Stadefiskalen häktad f. sjömannen Oskar Vidergren (Stendahl) född i Visby.
— Förut omtalade Oskar Sellberg blef likaledes i går af k. bfhde. dömd till ett års tvångsarbete som han kommer att aftjena här.

Gotlands Allehanda
Fredagen 9 November 1888
N:r 90