Dikanäsmördaren bekänner.

\"\"
Dikanäsmördaren Jonas Erik Andersson.

Sköt gårdfarihandlaren ur bakhåll.
Umeå, 18 aug. (TT.) Den, för Dikanäsmordet häktade Jonas Erik Andersson har på lördagen avlagt fullständig bekännelse inför landsfogde Ekstrand. Bekännelsen gjordes frivilligt och kom då avfärden vid halv tvåtiden skulle anträdas från Vilhelmina till kronohäktet i Umeå.
Enligt bekännelsen har Andersson varit ensam vid dådets förövande, och
hela bytet hade blivit 1,310 kr. Först på söndagsmorgonen, alltså morddagen, säger sig Andersson ha kommit på tanken att bringa Liljegren om livet och idén rann upp hos honom, då Liliegren gick över Anderssons gårdsplan. Andersson hade skyndat före Liliegren och i en glänta lagt sig att invänta den gamle gårdfarihandlaren. Då denne blev
synlig, avlossade han ett skott mot Liljegren, som sjönk ned på stigen. Andersson blev så skräckslagen av synen, att han sprang till skogs och först efter en längre stund kunde förmå sig att återvända till. mordplatsen. Då han kom tillbaka dit företedde Liliegren ännu tecken till liv, och för att förvissa sig om att livet skulle fly, tilldelade han Liliegren två kraftiga slag medbösskolven. Därefter släpade han kroppen in i skogen och kastade den i dypölen. Kläderna och den dödes tillhörigheter hade Andersson hopsamlat på mordplatsen och fört sig in i skogen samt gömt. De 1.300 kronorna hittade han i Liljegrens prånbok, och den behöll han på sig. Då kriminalpolisen började röra i affären, ansåg Andersson att gömstället för Liliegrens kläder var dåligt valt och beslöt sig för att gömma dem på ett annat ställe. Han kunde då emellertid inte återfinna gömstället. och säger sig nu icke kunna utpeka detsamma. Av de kontanter han kom över har han förslösat det mesta.
Utom de 200 kr. han bar på sig vid anhållandet hade han i sin bostad förvarade 300 kr. och dessa brände han upp på morgonen samma dag som anhållandet skedde.

Gotlands Allehanda
Måndagen 20 Augusti 1934
N:r 192

Rättegångssaker.

Visby rådhusrätt.
Kronohäktet.
Rannsakning

har i dag nå med den för en del växelförfalskningar häktade småbrukaren Per Adolf Karlsson, Lilla Velinge i Buttle. Som biträde åt den häktade anmälde sig advokat Sven Hultman.
Först föredrogs polisrapporten, för vars viktigare delar vi tidigare redogjort, varefter de förfalskade papperen genomgingos. Som målsägare hade infunnit sig den häktades svärfader, lantbr. J. N. Johansson, Myrsjö i Stenkumla samt lantbr. Olof Fröström, Smiss i Sanda, vilken sistnämdes namn även förekom på ett par växlar.
Som bekant var det fråga om ett dussintal falska växlar, på vika svaranden utbekommit pengar i olika banker. Dessutom skulle Karlsson å en revers på 2,000 kronor ha skrivit svärfaderns namn som borgen, men detta har av K. bestämt förnekats. Svar. beräknade, att han genom manipulationerna tillskyndat svärfadern en förlust på omkr. 1,500 kr.
Angående den omtalade reversen hade densamma förstörts, varför åkl. sade sig icke kunna föra ansvarstalan i detta fall.
Beträffande den andre målsägaren, O. Fröström, gjorde svar. bl. a. gällande, att Fröström skrivit sitt namn på en växel för att hjälpa Karlsson, och skulle denna transaktion skett på ett mjölkbord utanför Fröströms gård. Detta kände emellertid ej Fröström till.
Några ersättningsyrkanden mot Karlsson framställdes icke från målsägarnas sida.
Svar. medgav förfalskning av fem växlar, men beträffande tre andra överlämnades åt rätten att avgöra, huruvida förfalskning förelåg.
Vidare påtalade svarandebiträdet, att synnerligen förmildrande omständigheter förelågo. Förhållandet mellan svar. och svärfadern hade dessutom varit mindre gott.
Genom åkl. yrkade en av bankerna ersättning med sammanlagt 325 kr.
Efter enskild överläggning dömde rätten Karlsson för åtta förfalskningsbrott till två års straffarbete samt matt utgiva viss ersättning.

Gotlands Allehanda
Lördagen 18 Augusti 1934
N:r 191

Rättegångssaker.

Norra häradsrätten.
(Kronohäktet. Ordf. häradshövding K.-F. Pfeiffer.)
Rannsakning
har i dam hållits med för stöld m. m. häktade G. V. Larsson från Barlingbo, »Hälsinge-Lasse» kallad. Larsson, som är född ar 1891 i Mo i Gävleborgs län, hade den 6 augusti huserat en hel del i Halla och Roma. Först hade han hemsökt en änkefru i Halla, vilken han hotat med kniv och tiggt dricka av. På den vidare jakten efter dryckjom hemsökte svar. en fjärdingsman, vars fader han även hotade med kniv, varefter han återvände till änkefrun, där han gjorde inbrott i källaren och tillgrep vin. Hos en magasinsarbetare i Roma stal svar. därpå en del kläder samt ett par glasögon, och slutligen hamnade han hos en hemmansägare, som blev av med 150 kr. Av dessa pengar hade svar. vid anhållandet kr. 41:30. Vart resten tagit vägen hade han inte en aning om, då han hela tiden varit synnerligen berusad. Svar. erkände allt vad som lades honom till last men trodde dock knappast, att han dragit kniv. Han skyllde allt på ruset och anförde, att han; aldrig förr gjort gig skyldig till några straffbara handlingar. Hela felet var »att han supit för mycket». Domen lydde på 5 mån. straffarbete för stölderna och 1 månads fängelse för resande av livsfarligt vapen, vilket sistnämda straff förvandlades till 15 dagar straffarbete.

Gotlands Allehanda
Fredagen 17 Augusti 1934
N:r 190

Angående de växelförfalskningar,

som begåtts av lantbrukaren Per Adolf Karlsson, Lilla Velinge i Buttle, har nu polisförhörsprotokoll uppsatte. Det har konstaterats, att Karlsson skrivit sin svärfaders namn å sammanlagt sju accepter, vilka samtliga diskonterats i bank, varigenom Karlsson utbekommit ett sammanlagt belopp av kr. 1,495:23, där av kr. 685:28 i varor, i det har inköpt en motorcykel, varvid han som betalning lämnat en accept & nämda belopp. Utom dessa accepter har Karlsson förfalskat svärfaderns mamn på ytterligare sex, vilka denne löst och sedan förstört. Liknande har skett med en revers &å 2,000 kr. på vilken svärfadern falskeligen skrivita såsom borgensman. För att svärfadern icke skulle få någon kännedom om de förfalskade växlarna, har de Karlsson vidtalat en minderårig son till denne avt ur hans post taga bort och till Karlsson lämna sådana brevkort, vilka bankerna vanligen använda vid avisering. Karlsson har erkänt växelförfalskningarna, men nekar till förfalskningen av reversen.

Gotlands Allehanda
Fredagen 17 Augusti 1934
N:r 190

Stöld ur trädgård.

Dels för att fullständiga vår notis i nr 40 angående den förrymde frukttjufven, dels för att kunna framställa ett varnande exempel för okynniga personer, som göra skada å planteringar, hafva vi förskaffat oss närmare npplysningar rörande den i ofvannämda notis omtalade drängen Anton Pihl. Ur skolläraren Nordins i Vestkinde trädgård bade bemälde Pihl, dräng vid Stora Norrgårda, och drängen Karl Petter August Lindbom vid Lilla Norrgårda nattetid tillgripit närmare 6 kappar äpplen. Instämde till rätta, erhöllo de at norra häradsrätten 11 April sin dom, hvarigenom Lindbom, som otvunget erkände snatteriet, dömdes till 75 kr. böter till kronan; Pihl åter, som fräckt och ihärdigt nekade, tills han af vittnesmålen. öfverbevisats om sin brottslighet, fick umgälla förbrytelsen med 2 månaders fängelse. Frukten och skadan å trädet, hvilka hvardera värderades till 5 kr., samt rättegångskostnaderna, hvilka uppgingo till 24 kr., skola gäldas af den af de anklagade, som bäst gälda gitter”. Sålunda är antagligt, att, sedan nu drängen, Pihl gifvit sig på flykten, den andre tjufven, drängen Lindbom, får förutom böterna, betala äfven rättegångskostnaderna, eller sammanlagdt 109 kronor. Dryg betalning i sanning för icke fullt 6 kappar äpplen!

Gotlands Allehanda
Tisdagen 30 Maj 1876
N:r 43

Rättegångs- och polissaker.

Rådhusrätten, 22 Maj.
Försök till bedrägeri.

Kronofogden H Wolff hade instämt fjerdingsmannen A. Krysell i Sanda, hvilken 12 sistl. April till Cellfängelset inforslat en bötesfånge och dervid begagnat en häst, men sökt tillnarra sig dubbel skjutslega, under uppgift att han begagnat 2 hästar. Han hade med fången stigit af åkdonet invid Söderport och derifrån till fots begifvit sig med honom ned till Cellfängelset, der fängelsedirektören tillsagt honom att dit nedhämta skjutsen, emedan han ville se densamma. Han hade då åter begifvit sig af uppåt Söderport, der han påträffat en person med ett åkdon, förspändt med 2:ne hästar och af denne fått låna samma för att förevisa vid fängelset och sålunda få betalning för 2 i stället för en häst. På vidare frågor af fängelsedirektören hade han dock vidgått att han begagnat blott 1 häst och icke heller fått betalning för mera Krysell erkände nu allt detta fritt och otvunget samt anhöll om slut å målet och utslag. För införskaffande af prestbetyg ifrån Sanda, uppsköts det emellertid till 29 Maj.

Fylleri, oljud m. m.
Icke mindre än 10 personer voro tilltalade dels för fylleri, dels för oljud m. m. å Sophiadagen, 15 Maj, och dömdes, efter eget erkännande, derför att böta: arbet. H. Svensson och J. Pettersson, skomak. N. Möller, arbet. J. Ahlgren, sotarelärlingen C. Nyström och drängen C. P. Sandholm, hvardera 5 kronor; arb. G. A. Sjöstedt ifrån Follingbo 10 kr.; drängen Johan Gardell 5 kr. samt för begagnande af oloflig körväg öfver Södra byrummet 10 kr.; hemmanseg. Ol. Lindahl, Lina i Hörsne, för fylleri och vårdslöst körande 22 April 10 kr.; arbet. Abrahamson för fylleri 11 Maj 5 kr.; arbet. Oscar Grefberg för fylleri och djurplågeri 11 Maj 20 kr; arbet. Sven Johansson, hvilken 6 April e. m. skolat nedforslas till Cellfängelset för att afsitta honom ådömda böter, hade vid framkomsten dit befunnits så öfverlastad, att ban icke kunde emottagas, utan måst afföras till vaktkontoret för att der sofva ruset af sig. Johansson nekade, samt begärde och erhöll uppskof till 12 Juni.

Oloflig körväg.
För begagnande af oloflig körväg öfver södra byrummet dömdes qvarnegaren O. Pehrson att böta 10 kr.

Häst utan tillsyn.
Bagaren J. E. Löfgren, som 20 Maj under dag och natt låtit vagn med vrånghäck stå utanför sitt hus å Klosterbrunnsgatan dömdes att derför böta 5 kr.

Gotlands Allehanda
Lördagen 27 Maj 1876
N:r 42

Efterslängar.

I N. D. A. för sistl, fredag läses: I anledning af ett i åtskilliga tidningar synligt telegram från Visby om förloppet vid lifdömde Tektors afrättniog, innehållande bland annat, att han skulle aftonen före exekutionen erbållit nattvarden \”i närvaro af 150 personer, som insläptes i fängelset\”, dervid ock orgelmusik och sång utfördes och \”fångpredikanten Westöö höll ett gripande tal\”, har fångvårdsstyrelsen redan infordrat förklaring från k:s befhde, om hvilken myndighet eller person må hafva meddelat tillåtelse till denna mot gällande föreskrifter stridande oordning.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 23 Maj 1876
N:r 41

Rymmare och tjuf.

Genom kungl. m:ts bef. efterlyses drängen Anders Pihl, hvilken olofligt afvikit ur sin hos Joh. Pettersson stora Norrgårda i Veskinde lagstadda tjenst, samt dessutom af Gotlands Norra häradsrätt 11 sistl. April dömdes för första resans snatteri af frukt ur trädgård till 2 månaders fängelse.

Gotlands Allehanda
Lördagen 20 Maj 1876
N:r 40

Tektors afrättning

försiggick i torsdags morgse. Under några veckor hade han, såsom bekant, beredts till döden af fångpredikanten O. A. Westöö. Hans hustru hade besökt honom under en kortare tid, och återvändt till sin tjenst på fastlandet kort före afrättningen. Behandlingen i fängelset hade icke blott varit mild, utan det hjertligaste deltagande för hans öde lades der i dagen. Afven från aflägse håll visade man sitt deltagande, hvarom de ända in i hans sista stunder talrikt anlända telegrammen vittnade. Detta allt sammanlagdt hade åstadkommit, att brottslingens styfva sinne veknat och hans själ intagits af fruktan och bäfvan för den annalkande dödsstunden. Att Tektors sinnesförfattning var sådan kunde man bland annat se, då han i onsdags afton anammade nattvarden. Denna akt, som hölls i cellfängelsets lilla, kapell, bevistades af omkring 70 personer. Den inleddes med ps. nr 185 v. 6, 7 och afslutades med ps. nr 160. Synbarligen djupt försagd åhörde den dödsdömde i sittande ställning det kraftiga och gripande tal, som affångpredikanten hölls, Hela menigheten erfor af den enkla, men högtidliga akten ett djupt intryck. Då han efter dess slut medföljde fångdirektören och sin själasörjare till cellen, syntes det mest allvarliga lugn hvila öfver hans anletsdrag. Dock måste vi erkänna, att detta lugn föreföll oss vara icke så mycket följden af en undergifvenhet, förorsakad af att han genom att ständigt hafva dödens bild för ögonen hunnit göra sig förtrogen med densamma, utan fastheldre ett rädslans, fördomningens och medvetslöshetens lugn.
I torsdags morgse kl. ½ 6 f. m. skulle fången färdas från fängelset, och redan vid 4:tiden på morgonen förspordes rörelse på gatorna. Utanför cellfängelset hade en mindre menniskohop samlats; dock vilja vi skynda, att genast häruttala vår aktning för och lifliga belåtenhet med våre gotländingars förhållande vid denna afrättning. Nyfikenheten hade i märkvärdigt hög grad besegrats; hvarken utanför fängelset eller på landsvägarne eller vid afrättningsplatsen fann man åskådare i tusental, såsom förhållandet alltid plägar vara annorstädes — och detta fastän myndigheterne visst icke fördolt dagen och timmen för afrättningen. Från de närmast belägna socknarne hade nemligen till afrättsplatsen, Stenkumla backe, inkallats mellan 400 och 500 landtmän (4 från hvarje helt hemman), hvilka skulle bilda spetsgården och sålunda nödgas åse halsbuggningen. Mången kan tycka, att ej en så stor hop menniskor behöft uppbådas och till skada för sig sjelfva och landet förspilla en arbetsdag, för att härvid, med eller mot sin vilja, närvara; men det såg ut som om vederbörande haft en aning om, att detta sätt vore det enda, för att få ihop något större antal åskådare, hvarmed den högtidliga akten borde illustreras. Man kan nämligen icke beräkna åskådarnes antal till mer än 800 och på sin högsta höjd till 1000 personer, spetsgården inberäknad, ett i sanning ringa tal, då man betänker, att Visby stad ligger på endast en mils afstånd samt att väderleken på morgonen var den mest lockande. Sedan spetsgården vid 6-tiden blifvit bildad och ordnad af de närvarande kronofogdarne och länsmännen, upplästes för menigheten domen öfver Tektor. Bönderne voro synbarligen rörde och mången fällde tårar.
Kl. 7 anvlände en öppen droska, inuti hvilken Tektor, samt fångpredikanten och cellfängelsevaktmäst. sutto. Bredvid kusken satt en fångkoekt. Droskan körde raskt fram till spetsgården, Tektor, nära nog fullkomligt medvetslös, satt med en blomsterbukett i handen och iklädd sina egna kläder; hans näsborrar voro starkt utspärrade men i blicken fanns föga lif. Sedan hans ögon, på hans egen begäran, förbundits, under det han änvu satt i vagnen, fördes han, till utseendet mera död än letvande, derifrån in genom spetsgården fram till stupstocken, som bestod af ett alnslångt block, som det syntes, illa och i hast tillyxadt. Sedan fången fallit på kvä i den ditförda sanden, läste själasörjaren ett par psalmverser samt \”Fader vår\” och välsignelsen, hvarefter han, sedan Tektor knäböjt vid stocken, aflägsnade sig. Den bredvid stående skarprättaren (hvars namn var Steinick, hemma i Wadstena) fattade derpå straxt bilan och sedan Tektors ställning blifvit något ändrad, höjde han bilan ……
Hon föll, döden syntes genast hafva följt men hugget var — snedt. Ännu ett måste göras; detta träffade bättre men för tredje gången måste bilan höjas och sänkas, innan hufvudet var fullkomligt skildt från bålen. Qvinnorna greto och svimmade, åtskilliga karlar, till och med bland dé yngre, svimmade äfvenledes, alla syntes gripna af den vidriga scenen. Vid undersökning af den döda kroppen kunde i ansigtsuttrycket — intet — spår efter smärta varsnas, men å halsen saknades icke märken efter bilan. Sedan den döde med kläder och allt lagts i en enkel kista, fick äfven allmänheten taga liket i närmare skärskådande. Spetsgården upplöstes, pojkarne klättrade ned från träden, man kastade en blick på den döde, hvarpå hästarne åter förspändes och åskådarne bastade mot hemmet.
Liket nedsattes i norra hörnet af den närbelägna Stenkumla kyrkogård.
En kort stund efter afrättningen började stora snöflingor i riklig mängd falla, och brottslingens graf fick ett täcke af oskuldens färg.
Mycket kunde nu vara att, i sammanhang härmed, säga dels om sjelfva executionen dels om anstalterna derför. Obestridligt är, att det första hugget icke fullt lyckades, icke blott genom skarprättarens oskicklighet eller kanske indisposition, utan äfven derat, att fången fick behålla såväl rock som halsduk, något som alltid måste inverka hinderligt. Äfven mot anstalterna kunde åtskilligt vara att anmärka, men vi afstå härifrån.
Slutligen blott ett par frågor. När skall detta råa och barbariska straft, värdigt ett folk som står på upplysningens lägsta trappsteg, försvinna ur Sveriges lag? När skall svenska folket blifva så civiliseradt att det varder en sanning af de ord, som en af vårt lands störste rättslärde redan 1844 uttalade:
\”Min innerliga öfvertygelse är, att i samma mån som staterna under medvetande af sitt rätta mål, fortgå på den rätta humanitetens bana, d v. s. i samma mån som de kristnas i detta ords stora och sanna betydelse, i samma mån, skola alla straff, som kräjva, icke menniskors förbättring, utan menniskors blod blifva en styggelse äfven på jorden. Med denna ötvertygelse går jag i grafven, fullt förvissad, att dödsstraffen icke i något samhälle med verklig kultur skola ett halft sekel öfverlefva mig.\”—

Från afrättningen.
En referent från D. N. anlände hit torsdags morgon. Som han, ombord på \”Wisby\”, insåg att omöjligt skulle vara hinna fram till afrättningen, om han skulle afvakta ångarens framkomst (våra ångbåtar \”vända\” nämligen alltid, innan de \”lägga till\”), så lemnade han i en lotsbåt fartyget, rodde raskt i land, hoppade i den i beredskap stående droskan, och framkom nära nog samtidigt med fången. Menige man undrade mycket, hvem personen var. Somlige trodde honom vara skarprättaren, men andre invände att dertill såg han alltför hygglig ut. En del höll honom för den mördade Upmarks son, då deremot andre voro öfvertygade om att han var — kusin till Tektor.

Gotlands Allehanda
Lördagen 20 Maj 1876
N:r 40

Hjerts afrättning.

Till D. N. telegraferas: Sparreholm, 18 Maj kl. 9,30 f. m. Dödsdomen öfver Hjert verkstäldes i dag på afrättsplatsen Lidamon, belägen tre fjerdedels mil norr om Malmköping. Sedan spetsgård af 150 man bildats kring schavotten, uppläste kronolänsmannen Gothman klockan halft sex (sju?) dödsdomen öfver delinqventen, som på slaget klockan sju anlände till afrättsplatsen. Han var fängslad till hand och fot, bevakades af två gevaldiger och åtföljdes af tjenstförrättande predikanten vid Stockholms läns cellfängelse I. Hellstedt, som beredt honom till döden. Då vagnen körde inom spetsgården och under det bojorna aftogos betraktade den lifdömde brottslingen lugnt den kring platsen samlade folkmassan, som torde kunna uppskattas till omkring femton hundra personer. Med fasta steg beträdde han derpå schavotten, der han knäföll, bhvarpå pastor Hellstedt öfver honom läste en bön samt Fader vår. Derefter aftog Hjert sjelf ytterrock, rock väst och halsduk samt nedvikte skjortan, hvarpå han sjelf, utan bindel för ögonen, lade sig ned på den med granris klädda stupstocken. Skarprättaren J. F. Hjort trädde nu fram och skilde med ett enda, kraftigt hugg hufvudet fullständigt från kroppen. Ögonblicket derpå framrusade ur folkmassan personer, försedda med glas och skedar för att upphemta blod. En eller annan lyckades, de andre drefvos tillbaka. Muskelryckningar märktes i ansigtet på det afhuggna hufvudet, som, jemte kroppen, lades i en svartmålad kista, hvilken affördes till Håtorp, der den afrättades qvarlefvor skulle besigtigas af professor F. Holmgren, som var närvarande vid afrättningen. Vädret var soligt men blåsigt.
Hjert affördes från Stockholm med extratåg i går kl. half 3 f. m. till Sparreholm, der vagn var den lifdömde och hans bevakning till mötes.

Gotlands Allehanda
Lördagen 20 Maj 1876
N:r 40