Visby rådhusrätt.
Målet mellan fiskaren O. Toftén, Dyple i Tofta, kärande, och kapten J. Wulfcrorna, svarande, angående de, föret omnämda öfverseglade fisknäten förevar i dag ånyo. Käranden instälde sig personligen, svaranden genom notarien J. H. Bachér, hvilken påpekade att Klintehanm vid ifrågavarande tillfälle gått den inre utprickade farleden mellan Skarlakans grunder och land. Käranden genmälde att båtarna vid tillfället varit öfver 1/2 sjömil från land, samt att om kapten W. gått endast 25 alnar för om Tofténs båt i st. för lika långt akter öfver, hade han gått klar näten, som ännu ej sjunkit.
Tre vittnen hördes, nämligen fiskarena Nils och Viktor Björkander samt Oskar Nilsson. Af deras berättelser, som voro i hufvudsak alldeles sammanstämmande, framgick, att vinden vid tillfället varit ostlig och hafvet nästan lugnt så att Klintehamn ej för vädrets skull behöft hålla så nära land. Fiskarbåtarne lågo i en linie; utom en, men den var så långt norr öfver att den ej kunnat hindra kursens ändrande. Från Tofténs båt hade först vinkats med årorna, sedan med en mössa och slutligen skrikits att näten, som ej voro fullt utlagda, ännu ej sjunkit 2 famnar, hvilket af kapten W. besvarats med att det har ingen nöd. Då ångaren tog fast i näten, drogs fiskarbåten ned med fören, så att fara för fiskarenas lif kunnat vara, om ej nätkelnorna sprungit. Klintehamn ha le haft så god
plats att den kunnat ändra kursen 1/2 streck, då den gått klar. Maskinen hade stoppats först då ångaren var så nära båten att det ej jenade till något, ty farten minskades ej. Tre nät hade blifvit alldeles förstörda; af det ena fans endast en stump qvar, af de två andra återstodo endast kelnarna. Målet uppsköts.
Polisen Karlbom hade, som nämts, anmält muraren Johansson-Samuelsson, enär denne skulle vid ett visst tillfälle gifvit honom några mindre vackra tillmälen, som Karlbom ansåg, emedan han måst anmäla svaranden för en oljudsförseelse.
Idag hördes vittnen, som intygade att det i stället varit Karlbom, som begått hvad han tillvitat svaranden. För vittnens hörande å kärandesidan uppsköts målet.
Snattande pojkar. Till rådhusrätten hade instämts gossarne Karl Karlsson, son till arbetaren Karlsson hos fabrikör Cedergren, samt Ture Henning Ferdinand Nygren, 8 år, och Gustaf Adolf Pettersson, 11 år, jamte de senares föräldrar hustru Anna Maria Nygren och skomakaren Joh. Pettersson. Karl Karlsson, instälde sig ej, såsom varande aflyttad från orten.
Nygren och Pettersson hade onsdagen 30 September med knif förstört målningen å ytterdörrarne till allmänna läroverkshuset, dagen derpå från korridoren tagit en kartbok, en psalmbok och ett ritbestick, samt vid ett annat tillfälle inne i handlanden Erikssons bod vid torget under biträdets frånvaro ur kassalådan tillgripit sammanlagdt 1 kr. 30 öre samt 3 portmonnäer. De erkände tillgreppen och dömdes till aga i hemmet, föräldrarne att ersätta skadan på dörrarna.
För ärekränkning hade i två särskilda mål hemmansägaren Lars Bandelin, Bomarfve i Vall, och O. Björkander instämt hemmansägarna T. Lindahl, Lönnbjers i Roma, och Johan Pettersson, Linhatte i Vall. Saken gälde, att svarandena i en besvärshandling till k. m:te befhde härstädes yttrat om ett af Bandelin och Björkegren, såsom godemän vid landtmäteriförrättning, utfärdadt intyg rörande bortflyttandet af några bygneder vid ett skifte, ej var öfverensstämmande med sanningen, och ej hedrande för någondera parten. Intyget hade uppgifvit att annan person verkstält bortflyttningen än svarandena sade sig kunna bevisa. Kärandena fattade detta yttrande i besvärsskriften såsom beskyllning för utgifvande af falskt bevis och fordrade hvar och en 200 kronors skadestånd af hvarje af svarandena jämte åtskillig ersättning i målet. Utslag afkunnuas 31 December.
Till en månads fängelse dömdes i dag af rådhusrätten bagaren J. N. Lindbom för grof vårdslöshet mot borgenärer.
Gotlands Allehanda
Måndagen 10 December 1888
N:r 99
