Etikett: Brott

Visby rådhusrätt.
Målet mellan allmänna åklagaren och sakföraren Stenmark å ena sidan mot sergeant Vikander å andra rörande det förut omskrifna hemfridsbrottet hos målsagaren förevar i dag ånyo. Härvid hörde svaranden som vittnen enkan Josefina Björkegren och skräddaren H. A. Enqvist, genom hvilkas vittnesmål han sökte få bevisadt att de å kärande sidan hörda vittnenas utsago ej varit alldeles öfverensstämmande med sanningen. Enkefru Björkegren vidhöll hvad hon förut vittnat och skräddaren Enqvist hade egentligen ingenting nytt att upplysa om. Det gälde egentligen vittnet Johan Björkegren, hvilken sjelf sagt sig vid tillfället i fråga åsett uppträdet inne ifrån förstugan, men som af Vikander påståtts ha uppehållit sig på trappan åt gatan. Härunder upplystes att det hår möjligen kunde vara fråga om Johan yngre broder Karl, som är denne mycket lik. Enqvist påstod sig bestämdt ha sett en af bröderna på trappan, men båda förnekade att ha sett Enqvist.
Målet öfverlemnades af åklagaren med förut gjorda yrkanden. Vikander begärde uppekof, som beviljades.

Knifskäringsmålet mellan Karl Johan Petter Söderberg, målsägare och Johan Rosenlund, svarande, förekom likaledes i dag ånyo. Svaranden hörde ett vittne, arbetaren Karl Johansson, hvilken intygade, att bråk varit mellan parterne uppe på Söderkrog och att Söderberg i vrede mot Rosenlund aflägenat sig väl en qvarts timme före denne. Rosenlund förnekade fortfarande att ha begagnat knif vid våldets föröfvande samt påstod att han endast handlat till sjelfförsvar. För ytterligare vittnens hörande angående sjelfva öfverfallet uppsköts målet.

Gotlands Allehanda
Måndagen 14 Januari 1889
N:r 6

Visby rådhusrätt.
(Länsfängelset).
Ransakning har i dag hållits med förre mureriarbetaren Fredrik Knut Vilhelm Vahlberg, häktad för den förut omnämda inbrottsstölden hos fabrikör P. A. Hellgren.
Den föredragna polisrapporten gaf vid handen att vid stölden tillgått så, som vi förut berättat. Vahlberg hada tillgripit å kontoret ett 20 kronors guldmynt, skadads af galvanisk behandling, 4 äldre kopparmynt, 5 dito silfvermynt, 41 10 öres frimärken, 10 á 5 öre, en talmikedja, en ask stålpannor samt i boden omkring 15 kronor gångbart mynt.
En del af dessa penningar hade han förstört på inköp af spirituosa och öl, lemnat en del åt hustru Ahlstedt der han bott, samt gömt en del, som han vid växling af 20-kronan erhållit å apoteket, i ett kreaturslider nedanför galgberget. Dessa hade han sändt sin yngre broder, sjömannen Anders Rikard Simon Vahlberg, efter. Denne hade förekringrat en del, hvarför han äfven inmanats i häkte. Föröfrigt voro uppgifterna om penningarnes användande stridiga.
Under den tid Vahlberg hållit sig dold för polisen hade han tillbringat flere dagar i en höstack utanför staden och en gång voro konstaplarne honom så nära att de till och med trampat honom på armen.
Knut Vahlberg har flera gånger som minderårig erhållit aga för snatteri samt 22 Dec. i fjor af Stockholms rådhusrätt dömts till 50 kronors böter för snatteri. Schefsembetet för Svea artilleriregemente, der V. sedan 16 Juli i fjor varit anstäld vid 2 batteriet under nr 102, har efter ransakningen begärt hans öfversändande till Stockholm för att han måtte ställas under krigsrätt för rymning.
Åklagaren yrkade å den äldre Vahlberg ansvar för inbrottsstöld, å den yngre för delaktighet i stölden. Målet uppsköts för inhändigande af fullständigt prestbetyg för Knut Vahlberg, som är född 1870. Brodern, som är född 1872, försattes på fri fot med föreläggande att inställa sig vid nästa rättegångstillfälle.

Gotlands Allehanda
Fredagen 11 Januari 1889
N:r 5

Visby rådhusrätt.
I målet mellan sergeant Wikander och hans hustru Lotten Wikander om skilsmessa i äktenskapet, i hvilket mål Wikander vid förra rättegångstillfället gjort den invändningen att Lotten Wikander, såsom stamningen var undertecknad, ej skulle vara hans hustru, som hette Charlotta Johanna Maria, lemnade rätten efter öfverläggting denna invändning utan afseende. Tvänne vittnen hördes, hvilka berättade, att de vid 10-tiden på aftonen 9 Juli förliden är gått gatan fram vid Wedins bryggeri och då fått höra nödrop från Wikanders i närheten vid samma gata belägna bostad, hvarvid de, skyndat dit och då funnit fru Wikander liggande öfver tröskeln åt gatan; innanför i förstugan hade makarnas ena flicka stått. Dervid hade sergeant Wikander utkommit i nattdrägt och sagt ta och bär bort henne, hon är full; jag hade köpt barn ett qvarter bränvin och det har hon supit att, hvarpå flickan sagt för Guds skull gå inte härifrån, för pappa slår ihjäl mamma. Sedan hade två poliskonstaplar tillkommit, dem vittnena bedt se efter makarna att inga våldsamheter begingos, hvarvid konstaplarna genmält, att sådana uppträden dem emellan ej hörde till ovanligheterna.
Kärandeombudet öfverlemnade målet till rättens pröfning med yrkande om att fru Vikander skulle få behålla deras båda barn samt sitta i orubbadt bo eller om detta ej kunde beviljas att i den händelse det dömdes till skilnad i säng och säte; svaranden måtte åläggas betala månatligt understöd. Svaranden begärde och fick 14 dagars uppskof för att i saken förebringa motbevisning.

Gotlands Allehanda
Måndagen 7 Januari 1889
N:r 3

visar sig, glädjande nog, Visby blifva allt mer och mer. Under året har rådhusrätten haft att döma endast: för snatteri 9 personer, för stöld 4, för våld mot person 23, för fylleri 38, för förargelseväckande beteende 8, för oljud å gata nattetid 5, för djurplågeri 5 och för hemfridsbrott 2.
Lösdrifvarne ha rikligt hållits åt. Åtal ha anställs mot ej mindre än 60 sådana (deraf i ett par fall 2 gångar), af hvilka en del blifvit endast varnade, en del dömda till tvångsarbete.

Gotlands Allehanda
Fredagen 4 Januari 1889
N:r 2