Visby rådhusrätt.
Skilsmässomålet mellan hustru Vikander och sergeant J. P. Vikander förevar i dag ånyo. Svaranden Vikander anhöll att få bli skild från målet, enär stämningen var undertecknad med namnet Lotten Vikander, hvilket ej var hans hustrus.
Kärandeombudet, sakföraren Stenmark, begärde uppskof för att styrka att rätt person här var ifråga. Åtskilligt gräl uppstod nu parterna emellan, hvarpå rätten förklarade målet uppskjutet till 7 Januari.
Målet Stenmark-Vikander nr 2, rörande det förut omnämda våldgästandet, som V. skulle företagit hos S., förevar i dag ånyo, hvarvid å kärandesidan hördes ännu ett vittne ynglingen John Björkegren, höken sade sig genom den till Stenmarks bostad vid tillfället öppna dörren åsett, hur V. fattat S. för bröstet samt hört V. fälla flere mindre vackra uttryck om målsägaren. Svaranden framstälde åtskilliga frågor till vittnet i syfte att möjligen vid ett annat tillfälle kunna bevisa ett alibi för honom, hvarefter han bestred såväl detta vittnesmål som de vid föregående tillfälle afgifvna. Målet uppsköts till 14 Januari, då svaranden skall vara beredd att förebringa slutbevisning.
Knifskäring. Allmänna åklagaren hade instämt muraren Johan Rosenlund till ansvar för våld med lifsfarligt vapen mot arbetaren Karl Petter Söderberg. Polisrapporten innehöll: Den 5 dennes hade Söderberg i Björngränden vid 8-tiden på aftonen blifvit öfverfallen af svaranden och tilldelad ett knifhugg i venstra kinden, så att ett 8 centimeter långt sår uppstod. Då Rosenlund senare på aftonen anträffades var han så öfverlastad, att han ej förmådde göra reda för sig. Sedan omtalade han att han på Söderkrog träffat Strömberg, som öfverfallit honom, derför att han ej ville bjuda S. på bränvin. Når han derpå gått hem hade Söderberg lurat på honom utanför hans port i Björngränden och denne hade då med en sten tilldelat Rosenblad ett slag för ena tinningen, så att han nästan svimmat. Han hade då, ej riktigt vetande hvad han gjorde, tagit sin murslef och dermed slagit till Söderberg. Då det emellertid visat sig omöjligt att såret kunnat tillfogas med murslefven, hade han ändrat uppgiften derhän att det skulle tillfogats med en sten, sedan med en spik. Vid kroppsvisitation anträffades likväl i Rosenlunds ena rockficka en blodfläck, sam tydligen härledde sig från en knif. Ett intyg af dr Bolling meddelade att såret måste ha tillfogats med något mycket skarpt föremål. Målsägaren Strömberg fordrade 20 kronors ersättning för sveda och värk. Rosenlund begärde och erhöll uppskof för vittnens hörande.
För snatteri dömdes 12-årige gossen Hugo Klasson till aga i hemmet. Han hade från i samma hus boende hustru Hultström tillgripit 2 en-kronor, hvilka han gömt, den ena i en säng, den andra innanför ryggfodret i sin rock, samt 60 öre, som han förstört.
Målet emellan extra poliskonstapel Karlbom och muraren Johansson-Samuelsson, förut omnämdt, förevar i dag, men förföll.
Gotlands Allehanda
Måndagen 17 December 1888
N:r 101