Visby rådhusrätt.
O, ansvar och ersättning hade handlanden Karl Lyberg å Slite instämt sjökaptenen K. F. Dagerman, under yrkande att svaranden måtte åläggas ersätta käranden den förlust han lidit genom den af svaranden förda, under hans befäl förolyckade skonerten Anna. (Olyckan, som på sin tid omtalades, skedde, som bekant, uppe i Bottniska viken i slutet af September månad). Käranden ansåg svaranden genom vårdslöshet varit vållande till olyckan, hvilket enligt en framlemnad skrift skulle framgå af den inför Lule rådhusrätt afgifna sjöförklaringen. I ersättning fordrades inalles 5,411 kr. jämte rättegångskostnader.
Som svarandens ombud uppträdde auditör Engström, hvilken bestred de af branden gjorda påståendena, samt anhöll om uppskof för att inkomma med svaromål. Käranden anhöll att rätten måtte förordna ett par ojäfviga sakkunniga män att ytra sig öfver sjöförklaringen, hvilket likaledes bestreds af svaranden.
Rätten förklarade sig hindrad upptaga målet till pröfning, när den ej vore rätt forum.
Med yrkan om ersättning får några förstörda fisknät hade fiskaren O. Tofftén, Dyple i Tofta, instämt kapten I. Wulferona å Klintehamn. Svaranden skulle nämligen måndagen 5 dennes, då han med Klintehamn i passerade Blåhälls fiskläge trots tillsägelsen påseglat 10 strömmingsgarn, hvilka släpades med fartyget ungefär 1/8 mil, så att 3 blefvo alldeles obrukbara och de öfriga 7 sådana, att käranden urståndsattes att under någon tid utöfva sin näring. För de 3 näten fordrade han i ersättning 45 kronor samt 60 kronor för de förluster han lidit genom att ej kunna fiska.
Skriftligen genmälde svaranden, att han den ifrågavarande dagen ej kunde helt och hållet väja för alla fiskarbåtar, enär de voro ovanligt många. Han hade gått med stoppad maskin öfvar ett par nät, båten gick 10 fot djup och fiskarena sjelf hade sagt att näten lågo 2 famnar. Han hade väl lagt märke till att intet nät medföljde båten.
Käranden bestred svaromålet och fick uppskof för att höra vittnen.
För ärekränkning hade arb. Frans Öhman instämt sin gårdsgranne tjärsmörjaren Karl Nordström med påstående att svaranden gifvit kärandens hustru sådana namn att han ej kunde upprepa dem i stämningen, men som voro de mest kränkande för en gift qvinna. Han fordrade härför 50 kronors ersättning jämte rättegångskostnader.
Svaranden medgaf att han som af kär:s hustru blifvit beskyld för osanning väl kallat henne »kona», men ej vidare, att orgier tillstäldes inne hos Öhman m. m. Båda parterna ville höra vittnen, men förmåddes slutligen efter åtskilligt gräl att öfverlemna målet. Svaranden dömdes att böta 5 kronor för ärekränkning; kärandens öfriga påståenden underkändes.
Utslag afkunnades i dag i målet mot makarna Sellberg från Stockholm, hvilka suttit häktade här för olofligt tillgrepp. Rådhusrätten frikände dem.
Ett snuskigt mål förekom i dag inför rådhusrätten mellan allmänna åklagaren, på angifvelse af sakföraren Stenmark, ock sergeant Vikander, svarande, rörande hemfridsbrott, ärekränkning och våld mot person. Då målet under handläggningen blef af den beskaffenhet att det ej rätt väl låter referera sig i en anständig tidning, nöja vi oss med att i största korthet antyda hvad som förekom.
Svaranden skulle en lördags afton ha inträngt i målsägarens bostad öfverlastad, och öfverfallit Stenmark, kallat honom med en mängd tillmälen och uppfört sig mycket våldsamt. I en längre svarsskrift bestred svaranden hvad som lades honom till last.
Som vittnen hördes vagnmakare Lindell, som händelsevis varit hos Stenmark vid ifrågavarande tillfälle, samt fru Björkegren, som bor i våningen ofvanpå. För ytterligare vittnesförhör uppsköts målet.
Gotlands Allehanda
Måndagen 26 November 1888
N:r 95