Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För grof och uppenbar vårdslöshet mot borgenärer yrkades i dag ansvar å bagaren J. N. Lindbom utaf handelsfirmorna Rob. Thegerström & Komp. och Oskar Lundin & Komp. Yrkandet, som gjordes enligt 23 kap. strafflagen, grundade sig på godemannens kassör J. A. Bergenstjernas berättelse, hvari bland annat säges, att Lindbom ej fört böcker, ej haft sin egendom brandförsäkrad, samt afhändt sin egendom för att förnöja en borgenär till förfång för de andra m. m.
Svaranden som företräddes af sakföraren Stenmark, anhöll för svaromåls afgifvande att få närmare bestämdt den paragraf och det moment, hvarefter ansvar yrkades. Då detta i stämningen öfverlemnats åt rättens dom, men kärandena nu närmare bestämde 3 § såsom den, efter hvilken yrkandet gjordes, anhöll svarandeombudet om 14 dagars uppskof, hvilket beviljades.

Slagsmålet utanför södra krogen 19 Aug. hvari deltagit muraren Johan August Berglund, Karl Jonason, Johan Viktor Sköld samt bröderna Axel och Johannes Henriksson, förevar i dag ånyo. Som vittnen hördes arbetare Gustaf Engström, åkaren Johan Karlsson och jernarbetaren Johan Lysholm, hvilka ej hade mycket att tillägga till hvad vi vid förra rättegångstillfället berättade om förloppet. Så mycket framgick dock, att Henrikssönerna vid detta tillfälle ej tyckas ha varit öfverlastade.
Åklagaren yrkade ansvar å Berglund och Jonasson för fylleri, våld och förargelseväckande beteende, å Sköld för våld och förargelseväckande beteende samt å Henrikssönerna för för våld. De senare yttrade högljudt sitt missnöje härmed. Dag utsattes för Utslag.

Målet mot f. artilleristen J. P. Sigrén som slagit fattighuskarlen Sandberg, förevar också ånyo. Kyrkovaktmästaren Oskar Svensson och hustru Anna Möllerström intygade att de sett svaranden upprepade gånger sparka Sandberg som legat omkull på gatan, samt att blodvite uppkommit. Svensson hade sjelf fasttagit Sigrén. Svaranden dömdes för våldet att böta 50 kronor.

Uppträdet å stadshotellet mellan löjtnant Landberg och handlanden Ax. Sjöström företogs till ny behandling. Svaranden, herr Sjöström, hade iakttagit personlig inställelse och berättade, att han dagen i fråga på skeppsbron kommit öfverens med några aktningsvärda personer att man skulle gå upp på stadshotellet för att idka musik i pianorummet. En af sällskapet spelade, hr Sjöström sjöng. Det var ej något skrål; han sjöng så godt han kunde. Att flere än hans sällskap befunnit sig i rummet, hade han ej vetat förrän löjtnant Lundberg barskt sade till honom, att han kunde väl förstå det de ej kunde vara inne i rummet, då han förde ett sådant väsen. Som Landberg förut förolämpat Sjöström, tog denne honom nu i nacken och förde honom mot dörren, der L. vändt sig om och Sjöström tagit honom under hakan och fört honom baklänges. Han nekade ej till att han kallat Landberg en usling — skälen bad han få behålla för sig sjelf — men det hade skett efter det båda sällskapen suttit qvar i rummet väl ett par timmar samt vid Sjöströms bortgående. Att svaranden kallat käranden fähund var möjligt, men han mindes det ej.
Käranden yrkade nu i ersättninng 4 kr. 50 öre för den afbrutna käppen samt 50 kronor för den smädelse han lidit. Svaranden bad få påpeka att det ej var han som börjat bråket och bestred de 50 kronorna för smädelse; plikt ville han deremot, om så vore, underkasta sig. Målet öfverlemnades och utslag afkunnas 5 November.

Länsfängelset. Rådhusrätten.
Hvad det kostar att stjäla päron. Rensakning har i dag hållits med den i fredags häktade 16-årige ynglingen Karl Elias Anders Hesselberg (förut hade han uppgitvit sig heta Pettersson), hvilken ett par qvällar i förra veckan genom att klättra öfver planket till Cramérska trädgården beredt sig inträde dit och ur ett päronträd stulit, som i stämningen uppgafs 4 till 6 kappar frukt å 80 öre kappen. Tjufven hade vid tredje besöket ertappats och då försökt att slita sig lös, men fasttagits och öfverlemnats åt polisen. Den gången hade han gått in genom portluckan och hade vid fasttagandet i sina fickor 2 päron.
Den tilltalade, som är född 27 Nov. 1872 på fattigvårdens bekostnad uppfostrats hos skräddare Grönhagen, erkände hvad honom lagts till last, men han han hade ej tagit mera päron än fickorna fulla, hvilket beräknades till ungefär en kanna och i värde jämte de två päronen till 45 öre. Målsägaren gjorde ej något yrkande å den tilltalade. Stadsfiskalen yrkade ansvar för inbrottsstöld, men anhöll att rätten måtte taga i betraktande Hesselbergs ungdom och oförstånd samt döma honom så lindrigt som möjligt.
Domen lydde på 6 månaders straffarbete och 1 års förlust af medborgerligt förtroende för första resan stöld, delvis med inbrott.

Med förfalskaren Löfqvist hölls i dag ytterligare ransakniag för utrönande af, om det å ena lånehandlingen i riksbanken stående namnet Johan Hellström var falskt eller ej. Löfqvist sade denna gång att han visserligen skritvit namnet, men med Hellströms goda minne. Det gälda här ett omsättningslån;
den ursprungliga handlingen hada Hellström sjelf skrifvit namnet. Det nu omtvistade namnet gälda omsättningsreversen.
Hellström, som var närvarande, förnekade namnteckningen och befattade att han vid tiden för omsättningen fått bref från banken om sin borgen. Samma dag eller dagen efter hade Löfqvist kommit ner till honom, då Hellström frågat honom, hur det förhöll sig med det der lånet. Löfqvist hade då svarat; jo det är inlöst, så det är du fri ifrån — och dermed lemnat honom den gamla reversen. Det nu ifrågavarande falska papperet hade Hellström inlöst, derför att han icke riktigt visste hvad det var fråga om utan trott att det var hans skyldighet.
Hellströms namn samt hans faders J. J. Hellström namn stodo också på en lånehandling i enskilda banken å 700 kronor af 1881. Äfven dessa namn påstod nu Hellström vare falska. Löfqvist förnekade detta, sade först att de sjelfva skrifvit namnen, men ändrade detta sedan derhän att kanske någon annan gjort det af dem som voro närvarande vid detta låns uppgörande. Men med deras bifall hade namnen dock skrikits. Hellström förnekade äfven detta. Löfqvist påstod fortfarande att han åtminstone ej sjelt skrifvit namnen, men kunde ej riktigt minnas hur det var. Vittnena på detta papper hade ej varit närvarande utan skrifvit på god tro.
Bankernas ombud hade samma påståenden som vid förra rättegångstillfället, och Hellström yrkade ersättning med 345 kr. 28 öre för det af honom inlösta papperet.
Emellertid uppsköts målet för vidare bevisnings anskaffande angående äktheten eller falskheten af namnen Hellström å reversen af 1881.

Södra häradsrätten.
Slutransakning har i dag hållits å länsfängelset med för barnamord tilltalade pigan Ida Erika Pettersson från Hemse. Obduktionsprotokollet föredrogs, och dömdes den tilltalade till 4 års straffarbete.

Gotlands Allehanda
Måndagen 8 Oktober 1888
N:r 81.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *