Etikett: Brott

Visar brott på Gotland.

Publicerat

Inbrott i kiosk. Visby hamn.

Natten till måndagen förövades inbrott i fru Hilma Holmbergs kiosk invid Café Bron nere på hamnen. Tjuven – eller tjuvarna – hade berett sig tillträde till kiosken genom att slå sönder en fönsterruta och lyfta av hasparna inifrån. En del tobaksvaror och choklad m. m. till ett värde av omkring 40 kr. blev tjuvens byte, och dessutom hade ställt till med oreda i butiken, där en del av lagret låg huller om buller, då man på måndagsmorgonen upptäckte inbrottet. Saken anmäldes till polisen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 3 februari 1932
N:r 27

Publicerat

Dömd för stöld.

Den ene av de för den stora tobaksstölden hos firman Otto Werlings eftr. i Kristianstad häktade, arbetaren Olov Gustav Stanley Östergren från Visby dömdes i går av Kristianstads rådhusrätt för tredje resan stöld till 1 år 3 mån. straffarbete med 1 års påföljd. Målet mot Torvald Nilsson från Ronneby uppsköts för vidare utredning.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 2 februari 1932
N:r 26

Publicerat

I kronohäktet

förvarades vid januari månads ingång 4 fångar. Under månaden tillommo 14 och avgingo 13, vadan fångantalet vid månadens slut var 5.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 1 februari 1932
N:r 25

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För första resan snatteri
dömdes arb. Jonasson att böta 100 kr.

För delaktighet i förfalskning
dömdes änkan Katarina Klintbom till 2 månaders fängelse, hvarjämte hon ålades ersätta från enskilda banken tillgripna medel med 91 kronor.

Norra häradsrätten.
Vid i fredags å Allekvia hållet slutting afkunnades följande utslag:

Frikänd efter aflagd ed, blef arb. O. Eriksson från Bjerges för mot honom af Roma fattigvårdsstyrelse förd ersättningstalan i barnuppfostringsmål.

För fylleri och förargelseväckande beteende
fick hemmansäg. J. A. Hammarberg, Saigs i Hellvi, böta 15 kr.

För användande af selbruten häst i körslor fäldes C. Stenberg från Visby till 20 kr. böter.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 3 Januari 1900
N:r 1

Publicerat

I härvarande länsfängelse

har under December månad följande antal fångar förvarats: vid månadens början kvarvarande 26, därunder tillkomna 12; därunder afgångna 13. Vid månadens slut kvarvarande 25.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 3 Januari 1900
N:r 1

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Salning är ett mycket praktiseradt satt att skaffa sig bränvin. Då man ej har råd att köpa en hel liter, slår man sig ihop några stycken och anmodar någon villig individ att köpa fludiet, hvilket man sedan delar. Har i staden lär finnas personer, som ha snart sagt till födkrok att gå dessa salningsherrar tillhanda. Några personer, som gjort sig skyldiga till denna förseelse, voro idag af stadsfiskalen instämda till ansvar härför. De voro garfveriarbetaren Anders Johan Lundgren, snickaren Niklas Nordström, åkaren Johan Nordin och arbetaren Lars Hultqvist. Af dessa erkände endast den förstnämde. I öfriga målen blef uppskof för bevisnings förebringande.

För olaga ölutskänkning var instämd enkan Julia Stergård, boende i nr 7 Norra Smedjegatan. Hon erkände.

För djurplågeri var instämd åkaren Hjalmar Höglund. Han hade 28 Dec. 1888 på Kopparsviksvägen under väl 10 minutera tid misshandlat en honom tillhörig häst medels slag af piska och tömlycka samt sparkar på buken och på benen. Han nekade. Uppsköt för vittnens hörande.

Farlig kälkbacksåkning. Ynglingen Gottfrid Sjölund var inetämd för det han 2 sistlidna Januari i vild fart kommit åkande på en kälke utför backen från Norderport, hvarvid han kört omkull enkan Katarina Nordahl, så att hon slagit hufvudet i isgatan och i sanslöst tillstånd måst föras hem. I tre veckor hade hon sedan legat under läkarebehandling, och, gammal som hon är, tordo hon för framtiden komma att lida men af den undergångna skadan. Sjölund nekade nu till att ha kört omkull gumman, ehuru han på vaktkontoret erkänt det. Uppskot för vittnena hörande.

För fylleri och förargelseväckande beteende var instämd f. lotslärlingen Johan Mellander. Han hade 5 Februari å Centralkaféet beskylt innevarande personer att ha stulit en honom tillhörig portmonnä, som han sedan hittat i en af sina fickor, samt hindrat dem som ville tillkalla polis m. m. Han erkände sig ha varit berusad, men hade ej uppfört sig alls oanständigt. Uppskof för vittnens hörande.
Utslag i de två slutagerade målen afkunnas annan dag.

Slagsmål arrangerades i lördags qväll strax efter kl. 7 utanför kasernen vid St. Hansgatan mellan artillerister och några navigatörer. Polisen måste inskrida. Saken blir troligen omhändertagen af allmänna åklagaren.

Förfalskare för 26 kronor. Båtsmannen J. N. Heder var för någon tid sedan i tjenst hos hemmansägaren Pettersson, Pusarfve i Fröjel. Hos handl. Nyberg å Klintehamn hade han bestått en kavaj för 26 kronor, hvilken han skulle få mot sin husbondes borgen. Borgensförbindelsen fick hr Nyberg, och rocken fick Heder, hvarpå han begaf sig till Visby, der han pantsatte den för 4 kronor, hvarefter han begaf sig till Stockholm, der han fick vallning vid Svea gardet.
Men borgensförbindelsen var falsk. Drängen hade skrifvit den sjelf. Och saken öfverlemnades åt länsmannen. Vid af stadsfiskal Cederborg i Stockholm med Heder anstäldt förhör har denne förnekat all kännedom om saken och påstått att har var misstag på person. Ett hitsändt porträtt af Heder har emellertid identifierat mannen, hvadan naturligtvis laga åtgärder komma att vidtagas.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 26 Mars 1889
N:r 36

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Mildradt straff. Såsom på sin tid omtalades dömdes hemmansägaren Johan Teodor Karlsson från Vinor å Fårön 31 December 1888 af norra häradsrätten till sex månaders straffarbete samt ett års vanfräjd deröfver för det han under hafrebergning från vraket efter den å Salvoren strandade engelska ångaren York City bortfört och hemtagit en trumma af väf.
Karlsson, som hos k. m:t anhållit, att han af nåd måtte förskonas från straffet, har med anledning af omständigheterna fått straffet nedsatt till endast 100 kronors böter.

Södra häradsrätten. (Länsfängelset).
Ransakning har i dag hållits med den för stöld häktade arbetaren Adolf Johansson från Burgsvik. Domare var v. häradshöfding Hj. Torpadie på grund af förordnande.
Anmälan om stölden innehöll att hemmetsägaren Olof Olofsson Roes i Grötlingbo på morgonen 6 dennes upptäckt att någon brutit sig in genom bakdörren till hans vid vägen liggande ladugårdslänga, samt att han på grund af några omständigheter hade misstanken riktad på ofvannämde Johansson, hvilken han fått veta hade rest förbi Roes sagda natt i sällskap med arbetaren Norman och stenhuggare,\’ Darling. Såväl Darling som Norman hördes, hvarvid den förre sade sig ha sett Johansson komma ut ur ladugården med en famn full hö, den senare hade sett honom sparka upp dörren. Vid polisförhör med Johansson hade denne förnekat sig ha någon kännedom om stölden. Nu berättade han emellertid: Tisdagen 5 dennes hade Norman på e. m. kommit till honom samt bedt att få lägga af en häck på hans gård. Han ämnade sig till torgdagen i Hemse. Som Johansson skulle till Rone med brynsten hade de beslutit att följas åt efter det de tillsammans med Darling och en annan person förtärt en liter bränvin och en liter konjak. Norman hade varit nästan redlös.
Efter åtskilliga \’pustningar\’ stannade de vid 2-tiden på natten vid Roes. Johansson gaf då sin häst, efter hvilken Darling åkte sist, hafre. Medan han står der, går Darling ner till ladugården och sparkar 6 gånger på dörren så att den går upp. Darling sprang derpå till svarandens skjuts och tog en säck samt gick in i ladugården, dit Norman sedan följde. Under tiden hade J. stått uppe på vägen. Norman kom nedan ut och sade att han hade somnat derinne, Darling bar hö och råghalm i säcken vid sitt utträde. Därpå hade de kört. I Rone hade de fodrat upp det tillgripna fodret. Ett par hästtäcken, af hvilka ett skulle varit stulet vid samma tillfälle, hade legat på Johanssons skjuts samt af honom lagts öfver på Normans, i tro att de tillhörde honom.
Johansson, född i Guldrupe 1863 och till yrket skomakare, förklarade att han ej vid polisförhöret velat upplysa om något, enär han, som ej vissto att Norman och Darling vore hörda, ej ville sätta dem i sticket. Han försäkrade emellertid att han nu talat sanning. Som vittnen hördas först Normen, hvilkena berättelse öfverensstämde med den tilltalades utom i det att han sjelf varit berusad, hvilket han förnekade, samt att det var Darling som sparkat upp dörren. Nej, det hade varit Johansson. Men som N. gått afsides hade hade han ej sett att J, kommit ut med höet. Det tycktes af vittneamålet, som om Norman emellertid ej hade så alldeles klart för sig hvad som händt den der natten.
Darling vitsordade också i allt Johanssons uppgifter, utom hvad sjelfva stölden beträffar. Han hade visserligen ej sett, att dörren sparkades upp, men hört det der han stod bakom kanten. Att Johansson kommit ut med fånget fullt af foder hade han iakttagit. Detta hade sedan stoppats i en säck på Johanssons skjuts. I ett par punkter samstämde emellertid ej vittnesmålen. Norman sade att Johansson sparkat upp dörren innan Darling ankommit till ställer, Darling deremot påstod att han både ankommit och hunnit gå afsides innan det hände.
Johansson vidhöll emellertid sin berättelse och framstälde jäf mot Darling, enär han vore den skyldige.
För närmare utredning uppsköts målet och Johansson qvarhölls i häktet.

Pigan Hermanna Charlotta Klintberg, af rådhusrätten förklarad skyldig till stöld, inbrottsstöld och förfalskning af orlofssedel undergick i dag slutransakning inför häradsrätten på grund af den erkända stölden utaf en guldring och ett klälningslif vid hemmanet Vesterväte i Väte, der hon vistats några dagar under det hon såg sig efter plats på landet.
Klintberg dömdes för alla dessa förseelser till 1 år och 6 månaders straffarbete samt 2 års vanfräjd deröfver.

Gotlands Allehanda
Fredagen 22 Mars 1889
N:r 35

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Jack uppskäraren i Visby! Hemmansägaren Oskar Löfgren, Sojvide i Eskelhem, hade sedan nio år tillbaka haft en rask och duktig piga, den der het Majen. Allt var som det skulle nara med Majen. Hon förrättade sina sysslor och syntes trifvas godt. Men så skockade sig hotande moln på den klara himlen. Det var några dagar fram på nyåret, och ur molnen regnade det ena brefvet efter det andra till Majen. Och hvilka bref sedan! Fulla af hotelser icke blott mot Majen, utan äfven mot öfriga tjenstfolket och husbonden. Brefskrifvaren sade sig skola bränna upp gården, mörda alla der närvarande, om Majen inte flyttade från Löfgren in till staden. Brefvens antal växte, de hittades öfverallt. Hela socknen var uppskrämd, och vakt sattes kring Sojvide fredliga hemman. Länsmansförhör hölls. Majen hade haft bekantskap med en artillerist, hvars namn skulle vara Lundqvist, och nu misstänktes han för att vra den förskräcklige brefskrifvaren. Slutligen tycktes han vilja göra allvar af sina mordbrandshotelser, ty man påträffade en gång svafvelstickor instuckna i vedträn och dylikt.
Så fick Majen en dag ett bref, deri hon uppmanades att komma in till staden, så skulle hon få träffa den förskräcklige brefskrifvaren på torget. Hon infann sig, men intet möte ägde rum. På Adelsgatan hade hon träffat en person, som tagit fram en förskräckligt stor knif, och likt en annan Jack uppskäraren velet slagta henne. Endast genom en hastig flykt kunde hon rädda sig. Detta omtalade hon vid hemkomsten. Fjorton dar senare fick hon ett nytt bref, som underrättade att något förskräckligt skulle ske, om hon ej flyttade in till staden. Hon fick då fara med sitt pick och pack, den stackars Majen. Hon tog in hos en madam Johansson vid Söderport. Hon hade ej varit der 8 dagar, då hotelsebrefven började igen, och i fredags, då Majen vid 6-tiden varit ute på gården hade hon blifvit öfverfallen och slagen – påstod hon – så att ena armen alldeles gått ur led. Bud gick i lördags till Löfberg och han anmälde saken på vaktkontoret.
Förhör anstäldes nu, och Majen betygade att allt gått till som ofvan sagts. Så frågades om Majen kunde skrifva. Ja, det kunde hon, och se, vid anstäldt försök, var hennes stil till punkt och pricka lika hotelsebrefvens. Lundqvists stil var det alls inte, det hade vid jämförelse konstaterats.
Och efter många om och men fick man ändtligan sanningen ur den 23-åriga Majen: brefven vore hennes eget påhitt för att slippa ifrån tjensten. Historien om Jack uppskäraren hade likaledes sin upprinnelse i Majens eget hufvud.
Majen fick sig en allvarlig varning att låta bli det der brefskrifveriet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 20 Mars 1889
N:r 34

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Målet mellan hustru Maria Engström, kärande, och stadekassör Frendin, svarande, angående våld m. m. förevar i dag ånyo. Darvid fick käranden hörd som vittne ogifta Vendla Maria Bordström, hvilken uppehållit sig i stadskassörans förstuga under uppträdet. Hennes vittnesmål öfverens. stämde med hvad käranden vid förra rättegångstillfället anförde, nämligel att hustru Engström ej uppträdt på något sätt pockande samt att stadskassören både tagit henne flere gånger i armen och gripit henne om strupen. Svarandeombudet bestred vittnesmålet i hvad det afvek från hvad syssloman Karlsson berättat samt tillade, dels att käranden var känd för brutalitet, dels att det hela syntes anlagdt på utpressning, hvilket han ansåg ytterligare framgå af kärandens skriftliga slutpåstående deri hon fordrade utom rättegångskostnader, 50 kronor för det men hon lidit af behandlingen. Svaranden öfverlemnade också målet med förut gjorda påståenden. Utslag afkunnas 1 April.

För oanständigt skrifsätt yrkade idag svarandeombudet i målet A. P. Jacobsson, Gurfiles i Ala och enkan Gottberg ansvar å sergeant Vikander, i hvilket yrkande allmänna åklagaren instämde. Vikander, som i dag var instämd i målet, kunde ej infinna sig till följd af tjenstehinder, utan inlemnade genom sergeant J. A. Larsson en skrift, hvari han, utom det han förklarade uppgiften om att ifrågavarande revers vore hans, hufandsakligen utfor mot svarandeombudet. Då käranden Jacobsson nu vore död, öfverlemnade svaranden målet, yrkande sin hufvudmans fullständiga frikännande från krafvet.
För bärande af kärandens sterbhusdelägare uppskjörs målet.

Rättelse. I referatet i fredagsnumret öfver målet mot Jacob Bokström för oloflig jagt, hvilket mål förekom vid södra fingers senaste sammanträde, stod att svaranden dömdes att ersätta rättegångskostnaderna, hvilket i stället bör vara: i anseende till sakens beskaffenhet, skulle kronan vidkännas kostnaderna för vittnenas hörande.

Gotlands Allehanda
Måndagen 18 Mars 1889
N:r 33

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
För hemfridsbrott hade handlanden J. F. Fagerberg i Burs instämt husbonden Johan Johansson i Burs samt dennes son med samma namn. Som svarandena trots nekande förvunnits att 29 Nov. 1888 med våld inträngt hos Fagerberg, dömdes de att böta 60 kronor hvardara, Johansson d. y. dessutom 10 kronor för det kan sparkat sönder en lykta.

För våld hade samma Johan Johansson den yngre instämt bokhållarn Otto Fagerberg. Som endast halft bevis mot svaranden kunnat förebringas, ålades han att med ed fria sig från att vid ofvanämda tillfälle ha tilldelat käranden ett slag på munnen och ett på handen.

För oloflig jagt hade instämts Jakob Bokström. Mot sitt nekande kunde han ej fällas tid ansvar, men då åtalet dock ansågs ej vars väckt utan skäl, dömdes han att ersätta rättegångskostnaderna.

För barnuppfostringshjelps erhållande hade pigan Amalia Bryggare instämt bondesonen Johan Gabrielsson. Han ålades med ed fris sig från faderskapet till kärandens 22 Dec. 1887 framfödda barn.

Drängen Karl August Andersson hade instämt nämdemannen O. R. Pettersson, Liffride i Stånga, för våld. Svaranden dömdes att böta 10 kronor för det han vid omstämda tillfället dels skuffat käranden mot en vagn, dela gifvit honom en örfil.

Äktenskapsskilnad begärde hustrun Maria Lorentina Box från sin man båtsmannen Olof Petter Box i Garda. Häradsrätten kunde ej bifalla yrkandet enär ej full bevisning kunnat åvägabringas att svaranden begått sådant brott, hvarför han stämts.

Gotlands Allehanda
Fredagen 15 Mars 1889
N:r 32

Om Oss Drivs med WordPress