Kategori: 1952 07 Juli

Publicerat

Födelsedagar

SEXTIO ÅR fyller på söndag förre hemmansägaren och nämndemannen John Edmark, Norra Långgatan 16 i Kalmar. Han är född i Ala och övertog färdernegården 1918. Han hade då förutom sitt arbete vid gården hunnit med en kurs vid folkhögskolan och lantmannaskolan i Hemse samt en tids vistelse som lantbrukselev i Skåne. Som ägare av fädernegården dokumenterade han sig som en driftig jordbrukare med intresse för olika grenar av lanthushållning.
I sin hemsocken har han beklätt ett flertal kommunala förtroendeuppdrag, bl. a. som ordförande i valnämnden, ledamot av kyrko- och skolråden samt av fattigvårdsstyrelsen. Vidare har han varit skiftesgodeman samt nämndeman i norra häradsrätten. Också i det politiska livet har han tagit aktiv del som ledamot i styrelsen för Gotlands högerförbund. 1947 sålde han gården och flyttade till Kalmar, där han nu äger fastigheter.

Sextio år fyller på lördag fru Anna Emilia Karlsson, Djuplunda i Visby. Hon är född i Torsås församling i Kalmar län och gifte sig år 1917 med byggnadsarbetaren Gunnar Karlsson.

Fru Anna Karlsson, maka till lantbrukaren Svante Karlsson, Unghanse i Öja, fyller på lördag sextio år. Hon är född vid Unghanse.

FEMTIO ÅR fyller på söndag skohandlanden Gerhard Siltbergh, Hemse.
Han är född i Levide och kom tidigt i förvärvsarbete, först vid lantbruk och sedan i slakteribranschen. År 1923 anställdes han vid Gotlands andelsslakteriförening som uppköpare, vilken anställning han innehade till krigsutbrottet. År 1942 övergick han till skobranschen, då han övertog en skoaffär i Hemse, vilken han fortfarande driver. Därjämte driter femtioåringen en ganska omfattande försäkringsrörelse. Av uppdrag som han fått mottaga kan nämnas vice ordförandeskapet i Gotlands skohandlareförening samt ordförandeskapet i Hemse erkända sjukkassa. Vidare är han styrelseledamot i Gotlands centralsjukkassa.

Lördagen den 2 augusti fyller ingenjör Nils Palmer, Slite, femtio år.
Han är född i Stora Mellösa församling, Örebro län, samt avlade examen vid Tekniska gymnasiet i Örebro 1923. Samma år anställdes han vid laboratoriet vid Visby cementfabrik samt är från 1940 laboratorieföreståndare vid Slite cement- & Kalk AB. Vidare kan nämnas att jubilaren fungerat som lärare i maskinritning vid Slite köpings skolor för yrkesundervisning samt att han sedan vikarierat i befattningen. Han är revisor i Svenska industritjänstemannaförbundet.

Femtio år fyller om söndag fru Ester Sellin, född Lagergren, maka till Knut Sellin, Ansarve i Fröjel.

Gotlänningen
Onsdagen 30 Juli 1952
Nr 173

Publicerat

Dödsfall

I den höga åldern av 91 år avled i går änkefru Fredrika Karlsson, född Nordström, Visby. Hon var född vid Storugns i Lärbro men lade under större delen av sitt liv varit bosatt i Kappelhamn. Den bortgångna, som var änka efter lantbrukaren Emil Karlsson och efterlämnar minnet av en arbetsam och omtyckt kvinna, sörjes närmast av en son i första giftet, löjtnant Knut Norman, Visby och en dotter, Elsa, maka till förrådsman Hilmer Fahlberg, Visby, syster och sonhustru samt barnbarn och barnbarnsbarn.

F. smidesmästaren Ehrenfrid Pettersson, Lickershamn, avled i går, 81 år gammal. Han var född i Stenkyrka och innehade i många år smidesrörelse. Den bortgångne, som efterlämnar minnet av en glad, präktig och hjälpsam människa, sörjes närmast av dottern Helny, gift med lantbrukaren Emil Enström, Lickershamn, och en syster samt barnbarn.

Efter endast några få dagars sjukdom avled i sitt hem i går lantbrukaren Oskar Olsson, Gimrings i Havdhem, sjuttiotvå år gammal.
Den så hastigt och oväntat bortgångne var född i Havdhem och hade genomgått Hemse folkhögskola. Han har innehaft en del allmänna förtroendeuppdrag inom hemkommunen och bl. a. varit ledamot av kommunalnämnden samt i många år revisor av kommunens kassor. Han har också i en lång följd av år tillhört Havdhems baptistförsamling, vars sångledare han även varit.
Närmast sörjes den avlidne, som i vintras blev änkeman, av döttrarna Svea och Anna, den förra gift med lantbrukaren Carl-Gustav Carlsson, Gimrings, den, senare med handl. Bertil Karlström. Den bortgångne efterlämnar även barnbarn.

I sitt 86:e år har fru Augusta Nilsson, Tungelbos i Levide, avlidit. Hon var född vid Löves och sedan ett flertal år änka efter lantbr. August Nilsson, Bofride. Bl. a. har hon varit mycket intresserad av missionen och deltagit i arbetet inom Levide gamla syförening. Närmast sörjande är en avlägsen släkting, lantbr. Erik Pettersson, Tungelbos, och dennes familj, hos vilken den avlidna på senare tid vistats.

Gotlänningen
Onsdagen 30 Juli 1952
Nr 173

Publicerat

Jordfästningar

Till den sista vilan vigdes i går stoftet efter lärarinnan fru Helena Segerdahl, Sigsarve i Hangvar. Efter en andaktsstund i bårhuset inbars kistan i den med blommor och ljus, vackert smyckade kyrkan under det att organisten fru Sigrid Gardell utförde sorgemusik på orgeln. Sedan kyrkokören under folkskollärare Henning Nilssons ledning sjungit »Vilken är den stora skaran?» av Mozart inleddes den högtidliga akten med ps. 580. Kyrkoherde Gunnar Lönnqvist höll sedan ett anslående griftetal med utgång från Matt. 7:14 och förrättade jordfästningen. Efter ps. 301 utbars kistan under sorgemusik och klockringning och sänktes i graven. Vid denna nedlades en rik och vacker blomstergärd. Lantmästare Nils Dahlbäck. Ihre. nedlade folkskolestvrelsens krans och vidare nedlades en krans från Hangvars syförening. Sedan kören sjungit »När jag skall lämna världen» av Bach sjöngs till sist unisont ps. Dagar komma, dagar flykta.

Gotlänningen
Onsdagen 30 Juli 1952
Nr 173

Publicerat

Gotlandsfartygens positioner.

Onsdagen den 30 juli.
VISBYFARTYG:
Visby rederi AB, Nils Friberg: M/s Baltica på resa Ronehamn—Kalmar. M/s Bardia på resa Visby—Kalmar.

SLITEFARTYG:
Myrstensrederierna: M/f Dalhem lossar i Puerto Cavello. M/f Othem på resa Fithiye—Neapel.
Rederi Sven Mattsson: M/f Solklint lossar i Struer.
Slite Cement AB: M/s Meteor på resa Stora Vika—Hudiksvall.
Rederi AB Ankaret: M/f Gullö lossar i Köping. M/s Rune lastar i Storugns. M/f Dirken lastar i Stockholm.

BURGSVIKSFARTYG:
Rederi Victor Hansen: M/f Vale ligger i Skellefteå.

RONEHAMNSFARTYG:
Rederi W. Claesson: M/s Mercur ligger i Visby. M/s Fortuna II lastar i Visby.

Gotlänningen
Onsdagen 30 Juli 1952
Nr 173

Publicerat

Väder att vänta

Molnigt
UTSIKTER: Måttlig sydlig vind. Tämligen molnigt och mest uppehållsväder. I huvudsak oförändrad temperatur.
Regn har i natt fallit tämligen allmänt på Gotland. Fårö fick 5 mm.
Temperaturen var i dag kl. 7 i Stockholm 15 gr, Göteborg och Malmö 14, Växjö 12, Visby 14, Karlstad och Falun 15, Östersund 12 och Riksgränsen 13 gr.
Oslo hade 13 gr, Helsingfors 19, London 14, Paris och Berlin 12, Wien 13, Moskva 21 och Nizza 19 gr.

Gotlänningen
Onsdagen 30 Juli 1952
Nr 173

Publicerat

Sol över saltstänkt Toftastrand.

— ”lättingarnas” sommarparadis —

Bra kaffe på Tofta, säger de här damerna, som är mantalsskrivna i »Götet».
Skadar väl inte om även reportaget blir bönstarkt, sade skrivaren
— som inte alls är från Götet men tycker om att vitsa ändå
— och så knäppte han den här bilden. Töserna heter
— enligt egen utsago — Maj Britt Sjösten och Ulla Gustafsson.
Den unge mannen längst fram på bilden heter
Lindström och är 1,5 år.
Han bor i sällskap m ed mamma,
pappa, mormor och morfar i tält och har
det trivsamt mest. Med de unga damerna har
han endast det gemensamt, att även
han är från Stockholm. — Ekenskis, visst —
det syns väl på den blaserade minen.
Damerna heter Inger Nilsen och Lillian Arvidsson
och den förstnämnda bor på något
så trevligt som Tomtebogatan.
Från det nordliga Umeå har dessa flickebarn kommit.
Näst skidåkning gillar man den här idrotten.
Samtliga fyra är med i IFK-Umeå och de heter
från vänster Inga-Britt, Elsa, Kajsa och Karin. Vad sägs?

Det finns en sorts naturälskare som njuter intensivt av att bara ligga still, riktigt stilla och helst vid en badstrand. När solen hettar intensivt på en sida makar man sig runt och vänder den andra till. Är vattnet lämpligt ljummet kan man löga sig där ett slag, solbrännan tar bättre på det sättet. — Och det gäller ju också att få denna så jämn och kraftig som möjligt.
De som har sitt arbete på åkrar och gärden tittar ofta surt\’ efter dessa naturälskare och talar om lättingar »folk som har det bra». Inte kan de veta att »lättingarna» till större delen består av folk med arbete inomhus året runt och som under ett par korta semesterveckor så väl behöver vad salta vindar och givmild sol kan ge.
Sen händer det att vädrets makter är njugga nog mot soldyrkarna och att det blir regn och blåst under hastigt flyende semesterdagar. Så har det varit i år. Vi hälsade på vid Tofta badstrand häromdagen, och nog var det härligt nog just då, med sol och lagom blåst. Men det hade varit trist en längre tid.
I en sandgrop träffade vi fyra glada töser från det nordliga Umeå. Fin plats det här, tycker de, vilken sand och vilken härlig natur. Idrg är vädret bra, fast litet kallt i vattnet förstås. Två stockholmstöser som också förälskat sig i Tofta är Lillian Arvidsson och Inger Nilsen, härligt säger de, bara nu vädret står sig.
Målare Otto Karlsson från Eskilstuna kom till Tofta för två veckor sedan och har hela familjen med, dys. fru, dotter, måg och en liten dotterson.
Nå, det är kanske riktigare att tala om två familjer förstås. Mågen heter f. ö. Lindström, bor i Stockholm och är elektriker till yrket. Två tält har man, och på linorna hänger blöjtvätt och annat. Trivsamt sätt att tillbringa semestern, intygar de med en mun. Visst blir det lite hushållsbestyr, säger damerna, men allt kan förenklas när man bor så här. Vädret har visserligen inte varit så idealiskt, men vi klagar inte. Det är så skönt att få koppla av på det här sättet, fri från alla vardagsbekymmer. — Och vilken härlig natur …
Två som känner ansvaret för att soldyrkarna trivs är kafeinnehavarna, representerade av fruarna Sundströn och Wiberg.
— Klart att vi vill att man skall trivas med Tofta, försäkrar de, och nog gör vi vårt bästa. Vädret rår vi dock inte på och sannerligen har det inte varit så bra. Vi hade ett par veckors idealiskt väder i början på juli, berättar fru Wiberg, men badlivet hade inte kommit igång då riktigt ännu. Nu, när det borde vara högsäsong, vill inte det där riktiga högsommar-vädret inställa sig. Nåja, vi skall dock inte klaga alltför mycket, vi har en del folk ändå.
Fru Sundström har ungefär liknande synpunkter. Fast gotländska har hon och hennes make kaferörelse och bageri i Stockholm. När man nu övertagit regin för Toftakafeet, så är det med föresatsen att det skall göras till ett ställe där folk trivs. Vi har experimenterat med dans på kvällarna bl. a., och det ser ut att uppskattas.
Ja, så låter det på Tofta, där man längtar efter det där riktiga gotlandsvädret med sol och milda salta vindar.

Gotlänningen
Onsdagen 30 Juli 1952
Nr 173

Publicerat

Förhören med Nowak har inletts i dag.

Stortjuven verkar likgiltig för sitt öde.

Stortjuven Karol Nowak förs bort av två handfasta polismän,
Gunnar Lundgren,Visby, och G. Lesley, Hemse, efter det dramatiska anhållandet.

Förhören med den polske stortjuven Karol Nowak har börjat så smått i dag. Förhörsledare är överkonstapel E. J. Karlsson vid statspolisen. Nowak har fått samma cell ur vilken han rymde. Cellen är nu reparerad och är f. ö. fängelsets bastantaste. Nowak verkar likgiltig för allting. Han pratar – dock villigt men erkänner något inbrott gör han givetvis inte – han går in för samma metod. . som tidigare, dvs. han medger, det som polisen lyckats överbevisa honom om.
Nowak fick vid intagandet i fängelset i går bada och snygga upp sig och fick rena kläder. Mustaschen rakade han bort och med undantag för att han nu är litet fetare är han den gamle Nowak sådan polis och fångpersonal lärt känna honom. Han höll sig lugn hela natten – tydligen var han trött efter morgonens dramatiska jakt och sov som en stock.
Ett par »stötar» torde nog Nowak fort nog få erkänna. En person i Roma som bestulits på dollar läste i går om infångan det i Gotlänningen och ringde genast polisen. Summan 119 dollar stämde. Vidare är där inbrottet i affären. i Kräklingbo, där bl. a. kläder stals. Nowak hade i sitt bagage bl. a. en s. k. indianskjorta. En sådan saknades i affären. Av allt att döma har Nowak också gjort en påhälsning i Mattssons filial i Silte, där han lagt beslag på bl. a. matvaror.
Karol Nowak är polack, son till en läkare. Enligt egen uppgift led han svårt under kriget, han blev »miljöskadad» för att använda hans egna ord. Han lyckades emellertid ta sig över till Sverige, intelligent och vaken lärde han sig snabbt så mycket svenska att han kunde klara sig hjälpligt. Han avlade också studentexamen och hans mening var sedan att fortsätta studierna vid Uppsala universitet. Han kunde bl. a. på grund av svårigheter med språket inte följa med i undervisningen – han var anmäld till en kurs i kemi – och tvingades sluta med studierna för att i stället arbeta tills han blev bättre hemmastadd i språket. Emellertid lyckades han inte erhålla annat än tyngre arbete som lastkarl etc. och då han haft känning av lungtuberkulos orkade han inte. Han kom då på iden att klara sitt uppehälle på andras bekostnad och så förövade han flera inbrott i Stockholm med växlande framgång… Den 13 juli 1952 kom han till Visby i sin fästmös sällskap för att stanna här ett par dagar. Det blev. mer än »ett par dagar» och så började Nowak raden av inbrott. Det första hos Alyhrs på Öster gav 1.600 kr i byte. Han behövde dock 5.000 kr och gjorde en rad nya inbrott men dessa gav dåliga resultat.
Den 3 aug. lämnade Nowak och fästmön Gotland för att söka låna ihop pengar på fastlandet. Detta lyckades inte och Nowak kom den 7 aug. tillbaka till Visby. Han gjorde nu 16 inbrott på tre nätter, även nu med dålig framgång. Den 10 åkte han åter till fastlandet med dagbåt. Tredje gången gillt. Den 20 aug. kom Nowak åter till Visby, förövade 5 inbrott på en enda natt. Polisen låg i högsta beredskap och tidigt på morgonen den 24 greps Nowak.
Nowak nekade envist till vad som lades honom till last. Till slut orkade han inte neka längre, han erkände allteftersom bevisen hopade sig och pekade villigt ut sina tjuvgömmor. Den 5 sept. kom den stora skrällen: Nowak hade i ett obevakat ögonblick smitit undan sina väktare under en måltid på Hansegårdens restaurang. Han lyckades hålla sig undan till den 21 sept. då han iakttogs i en sportstuga vid Nyhamns fiskeläge. Där greps han omgående. För sina bravader dömdes han till 2 1/2 års straffarbete.
Så kom en ny skräll: natten till den 15 dec. tog han sig ur sin cell i länsfängelset. Han sågade sönder fönsterlisten och kunde sedan naken krypa ut.
Han låg sedan och tryckte i skogarna. Polisen spanade, men utan resultat. Så småningom ebbade allmänhetens intresse för rymlingen ut – man ansåg att han omkommit eller lyckats ta sig från ön på ena eller andra sättet. Nowak var en förslagen och försiktig herre, kanske för försiktig, ty hade han chansat nu mitt i turistströmmen hade han förmodligen modligen lyckats försvinna från ön.

Gotlänningen
Tisdagen 29 Juli 1952
Nr 172

Publicerat

Häst i sken slog huvudet i träd, dog omedelbart.

En skeningsolycka, som slutade så illa att en häst sprang sig till döds, inträffade i går i Vall. Det märkliga är att den vettskrämda hästen sprang rakt mot ett träd och slog i huvudet så hårt, att hon efter en kort stund dog.
Lantbrukaren Holger Linhatte i Vall höll på med att köra sten från en åker och använde sig därvid av ett par hästar och ett stensläp.. Han höll just på att lassa av vid stenröset, då släpet gick i höjden på några hasselbuskar, och svänglarna slog hästarna på bakbenen. En av hästarna blev då skrämd och drog den andra med sig i vilt sken, innan Linhatte hann få tag i tömmarna som låg på marken. En kultivator stod i vägen, o. när släpet fastnade i denna blev hästarna ännu räddare. Deras vilda framfart stoppades då den ena hästen rände huvudet rakt in i ett träd, föll omkull och dog så gott som omedelbart. Den förolyckade hästen var ett nära 20-årigt oförsäkrat sto, ett fromt och pålitligt djur, som säkert hade stått sig bra ännu några år, om nu inte olyckan varit framme. Det kan tilläggas, att det var den andra hästen som ,satte i gång I skenfärden.

Gotlänningen
Tisdagen 29 Juli 1952
Nr 172

Publicerat

Rattfyllerist som försökt smita nära att köra över polisman.

En rattfyllerist greps vid 24-tiden natten till i dag i Visby. Sedan en polisman stoppat honom sökte han smita, körde med god fart in i en parkerad lastbil och avlägsnade sig springande från bilen. Han greps senare i sin bostad och erkände efter en stund att han konsumerat en hel del sprit.
Dramat spelades upp på Donnersplan, där en polisman observerade en bil med endast en lykta tänd. Polismannen ville göra föraren uppmärksam på detta och gick fram mot vagnen som var i rörelse ut genom porten intlll posthuset. Föraren föreföll obenägen att stanna och polismannen fick springa för att hinna i fatt. Så småningom lyckades han dock hejda bilen och lutade sig in genom rutan på högra sidan och, talade om att ena lyktan inte fungerade. Mannen vid ratten tackade. Polismannen märkte därvid att han sluddrade på målet och tänkte ta en närmare titt.
Han gick därvid framom bilen som mannen plötsligt startade. Polismannen kunde i sista minuten undgå att bli överkörd.
Bilen försvann ner mot Strandvägen men svängde plötsllgt in på Cramérsgatan. Polismannen tog upp förföljandet i en droskbil, men då han kom fram till bilen, som kört in i en parkerad lastbil, stod föraren inte att upptäcka – han hade haft brått att komma i väg och inte ens givit sig tid att stänga dörren.
Polisen kunde gomgående konstatera vems bilen var och det visade sig då att ägaren lånat ut den för kvällen. Han som lånat bilen hade sitt körkort indraget på grund av en tidigare förseelse. Detta visste emellertid inte ägaren utan han hade lånat ut sin bil i god tro. Efter en stund kunde polisen gripa mannen i dennes bostad. Han nekade först och påstod att han konsumerat spriten sedan han kommit hem. Polisen var emellertid av en annan mening och så småningom fann också mannen för gott att erkänna att han druckit före bilfärden. Det blev blodprov i vanlig oordning och mannen, en fastlänning med tillfälligt arbete i Visby, har nu dryga efterräkningar att vänta.

Gotlänningen
Tisdagen 29 Juli 1952
Nr 172

Publicerat

Dagens Turist

\"\"

mådde litet tjyvtjockt, men det berodde inte på flygresan som hon och hennes två kamrater Kiki och Gunnel företagit från Norrköping, den stad de räknar som sin.
— Tänk att åka på en släng av sommarsjukan, klagade hon, och det när man har semester! Hon som klagade (det må vara henne förlåtet, eller hur?) heter Margit Boiardt och hon har besökt Visby förut. Så sent som i fjol var hon här, stannade hela sommaren sedan hon fått tag på ett trevligt jobb på ett kafe. Det kunde hon inte göra i år för hon har bytt yrke och är nu anställd hos en fotspecialist. Ett intressant arbete, tycker hon, bra betalt osv. fast rätt jobbigt.
— Så fort det börjar bli sommar så längtar man till Visby, avslöjade hon. Den här gången flög vi som sagt:, så nu har man fått se stan »von oben» också och det är ju en upplevelse bara det. Och så bekvämt det gick sen. För oss i Norrköping som reser land- och sjövägen till Gotland är den resan ett helt litet företag, vi måste ju fara via Stockholm — nu behövde man bara åka tit till flygfältet och så 50 minuter senare låg hela Visby under en. Härligt …
Turistsnoken.

Gotlänningen
Tisdagen 29 Juli 1952
Nr 172

Om Oss Drivs med WordPress