— ”lättingarnas” sommarparadis —
Skadar väl inte om även reportaget blir bönstarkt, sade skrivaren
— som inte alls är från Götet men tycker om att vitsa ändå
— och så knäppte han den här bilden. Töserna heter
— enligt egen utsago — Maj Britt Sjösten och Ulla Gustafsson.
Lindström och är 1,5 år.
Han bor i sällskap m ed mamma,
pappa, mormor och morfar i tält och har
det trivsamt mest. Med de unga damerna har
han endast det gemensamt, att även
han är från Stockholm. — Ekenskis, visst —
det syns väl på den blaserade minen.
Damerna heter Inger Nilsen och Lillian Arvidsson
och den förstnämnda bor på något
så trevligt som Tomtebogatan.
Näst skidåkning gillar man den här idrotten.
Samtliga fyra är med i IFK-Umeå och de heter
från vänster Inga-Britt, Elsa, Kajsa och Karin. Vad sägs?
Det finns en sorts naturälskare som njuter intensivt av att bara ligga still, riktigt stilla och helst vid en badstrand. När solen hettar intensivt på en sida makar man sig runt och vänder den andra till. Är vattnet lämpligt ljummet kan man löga sig där ett slag, solbrännan tar bättre på det sättet. — Och det gäller ju också att få denna så jämn och kraftig som möjligt.
De som har sitt arbete på åkrar och gärden tittar ofta surt’ efter dessa naturälskare och talar om lättingar »folk som har det bra». Inte kan de veta att »lättingarna» till större delen består av folk med arbete inomhus året runt och som under ett par korta semesterveckor så väl behöver vad salta vindar och givmild sol kan ge.
Sen händer det att vädrets makter är njugga nog mot soldyrkarna och att det blir regn och blåst under hastigt flyende semesterdagar. Så har det varit i år. Vi hälsade på vid Tofta badstrand häromdagen, och nog var det härligt nog just då, med sol och lagom blåst. Men det hade varit trist en längre tid.
I en sandgrop träffade vi fyra glada töser från det nordliga Umeå. Fin plats det här, tycker de, vilken sand och vilken härlig natur. Idrg är vädret bra, fast litet kallt i vattnet förstås. Två stockholmstöser som också förälskat sig i Tofta är Lillian Arvidsson och Inger Nilsen, härligt säger de, bara nu vädret står sig.
Målare Otto Karlsson från Eskilstuna kom till Tofta för två veckor sedan och har hela familjen med, dys. fru, dotter, måg och en liten dotterson.
Nå, det är kanske riktigare att tala om två familjer förstås. Mågen heter f. ö. Lindström, bor i Stockholm och är elektriker till yrket. Två tält har man, och på linorna hänger blöjtvätt och annat. Trivsamt sätt att tillbringa semestern, intygar de med en mun. Visst blir det lite hushållsbestyr, säger damerna, men allt kan förenklas när man bor så här. Vädret har visserligen inte varit så idealiskt, men vi klagar inte. Det är så skönt att få koppla av på det här sättet, fri från alla vardagsbekymmer. — Och vilken härlig natur …
Två som känner ansvaret för att soldyrkarna trivs är kafeinnehavarna, representerade av fruarna Sundströn och Wiberg.
— Klart att vi vill att man skall trivas med Tofta, försäkrar de, och nog gör vi vårt bästa. Vädret rår vi dock inte på och sannerligen har det inte varit så bra. Vi hade ett par veckors idealiskt väder i början på juli, berättar fru Wiberg, men badlivet hade inte kommit igång då riktigt ännu. Nu, när det borde vara högsäsong, vill inte det där riktiga högsommar-vädret inställa sig. Nåja, vi skall dock inte klaga alltför mycket, vi har en del folk ändå.
Fru Sundström har ungefär liknande synpunkter. Fast gotländska har hon och hennes make kaferörelse och bageri i Stockholm. När man nu övertagit regin för Toftakafeet, så är det med föresatsen att det skall göras till ett ställe där folk trivs. Vi har experimenterat med dans på kvällarna bl. a., och det ser ut att uppskattas.
Ja, så låter det på Tofta, där man längtar efter det där riktiga gotlandsvädret med sol och milda salta vindar.
Gotlänningen
Onsdagen 30 Juli 1952
Nr 173