mådde litet tjyvtjockt, men det berodde inte på flygresan som hon och hennes två kamrater Kiki och Gunnel företagit från Norrköping, den stad de räknar som sin.
— Tänk att åka på en släng av sommarsjukan, klagade hon, och det när man har semester! Hon som klagade (det må vara henne förlåtet, eller hur?) heter Margit Boiardt och hon har besökt Visby förut. Så sent som i fjol var hon här, stannade hela sommaren sedan hon fått tag på ett trevligt jobb på ett kafe. Det kunde hon inte göra i år för hon har bytt yrke och är nu anställd hos en fotspecialist. Ett intressant arbete, tycker hon, bra betalt osv. fast rätt jobbigt.
— Så fort det börjar bli sommar så längtar man till Visby, avslöjade hon. Den här gången flög vi som sagt:, så nu har man fått se stan »von oben» också och det är ju en upplevelse bara det. Och så bekvämt det gick sen. För oss i Norrköping som reser land- och sjövägen till Gotland är den resan ett helt litet företag, vi måste ju fara via Stockholm — nu behövde man bara åka tit till flygfältet och så 50 minuter senare låg hela Visby under en. Härligt …
Turistsnoken.
Gotlänningen
Tisdagen 29 Juli 1952
Nr 172