En dag i slutet av september 1902 kom en långväga resenär hem till Gotland.
Det var Adolf Claudelin, tidigare handlande och konsularagent i Burgsvik men under 20 år bosatt i Sydafrika, där han bl. a. deltagit i boerkriget under general Cronje. Han hade naturligtvis åtskilligt att berätta, bl. a. detta:
I de blodiga striderna vid Maggersfontein stupade 18 medlemmar av den skandinaviska kåren, bland dem anföraren, kapten Flygare, och efter honom blev Claudelin befälhavare. Under elvadagarsslaget vid Paardeberg, som slutade med att Cronje måste ge sig fången med hela sin arme, fick C. ett våldsamt slag över munnen av en engelsk soldats gevärskolv med resultat att fem tänder slogs ut. Men C. var inte sen att betala med samma mynt, ryckte geväret ur engelsmannens hand och gav honom ett slag över hjässan, så att han blev liggande avdånad. Därefter plockade han lugnt upp de utslagna tänderna. Då C. berättade denna episod, tog han upp två oxeltänder ur västfickan och lade framför sig på bordet. Både boerna och engelsmännen, bl. a. lord Roberts, beundrade skandinaverna för deras hjältemod, och boergeneralen Delarey hade yttrat, att hade han haft endast 500 skandinaver under sitt befäl så skulle han ha marscherat till Kimberley och tagit både det och Cecil Rhodes. Cronje utnyttjade också skandinaverna grundligt. Vid anfall gick de främst, och vid återtåg bildade de alltid eftertruppen och fick sålunda även då vara närmast fienden.
I över två år fick Claudelin leva i fångläger, och det var inte alltid så roligt. Nästan hela tiden låg han i tält med trägolv men utan madrass och kudde. »Det blev hårda bräder i längden», sade han, »jag fick nog av dem, och fastän det var svenska bräder, så älskade jag dem inte.» Till huvudgärd hade han en sten i, men den måste han alltid gömma när vakterna kom, ty inte ens denna »bekvämlighet» var tilllåten.
Landstinget fastställde år 1902 en stat som slöt på summa summarum 103.000 kroonr. Hälsovården kostade då 63.000 — för år 1953 begärs enbart för lasarettet 2,6 milj. kr. Utdebiteringen blev för jordbruksfastighet på landet 17 öre pr bevillningskrona och i övrigt 80 öre pr bevillningskrona. Till jordbrukets främjande anslogs 2.000 kronor, men dr J. O. Klintberg yrkade blankt avslag!
Många likheter tycks inte finnas mellan landstingen av i dag och för femtio år sedan. T. o. m. landstingsfestema har förändrats. Nu brukar de hållas redan första kvällen, då väntade man med festen, tills förhandlingarna helt avslutats, men de obligatoriska talen tycks vara ungefär desamma nu som då.
Riksdagsmannaval var det, som förut nämnts, år 1902. Efter valens slut beräknades partiställningen i Andra kammaren bli: liberala samlingspartiet 100, lantmannapartiet 95, »vildar» 35, allt ungefärligen. Man fick följaktligen räkna med en mycket växlande partigruppering, eftersom »vildarna» kunde bestämma avgörandet i varje fråga genom att lägga sina röster i den ena eller andra vågskålen.
Talrikt besökt blev stortorgdagen i Hemse, men affärerna gick ändå trögt och kreaturstillförseln var ringa. För hästar betalades 800-325 kr, för oxar 400 kr paret och för kor 80-90 kr.
Gotlänningen
Onsdagen 1 oktober 1952
Nr 227