Jag vill inte, att skvallret skall ökas genom att dragas in i tidningarnas spalter. när endast några ord för att om det låter sig göra, rätta edert missförstånd. Sanningsenligheten i eder artikel får en sansad allmänhet bedöma. Går det inte att föra en saklig diskussion, så tiger jag. Min åsikt är den, att där skvalret forerar, där skall det tigas ihjäl, och där det skall motarbetas, där skall man börja med roten. Om stridshandsken var kastad, så var det åt S:t Ola och J. U. F.-föreningarna. Jag ber var och en för saken intresserad att taga reda på huru jag i mitt inlägg karaktäriserat J. U. F. Stämmer det överens med »En ung gotländskas» tolkning? Hur är det med sanningssinnet? Akta eder för induktiva slutledningar på detta område. Ni kan inte med logisk rätt säg att J. U. F.-företningarnas ungdom står på en låg andlig nivå, därför att en enda J. U. F-are i edra ögon kommit att stå lågt. Jag är för lite delad för att diskutera inled eder och förstår inte talet om kortlapparnas andliga sfärer, men jag anar vad det är. De liga, antingen för högt eller för lågt för min fattningsförmåga. Jag är besegrad, och med vördnad drager jag mig undan. När vi träffas nästa gång hoppas jag ha bortkastat min egen benägenhet för skvaller. Till sist ett ord till den ungdom, som enligt »En ung gotländska» av mig erhållit ett så nedsättande betyg. Vakna! Upp till strid mot det, som ställer edert anseende i fara.
J. U. F-are.
Gotlands Allehanda
Fredagen 19 mars 1920
N:r 66