Godtycklig behandling af sjöman.

Fyra unga svenskar, två lättmatroser och två jungman, af kvilka en gotländing, Viktor Nährström, tjenstgjorde såsom stewart, hade förlidet år tagit hyra på barken Rosalie, som egentligen lär höra hemma i Holland, men seglar under svensk flagg och har sitt rederi i Umeå. Fartyget låg för tillfället i Pensacola och skulle afsegla till Vestindien och Brasilien. Under resan hade de uppburit förskott. Kaptenen, kvars namn är K. V. Andersson, hade vid redovisningen afdragit 3 dollars per man för hyran och 15 á 17 % af förskottet samt betalt återstoden i svenskt mynt och tillgodogjort sig ett växlingsarvode, som de fyra sjömännen funno oskäligt högt. Öfver allt detta klagade de vid återkomsten till Pensacola hos svenske konsuln, men utan att erhålla rättelse.
En af dem tillskref då sin hemmavarande fader — bosatt i Malmö — ett bref om saken. Han berättade bland annat, att konsuln väl kommit ombord på fartyget, der han af kaptenen bjöds på middag, men att han derefter förklarat för de på akterdäck uppkallade fyra sjömännen att han ingenting kunde göra i deras sak.
Brefvats ena sida upptogs af en med alla fyra namnen undertecknad klagoskrift, hvilken fadren ombads låta renskrifvas och befordra till vederbörlig myndighet. Fadren fann lämpligt underrätta kommerskollegium om förhållandet och bifogade både bref och klagomål i original med den del lemnade upplysningen att »Rosalie» nästa resa gälda Antwerpen.
Sedan hördes ingenting af, förrän fadren för några dagar sedan erhöll ett nytt bref af sin son, nu från Antwerpen. »Rosalie» sattes hade afseglat från Pensacola annandag jul och i medio af förliden månad anlände till Antwerpen, der de fyra sjömännen efter länga underhandlingar hos svenske konsuln »fått ut sin rätt».
Vi känna ej närmare än som nu afgifvite detaljerna i denna historia, — säger S. D. S. — men den må likväl anföras som ett vittnesbörd om hvilka trakasserier våra sjöfarande i främmande farvatten kunna vara utsatta för, till och med af sina egna landsmän, men också å andra sidan, huru myndigheterna kunna stäfja månget oskick, då de lägga sig vinn derom.

Gotlands Allehanda
Måndagen 23 April 1888
N:r 33

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *