Handel och Sjöfart.

Utgångna fartyg. Från Visby: 26 April, skonert Felix, Gardell, Klinte barlast.
Från Slite: 24 April, jakt Mathilda, Lundberg, Wismar, kalk och trävaror; skonert Åugusta, Nilsson, Halmstad, osläckt kalk; jakt Alvine, Strömlund, Åhus, släckt kalk och trävor; galeas Wilhelm, Bergedahl, Halmstad, släckt kalk; jakt Adolf, Falk, Halmstad, släckt kalk; 25 April, skonert Bertha, Österberg, Ljugarn, barlast; skonert Amor, Almqvist, Halmstad, släckt kalk. — Från Klinte: 24 April, jakt Josefina, Puxon, Wismar, kalk och trävaror; 25, skonert Fritiof,: Afvelin, Kiel, trävaror; skonert Lovisa, Ahlström, Rostock, kalk och trävaror; 28, jakt Två Bröder, Ahlström, Rostock, kalk och trävaror.

Gotlands Allehanda
Fredagen 27 April 1888
N:r 34

Passagerarelista.

Från Kalmar med Tjelvar 30 April: kaptenerna O. Gyllenram, Almberg, Nordenskjöld, Gyllenram, Ek, Cederström; löjtnanterna Hibner, von Vicken, Hertzman, A. Lange, Mellerborg, Schenström, Gyllenram, Strömberg, Torén, Kruse C. Falek, Bolin; hrr Mårtman, Falck, Krook, Eklund, Bergström, Lundgren, Wedholm, Liljebjelze, Larsson, Pettersson, Sahlstedt, Dahlgren, Lagergren; frök:na Kahlström, Hjort.

Gotlands Allehanda
Fredagen 27 April 1888
N:r 34

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
Ransakning hölls i går å härvarande hospital med ynglingen Herman Vallin från Vestinge i Lärbro, hvilken på aftonen 10 Aug. förl. år föröfvat inbrott och tillgripit åtskilliga saker i handl. H. Hägvalls salubod vid Kor-by, nämligen ett paraply, 1 mössa, 2 par vantar, 1 par handskar, karameller, konfekt, urkedjor, rulltobak samt 6 stycken s. k. »låtpipor». Då Vallin sedermera införpassades till härvarande länsfängelse, kunde rausakning ej med honom företagas, enär han ej befans vara vidfsina sinnens fulla bruk. Han fördes derför till hospitalet, der han vistats allt sedan dess och på grund af meddelande från länsstyrelsen att Vallins tillstånd nu var sådant att ransakningen med honom kunde upptagas, förekom målet i går. Svaranden var emellertid ej närvarande vid det vittnesförhör, somEhölls, enär hospitalsläkaren dr Bolling ansåg att han borde anvsträngas så litet som möjligt.
Först hördes förestånderskan för hr Hägvalls salubod, Ingrid Thormark. Hon berättade:
På aftonen 10 Augusti vid 9-tiden, då boden redan var stängd och hon gått till sängs i sitt rum, som låg strax innanför hörde hon någon knacka på dörren. Hon frågade då hvem det var, hvarpå hon ej fick något annat svar, än att det var hyggligt folk, som ville köpa vin. Thormark sade då att boden redan var stängd, då den utanför stående yttrade, att om hon öppnade skulle intet ondt vederfaras henne, men annars skulle dörren sparkas in och hon sjelf vara död i morgonbittida och huset ligga i aska. Äfven sades derutifrån att de voro sex och den som talade begagnade ej gotlandsdialekten, utan låtsade sig vara fastländing. Emellertid gick den talande sedan han sagt adjö och »besinna er». Thormark trodde att hans aflägsnande berott på en skjuts som körde förbi nästan i detsamma.
Ungefär 1 1/2 timme dröjde nu personen i fråga borta, hvarpå han kom igen, gick uppför bodtrappan och slog, utan att säga ett ord, ut hela fönsterhaifvan af 3 rutors höjd till Thormarks rum. Han hade vid tillfället med sig ett afbrutet häckträd. Thormark, som under personens bortavaro klädt sig, skyadade genast förskräckt ut bakvägen och gick ned i skolhuset, der hon bad om hjelp mot tjufven. Skolläraren A. E. Olofsson gick då genast till prestgården efter ett par statkarlar Lorens Niklas Hägvall och Anders Petter Andersson, boende isamma statbygnad. Thormark stannade i skolhuset, tills tjufven var tagen och införd i boden, då hon hämtades och såg att det var Herman Vallin, de hade fått fast. På domarens fråga om hon vid tillfället märkt, huruvida Vallia talat oredigt, svarade hon, att det hade hon icke märkt, men han hade blickat mycket hatfullt mot henne, när karlarne ej sågo det. Då han blef tagen, hade han blåst i sina pipor och sagt, att han hade många kamrater, som skulle hjelpa honom. Vidare hade han yttrat, att han gjort inbrottet derför att patron Hägvall lurat honom så många gånger samt emedan han behandlats orättvist af sina föräldrar, på hvilka han ville hämnas, Han sade derjämte att det ej skulle bli så farligt derför att han endast var 15 år samt att det stulna väl kunde betalas. Då man gjorde honom uppmärksam på, med hvilka han gått läskam rat och att han således måste vara äldre, svarade han att han gått fram när han var 13 år. Han påstod att han blifvit förargad derför att man ej släpt in honom i boden. Om man det hade gjort, skulle han ej företagit sig något; men han hade varit hungrig som en varg.
Kronolänsman Smedberg framhöll, att Vallin redan under polisförhöret intör hoaom visserligen ej talat oredigt, men att blicken varit besynnerlig. Efter förhöret hade han gått in i boden och stoppat fickorna fulla med konfekt, som han dock på tillsägelse lemnat från sig iges. Då han hemma hos kommissaren fått kläder att taga på sig, hade han betett sig besynnerligt, tagit dem af och på, sprungit ut, men kommit tillbaka. Uader farden till Visby hade han visat sig mycket förbittrad mot fadren. Under det de på länsfängelset väntat en stund, hade han tagit en käpp, som stod invid en kakelugn. På tillfrågan, hvad han skulie med den, svarade han, att om de blefvo elaka mot honom här, skulle han försvara sig med den. Efter tillsägelse stälde han den dock tillbaka.
Härpå hördes vittnet Hägvall, som berättade:
Den 10 Augusti kl. mellan 12 och 1/21 på natten blefvo han och Andersson tillkaltade af skollärare Oloisson för att gripa några tjafvar som brutit sig in vid Korsby och gjort fröken alldeles förskrämd. Så fort de fått kläderna på sig begåfvo de sig i väg. Till följd af mörkret sågo de ingen, men hörde någon prata för sig sjelf och blåsa i några låtpipor. I taake att tjutvarne kunde vara flare hämtade de till bjelp rättaren Petrus Jonsson, Augelbos (nu på fastlandet). Då dekommo igen var den talande försvunnen, men tack vare låtpipornas ljud kunade de följa honom. De upphunno honom springande, Higvall och Jonsson först, och igenkände då Vallin. Då de kommo inpå honom, vände han sig om och sade»: Hvad vill ni mig? Jag är en främling. Vi ärojen hel massa tyskar som ligga utsprid da på Gotland. Vill ni något, så följ med till Vestinge, ty der har jag mina kamrater, » »Hägvall frågade då: Hvarför har du gjort detta?» »Ja, det var Guds vilja» — svarade Vallin, — »att det skulle ske och snart kommer domen.» »Hvad har du tagit? frågade de vidare. »Ja, det kan ni få ta» — svarade han. Allt detta sade han med fastlandbrytning.
Derefter förde de in honom i boden och Andersson skickades efter fröken. Inne i boden gjorde han försök att slita sig lös. Sakerna fråntogos honom nu och vitsordade vittnet den gjorda förteckningen öfver dem, På fröken Thormarks fråga, hvarför Vallin velat mörda henne, genmälde han att han aldrig hade ämnat mörda någon. Vittnet hade iakttagit att Vallins blick var förvirrad, men hade sig ej bekant hans uppförande under den rärmast föregående tiden, Man hade inne i boden bundit en kedja om lifvet på honom för att slippa hålla honom och ban hade på många sätt försökt afleda Hägvalls och Anderssons uppmärksamhet för att få tillfälle att komma undan, Våldsam hade han dock ej varit. Somliga af haus svar hade varit förståndiga, andra orediga, Så hade han sagt, då man förestälde honom att han skulle bli häktad, att länsman var han €j rädd för, de voro gamla vänner, ty kommissarien hade varit vid Vestinge på andungsjagt. Men då de sporde honom hvad han i alla fall skulle göra, när länsmannen kom kastade han omkull sig på golfvet, grät och suckade och började tala om yttersta domen. De skulle akta sig — sade han också — ty handelslokalen skulle snart springa i luften — och härvid hade han tagit in under tröjan som om han haft något der, men vid undersökning funno de ingenting.
Vidare hade han yttrat att det fans en hel hop tyskar med honom, att det snart skulle bli krig, att alla herrar skulle dö, man bönderna, di ska lefva. Han kände igen vittnena, ty han hade flere gånger nämt dem vid namn.
Anders Petter Andersson vitsordade i allt Hägvalls uppgifter både i afseende på svarardens uppförande vil tillfället och hvad beträffar hans yttranden. Han hade också hört Vallin säga att patron Hägvall lurat honom, så att det ej kunde skada om han fick litet. Om Vallins själstillstånd före den omhandlade tidpunkten kunde vittnet ingenting upplysa.
Vallin infördes nu och stod vid dombordet med nedslagna ögon tummande sin mössa. Han är född 10 Juni 1870. Föräldrarne äro husbonden Olof Vallin, Vestinge, och hans hustru Mari Andesrson. Han vistades i hemmet till våren 1886, året efter konfirmationen, då han olofvandes begaf sig hemifrån och tog tjenst hos hemmansägaren O. Arfvidsson, Lindarfve i Ekeby. Der stannade han ett år, kom sedan hem och var på fadrens gård, då tillgreppet skedde.
Det var mycket svårt att få Vallin till att berätta något; han inskränkte sig till dofva ja och nej på domarens fråga och vid pppmaningarne att påminna sig, om €j förhållandet varit eå eller så, svarade han att det -nog kunde hända. Han erinrade sig fj så noga. Hvad man fick veta derigenom att domaren uppläste vittnesmålen var umgefär: Den omhandlade dagen hade han verit ute på slåttern till kl. 8, då han gått nedåt Korsby.
Han hade slagit in fönstret för att taga en mössa, då han ej kunde få köpa någon. Han hade ämnat betala den. Omkring 1/4 timme hade han uppehållit sig i boden, hvarpå han gått ut genom det sönderslagna fönstret och begifvit sig på hemvägen. (Länsman Smedberg upplyste att han tagit vägen genom ett annat fönster, som han också krossat.) Han hade ej ämnat mörda någon. Hvad han talat mindes han ej. Han varledsen öfver sitt brott och hade ej haft något agg till patron Hägvall.
Vallin utfördes härefter. Doktor Bolling, som öfvervar förhöret, påpekade, att man torde ej få fästa så stor vigt vid Vallins uttalanden, enär de ej skett på eget initiativ, utan gjorts till följd af frågor, då ja ech nej kanske ej voro fullt pålitliga.
Fadren Olof Vallin, hördes nu. Gossen hade alltid i skolan varit flitig och snäll samt haft höga betyg. Hans prestbetyg visade också god kristendomskunskap. Fadren hade ej förrän för 2 år sedan märkt attsonen började bli besynnerlig. Han började då bli stridig, anklagat fadren för snålhet mot honom. Först hade endast sinnet varit häftigt, men sedan hade han kommit fram med sådana besynnerligheter som att fadren ville mörda honom. Sonen hade ej klagat öfver ondt i hufvudet, förr än på våren 1887 då han lemnat sin tjenst. Oeh då han af modren fick förebråelser derför hade han först blifvit häftig, sedan tagit sig om pannan, i det han sagt: Hvad har jag fått i hufvudet? Ealigt utsago af kamrater hade han ej sofvit mycket om nätterna. För öfrigt. hade han flere gånger hotat fadren med åtskilliga tillhyggen samt varit mycket oregerlig. På domarens fråga om han varit begifven på starka drycker svarade fadren att han ibland talat som om han varit andligt sinnad och goodtemplare, men ibland hade han nog smakat starkt, när han blef bjuden, men ej till öfverdrift.
För att inhämta så väl hospitalsläkarens som medicinalstyrelsens uttalanden i afseende på Vallin uppsköts ransakningen. Vallin kommer emellertid fortfarande att vistas på hospitalet.

Gotlands Allehanda
Fredagen 27 April 1888
N:r 34

Från landsbygden.

Östra Gotland, 26 April.
En uppfinningsrik yngling finnes för närvarande vid Gartarfve uti Gammalgarn. Han har allt sedan sin tidiga barndom sysselsatt sig med att uppfiaona maskiner af olika slag, till en början af ringa betydenhet, men det tycks blifva allvar af leken, ty då han var 12 år uttänkte han en rotrifningsmaskin, som anlitas rätt dugtigt af sockneborna. Sedan gjorde han sig en fiol, hvilken är ganska omtyckt för sin form och klang. Så har han nu uppfunnit en förlaxhandlare mycket värderik maskiv, en isqvarn för att pulverisera is, då lax skall läggas i lådor, hvilken maskin är ganska sinnrikt inrättad och i alla delar fullgör sitt ändamål. Maskiven pulveriserar på en timme så mycket is, som en man skulle ha göra med en dag, men icke nog härmed, isen smälter icke hellre så fort som den för hand sönderkrossade, hvarför den nya upp finningen bör komma väl till pass. Uppfinnaren säger sig vilja taga patent på sin uppfinning.

Gotlands Allehanda
Fredagen 27 April 1888
N:r 34

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Då ärekränkningsmålet mellan hustrurna Johanna Berg, kärande, och Koncilia Johansson, svarande, i dag ropades, anmäldes att parterna ingått förlikning.

På grund af den starka vårfloden, som förskaffat ogifta Johanna Vesterlund åtskilligt med extra arbete, så att hon blifvit sängliggande sjuk, kunde hon i dag ej iakttaga inställelse vid rådhusrätten i det uttänjda målet mellan henne och konsul Romdahl, utan begärde 14 dagars ytterligare uppskof. Käranden yrkade slut i målet, med de påståenden vi vid förra rättegångstillfället omtalade. Rådhusrätten medgaf intet vidare uppskof, utan afkunnar utslag om måndag.

För erhållande af barnuppfostringbisdrag hade ogifta Anna Viberg instämt smedsarbetaren Johan Lundqvist-Nilsson. Detta mål hade redan för öfver 2 år sedan varit före, men då hade svaranden blifvit frikänd på grund af bristande bevisning. Han nekade fortfarande att vara fader till det 3 år gamla barnet. Viberg anhöll att få inkalla vittnen, men rätten nekade detta, enär den redan en gång afkunnat utslag i målet.

Gotlands Allehanda
Måndagen 23 April 1888
N:r 33

Från landsbygden.

Fleringe, 21 April, En ovanlig fångst.
Två män skulle häromdagen bege sig till skogen för något hygge, då de varseblefvo ett besynnerligt spår i den nyfallna snön. Ingen af dem begrep egentligen hvad det kunde ba varit, som släpat sig fram der, men så mycket förstodo de, att inte måtte det ha varit något särdeles vanligt djur. Så togo de sig en stunds funderare, läto så sina verktyg ligga och började med en medförd hund som vägvisare springa utefter de konstiga spåren. Efter en duktig språngmarsch anträffades ändtligen det besynnerliga djuret som förorsakat spåren, och befans detta vara en grå sälunge alldeles »renfäld» och mycket vacker. Djuret hade under natten sträfvat fram en hel fjerdingsväg och praktiserat sig genom ej mindre än 3 gärdesgårdar.

Etelhem, 21 April.
I lifsfara
råkade nyligen en person vid Lillrone vattenqvarn i Lye, då han skulle ut och se på det höga vattenståndet, som nu i dessa dagar är rådande, men halkade och föll i vattnet samt bortfördes af strömmen till en i närheten stående qvarn, der han blef uppdragen at tillstädesvarande personer ur det kalla badet, och slapp så undan endast med några skråmor, som han fått i fallet.
I en just icke aogenäm tillvaro är för närvarande en familj här i socknen, ity attvattnet har öfversvämmat i en strax bredvid bygningen gående å; vattnet har stigit så högt att det står i jämnhöjd med golfvet. Men icke nog att ägaren med hustru och barn måste ta sin tillflykt på vinden, utan äfven deras öfriga lefvande varelser, såsom höns, leporider och en — gris, lefva nu der i all sämja, from i en Noaks ark, hoppandes på bättre tider.

Gotlands Allehanda
Måndagen 23 April 1888
N:r 33

Från landsbygden.

Norra Gotland, 18 April.
Ett gif akt för fiskare! På grund af den sena Åren och hafsisen har den saltade strömmingen hos en del fiskarefamiljer i de norra socknarne tagit slut, enär man förliden höst sålde sig för nära.

Detta bör vara ett »gif akt» för denna folkklass att hädanefter söka undvika, det dylikt missöde händer.

Flere fall af svårartade bölder hafva på sista tiden yppat sig hos barn, dock lyckligtvis utan dödlig utgång.

Konfirmationsundervisningen med årets nattvardsbarn har nu på flere håll tagit sin början, fördröjd af den stränga vinterns besvärligheter på vägarna.

Till Amerika skola några hushåll resa så fort sjöfarten blir öppen, och ha derför den nya verldens blifvande innebyggare i dagarna sålt sitt lösöre m. m. Husfadern å ena stället skall lemna fosterlandet ensam(?), qvarlemnande hustru och barn på hemmets torfva. Sedan auktionen bos denne var slutad, infann sig dock oväntad och objuden socknens kommunalnämd, som sans fagon förbjöd den blifvande emigranten afresa förr än han visat gravationsbevis på den åt hemmablifvande hustrun upplåtna gården.

Sydvestra Gotland, 18 April.
Nytt missionshus
eller åtminstone ett samlingsrum med fritt tillträde för alla kristliga föreningar, och för framtiden möjligen en privat skola, förmodas komma att inrättas uti det å lägenheten Ragneborg vid vestra landsvägen i Näs socken tillämnade nybygge. Företaget, som säges vara grundadt af en meddelös, med något understöd från anhörige i Amerika, torde förtjena någon uppmärksamhet af intresserade, så väl med afseende på behotvet af en dylik inrättning i trakten — isynnerhet som ett förlidet år utgånget förslag till uppsättande af ett sådant hus på Burgsvik tyckes hafva fallit i glömska — som ock med afseende på ställets goda belägenhet vid vägen till yttre socknen å ena sidan, och den byanlagda s. k. skogsvägen till gränsen af Grötlingbo socken förbi Martarfve nya ägoskifte, hvarå den gamla ruinen efter Vega-slott är belägen, å andra sidan.
Arbetet med bygnaden, hvartill en del materialier redan äro framforslade, torde komma att påbörjas innevarande år. Och besannas förmodan att socknens skollärare, hvilken torde ega ett väsentligt inflytande här vid lag, finner sig intresserad derför, torde man med visshet kunna påräkna att den goda tanken inom kort tid sättes i fullbordan.
Såsom appendix till meddelande här från orten må det skäligen anföras att man icke utan undran kan betrakta den trygghet, hvarmed Näs socken i allmänhet taget förmått bära de till omkring 110,000 kronor uppgående kostnaderna för laga skiftets fullbordande — och den företagsamhet, hvilken såsom en naturlig följd deraf föranledts.

Gotlands Allehanda
Fredagen 20 April 1888
N:r 32

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Det uppskjutna målet mellan ogifta Ida Karlsson från Hästnäs och snickaregesällen Karl Lingvall angående barnuppfostringshjelp afdömdes i dag af rådhusrätten så, att Lingvall förständigades att öka på uppfostringsbidraget från 3 till 4 kronor.

Gotlands Allehanda
Måndagen 16 April 1888
N:r 31

Från landsbygden.

Östra Gotland 12 April.
Utsigterna till vår.
Det tycks nu, som våren skulle hafva tagit sitt inträde med vackra solskensdagar och fågelsång, men ändock råder stark köld om nätterna, så, om det fortfar, kommer nog vårbruket mycket att försenas, ty de väldiga snödrifvor, som under vintern hopats längs gärdesgårdar och dylikt bli säkerligen hårdsmälta. I lördags hade vi »starättren u de tämlien strängt; bläcksnåjen had vör triddagen påsk, så de jär nå afskildt för i år, skall vör väl tro, men vintarn skall räekä äut i Juni; så sär attminsten daim sum jär klokä pa till spå um väderlaiken.» Hafvet ligger isbelagdt så långt man kan ge.
Med anledning af den stängda sjöfarten och brist på drittlar måste

Öster- och Gammalgarns mejeriaktiebolag
i måndags inställa sin verksamhet tillsvidare, till saknad för de många mjölkleverantörerna; mjölktillgången var lofvande, omkring 300 kannor om dagen, en god inkomst för allmogen. Vi hoppas derför att det kan snart komma i gång igen.

En sorglig händelse.
Ea båtsmanshustru i Ardre hade i dagarne före påsk satt en gryta på elden, hvarvid hennes ej fullt 2-årige gosse råkade röra vid bränderna, så att grytan stjelpte omkull och dess kokande innehåll kom ötver den lille, som deraf mycket illa skållades.

Tur vid jagt.
I måndags lyckades en i Stånga känd räfjägare, skjuta en räfhona, som var drägtig med ej mindre än 10, säger tio fullgångna räfungar. Ett liknande falll har i dagarne äfven inträffat i Östergarn, men med endast älften så många ungar.

Gotlands Allehanda
Måndagen 16 April 1888
N:r 31