ägde rum i Klinte kyrka i förgår.
Kl. 1/2 4 e m. anlände den långa processionen till kyrkan, som för ändamhlet var rikt upplyst. Längst framme innanför altarskranket voro placerade sex stora granar, tre på hvardera sidan, hvilka bildade tillsammans med altaret en balfeirkel. Nedanför altarskranket stodo ytterligare på hvardera sidan två granar, alla försedda med ljus. Å altaret och predikstolev, i kronorna, på de båda läktarne samt i rader i bänkarne bruano äfven ljus, tillsammans 400, hvadan hela kyrkan vid inträdet genast föreföll som ett enda ljushaf.
Beledsagad af orgelns toner fördes den med kransar öfverhöljda kistan till en med grönt smyckad katafalk i midten af koret. Derefter spelades salmen 477: 1, 2 hvarefter kyrkoherden Hulteman framträdde och förrättade jordfästnivgen samt höll en kort likpredikan med ämne hämtadt ur Jesu Syraks bok. Talaren påvisade huru mången mörk tafla upprullades för en menniska under hennes lefnad, i det att nöden kan tränga sig till såväl den rikes som fattiges boning. Men en ljus tafla kunna vi äfven låta upprullas för oss i det att den som i tron sluter sina ögon i uppståndelsens morgon får skåda Gud. Derefter omnämde talaren med några ord hvad den aflidne gjort särskildt för Klinte kommun, i det han skänkt den orgel, hvars toner nu beledsagade honom på hans sista färd samt grundat den högre folkskolan. Hans minne skulle derför tacksamt länge fortlefva.
Den högtidliga akten åskådades af en större folkmassa.
Gotlands Allehanda
Onsdagen 18 December 1889
N:r 148