Redovisningen för idrottsfesten

i somras finnes införd på annat ställe i dagens nummer. Man har anmodat oss att dessutom meddela, att en af komiterade uppgjord berättelse ötver täflingarne jämte densamma tillhörande handlingar och verifikationer komma att, med benäget medgifvande, öfverlemvas till läroverkets bibliotek. Sparbanksboken med deri befintligt öfverskott förvaras hos idrottsföreningens sekreterare för att af en blifvande styrelse för liknande täfliugar lyftas och disponeras.

Med krut

inkom hit i dag skonaren Alfred, kapten Sellin, från Stockholm.
Fartyget var, såsom vi förut omtalat, svårt ute för senaste orkanen och måste då söka in till Borgholm. Det kommer att vinterläggas här genast utan att i Bläse lossa dit destineradt kol och tegel.

Auktion i Dalhem.

Onsdagen den 26 innevarande November från kl. 9 f.m. låter hemmansägaren Hans Klingvall, Halltfvede i Dalhem, genom offentlig, frivillig auktion, som förrättas derstädes, till den bögstbjudande föreälja en stor del at sitt yttre lösörebo, såsom en liggfjedervagn, flera st, arbetsvagnar (en obeslagen), par- och enbetsgelar, vrång- och fode.bäcka:, vänd- och spetsplogar, flera par kälkar, svänglar, kettiogar, bötjugor, 1 backelsemaskin, 1 potatisrifvare samt en i godt stånd varande hästqvarn; kreatur, bestående af ett par draghästar, 2 at. ovgbästar, 1 ko och 1 qviga m. m.
Vid samma tillfälle kommer att för handlanden H.P. Pettersson, Gandarfve, de vid förra auktionen icke medhunna bandelsvaror att utbjudas, bestående af dofflar, klädeo, krafttyg, mollskinn, kasinett, domestiker, bomullstyg, mans och fruntimmers stickvästar, stickkoftor, strumpor, ylledukar, paraplyer, bomullsgarn, koappar, tråd, glas och porslin, taflor, färgpåsar, magasins- och tjärqvastar m. m. m. m. Säkre och godkände inropare erhålla anstånd med hetalniogen till den 1:a juni nästkommande år; andra betala kontant eller vid anfordran.
Dalhem den 19 Nov. 1890.
Etter avmodan,
G. P. HANSÉN.

Befälet

öfver andra batteriet vid härvarande artillerikår har efter kapten Almbergs död öfvertagits af löjtnant Fahnebjelm, hvilken dock som adjutant ej sjelf kan bestrida tjensten, utan skötes denna af löjtnant A. Kolmodin.

En ny brunn

har Östra stadsdelen ånyo fått, denna gång innanför Österport hos handl. J, P. Sjögren, Brunnen är nedsprängd 48 fot i hällen med en 12 fot djup vattenreservoar. Vattnet är klart och välsmakande. Arbetet har utförts af branossprängaren A. Magnusson, Ejmunds i Mästerby.

En gotländsk postfärd år 1830.

Af J. N. Cramér.
Den 3 Februari grydde. Der syntes i vester en blånande rand. Var det land? Då hade man äunu hopp, att hinna det. Eller var det öppen sjö? Då var man hjelplöst förlorad.
Dessa frågor och betraktelser uttalades likväl Ne Man ville ej gäcka hvarann med fåfängt hopp, man ville ej nedslå hvarann med onödig fruktan. Den klarnade dagen besvarade frågorna. Det var land!
Troligen fäste Wallin, der han som vanligt gick i spetsen, för mycket sitt öga på det ännu aflägsna landet. Ty i en blink var han försvunnen ända till axlarna. Men i ögonblicket räcktes honom ock hjelpsamma händer af de fyra kamraterna. Han stod åter på den fasta isen.
Fram på morgonen gick kälken sönder. Åsynen af land lifvade modet och spände krafterna; men att bära detre postväskorna i land, derpå var dock ej att tänka. Någon borde bege sig åt land för att skaffa ut folk eller möjligen ett åkdon, ty här tycktes isen vara säker. Hasselqvist utsågs. Honom följde Wablgren. Efter en stund begaf sig äfven Fagerström åt land. Wallin och Mårbeck blefvo qvar vid posterna. Wallin hade under de föregående dagarne aktat sig för att blifva våt. Nu var han detlikväl. Gesällens kappsäck hade man ända tills nu samvetsgrant fört med sig: den var ju främmande egendom. Wallin bröt den nu, tog några klädespersedlar derur och ömsade.
Under natten hade fallit snö. Fagerström gick till en början i Hasselqvists och Wabhlgrens spår, men förlorade dem snart. Hasselqvist och Wahlgren kommo i land vid Idön, Fagerström ett godt stycke sydligare, vid Händelö. Här emottogs han vänligen i en boning och erhöll någon föda. Han berättade i få ord förhållandet och anhöll om hjelp för afhämtandet af posterna och de qvarlemnade kamraterna. Men efter en stunds vistande i det uppvärmda rummet voro krafterna uttömda, plågor instälde sig, och Fagerström lyftes från stolen och lades i säng. Så lär det ock hafva gått med Hasselqvist och Wahlgren.
Wallin och Mårbeck, der de höllo vakt vid postväskorna, spanade förgäfves efter någon från land utskickad. En gotländsk postförare vårdar framför allt den anförtrodda posten.
Först i andra hand tänker han på bevarandet af sitt eget lif. Mårbeck måste dock nu känna och erkänna, att han svårligen skulle öfverlefva ännu en natt på isen, i synnerhet under stilla vakthållning. Hans död jämte postväskorna kunde ej rädda dessa. Bäst vore, att äfven Mårbeck och Wallin i förening begåfvo sig åt land för att för postväskornas ilandförande söka den hjelp, som de utskickade möjligen icke lyckats finna. Så beslöts, och man gaf sig i väg. Mårbeck måtte under denna vandring hafva blifvit allt mer och mer medtagen, så att han stundom befann sig i ett slags yrsel eller medvetslöshet. Då så säger han sjelf, och så är än i dag hans varma öfvertygelse — mötte honom der ute på hafvet, fjärran från den ännu aflägsna stranden, ett barn och räckte honom en bit bröd. Mårbeck förtärde den med begärlighet och kände sig deraf underbart stärkt och lifvad. Men barnet såg han ej mer.
Äfven Wallin och Mårbeck kommo fram på aftonen i land vid Händelö, der de med en viss medömkan hörde berättelsen om Fagerströms maktlöshet, såsom hade de sjelfva aldrig något sådant att befara. Äfven för dem öppnades en gästfri boning, der de fingo att äta. Åt Wallin gaf man derjämte en sup bränvin, men åt Mårbeck, som syntes vida mer medtagen, gaf man blott några droppar. Mårbeck kände snart en olidlig smärta i benen. Han ville resa sig från sin plats, men kunde ej. Det gick honom så, som det redan hade gått Fagerström. Wallin deremot föll i en stärkande sömn, men var följande morgon så maktlös i händerna, att han ej förmådde läsa upp dörren.
Emellertid hade rapport afgått till Vestervik. Till följd af derifrån anbefalda åtgärder eftersöktes och återfunnos de på isen qvarlemnade postväskorna. De fem postförarne forslades till Vestervik, der de på aftonen 4 Februari intogos på lasarettet. Wallin kunde dd gå uppför trapporna; de öfrige fyra måste bäras.
På lasarettet i Vestervik vårdades de förfrusne med den ömmaste omsorg af assessor Lemwijk. Men för att rädda de stackars postförarnes lif måste han ändtligen tillgripa den grymma utvägen att stympa deras lemmar. Fagerström amputerades först, 22 Februari. Han förlorade alla tårna på högra foten. På Mårbeck aftogs, 2 Mars, högra benet nedanför knäet, tre tår på venstra foten, ett stycke af utsidan och hälen på samma fot samt yttersta leden af ett finger på venstra handen. Wahlgren slapp med förlusten af två fingrar på hvardera handen och ett stycke af högra hälen. Under ampnutationen af fingrarne stod Wahlgren midt på golfvet och framräckte sina händer, liksom hade fråga varit endast om en lätt förbindning. På Hasselqvist aftogs, en förmiddag, ena benet nedanför knät. Samma dags eftermiddag måste äfven det andra benet nedanför knät aftagas. Under denna pinsamma, inom loppet af några timmar förnyade operation, grep den själsstarke, modige mannen stundom tag i en bredvid honom liggande duk, förde den till munnen och tryckte sina tänder fast deri; men ingen gång undföll honom något ljud af smärta eller klagan.
Att Wallin snart återstäldes och kunde förblifva helbregda, får väl tillskrifvas den omständigheten, att han ända till sista dagen lyckades bevara sig torr, under det att de öfrige, ända från första aftonen utanför Karlsö, under bemödandet att dela sörjan eller undanskjuta isstyckena, allt jämt blottstälde sig för ätt blifva våta, så att de stundom gingo ned sig ända till midjan, hvarefter stöflar och underkläder fröso till is omkring fötter och ben.
Wallin och Wahlgren voro de förste, som återkommo till hemmet. Dernäst kom Fagerström, så Mårbeck, i början af Juli, och Hasse!qvist i midten af samma månad.
Måhända skulle man vara böjd att tro, att dessa män, som uthärdat så svåra lidanden, derigenom fått sin helsa alldeles bruten och blifvit lagda i en för tidig graf. Så blef dock ej fallet. Sveriges kustbefolkning är ett härdigt och kraftfullt slägte, och postförarne icke minst. Wallin och Wahlgren öfvergåfvo icke denna tjenst, utan fortforo, enligt ofvan begagnade berättelse, dermed till sin död, den förre vid 57, den senare vid 61 års ålder. Hasselqvist stultade omkring på sina träben ända till sitt 52:a år, då döden skördade honom; Mårbeck blef 62 år och Fagerström öfver 80 år gammal.
Den ihjelfrusne Löfqvists moder erhöll, efter en af den i Gotlands läns tidning tryckta berättelsen åtföljd ansökan till konung Oskar 1, en nådegåfva af 100 R:dr, Mårbeck och Fagerström fingo till följd af samma berättelse sina pensioner förhöjda från 75 till 125 R:dr, och rikliga penningbidrag inflöto från en mängd enskilda personer för att genom den varmhjertade och talangfulle skildrarens försorg tillställas de öfverlefvande hjeltarne från 9 dagars kamp mot hunger och vinterköld under denna minnesvärda postfärd öfver Östersjön.

Från landsbygden.

Södra Gotland, 27 Dec.
Snöskottningen. Den nyligen af k. m:ts betallningshatvande i länet utfärdade kungörelse, innehållande åtskilliga ändrade bestämmelser rörande skyldigheten för hemmansägarne att deltaga i underhållet af landsvägen vintertidep, har satt en hel hop myror i hufvudet på en del landtmän på södra Gotland. Till följd häraf ha ock sammankomster i en del ploglag hållits, dervid öfverenskommelser träffats för att ordna saken så att hvarje medlem kan utgöra sin snöskottningsskyldighet, alldenstund det visat sig omöjligt — åtminstone för de flesta — att utgöra två handedagsverken på hvarje åttondels mantal, då i många ploglag ej ens så många arbetsföra manspersoner finnas, då man undantuger de s. k. »arbetskarlarne», hvilka naturligtvis äro fria all snöskottning, cch om en bonde, emot erbjudande af skälig ersättning, vill hafva dem till hjelp i förenämda fall får han naturligtvis åtminstone i de flesta fall — till svar, att de »hellre stanna hemma än att gå och slita hund på landsvägarne», Men när bonden under svett och möda fått den igenyrade landsvägen trafikabel, då är det mången gång arbetaren som »stolt i hågen» först begagnar densamma; men hvad skall landtbrukaren säga! Iogenting, ty han kan ej neka dem att passera.

Vid upptagande af en kollekt med håfven sistl. juldagsmorgon i en sydlig landtkyrka, erhöllos bland slantarne ätven tvänne blykulor och botten af en kopparhylsa. Hvem som utfört detta, om förakt för kyrkan vittnande streck, tror man sig veta, och ett offentligt brännmärkande af deras (de tros vara tvänne) namn, vore välförtjent.
Såsom något egendomligt kan antecknas att ej mindre än fyra enkor i en församling under loppet af en månad skattat åt förgängelsen, och en femte gumma lär vara betänkligt sjuk, eå att det blott väntas på slutet.

Ett egendomligt vad ingicks för någon tid sedan af ett par unga arbetare från södret.
Den ene åtog sig nämligen att, emot erhållande af 10 kronor och fri måltid, förtära tjugu säger tjugu kroppkakor, tillredda af en viss qvantitet mjöl och mjölk, i ett mål. Kunde han ej mäkta att förtära den dryga portionen, skulle han ut med de 10 kronorna och till på köpet ersätta kroppkakornas värde. Nåväl! Måltiden började under det flere personer, som voro intresserade af utgången, inågo huru den ena efter den andra af de rara kroppkakorna försvanno inombords för den ätande. Antalet uppgick nu till femtor, och vår »kroppkakhjelte» trodde nu sig säker på segern; men när ytterliga två stycken gått samma väg var det »stopp och belägg», intet rum fans för de återstående trenne. Men nu må man tro att det blef annat ljud i skällan, under höga rop störtade vår man ut på gården der han under svåra qval vältrade sig på marken. Följden af det hela blef för vår hjelte en förlust af 10 kr. och dessutom ersättning för måltiden samt ett par tre dygns svåra smärtor och krämpor, samt glädjen att efter denna dag få heta »kroppkakhjelten» på söder.

Vamlingbo, 28 Dec.
Från årets sista ordinarie kyrko- och kommunalstämmor anteckna vi följande: Af de upplästa uppbörds- och debiteringslängderna framgick, att utgiftskontot för nästa år ntgår med 60 öre på fyrk för jordbruksfyrkarne, och med 2 öre mindre för fyrktal för öfriga beskattningsföremål, För hela kommunen uppgår fyrktalet till 3,396 fyrkar och hela kommunalskattens slutsumma till kronor 2,117: 34.
Val af ledamöter i de särskilda, under stämmorna stående befattningarne uppgick till ett antal af ej mindre än tjugusju. Ert halft tjogtal revisorer valdes i de olika kassorna. Kostnadsförslag och ritning till en ny magasinslokal förevisades, det förstnämda slutande på en summa af omkring 700 kronor, hvilket af stämman, med ett litet undantag, gillades och antogs.
Stämman beslöt att genom kommunalnämden till k. m:ts befallningshafvande i länet ingå med anhållan om kronouppbördens hållande inom socknen, och anvisades skolhuset såsom lämplig lokal dertill.
Till ledamöter i kreatursförsäkringsnämden valdes hemmansägarne Gabriel Jacobsson, Bilds, Zakarias Johansson, Storms, Olof Cadergren, Sigfride och byggmästare Lars Dahling.

Officerarnes målskjutningsförbund

har i dag haft sammanträde, hvarvid revisionsberättelsen upplästes och ansvarsfrihet beviljades styrelsen. At styrelseberättelsen inhämtades, att förbumdet, som stiftades 22 sistlidne Januari, nu räknar 31 ledamöter. Då förbundet ej förfogar öfver egen bana utan måste använda jägaregillets, hade blott 8 skjutöfningar ägt rum och blott nödvändigaste materiel anskaffats.
Vid skjutningarne, hvari deltagit de yvgre ledamöterna, hade hufvudsakligen användts revolvrar, men äfven studsare och remintonggevär. Som bekant har förbundet blott baft en prisskjutning.

Afsked

har af militärbefälhafvaren beviljats åt trumslagaren vid Hemse kompani nr 10 F. J. K. Daberg.

Höga skogspris.

Vid Mullvalds komministersbossälle i Ardre såldes häromdagen 2:ne årshyggen af den indelade skogen om ungefär 4 tunnland för ett pris af 946 kronor, sedan dock en del husbehofsvirke ifrån dessa hyggen afverkate.