som i våra tider borde vara försvunnen, blef ilördagsa en 14-årig flicka, Emma Kristina Åkerberg i Stenkyrka. Arbetaren Edvin Vinberg från Lickershamn hade ofvan nämda dag vid ett bröllop företagit sig det sedvanliga oskicket att aflossa flere skott till brudparets ära. På eftermiddagen hade han varit i bröllopsgården, men derifrån gått hem och vid 11-tiien på qvällen i sitt hem laddat en lånad större pistol, hvarvid han begagnat sig af hopvikta gråpappersproppar som förladdning. Han nedstötte 3 stycken samt ytterligare en, som han tuggat i hop i form af en kula. Sedan begaf han sig åter till bröllopsgården för att aflossa det sista skottet. Vid tillfället något rusig, blef han inbjuden att deltaga i dansen. Då han sedan skulle gå ut, snafvade han omkull på gården, hvarefter han, uppbragt öfver de närvarande bröllopsgästernas hån, aflossade skottet. I det samma hördes ett jämmerrop och då man såg efter, låg flickan Åkerberg på marken, blidande ur ett sår. Hon afled strax. I anseende till mörkret hade ingen lagt märke till att den olyckliga befann sig så i närheten. Vid företagen besigtning af liket utröntes, att skottet träffat midt i venstra brösthalfvan och att förladdningspropparne trängt in i lungorna. Åtal har af länsman Smedberg väckts mot Vinberg, enär denne gjort sig skyldig till vårdslöst handskande med skjutvapen.
Det är icke första gången seden att skjuta för brudparet varit vållande till olyckshändelser. Då man på många ställen ännu hyser den tron, att den äktenskapliga lyckan ej blir fullständig om skjutandet uteblifver, borde det ligga prester och skollärare om hjertat att söka utröta denna ofta olycksbringande hedniska vantro.
Gotlands Allehanda.
Fredagen 21 Oktober 1887.
N:r 84.