Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Lickershamn är ett fiskeläge på nordvästra Gotland vid länsväg 149 cirka tre mil norr om centralorten Visby.
Lickershamn ligger i Stenkyrka socken.
I går vid 11-tiden på f. m, strandade vid Lickershamn under stark tjocka norska ångfartyget Seaton, fördt af kapten Olsson, hemma i Tönsberg, på resa från Hernösand till Djeppe med trälast. Däckslasten forslades i land i går e. m. och kl. 11 i natt blef fartyget flott med hjelp från land. En liten del af däckslasten inlastades i morgae, det öfriga lemnas. Fartyget är obetydligt läck och fortsätter till destinationsorten.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 Juli 1891
N:r 108
Norra Gotland, 14 April.
Vårplöjningen har tagit sin början.
Den s. k. Ledinska sågplatsen i Stenkyrka med såghus har i dagarne köpts af hr, O. J. O. Olofsson, som deri ämnar uppsätta lokomobil i och för sågning.
Fattigdomens lott, Häromdagen väcktes en fattigstugugamma i en socken på norr midt i natten af ett bett i näsan. En råtta var attentatorn, En kamrat till henne blef en natt förut biten i läppen af ett dylikt kräk. Der i socknen få fattighjonen sällskap gratis, om de blott vilja släppa till nasus för »huggsexa».
I en obehaglig situation befann sig häromdagen en fiskare från Lickershamns fiskläge. Litet mera »barlastad» än vanligt skullo vår man på qvällsqvisten kl. 9 köra en genväg hem, men kom vilse i skogen, Han steg då af skjutsen och band hästen vid ett träd för att ostördt kunna egna sig åt rekognosceringen efter rätta kosan. Efter många kryssningar, körändringar och »kapsejsningar» fick han teg i riktiga kosan.
Nu skulle han återvända och »kojra haim russi», men i mörkret och töcknet hittade han ej hästen, utan måste knoga sig iväg ensam.
Djuret svettigt i början fick då stå i 7 långa timmar under köld och hunger.
Södra Gotland, 16 April.
Strömmingsfisket för detta år har nu härstädes tagit sin början med tämligen vackert resultat. Förliden natt erhölls vid Vamlingbokusten 8—12 valar och vid Hamrakusten ända till 20 valar, allt för man på fyra garn. Strömmingen, som till följd af den isfria vintern är af tämligen god beskaffenhet, har betingat ett pris af 40—50 öre valen.
Hafresådd lär af en och annan landtman som haft höga åkerjordar i dagarne företagits. Såvida ej regnväder inträffar, kan man antaga att vårsådden kommer i full gång under instundande veckas lopp.
Extra kommunalstämma hölls i går i Sundre med anledning af en från Öland ankommen skrifvelse om cirka 40 kronors ersättning för fattigvårdsunderstöd åt gamle båtskepparen Nils Viderström, som förliden höst reste dit för att med något stenhuggningsarbete söka sig förtjenst, men som han af bräcklighet och oförmåga att arbeta måste anlita fattigvården beslöt stämman att en kommunens medlem i dagarne skulle afresa till ort och ställe för att betala ersättningen och hemforsla mannen.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 April 1891
N:r 58
Norra Gotland, 27 Febr.
Två stölder i förening med inbrott skedde i Stenkyrka i tisdags natt, den ena hos en mindre jordägare vid Sorby, der en tunna potatis och en säck togs, den andra hos en skomakare vid Niome. Den senare, hvilkens hos ligger tätt bredvid allmänna landsvägen, har hela året väntat den värda visiten och derför bergat undan sina matvaror in i sjelfva boningshuset. I källaren gjordes emellertid inbrott, som ej gaf mera i byte än en tomsäck, ett par kappar guano och källarlåset.
I Stenkyrka socken finnas nu mera knapt någon mera än tjulven eller tjufvarna, som ha potatis, ty de senare ha tillskansat sig det mesta. Om ändå tomsäckerna skonades, vore man de långfingrade bestämdt tacksam, Nu får allmänbeten ej blott köpa utsäde utan jämväl tomsäckar i vår, och då vederbörande bestulne äro så honetta, att de ej anmäla saken hos länsmannen, borde tjufvarna af tacksamhet hålla sig emballage sjeltva.
En riklig fångst af strömming och torsk har fiskarebefolkningen vid Lickershamns och Alstäde fisklägen gjort de sista nätterna. Et par hundra valar stömming och dito torsk, som sålts till resp. 37 öre bägge sorterna.
Tullauktion å de utanför norra kusten i fjor höst hittade bräderna och plankorna hölls i onsdags vid Lummelunds bruk. Vederbörande bergare inropade hvar och en sitt parti till samma pris, hvartill tullmärnen värderat det, utom 2, som betaltes med något mindre.
Hela auktionen gick till inalles omkring 24 kr., däraf bergarne erhöllo hälften. Orätt nog får bergare som ensam gjort skäl för bergarelön minsta betalningen eller åtminstone sällan öfver hälften och tullen som ingenting gör får mest. Denna gång kostade dock omnämde auktion tullverket något. Jag antar nämligen att vederbörande tullherrar få betaldt för besigtningen och dagtraktamente, då nog tullverkets omkostnad gick till minst 30 kr.
för fustiga 12. Vore det ej då bättre gifva efter alltiog åt de vanligen fattiga bergarne?
Östergarn, 20 Febr.
Funna vinfat. Fyrmästaren F. E. Lidén å Östergarns fyr hittades juldagen 2 vinfat, ett omkr. 60 k:or innehållande scherry, ett om 130 innehållande portvin. Antagligen äro de af den å Salvoref strandade Hildas last, hvilken som bekant innehöll 383 st. vinfat.
Emellertid kan ej lastköparen utfå dem, enär om han ock kan styrka dem verkligen tillhört Hildas inelfvor, han dock ej kan edfästa att de icke lemnat vraket innan bergarerätten kom i hans händer. De komma sålunda att säljas å tullanktion.
På Sandö har 2 st. fat af Hildas last ilandflutit, begge med bottnerna inslagna, Åtta stycken hafva ilandbergats till eller rättare hittats å Fårö och omnejd.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 23 Februari 1891
N:r 31
Norra Gotland, 18 Febr.
Ännu en af de vid olyckan i Lickershamn 28 Febr. förlidet år omkomne är pu ilandfluten och begrafvea. Liket af ynglingen Hjalmrtr Jakobsson hittades nänligen förliden fredag (dagen efter den svåra stormen) ilandslaget några famnar bredvid det ställe, der O. Jakobssons lik för litet sedan fans. Blott af söfveln kunde man se, att den tunne i lifstiden varit sagda person. Hutfvudet var borta, armarne också, det ena benet af jämt efter knäet, I söndags vigdes stoftet till den sista hvilan. Under begrafningen kom äfven det andra benet ilandflytande vid stranden — en ödets lek.
Litet förut hade den funnes moder och syster tyckt sig höra oroliga steg af och an på vinden i hemmet, steg, som liknade sonens i lifstiden, hvarför modern sagt, att han nog komme iland, hvilket besynnerligt nog ock skedde. Er brefskrifvares förra antagande angående olyckan vinner än mor bekräftelse. Troligen ha liken legat fastkilade i bargramnor — derom vittnar de stympade kropparne.
Det är att hoppas det liket af O. Strandberg äfven omsider skall slås iland, och alla de 8 omkomne sida vid sida tå sin ro å kyrkogården.
Östra Gotland, 18 Febr.
Vintern tycks ge vika och slut är med slädföret, tack vare den ihållande vestliga vind, som ena längre tid varit rådande och tillfört oss riktigt vårväder, Vårlikt är det för närvarande. Svanen ses ofca i större flockar styra kurs åt norden — dette är ja de gamlas tecken att våren är i annalkande.
Sjön, som en längre tid var alldeles isbalagd när utanför östra kusten, är nu åter isfri, och öppet vatten öfverallt, och nästan dagligen ses stora ångare passera förbi, styrande både nord- och sydlig kurs.
Det är ock många, som önska att så må fortfara, ty bland en stor del af befolkningen klagas öfver fiskbrist, men är öppet vattev, kan hopp snart vara att fisket kan begynna, ty i fjor gjordes försök dermed redan i början at Mars månad, med lyckligt resultat; och vi ha ju ej många dagar igen till Mars, så man får lefva till dess på godt hopp.
Apropå fisket och dess bedrifvande, hur skall dermed tillgå, som det nu är stildi?
Strömmingen är ju den mest förekommande bland alla fisksorter, som här fångas, men på senare åren och alltse’n husbållningssällskapsat gaf undervisning i laxfisket med 8. k. laxgarn, har ock laxfisket med allt större och större utvidgning bedrifvits, isynnerhet drifgarnsfiske, fom är till stort men för strömmingfisket, som ock sker mestadels genom drifning.
I anseende till det höga pris laxen betingar, är det ej den arbetande klassen som har råd att bestå sig med en sådan läckerhet, nej, den går bums deras näsa förbi, och till de rike och läckergomar, som få njuta deraf, Visserligen god inkomstkälla för laxfiskare; men strömming»fisket kan äfven gifva god inkomst under tiden.
Men månne uu strömmingefisket skall ge vika för laxfisket? Så tyckes det åtminstone, ty alltsedan drifniog med laxzarn kommit i bruk, förhindras driffisket med strömmingsgarv, hvilket lätt kan tänkas af åtminstone dem som äro något hemmastadda i fiskeriyrket, då man vet att strömmingsgarnen sättas med mer eller mindre sänkving, men laxgarnen deremot ej sänkes alls, Att de icke sänkta, under fisket, drifva fortare än dem som äro sänkta är ja en klar sak, och att skada och förlust derigenom kan uppkomma ligger i öppen dag; men hvem som skall ersätta dan genom en ibopdrifning med lax. och strömmingsgarn uppkomna skadan är obekant; derför är al nöden att någon ändring till ett bättre bör vidtagas. Det är allom bekant, att vederbörande myndigheter gjort stora uppoffringar för fiskerinäriogen, och önskligt vore om dessa nu äfven ville taga sig saken an. Som bekant finnes en fiskeritillsyningsman; månne månne han ej skulle finnas villig att dervid medverka, att ett sådant oskick, som nu är rådande vid fiskets bedrifvande kunde afbjelpas?
Bägge nämde slags fiskredskap kuona mycket väl nu, såsom vid laxfiskets början, samtidigt begagnas, blott laxgarnen endast tilllätos för fastsättning, och på ett visst djup ot i hafvet t. ex. 8 till 9 famnar. Då hade fiskarena reda derpå och driffiske med strömmingen kunde obehindradt idkas.
Enligt gammal erfarenhet är merändels god tillgång på strömming om våren genom driffiske, som kunde tillgodogöras, men så länge drifoing med laxgarn tillåtes, är det omöjligt att våga sig ut, och vore det endast eget fiskläges fiskare och deras laxgarn, man hade att frukta, gick det nog an, men som nu är fallet, komma flera båtlag från andra fisklägen och drifva med laxgarn; detta är mera att befara, då under nattens mörker de äro alldeles ohslunte för hvarandra och okunniga om hvad för redskap som föres. Ordnades saken så, som ofvan är nämdt, att laxgarn sattes fast, hvilket sätt endast brakades de första åren, då detta fiske bedrefs, och goda fångster erhölls, skulle under hela sommrarne både lax- och strömmingsfiske kunna idkas utan intrång och hinder för hvarandra. Kändt är också att laxen går inåt land och kan då lika lätt fångas genom fastsättning.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 20 Februari 1891
N:r 29
Norra Gotland, 10 Febr.
Laga skifte. Sedan nu allmänt sammanträde hållits med Tingstäde kommuns skifteslag, kommer nämda socken att undergå laga skifte, Tjenstförrättande Jandtmätare är major Kruuse.
Stenkyrka socken beslöt åjorårets sista kommunalstamma att ingå till vederbörande med anhållan att för en mindre reparation vid kyrkoherdebostället få taga virke af prestboställets skog.
Reparationen var som sagdt liten och då jägmästarens arvode i det närmaste komme att uppgå till ungefär lika summa som dep, hvarmed man kan köpa nämde virke, lär föramlingen ha afstått från ansökningen i fråga.
Å Gotska Sandön hittades sistlidne senhöst omkr. 100 tolfter brädstump och en och annan planka, allt af sämre beskaffenhet. Fyrpersonalen var upphittare och köpte sedermera fyndet å auktion. Antagligen voro dessa bräder af samma last som dem, hvilka upphittats å nordvestra kusten af Gotland.
Som bekant äges Gotska Sandön af lotsverket, som derå under årens lopp uppfört 3 fyrar, hvilka sysselsätta en ingalunda liten personal, en liten |koloni på sätt och vis. Ön hör till Fårö församling, till hvilken utskylder skola bstalas. Som löntagare ha ock Sandöborna stora utgifter till kommunen. Haradan valutan är kan man förstå, då intet tillfälle gifves att kunna deltaga i kyrko- och kommunalstämma eller vara med om ett enda val, dessutom betalar lotsverket prest, som 2 gånger årligen (midt i sommaren) skall förrätta gudstjenst ä ön mot 150 kr. honorar för gången; samma verk betalar äfven ackuschörskan hvar gång hon behöfver besöka ön med 100 kr. gången.
Stenkyrketjufvarne ha 2 gånger under Januari uppenbarat sig genom missgerningar.
Ena gången tillgrepos ur en låst bod å Lickershamn ett par tunnor potatis och en hel del saltad strömming. Audra gången begicks inbrott i en källare hos en f. d. hemmansägare i Sorby (källaren var belägen blott några få meter från boningshuset). Här tillgrepo tjufvarne en fjerding strömming (lös), potatis, rofvor, morötter och ett täcke samt en säck.
Sorgligt nog har ej hos vederbörande kronobetjening saken blifvit anmäld, eburu misstankar om hufvudföröfvaren af stölderna ej saknas.
Fyrmästaren å Gotska Sandön J. Bourgström har på grund af sjuklighet erhållit en månads permission och upprätthålles hans tjenst under tiden at fyrvaktaren K. Bourgström.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 13 Februari 1891
N:r 25
Hemse, 5 Jan.
Enär nu Hemse kommunalstämmas protokoll föreligger i fullständigt skick, får jag meddela hufvudinnehållst af förhandlingarne vid senaste ordinarie stämma: Fyrktalslängden granskades och godkändes samt befans upptaga:
fastighetsfyrk 2,924: —
inkomstfyrk 4 054: —
S:a fyrk för hela kommunen 6,978: —
Debiteringslängden upp:og för kyrkstämmans ändamål å 23 öre pr fyrk 1,604: 94
kommm.-stämman á 35 öre pr fyrk 2,442: 30
Sammanlagdt á 58 öre pr fyrk 4,047: 24
Personlig afgift för skolan 50 öre pr man 25 öre pr qvinna 86 + 47 133: —
Hela uppbördssumman 4,180: 24
Till ordf. i socknens kommunalstämma för nästkommande 4 år vaides dr Sätervall, till v. ordf, handl. Vittberg.
Kommunalnämden kompletterades i stället för dem som voro i tur att afgå, hvarefter till nämdens ordf. valdes handl. R. Vittberg och till vics ordf. skomakaren J. L. Rumin.
Till revisorer för granskning af kommunens räkenskapar valdes veterinär J. Boman och skomakare J. L. Rumin.
Till ordf. i kreatursförsäkringsnämden för fästa år valdes handl. R. Vittberg, till ledamöter hemmarsägaroe J. N. Johansson, J. Melin och O. A. Lingström.
Från en del medlemmer af stämman hade anhållits att stämman ville yttra sig om limpligheten af föreslagen ändring och lagstiftning rörande haniel med vin och maltdrycker.
Stämman ansåg erhälligt stor vinst böra blifva för den enskilde och det allmänna, om i lag stadgadt blefve att försäljning af vin och meltdrycker vare sig till afhemtning eller till förtäring på stället icke må i stad eller på landet förenas med annan handel och atträtt till miautbandel med vin och maltdrycker må förvärfvas i samma ordning och på samma sätt, som rätt till utskänkning af dessa drycker nu erhålles.
Till sist var kommunens i klagomålen icke deltagande medlemmar anmodade at taga del af besväegbandlingarne rörande anläggande af gångbanor i Hemse och deröfser afgilva svaromål. Klagomålen bestriddes på, som det syntes, goda grunder.
Stämman var ovanligt talrikt besökt.
Burs, 6 Jan.
I fråga om erhållandet af vår post ha vi här ovanligt inskränkt, fastän vederbörande varit så pass tillmötesgående att de befordra post hit treune gånger hvarje vecka, nämligen tisdag, torsdag och lördag med postföraren å linien Stånga—När. Således är blott en, säger en, timme hvarje dag af de båda förata dagarne (tisdag och torsdag) anslagen för sockenborna att få afhämta sin post, och är man då ej så lycklig att inställa sig på den bestämda tiden får man naturligtvis återvända tomhändt, änskönt man får både höra och se att man har post att erhålla; man får då helt beskedligt vänta till nästa utdelningstimme. Lördagens post deremot utlemnas icke förr än — efter gudstjenstens slut på söndagen, och är mar då händelsevis icke ikyrkan, eller tillstädes får man beqväma sig att vänta på sin post till påföljande tisdag på den bestämda timmen. Exempel kan anföras då nödvändiga försändelser ankommit till personer i socknen, hvilka icke haft tillfälle att inställa sig på! den bistämda timmen, men strax efteråt antiugen genom: ombud eller personligen instält sig för att erhålla den nödvänd’ga posten, som fått qvarligga i skolhuset till påföljande utdelningstid, oaktadt de såväl fått höra som se att post till dem funnes.
Är väl ett sådant tillvägagående öfverensstämmande med tidens kraf och fordringar, då en enabb samfärdsel och korrespondens hör till det oundgängliga? Frågan om ett bättre ordnande af deta tidsvidriga förhållande var äfven, på initialer af några p:rsoner, före vid senaste decemberstämman, men rönte ingen framgång. Många fundera nu starkt på att öfverklaga beslutet för att få detsamma upphäfdt, för att sedermera få ordna denna sak på ett mera tidsenligt sätt.
Stenkumla, 6 Januari.
Vid fjorårets sista kommunalstämma utsågos till revisorer för kommunalkassan kyrkoherden Reuser och landtbr. P. Andersson, Stenstugu. Till revisorer i sockenmagasinet valdes hemmansägarena Olof Stengård, Tystebols och F. Jacobsson, Moos.
Brandstodsvärderingsmän äro G. Jacobsgon Qvie, sergeant Ösk. Södergren, Sorby, och M. Söderström, Vale, samt O. Helleaberg Brougns.
I kreaturförsäkringsnämden valdes till ordf. hemmsnsägaren Olof Stengård Tystebols. Öfriga ledamöter blefvo hemmansägarne Olof Kastlund, Ungsmiss, Nikl, Jacobsson, Vale, Joh. Pettersson, Tystebole.
Barnmorskans löneved som förut utgjorde 4 famnar bestämdes hädanetter till 5 pr år.
Sedan bölls entreprenadauktion å vedleverans till fattigstuga och inropades leveransen af olika personer till varierande pris.
Kommunalstämmoordföranden hade väckt förslag, att kommunalutskylderna skulle betalas på en gång och ej som nu i 2 repriser.
Stämman beslöt dock att nuvarande sättet skulle bibehållas, och att utskylderna skola erläggas i Febr. och Sept.
Stenkyrka socken har inköpt en byggning å Lickershamn att användas för socknens behof.
Klockarelönen, som hittills utgått efter hemmansdel, beslöt man hädanefter vid fjorårets sista kyrkostämma att utdebitera efter fyrk.
Vid inbetalning af ränta till kyrkokassan infriades denna komplett af lånvtagsrne — ett mycket vackert resultat.
Ett slädparti gick i dag af stapel i Tingstäde, der man sedan testade å Myrväller gästgifvaregård.
Rapphöns och dom herrar besöka gårdarne, hvilket enl. bondpraktikan skall betyda stark vinter.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 9 Januari 1891
N:r 5
Garda, 13 Dec.
Hetsjagt vid exekutivauktion. Att skipare af lag och rätt, i synverhet de exekutiva myndigheterna, ej alltid ha så lätt att komma till rätta med folk, är nog ett faktum, som tids och ofta exempel bekräfta. Da mest underliga och många gånger löjliga utvägar sökas för att slingra sig undan rättvisan. Ht exempel derpå lemnar en i dagarne i denvua socken hållen utmätningsauktion. För gäld hade en bemmansägare3s all lösa egendom blifvit utmätt. Sedan han förgäfres i alla instanser anfört klagomål öfver utmätningen, dervid naturligtvis till villige advokater ej så små summor i form af arvaden blifvit utbetalda, skulle ändtligon den ntmätta ägendomen försäljas. Auktionsförrättaren, kronolänsmannen i tinget, infann sig på stället, dit äfven en stor mängd spskulanter tillstädekommit. Men dörrarne till både bonings- och ladugårdsbu3 voro stängda, och hvarkon ägare eller hans husfolk syotes till. Saart kunde man också göra sig förvissad om att några kreatur ej funnos i ladugården, och färska spår af både häst och nötkreatur gåfvo en aning om, att ägaren funnit något radikalmedel för att, som han väl sjelf trodde, till intetgöra verkan af utmätningep, sedan lag och rätt dervid ej kunnat biträda honom. Hvad var ou att göra? Kunde man blott få reda på ägaren, skulle han nog också få radogöra för hvar ezendomen funnes. Efer någon rådplägninog utskickades patruller åt olika håll för att söka uppsnappa rymlingen. Men nyfikenheten är en makt, som korsat mången storslagen plan, Vår man ville säkerligen ej gå miste om nöjet att, som han trodde, tå se, hur snopne vederbörande skulle blifva öfver den i hans egna ögon väl uttänkta planen. Från en närbelägen arbetarebostad fick någon af spekulanterna se en skymt af den sökte, och genast rapporterades derom till kronolänsmannen, som under tiden tagit in hos gårdstolket. För att fånga flyktingen begåfvo sig nu tre man i väg till den ofvannämda arbetarebostaden. Men flyktingen, som genast fattade situationeu, begaf sig, det fortaste fötterna förmådde, i väg för att undkomma sina förföljare; och en den vildaste hetsjagt börjades öfver åkrar, ängar och skogsmark, der förföljarne stundom förlorade den flyende ur sigte och endast leddes af bans spår. Afståndet mellan den flyende ock bans förföljare mioskades dock alltmer, tills sluligen öfver en qvarts mil från hemmet flyktiogen greps och snopen återfördes. Återkommen och uppmnanad att framlemna nyckeln till boningshuset, bedyrade han heligt, att han ej hade den ringaste aning om, hvar denne befans; säkerligen hade hans hustru tagit den med sig. Men ej heller om henne kunde han lemna det ringaste besked. Kommissarien, som säkerligen hade sina egna tankar om värdet af hans försäkringar och uppgifter, deruti styrkt af hans ytterligare försök att undkomma, lät helt enkelt visitera gunstig herrn med den påföjd; att nyckeln fans i dennes ficka. Men då han nu uppmanades att upplysa om hvart kreaturen och annan u’mätt egendom tagit vägen, förklarade han som det tycktes med verklig förnöjelse, att kreaturen blifvit sålda och måhända nu vore uppätna, och att annan egendom dels vore såld, dels uppbränd. Som emellertid kreaturen varit synliga dagen före auktionen, antogs med skäl, att deras bortovaro blött var tillfällig, hvarför de såldes med skyldighet för inropire att söka reda på dem. Att under sådana förhållanden priset blef derefter, säger sig sjelft. Natten efter auktionen återfördes också verkligen de undanoskaffide kreaturen. Måhända trodde ägaren faran pu vara öfverstånden, men i så fall blef han tagen ur sin villfarelse, då tidigt påföljande morgon da nye ägarne till djaren kommo för att bämta sina inrop. Med tomt hus ute och nära nog cå också inne, tyckes denna familj ha en mörk framtid för sig. Så långt har balsstarrigheten och processlystnaden fört eu familj, hvilken visst ej hade behöft se sin ekonomi så bedröflig.
Burgsvik, 18 Dec.
Strid mellan örn och säl. En person, som häromdagen vandrade utefter sjöstranden, observerade en mindre säl liggande på ea sten i vattenbrynet. Öfvar honom sväfvade en väldig örn och närmade sig i täta kretsar sitt offar, hvilken han tvifvelsutan utsett till en läeker frukostmiddag. I ett nu sänkte ban sig och slog sina klor i den intet ondt anande sälen. Denae uppskrämd af det väldiga nappataget skyndade gömmaljsig>i’ sitt element med örnen på ryggen. Mod hvinande fart bar det af utåt hafvet ett gudt stycke, då sälen vände om åt land, alltjämt med sin högt skrikande och flaxande fizndejpå ryggen. Iakomna på ett par famnars vatten stannade de och der utkämpades en strid på lif och död mellan sälen, som försökte draga sin fiende uader vattnet, och örnen, som förgäfves arbetade att lossa sina klor ur sälens rygg eller besegra densamma, HEi’ter många förtviflade ansträngningar, så att vattnet yrde högt i luften, försvann örnen med ett sista vildt dödsskrän under vattnet och fick med lifvet plikta för sitt mordförsök.
Parning mellan tam- och vildand. En tamand af feminint kön äges af en person boende i närheten af sjön härute. En dag i våras märkte ägaren att det ensamma djuret företog längre turer utåt hafvet och höll sällskap med der simmande vilda änder och annan sjöfå el. Dessa rimturer upprepades dagligen tills fågeln började lägga ägg, då hon blott högst sällan företog någon längre utflygt. Som anden visade stark böjelse, att ligga på sina ägg, lade ägaren henne på fyra stycken blott för att ha nöjst se huru länge hon skulle hålla ut att ligga, då hon ej kunde tframkläcka några ungar. Men döm om ägarens förvåning, då fågeln framkom med tre krya ungar från sitt liggställe. Ungarnes tillkomst kan ej af ägaren förklaras genom annat än det skett parning med vildänder, alldenstund några tama sådana af maskulint kön ej finnes på längre afstånd.
Norra Gotland, 13 Dec.
Ett hemskt fynd gjordes för några veckor sedan på stranden mellan Lickershamns fiskläge och Ihrevik, i det att en dödskalle påträffades. Denna jordades i samma kista som förut omnämde bhemmansägaren O. Jacobsgons stoft. Antagligen tillhörde den ock detta lik, som vid finnandet saknade hufvud.
Af kolos höllo ett par fruntimmar på att släppa lifvet till för ett par nätter ssdan. Man hade eldat duktigt med ekvedi och för att göra eff:kten fullständig sköte epjället genast brasan brunnit ut. Ho af gummorna var sanslös på morgonen, och den andra var ock mäkta medtagen.
Fullt utslagna knoppar på syrenburkar finnas å ett ställe i Stenkyrka.
Laga skifte har en hemmansägare i Tingstäde begärt. Ett sammanträde har hållits, dervid de andra i skifteslaget sade sig ej vilja vara med om dylikt. Då den skifteslystne hörde detta erbjöd han dem sin gård för 11,000 kr., annars vidhölle han sin begäran, anbudet accepterades ej, och i saken vans intet resultat.
Stor ek. Å löjtnant E. Lö!venbergs egendom i Stenkyrka fäldes en ek som mätte ej mindre än 9 alnar vid roten, Jätten var frisk och lemnade omkring 5 famnar ved.
Viktigt. En stallgumse, tillhörig en hemmansägare i Stenkyrka, slagtades för en tid sedan, och lemnada ej mindre än 51 kilogr. kött. Djuret var af cheviot ras.
Hvad hafvet lemnat. Å kusten af Stenkyrka har de senare dagarne då och då ilandflutit ett tjogtal mycket smala bräder af gran samt omkring en half tolft furuplank, en pyts samt en bit af en akterspegel, hvarå ha namnet är borta. Allt är ytterligt surt och har synbart legat i vattnet en lång tid. Kanske är det fragment från tyrke skonerten Familie, hvilken som bekant öster om Kopparstenarna (16 min.) förlorade akterskepp och däckslast samt rigg.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 15 December 1890
N:r 195
Norra Gotland, 5 Dec.
Funnet lik. Som bekant drunknade 28 sistlidne Febr. i stark snöstorm utanför Lickershamns fiskläge tre unge män. För litet sedan (efter 9 månaders förlopp) hittades å stranden norr om nämda fiskläge en oljerock, som man med säkerhet visite, att den ene haft på sig vid den förfärliga händelsen.
I går då en person gick långs stranden, fann han ett ännu hemskare minne från den olyckedigra dagen — ett menniskolik.
Kroppen var utan hufvud och naturligtvis mycket söndrig i öfrigt, dels på grund af skubbningar mot botten och strand, dels på grund af den låaga tid den legat i vattnet.
Dock kunde man af de kläder, som ännu funnos å kroppen urskilja, att det hittade var liket efter hemmansägaren Oskar Jacobsson, Sudergårda, Stenkyrka. Antagligen har J:s lik fastnat i någon remna i strandpallen, tills det pu återbördats af det haf, hvers olyckliga offer det för 9 månader sedan blef.
Hafvets arbetare. I går morgon var vädret vackert, ja rent af »stilt» som sjötermen låter. Vid 11-tiden slog det dock hastigt om, Vinden blef nordost med häftiga orkanlika snöbyar. Vid Lickershamns fiskläge voro fyra båtar ute på torskfiska, Då blåsten tilltog, började man draga sina »anglar», men innan dessa fåtts upp, måste man å ett par båtar sluta och lemna redskapen samt tänka på att komma i land. Två af båtarna voro så långt nordvest, att de kunde »segla upp» Lickershamn, der de vid inloppet ändå höllo på att »bryta ned» af sjön; de två andra båtarne kunde ej stäfva så högt, utan måste tänka på nödhamn. Visby hade nog varit bra, men kl. var 1/2 1 och man skulle ej hinna dit vid dager. Alltså till Alstäde, som låg närmast. Utanför de s. k. pallarna, der bråddjupet tar vid, fick den ene båten, hvari befunno sig fisk. Ekström, Stenström och E. Vinberg, ett par häftiga grundbrott, som kastade. den ötverända med kölen upp, och de tre unge männen kommo under den. Hade blott en minut landsjön varit lugn, hade de qväfts allesamman, men lyckligtvis kom en ny väldig våg och vräkte båten på rätt köl igen. Man lyckades klänga sig fast vid lofvarts relipg och hålla båten, att den ej ånyo kantrade och så följa med tills man kom öiver pallkanten, Då måste besättningen släppa sitt tag och simmande söka nå lånd, dit den ock lyckligen nådde. Härifrån begat man sig utmattad och stel af köld och vatten till Stenkyrkehuk, der de arma männen omhuldades på bästa vis. Båten blef nästan vrak, alla redskap och ytterkläder förlorades.
Senare på dagen har nästan allting af det förlorade återfunits, utom anglar och rep till ett värde af omkr. 75 kr.
Vestra Gotland, 5 Dec.
Eldsvåda. Häromdagen voro tre fiskbåtar ute från Klass fiskläge och satt sina nät. Med anledning af den svåra storm, som var rådande, kunde icke en båt komma till rätta hamnen utan måste gå till Klintehamn. Sedan gick manskapet derifrån till Klass och kom dit på qvällen.
Sedan de eldat i eldstaden, såg ena fiskaren att en eldegnista föll ner under kojen, men slocknade. Klockan blet 8 och de förvarade elden och gingo hem. En timme efter varsnade andra personer en rodnad på himmelen, men anade ej något. Emellertid stod fiskläget i ljusan låga utan att någon menniska visste derom. Förmodligen har någon gnista vakat i någon koj, ty eljes hade icke elden uppkommit så fort. Sedan på den andra dagen fiskrarna kommo till fiskläget, blefvo de varse den sorgliga synev, att deras bodar och nät voro uppbrunna. Uppbrunna läro 3 bodar, en båt, 28 fisknät, kläder, samt en mängd tåg och strängar.
Hade vinden varit nordlig, så torde flera bodar och redskap blifvit lågornas rof.
Bodar och båten voro icke brandförsäkrade.
Strömmingsfisket vid Klass har varit tämligen klent i sommar, På försommaren var det lofvande, men icke på eftersommaren. Största fångsten har varit några nätter från 20 till 30 valar på man. Hade ej sådana stormar varit rådande så torde en rikligare fångst hafva gjorts.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 December 1890
N:r 191
Norra Gotland, 12 Sept.
Rymd. Då i söndags middag en person från Lickershamn skulle ut på jagt, mötte han en besynnerlig gestalt med hår, skägg och kläder i oordning. Främlingen, hvilkens stirrande blick förrådde »toflingen», högg tag i den mötandes rockkrage med fråga om han kunde få Norrköpings snus.
Nej. Det hade han ej, men tuggtobak kunde han få — något som dock ej föll den främmande i saken. Han ville ej släppa sitt tag förrän han hotades med stryk, då han afstod från allt pock på snus och medföljde till den mötandes hem. Härfick den utmattade äta sig mätt och sofva. Hvad han sjelf hette visste han ej, men att hans far har namnet Simmander det visste han, och hyste stor oro, i fall han skulle ha dött. Ingen kände honom, och tillfrågad, hvarifrån han var, svarade han från en handlande i Visby.
I måndags kördes den främmande till Visby. Hans namn var Johan Simmander och hade han rymt från fattighuset på torsdagen, tre dygn hade således den olycklige mannen ströfvat omkring i skogen utan mat och mycket tunnklädd.
Om orkanens styrka 28 Aug. kan nämnas att på den vid Skälsö förlista briggen Mathilda kopparplåten blåste loss från styrbordssidan och tvärs öfver fartyget i land samt att fartyget, som låg 15 fot, inom 1/2 timme så mycket kastats mot laud, att vid lodning blott 2 till 3 fots vatten fans å yttersidan.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 15 September 1890
N:r 143
på Gotland saknas ännu mångenstädes. Derför ske också ofta olyckor vid landningarne. I dessa dagar ha emellertid undersökningar utförts af löjtnant Ahlbom vid väg- och vattenbygnadskåren i syfte att uppgöra kostnadsförslag för anläggande af smärre båthamnar vid Ihrevik, Lickershamn, Nyhamn, Vestergarn och på Stora Karlsön, Som bekant har riksdagem anvisat ett anslag, hvaraf för sådana hamnars anläggande bidrag kan påräknas.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 Juli 1890
N:r 109