Norra Gotland, 18 Febr.
Ännu en af de vid olyckan i Lickershamn 28 Febr. förlidet år omkomne är pu ilandfluten och begrafvea. Liket af ynglingen Hjalmrtr Jakobsson hittades nänligen förliden fredag (dagen efter den svåra stormen) ilandslaget några famnar bredvid det ställe, der O. Jakobssons lik för litet sedan fans. Blott af söfveln kunde man se, att den tunne i lifstiden varit sagda person. Hutfvudet var borta, armarne också, det ena benet af jämt efter knäet, I söndags vigdes stoftet till den sista hvilan. Under begrafningen kom äfven det andra benet ilandflytande vid stranden — en ödets lek.
Litet förut hade den funnes moder och syster tyckt sig höra oroliga steg af och an på vinden i hemmet, steg, som liknade sonens i lifstiden, hvarför modern sagt, att han nog komme iland, hvilket besynnerligt nog ock skedde. Er brefskrifvares förra antagande angående olyckan vinner än mor bekräftelse. Troligen ha liken legat fastkilade i bargramnor — derom vittnar de stympade kropparne.
Det är att hoppas det liket af O. Strandberg äfven omsider skall slås iland, och alla de 8 omkomne sida vid sida tå sin ro å kyrkogården.
Östra Gotland, 18 Febr.
Vintern tycks ge vika och slut är med slädföret, tack vare den ihållande vestliga vind, som ena längre tid varit rådande och tillfört oss riktigt vårväder, Vårlikt är det för närvarande. Svanen ses ofca i större flockar styra kurs åt norden — dette är ja de gamlas tecken att våren är i annalkande.
Sjön, som en längre tid var alldeles isbalagd när utanför östra kusten, är nu åter isfri, och öppet vatten öfverallt, och nästan dagligen ses stora ångare passera förbi, styrande både nord- och sydlig kurs.
Det är ock många, som önska att så må fortfara, ty bland en stor del af befolkningen klagas öfver fiskbrist, men är öppet vattev, kan hopp snart vara att fisket kan begynna, ty i fjor gjordes försök dermed redan i början at Mars månad, med lyckligt resultat; och vi ha ju ej många dagar igen till Mars, så man får lefva till dess på godt hopp.
Apropå fisket och dess bedrifvande, hur skall dermed tillgå, som det nu är stildi?
Strömmingen är ju den mest förekommande bland alla fisksorter, som här fångas, men på senare åren och alltse’n husbållningssällskapsat gaf undervisning i laxfisket med 8. k. laxgarn, har ock laxfisket med allt större och större utvidgning bedrifvits, isynnerhet drifgarnsfiske, fom är till stort men för strömmingfisket, som ock sker mestadels genom drifning.
I anseende till det höga pris laxen betingar, är det ej den arbetande klassen som har råd att bestå sig med en sådan läckerhet, nej, den går bums deras näsa förbi, och till de rike och läckergomar, som få njuta deraf, Visserligen god inkomstkälla för laxfiskare; men strömming»fisket kan äfven gifva god inkomst under tiden.
Men månne uu strömmingefisket skall ge vika för laxfisket? Så tyckes det åtminstone, ty alltsedan drifniog med laxzarn kommit i bruk, förhindras driffisket med strömmingsgarv, hvilket lätt kan tänkas af åtminstone dem som äro något hemmastadda i fiskeriyrket, då man vet att strömmingsgarnen sättas med mer eller mindre sänkving, men laxgarnen deremot ej sänkes alls, Att de icke sänkta, under fisket, drifva fortare än dem som äro sänkta är ja en klar sak, och att skada och förlust derigenom kan uppkomma ligger i öppen dag; men hvem som skall ersätta dan genom en ibopdrifning med lax. och strömmingsgarn uppkomna skadan är obekant; derför är al nöden att någon ändring till ett bättre bör vidtagas. Det är allom bekant, att vederbörande myndigheter gjort stora uppoffringar för fiskerinäriogen, och önskligt vore om dessa nu äfven ville taga sig saken an. Som bekant finnes en fiskeritillsyningsman; månne månne han ej skulle finnas villig att dervid medverka, att ett sådant oskick, som nu är rådande vid fiskets bedrifvande kunde afbjelpas?
Bägge nämde slags fiskredskap kuona mycket väl nu, såsom vid laxfiskets början, samtidigt begagnas, blott laxgarnen endast tilllätos för fastsättning, och på ett visst djup ot i hafvet t. ex. 8 till 9 famnar. Då hade fiskarena reda derpå och driffiske med strömmingen kunde obehindradt idkas.
Enligt gammal erfarenhet är merändels god tillgång på strömming om våren genom driffiske, som kunde tillgodogöras, men så länge drifoing med laxgarn tillåtes, är det omöjligt att våga sig ut, och vore det endast eget fiskläges fiskare och deras laxgarn, man hade att frukta, gick det nog an, men som nu är fallet, komma flera båtlag från andra fisklägen och drifva med laxgarn; detta är mera att befara, då under nattens mörker de äro alldeles ohslunte för hvarandra och okunniga om hvad för redskap som föres. Ordnades saken så, som ofvan är nämdt, att laxgarn sattes fast, hvilket sätt endast brakades de första åren, då detta fiske bedrefs, och goda fångster erhölls, skulle under hela sommrarne både lax- och strömmingsfiske kunna idkas utan intrång och hinder för hvarandra. Kändt är också att laxen går inåt land och kan då lika lätt fångas genom fastsättning.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 20 Februari 1891
N:r 29