gafs i onsdags för landshöfdingen grefve Horn, hans grefvinna och tvänne döttrar. Middagen hölls uti stadshotellets nu af hr Ågren uti tidsenligt och prydligt skick, både hvad beträffar dekorering och möblering, försatta festvåning. Sedan hedersgästerna vid 4tiden anländt, intogo de något öfver 100 deltagarne, hvaribland ett fyratiotal damer, sina af värdarne på förhand bestämda platser vid det i hästskoform dukade, smakfullt ordnade bordet, och middagen började serveras efter följande
Kaffe och likörer.
Under middagen, som fortgick under liflig och angenäm stämning, föreslogs gästernas skål af biskop Anjou, hvars ord dervid föllo ungefär sålunda:
Då vi idag sluta oss omkring de personer, som här äro våra gäster, så veta vi, att afskedets stund är inne, och det är icke utan, att vi med sorg måste uttala den sanningen. Hr grefve Horn tillträdde för 10 år sedan som landshöfding på Gotland sin befattning, hvilken ohelsa nödgar honom att lemna i förtid. Han mottog platsen under egna förhållanden: de dubbla befattningarne af höfding och generalbefälhafvare voro skilda, hvarigenom höfdingen fick tillfälle att mera uteslutande egna sig åt administrationen och landets utveckling.
Då han nu står i beredskap att lemna denna plats, tacka vi honom för hvad han under sin tjenstetid verkat. Vi tacka för hvad han uträttat för landets förkofran, för den oväld och rättvisa ban öfvat och för hvad han i sin mån uträttat för att utplåna den misstro, som förut var alltför vanlig mot länets tjenstemän.
Ökade skördar och bättradt jordbruk bära vittne om hans verksamhet i fråga om länets modernäring.
Då vi tacka hrlandshöfdingen för hans oförtrutna nit och otröttade ifver för länets bästa, så må vi icke glömma, att från residenset utgått äfven en annan verksamhet till lindrande af nöden och fattigdomen. För hvad grefvinnan Horn härutinnan uträttat må vi bringa henne vårt bjertliga tack. Det lifliga minnet af all den gästfrihet, som utvecklats i landshöfdingens hem, skall städse lefva i vår hågkomst och påminna oss hvad vi äro skyldige detta landshöfdingepar.
I det farväl vi härmed utbringa innesluta vi våra varmaste välönskningar till lycka och framgång, trefnad och frid på den ort dit I nu flytten. Må dessa förhoppningar sannas | Detta vare vår sista önskan !
Omedelbart härpå besvarade grefve Horn under rörelse skålen med ungefär följande ord:
För de hjertevarma ord, med hvilka den sista afskedshelsningev utbringats, anhöll han å egna och de sinas vägnar att få säga sitt innerligaste tack. Om deras verksamhet hade varit fruktbärande och för samhället nyttig, så kunde det icke glädja någon högre än dem sjelfve. Men om så vore, så tackade han på det hjertligaste dem, som dervid biträdt, hans embetsbröder och andra, som troget bistått dem i deras värf. Då vägarne för gamla goda vänner skiljas, så är afskedet tungt och smärtosamt. Vi hafva under de 10 åren, vi här vistats, rönt upprepade bevis på välvilja, förtroende och vänskap. Dessa tre goda tomtar mötte oss, då vi okände kommo hit och de följa oss, då vi som vänner gå härifrån. Vi tacka derför under liflig önskan att de må följa oss äfven till den nya orten, der minnet af den tid, vi här tillbragt, alltid skall lefva i kär hågkomst. I hopp att vi fortfarande må vara inneslutne i vänlig erinran, anbåller jag tå dricka en skål för Gotlands och allas eder välfärd !
Vid sjutiden bröt man upp från bordet, hvarefter kaffe intogs och samqvämet fortgick ännu ett par timmar under animerad sinnesstämning.
Såsom värdar tjenstgjorde landssekreterare Hambreus, borgmästare Een, lektor Bergman, konsul Cramér och major Ihre.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Oktober 1883
N:r 86.