till erhållande af fängelsedirektöretjensten härstädes har länestyrelsen tilldelat nuvarande tillförordnade direktören Herman Petterson.
Gotlands Allehanda
Måndagen 6 Februari 1888
N:r 11
Stad på Gotland
till erhållande af fängelsedirektöretjensten härstädes har länestyrelsen tilldelat nuvarande tillförordnade direktören Herman Petterson.
Gotlands Allehanda
Måndagen 6 Februari 1888
N:r 11
Visby rådhusrätt.
För olofligt tillgrepp
af en kälke, värderad till 4 kr., och tilllhörig ynglingen Olof Vesterberg boende i S:t Hansgatan 32, hade allmänna åklagaren instämt förre sjömannen M. V. Björkroth och artilleristen J. V. Andersson, permitterad och i tjenst hos grosshandlaren Malmros. Enligt Anderssons utsago skulle han endast hafva gett Björkroth anvisning på en som villa köpa kälken, nämligen konstapeln Frendin, hvilken också innehaft den, men ej vetat att den var stulen: B. hade uppgifvit att han tillverkat den sjelf.
Borgmästaren: Nå, hvad säger nu Björkroth om saken.
B. Han ljuger !
Och såeh dukade B. upp en alldeles motsatt historia, som skulle bevisa hans oskuld, men hade det lilla felet att ej riktigt stämma öfverens med hvad B. uppgifvit vid polisförhöret. Dels på grund häraf och då B. förut varit straffad för första resan snatteri, samt mot Andersson inga bevis förelågo och han under sin tjeastetid som artillerist alltid uppfört sig hedrande, afstod åklagaren från att yrka ansvar å Andersson, men yrkade ansvar för andra resan snatteri å Björkroth, som af rätten dömdes till 75 kronors böter för 2 resan snatteri.
För upplag å allmän gata
dömdes jordägaren Johan Pettersson från Österby att böta 10 kronor. Han hade förra måndagen, då åkdonet gått sönder, i Slottsbacken afstjelpt ett lass sten, som hindrat trafiken, och ej borttogs förrän efter ett dygns förlopp.
Åter ett öfverfall å öppen gata.
I lördags afton vid 7-tiden, då löjtnant A. Kolmodin, passerade Mellangatan norrut, möttes han af en obekant person jämte förre artilleristen J. F. Johansson, som tilltalade honom: Vill du ge mig 25 öre? Då löjtnant Kolmodin nekande besvarade detta, gat J. honom utan vidare ett slag. med knutna handen öfver högra ögat så att han föll omkull. Den andre personen som var förre sjömannen J. O. Olsson, började nu klädd i träskor som han vari att sparka den öfverfallne, hvarpå de togo hans uniformsmössa och på hans rop om hjelp begafro sig springande Mellangatan söderut. Mössan bortkastade de under vägan, och togos de sedan af utsände konstaplar vid 3/4 8-tiden uppe på S:t Hanagatan. Efter att först halva nekat, erkände de båda våldsverkarne slutligen att allt tillgått såsom ofvan nämts. En läkareattest intygade att löjtnant Kolmodin till följd af våldet tills vidare är urståndsatt att tjenstgöra.
Johansson, född 1867, har 2 gånger förut straffats för våld och Olsson, likaledes född 1867, en gång dömts till 2 månaders straffarbete för hemfridsbrott, men ännu ej aftjenat detta.
Såsom ombud för löjtnant Kolmodin fordrade i ersättning med 5 kronor för reparation af den skadade uniformsmössan, samt yrkade å tjenstens vägner ansvar å svaranden för våld samt rån, eller om detta ej kunde bifallas för stöld af värde till 17 kronor.
Rätten dömde Johansson och Olsson till 3 månaders fängelse hvardera för vald mot person, hvaremot rådhusrätten icke ansåg dem kunna fällas till ansvar för olofligt tillgrepp.
För bristande redovisning af 388 kr. 54 öre samt obetald hyra för 4 år med 100 kronor om året hade bryggeribolaget instämt ogifta Johanna Vesterlund. Som svaranden ej infunnit sig uppsköte målet. I annat mål hade svaranden Vesterlund stämt konsul G. T. Romdahl for genfordran, men afskrefs detta mål på grund af kärandens frånvaro.
Gotlands Allehanda
Måndagen 6 Februari 1888
N:r 11
1.
Om ändrad lydelse af § 1 mom. 2 i förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin m. m. 29 Maj 1885.
Enngl. förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin m. m, den 29 Maj 1886 innehåller uti § 26 mom. 3 följande:
Under sön- och helgdager vare i allmänhet utskänkning af bränvin tillåten endast vid måltider åt spisande gäster.
Äfvan den, som icke äger minsta kännedom om de förhandlingar, som dels i konungens råd con dels i riksdagen föregingo antagandet af detta stadgande, lärer näppeligen föreställa sig annat, än att meningen med detsamma varit att i allmänhet inskränka utakänkningsrättigheten å sön- och helgdagar till s. k. aptitsup åt spisande gäster; och hos en hvar, som tagit kännedom om berörda förhandlingar, kan ingen tvekan i nämda hänseende uppstå.
Då emellertid enligt åberopade förordningens § 1 mom. 2 allt hvad i förordningen stadgats om försäljning af bränvin skall, med endast ett undantag, rörande bränvinets beskaffenhet och styrka, gälla äfven för sprit samt andra brända eller destillerade spirituösa drycker äfvensom för drycker, hvilka äro dermed tillagade och hålla en högre alkoholhalt än 25 procent, så följer af sistberörda stadgande, jämfördt med ofvan återgifna bestämmelsen i § 26 mom. 3, att innehafvare af utskänkningsrättighet strafflöst kan å sön- och helgdagar vid måltider åt spisande gäster utskänka icke blott bränvin utan äfven alla andra slag af spirituösa drycker.
Under förhandlingarna vid riksdagen saknades icke röster, hvilka uttalade farhågor för, att stadgandet angående söndagsutskänkningen skulle i nyss antydda riktning kringgås, sa att man på utskänkningsställena skulle, såsom en talare uttryckte sig, få höra spisande gäster beställa kalfstek med punsch o. s. v., samt att svenska folket då komme att skratta åt lagen.
De, som försvarads densamma, förnekade icke, att lagen kunde på angifna sättet kringgås, men ansågo, att man ej borde afstå från försöket att hjelpa ett ondt derför, att man förutsåge, att en och annan skulle gäcka dessa försök, samt att svenska folket icke kunde antagas vilja skratta åt bemödanden, som i ärtigt syfte gjordes att hejda fylleriet och göra dess verkningar mindre förödande.
Lika visst som det är alt lagbudet gäckats, icke af en och annan utan af många, kanske flertalet af dem, som på sön- och helgdagar besöka utskänkningsställen, lika visst är, att men skrattat, väl icke åt det ärliga bemödandet att hejda fylleriet, men åt lagbudets form, som med den mest sällsporda lätthet lemnar rum för gäckeri. Svårt är ock att förstå, hvarför denna form, oaktadt dess otillfredsställande beskaffenhet påpekats, blifvit använd, då det uppenbarligen icke kunnat vara förenadt med minsta svärighet att klart och tydligt uttrycka, att å sön- och helgdag bränvin och ingen annan spritdryck än bränvin, må vid måltid åt spisande gäst utskänkas, i hvilket fall lagbudet näppeligen kunnat kringgås. En lag, som gifver anledning till gäckeri, verkar alltid förderfligt, och mer än andra den lag, hvilken såsom förhållandet är med lagstiftningen angående vilkoren för försäljning af bränvin, ingriper reglementerande i den stora allmänhetens fria bestämningsrätt på områden, der ett dylikt ingrepp påkallas, icke från rättens, utan från den allmänna ordningens och sedlighetens synpunkt. Dylika lagar mottagas af mänga med ovilja, oviljan föder retelse till lagens kringgående, och ju lättare detta kan ske, desto talrikare blifva öfverträdelserna. Möjligheten att utan besvär och obehag gäcka lagen frestar äfven dem, som mottaga lagen utan ovilja, och få äro ej de, som falla för frestelsen.
Från ofvan angifna synpunkt anser jag en lagförändring uti ifrågavarande hänseende af behofvet påkallad och tillåter mig derför vördsamt föreslå, att riksdagen ville för sin del besluta, att § 1 mom. 2 i kongl. förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin m. m. skall erhålla följande förändrade lydelse:
Hvad i denna förordning är stadgadt om försäljning af bränvin skall, med undantag af dels den försäljning, som i § 26 mom. 3 omförmäles, dels ock föreskriften i § 33 om bränvinets beskaffenhet och styrka, gälla älven för sprit samt andra brända eller distillerade in- eller utländska spirituösa drycker, äfvensom för drycker, hvilka äro dermed tillagade och hålla en högre alkoholhalt än 25 procent.
Stockholm den 28 Januari 1888.
Alfred Waldenström.
2.
Om ändrade bestämmelser ang. aföning åt lärare och lärarinnor vid folkskolorna.
Då detta år antagligen är det sista, markegångstaxorna upptaga priset å kubikfot spanmål, derefter priset endast upptagen å hektoliter, emedan metersystemet sedan öfverallt är det enda gångbara; och kungl. maj:ts nådige kungörelse af 20 Januari 1882, angående aflöning åt lärare och lärarinnor vid folkskolor, innehåller uti § 1, dels punkt 1, att ordinarie lärare eller lärarinna, som blifvit vid folkskola anstäld i föreskrifven ordning, skall åtnjuta i ärlig lön, dela 50 kubikfot 4 kannor (13 hektoliter 18,968 liter) spanmäl in nature; och dels uti punkten 3, att åt sedan lärare eller lärarinna skall såsom ersättning för kofoder lemnas minst 31 kubikfot 5 kannor (8 hektoliter 24,366 liter) spanmål, om icke kofoder in natura lemnas; anser jag det vara fördel såväl för leverantörer som mottagaren af nämde spanmål, om siffertalet utjemnas, hvarigenom man årligen vunna en enklare uträkning å nämda spanmålsposter, såväl efter markegångstaxan som vid rustning af spanmål, då den lemnades in natura.
För att icke rubba nu varande förhållanden emellan den kontanta lönen och spaumålslönen något nämvärdt, upptager det här aflemnade förslaget visserligen bråkdel af hektolitern, nämligen 25 liter, men då detta bråktal utgör jämt 1/4 af hektolitern, går ju uträkningen lätt och beqvämt.
På grund af det anförda får jag föreslå, ett § 1, punkten 1 och punkten 3 uti kungl. maj:te nådiga kungörelse angående aflöning åt lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor af 20 Januari 1882 må få följande lydelse.
§ 1.
Gotlands Allehanda
Måndagen 6 Februari 1888
N:r 11
har i dag hos rådatufvarätten begärts å fastigheten 33, 33 1/2 i Klinterotens 3 quarter, som å exekativ auktion inropats till E. P. Qviberg af hemmansägaren Karl Tomasson, Skäggstäde i Källunge, för 2,500.
Gotlands Allehanda
Måndagen 6 Februari 1888
N:r 11
Jemlikt 4 § i Lagen angående handelsregister, firma och prokura, den 13 Juli 1887, kungöres, att i handelsregistrets afdelning för enskilde näringsidkare och handelsbolag denna dag intagits anmälan af Carl Gunnar Bachér och Frans Erik Degerman att de under firma Slits varfsbolag, hvilken föret innehafts af J. A. Bachér, ämna vid Slite i Othems socken idka handel samt kalkhruks- och skeppsvarfarörelse i och äro de hvar för sig berättigade att teckna firman.
Visby i Landskansliet 3 Februari 1888.
E. POIGNANT.
Johan Hambraeus.
Gotlands Allehanda
Måndagen 6 Februari 1888
N:r 11
hafvn under senaste halfåret från 1 Juli-31 December 1887 befordrats: 4907 rekommenderede bref och 9 andra rekommenderade försändelser, 631 vanliga paket, 1985 assurerade bref till ett värde af 916,671 kr. 96 öre, 122 assurerade paket med en vigt af 110 kg. 646 gr. och till ett värda af 389,680 kr. 74 öre, 145 postförskott (113 brefförsändelser och 32 paket) till ett belopp af 1698 kr. 04 öre (återsända olösta 35, värda 431 kr.) samt postanvisningar till ett antal af 1505 med ett värde af 51,919 kr. 98 öre.
Gotlands Allehanda
Måndagen 6 Februari 1888
N:r 11
såldes i lördags snickare J. P. Sjöströms fastighet vid södra Murgatan och inropades af handlanden Levin för 3,720 kronor.
Gotlands Allehanda
Måndagen 6 Februari 1888
N:r 11
med åtföljande yrväder, ja så våldsam, att vi icke på länge känt dess make, rasade hela lördagsaftonen och ett goda stycke in på natten öfver Visby och omnejd. Vid 8-tiden hade stormen nått en styrka, som gjorde det allt annat än behagligt att vistas utomhus. Snön yrde, så att man knapt såg handen för ögonen, drifvorna hvirflade upp sig till försvarlig höjd, luftdraget släckte lycktorna, och vandrarna, som tvungos att vara ute, måste gång efter annan stanna för att hämta anden, som blåsten gjorde sitt bästa att beröfva dem. Men älven inomhus hade man känning af ovädret. Kakelugnsventilerna slogos upp och igen, der de ej sutto dess säkrare fast, dragrutorna öppnades och släpte in ett helt yrväder af snö, det tjöt i skorstenar och knakade i väggar.
Stormen för älven ganska omildt fram bland vara telefonledningar. En stor mängd ledningar inom staden blefvo ramponerade. Bland landsledningarne kommo samtliga de norrut gående i olag, ehuru ej värre än att de redan igår hunno i ordningställas. Hufvadledningen till Klintehamn motstod stormens påkörning, men nästan alla lokalledningarna inom Klinte blefvo mer eller mindre skadade. Ledningen mellan Hemse och Burgsvik blef äfven afbruten.
Telegrafen vardt afbruten dels mellan Klintehamn och Kronvall dels å Öland, samt blef klar kl. 9,12 f. m. i dag.
Från flera olika håll på vår ö ingå underrättelser, som bekräfta stormens och yrvädrets våldsamhet. Så berätta, bland annat, mjölkbud, som i dag inkommit till staden, att de på ett par ställen sett åkdon ligga kullstjelpta i dikena med spår efter att hästarna blifvit frånskurna ur seldonen.
Gotlands Allehanda
Måndagen 6 Februari 1888
N:r 11
hör väl till ovanligheterna på Gotland. Emellertid inträffade detta i lördags afton med postföraren på linien Fårösund—Visby under då rådande snöstorm.
Innan ovädret nått sin största styrka hade postskjutsen i rätt tid ankommit till Bro, hvarifrån den sedan afgick. I närheten af Bingersqvarn hade man emellertid råkat förirra sig från vägen, hvadan både skjutsbonden och postiljonen stego af för att om möjligt söka rätt på den samma. I detsamma kom en snöhvirfvel, häftigare an de andra och skilde postiljonen från skjutsen, som han ej kunde se. En stund bortåt fortfor han att aflägsna sig, men då han märkte att han kommit vilse, stannade han och hörde då skjutsbonden ropa, men som vinden låg åt honom trängde ej hans svarsrop fram till skjutsbonden.
Då postiljonen emellertid ej kom tillbaka, spände skjutsbonden från hästarna och lät dem gå rundt kring fordonet. Slutligen upptäcktes en fläck i närheten, som antydde hårdare mark och så småningom kom man åter upp på vägen, hvarpå skjutsbonden körde upp till Bingersgvarn der han omtalade hvad som händt och fick folk ut att söke den försvunna postiljonen. Spaningarna misslyckades dock, hvarför det telefonerades till polisvaktkontoret härstädes, men blott att posten var i säkerhet vid Bingersgvarn. På grund häraf vidtagas inga åtgärdet från postkontorets sida, förrän vid 1/2 10 tiden då ett nytt telefonmeddelande kom, att postiljonen saknades. En tjensteman oeh ett par vaktbetjente gingo då en omväg ut genom Österport till Bingersgvarn, hvarpå de jämte postbonden och posten åkte samma väg tillbaka in till staden strax efter 12 på natten.
Under tiden hade postmästaren skaffat fyra karlar, som begåfvo sig ut att söka postiljonen. De voro försedda med lyktor och efter en stunds sökande fingo de höra ett rop, som tillkännagaf för dem att den saknade var funnen. Han låg då i en snödrifva afsides från vägen och hade under försöken att taga sig fram genom snömassorna erhållit några mindre skråmor. Vid 2-tiden på natten inkom han till staden med tillhjelp af sina uppsökare.
Ehuru här lätt kunnat hända en olycka, inskränker sig nu det hela till att postikonen, sedan han ett par dagar hållit sig via sängen, troligen genast kan återtaga sin tjenstgöring.
Under det folket från Bingersqvarn voro ute på sina spaningar lära de ha påträffat en gosse i samma farliga läge som postikonen, vilsekommen och halft förfrusen.
Gotlands Allehanda
Måndagen 6 Februari 1888
N:r 11
för vår ort är det att erfara, det arbetet vid Visby cementfabrik inom de närmaste veckorna kommer att åtar upptagas för att så småningom utvidgas till en större anläggning, som kommer att utföras i en skala medgifvande en tillverkning af 70 tusen fat om året, ehuru de i fråga om företagets räntabilitet uppgjorda beräkningarne grunda sig på en tillverkning af endast 35 tusen tunnor.
Ny maskin em 200 hästkrafter är under arbete och torde vara färdig i början af Maj, men det är det nybildade bolagets mening att redan nu upptaga arbetet med hjelp af den gamla maskinen för att kunna utföra ingångna order å fabrikatet.
Bolagets verkställande direktör, ingeniör Dalström, afreser i dag till hufvudstaden efter ett par dagars besök för uppgörande af plan till fabrikens utvidgning.
Vi önska företaget i dess nya plan all framgång. Vi äro visse att det också förtjenar sådan, ty det har alla förutsättningar för att under en kunnig och driftig ledning upparbeta sig till en för våra förhållanden storartad utveckling.
Gotlands Allehanda
Måndagen 6 Februari 1888
N:r 11