En kollegatjenst

i engelska, tyska och franska vid Kristinehamns läroverk sökes af 14 skolmän, deribland adj. O. E. Wenström Visby.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 29 Mars 1888
N:r 26

Dödsfall. Selma Maria

Tillkännagifves att Herren Gud behagat till sin himmelska glädje hemkalla vår älskade dotter Selma Maria, som efter en längre tids sjukdom fridfullt afsomnade å Visby lasarett tisdagen den 27 Mars kl. 8,45 f. m. i en ålder af 22 år, 10 mån. och 19 dagar, och är hon djupt sörjd och innerligt saknad af oss föräldrar, sin trolofvade, sina syskon, slägtingar och vänner.
Nygranne i Halla d. 27 Mars 1888.
Maria och J. N. Hederstedt.
Joh. 5:12. Sv. Ps. 484:1.

\"Dödsannons\"

Gotlands Allehanda
Torsdagen 29 Mars 1888
N:r 26

Vår samfärdsel.

Det lär icke råda ringaste tvifvel att med innehafvandet af ett monopol följa för monopolinnehafvaren, han må nu vara staten eller en enskild, förpliktelser af alldeles särskild art. Staten har i vårt land ansetts innehafva en sådan rättighet att med andras uteslutande besörja postförbindelsen mellan de skilda orterna i vårt land. Vid detta förhållande har heller aldrig ifrågasatts annat än att, när något hinder för denna förbindelses fullgörande uppstått, hvarje åtgärd, den må nu kosta hvad det vill, bort från statens sida vidtagas.
Derför hafva vi ock att erinra oss mången uppoffring, månget ansträngande arbete och stort tillmötesgående från den tid Gotlands vinterpostföring ombesörjdes af postverket d. v. s. af staten.
Annorlunda ställa sig förhållandena, sedan statsverket lemnat åt ett enskildt , bolag att fullgöra detta under ogynsamma naturförhållanden mycket maktpåliggande uppdrag. Det har visat sig vara ett stort missgrepp, att denna postföring någonsin släptes ur postverkets händer. Enskilda intressen, med förvärfvet till syfte, halva dervid kommit rakt i strid med statsintresset, som i detta fall, liksom i allmänhet då staten underhåller samfärdsel, icke afsett direkt vinst. De båda kontrahenterna, postverket och Libanbolaget, stå till hvarandra i det förhållandet, att ett främjande af det förras intressen, som här ju röra sig om att få posten fram, vid sådana issvårigheter som detta år, måste för det senare, bolaget, medföra oberäknade och stora omkostnader. Kommer så dertill, att bolaget hemmahör på en ort, som sjelf icke har det ringaste intresse af huru denna postförbindelse skötes, så varder ställningen ännu betänkligare.
Emellertid gäller det kontrakt, som mellan postverket och bolaget upprättats, ännu tre vintrar, förutsatt att icke något i år mellankommit, som kan leda till antingen ett upphäfvande af detsamma eller en tolkning deraf, som mera harmonierar med kontraktets hela andemening. Och vi förutsätta i senare fallet såsom alldeles gifvet, att postverket ingalunda afsett att postföringen skulle genom bolaget komma att besörjas sämre, än då postverket sjelft hade hand om saken.
Utom oss derför se till, hvad kontraktet stipulerar under förhållanden sådana som rådt de senaste dagarna. Efter en erinran om att »postresorna böra på allt sätt påskyndas» föreskrifves:
varder fartyget af is eller andra naturförhållanden hindradt att vid resa med post uppnå liniens ändpunkter Vestervik eller Visby, skall fartygets befälhafvare i första hand söka med fartyget angöra någon af de platser, vid hvilka för sådant fall särskilda anstalter redan äro genom postverkets försorg träffade för postens och passagerarnas ilandföring m. m., nämligen vid Horns udde och Idö utanför Vestervik, samt Vestergarn på Gotland; ägande bolaget för dylika fall att, utan särskild ersättning, å nämda ställen anlita berörda af postverket redan träffade anstalter i samma mån och omfattning som beträffande dessa anstalters begagnande afsetts för det ångfartyg, med hvilket ifrågavarande vinterpostföring hittills för postverkets egen räkning underhållits.
Skulle icke heller omförmälda platser kunna med fartyget angöras, utan annan nödhamn måste sökas, bör posten genom fartygsbefälhafvarens försorg och på bolagets bekostnad med någon pålitlig person genast afsändas till närmaste belägna postanstalt.
Och skola dylika rubbningar i den reguliera postföringen af fartygsbefälhafvaren med posten, eller ock, om så ske kan, på telegrafisk väg, till k. generalpostetyrelsen genast anmälas.
Det är icke på naturhindren, utan på den af bolaget ensidigt till sin förmån gjorda tolkningen af dessa bestämmelser, som de vidriga förhållanden, i hvilka vi befinna oss, väsentligast bero. Ty hade bolaget för 14 dagar sedan gifvit ångfartygets befälhafvare order att söka sig in hvar han kunnat, så hade vi det nog icke som vi nu ha det. Men, säger bolaget, vi ha ingen skyldighet att gå till andra än de anvisade platserna och derför göra vi det icke, om vi icke få särskildt betaldt. Genom att vidare förespegla poststyrelsen skräckbilden af Sofias möjliga instängning, ingaf bolaget poststyrelsen obenägenhet att låta Sofia angöra södra Öland, och poststyrelsen synes hafva ingått på den af rederiet gjorda kontraktstolkningen.
Väl medgifves, att kontraktet i denna punkt lider af ett visst dunkel, men så mycket synes vara klart, att med nödhamn menas nödfallshamn, som sökas, då ursprungliga destinationsorten icke kan uppnås. Ty annars skulle väl der icke hafva stått »annan nödhamn», hvarmed angifves, att poststyrelsen anser äfven Kåreholm, Engjerns udde m. fl. såsom »nödhamnar». Vidare föreskrifves som ett bestämdt åliggande för bolaget att »i första hand» söka de angifna platserna, hvaraf synes oss framgå, att den ena kontrahenten, poststyrelsen, med mångårig erfarenhet från föregående vinrar tänkt sig såsom alldeles klart, att platser i andra, tredje hand o. s. v. borde och måste sökas, hvilket också framgår af näst sista momentet: »skulle icke heller» o. s. v.
Hela detta moment, börjande med »skulle» och slutande med »postanstalt», tyckes oss hafva tillkommit förnämligast för att bestämma, huru med posterna borde förfaras, då sådan plats söktes, der postverket icke vidtagit särskilda anstalter för dessa posters mottagande. Att sådana platser skulle komma att angöras, synes kontrahenten-poststyrelsen halva tagit för alldeles gifvet.
Vi hoppas derför också med tillförsigt att denna kontraktstvist icke härmed må vara afslutad.
Men huru som helst måste från Gotland, som råkat få sitta hårdt emellan under den tvisten, några åtgärder vidtagas för att åt kontraktet genom postetyrelsens mellankomst må gifvas en tolkning, som förebygger ett upprepande af det spegelfäkteri med postångaren, som denna vinter ägt rum. I företa rummet bör poststyrelsen utverka att åt äng f. Sofias befälhafvare utverkas fall handlingsfrihet att utan rederiets hörande göra an hvarhelst han Sonor sådant möjligt. då de anvisade platserna äro otillgängliga.
Denna handlingsfrihet är helt enkelt ett oundgängligt vilkor för postföringens ordentliga besörjande, ty förhållandena kunna vara sådana, att endast några timmars väntan på ett telegrafiskt svar frän rederiet i Vestervik är tillräcklig för att alldeles omintetgöra en plan, som uppgjorts under god förutsättning att lyckas.
Vi ha för öfrigt ett färskt exempel p& huru bunden befälhafvareu anser sig vara. I går qväll anlände från poststyrelsen följande telegram:
Kan Dagerhamn (på södra Öland) angöras lättare och med mindre äfventyr än någon af kontraktshamnarna, bör ej tvekan möta styra kursen på Degerhamn.
Det förefaller, som låge här en tämligen tydlig order, men ångf.-befälhafvaren ansåg sig icke utan rederiorder kunna följa densamma.
Alltså: fullmakt in blanco för fartygets kapten, det är kvad vi först och främst fordra, om detta bolag vidare skall uppehålla vår vintersamfärdsel. Och vidare en sådan tolkning af kontraktet, bestämdt fastslagen, att han tär skyldighet att i främsta rummet tänka på att hans uppgift är att föra fram posten, icke att åt bolaget intjena största möjliga vinst.
Ty det år icke blott från ortens utan äfven från statens sida sedt af vigt att denna samfärdsel upprätthållas så regelbundet som omständigheterna kunna medgifva. Staten har i Visby samlade på ett ställe flere organ för sin verksamhet än som finnas — vi skulle tro det — i mera än högst få svenska städer. Vi ha här fullständig statsmekanism med länsstyrelse, domkapitel och militärexpedition, den senare tvåfaldig, förutom andra myndigheter, och det torde väl vara utom all fråga, att långvariga afbrott uti meddelandena mellan dessa och vederbörande högre upp icke kunna vara annat än mera eller mindre ovälkomna för både de förra och de senare.
Detta från statens sida sedt. Hvad ett sådant afspärrningstillstånd som det nuvarande betyder för affärslifvet och den enskilde med försummade fatalier, förfallna värdepapper m. m. dyl., kan endast den fatta, som uppletvat sådana förhållanden.


Sedan förestående skrifvits igår på e. m. telegram från poststyrelsen att underhandligarna (antagligen dem som åsyftas i telegrammet här nedan från riksdagsmännen) strandat derför, att Libaubolaget för angörande af Degerhamn uppatält oantagliga vilkor.
Det artar sig allt bättre och bättre. Ett sådant förhållande synes oas nästan likna sig till en vägran frän Libanbolagete sida.
Och hvad menade poststyrelsen med sitt telegram igår att tvekan ej bör möta att styra kurs på Degerhamn?

Gotlands Allehanda
Måndagen 26 Mars 1888
N:r 25

Som skeppsklareraretjensten

härstädes nu blifvit ledig och ansetts böra åter tillsättas; anmodas den eller de, som önska erhålla nämnda befattning och som äro i besittning af den kompetens, hvilken derför finnes föreskrifven uti 2 § i skeppsklarerareordningen den 8 Maj 1874, att före den 20 de nästkommande April till undertecknad ingifva sina till Handels- och Sjöfarts-Nämden i Visby stälda ansökningar, åtföljda af vederbörligt prestbevis och kunskapsbytyg.
Visby den 22 Mars 1888.
På Handels- och Sjöfarts-Nämdens vägnar:
J. P. Lyth.

Gotlands Allehanda
Måndagen 26 Mars 1888
N:r 25

Sångfesten

i goodtemplarlokalen vid Södra Margatan i lördags var besökt af omkring 300 personer. Utom sång och deklamation bjöds på åtskilliga förevisningar af en trollkarl, känd och välkänd från andra liknande festsamqvän här i staden. Nu som alltid väckte trollkonsterna stor förtjusning.

Gotlands Allehanda
Måndagen 26 Mars 1888
N:r 25

Sammanträde.

Borgenärerna i urarfvakonkursen efter afl. husbonden O. F. Dahlström Lingsarfve i Eskelhem kallas att sammanträda å stadshotellet i Visby torsdagen den 29 dennes kl. 12 midd. för bestämmande af underhåll åt Dahlströms enka och barn samt för öfverläggning och beslut ang. andra konkursboets ärenden.
Klinte 10 Mars 1888.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Gotlands Allehanda
Måndagen 26 Mars 1888
N:r 25

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För öfverdådig framfart hade allmänna, åklagaren instämt drängen O. Andersson Home, Stenkumla, hvilken en dag skulle i öfverlastadt tillstånd hafva, trots tillsägelse, kört i vildaste fart Adelsgataun framåt utåt Söderport. Anderson nekade till han varit öfverlastad. För vittnens hörande å båda sidor uppsköts målet.

För ärekränkning hade putsaren A. R. Bergs hustru Johanna Berg instämt hustru Konsilia Johansson, hvilken skulle ha offentligen yttrat att käranden stulit mat och ved, för hvilken äreröriga beskyllning käranden fordrade 100 kronor kontant erkänsla. Svaranden bestred stämningen och påstod att den uttagits blott för att utpressa penningar. Målet uppsköts på 14 dagar.

Den för oljud tilltalade svarfvaren V. Söderberg från Sjonhem var i dag ånyo instäld för rådhusrätten, och var lika patetisk denna gång som vid förra rättegångstillfället, till stor förtjusning för det talrika auditoriet, men ej för rätten, hvars ordförade gång på gång öfverröstades af svaranden. Först begärde denne att stämningen ånyo skulle uppläsas samt protokollet från föregående rättegångstillfälle, så att han kunde få någon grund af saken. Derefter anhöll han att målet måtte nedläggas. Emellertid voro vittnen inkallade, hvilka det var svårt att få hörda för Söderbergs högljudda prat, och först efter upprepade tillsägelser och då borgmästaren började se sig om efter hjelp för att få honom tyst, svarade han, att nu skulle han tiga som en munk. Med afseende på vittnena förklarade han, att han mot dem ej hada något jäf, »enär han ej var slägt med dem, hvarken syster eller bror».
Vittnena, extra poliskonstaplarne Andersson och Gardelin berättade, att Söderberg natten mellan 14 och 15 Februari strax efter klockan 3 först kommit in på vaktkontoret för att helsa på vakten, hvarpå han begifvit sig nedåt S:t Hansgatan. Utanför fröknarna Fåhraeus, butik hade han stannat och skrikit till »Vakten ut!» eller något liknande och i hörnet vid bagare Lyberg hade han skrikit till och talat om en flicka som nös. (Söderberg förklarade, att han endast sagt »prosit, fröken!»). Härpå hade han tagits in på vaktkontoret. Söderberg, tillfrågad om, hvad han hade att svara härpå, genmålde endast: »Bestrider vittnesmålet.» Han begärde uppskof för att å sin sida höra vittnen, men stadsfiskalen öfverlemnade målet och yrkade ansvar å Söderberg för oljud, hvarpå denne aflägsnade sig lika stolt som han kommit. För sina »hostningar och snytningar» dömdes han till 10 kronors böter.

För misshandel hade stadsfiskalen, på anmälan af sjömännen Pettersson och Grönhagen, instämt f. artilleristerna Johannes och Axel Henriksson, hvilka å ett utskänkningsställe vid Söderplan en dag råkat i delo med målsägaren. Då målet upprepades anmälde ena kärande parten att man ingått förlikning. Åklagaren fullföljde emellertid målet och 4 inkallade vittnen hördes, som endast hade att berätta att slagsmålet varit af mycket lindrig art, inskränkt sig till några snytingar, och pågått endast ett par minuter. Målet öfverlemnades och dömdes svarandena till 10 kronors böter hvardera.

Gotlands Allehanda
Måndagen 26 Mars 1888
N:r 25

Postångaren Sofia

har idag tidigt på morgonen ånyo gifvit sig ut på en af dessa expeditioner, som hört till de senaste veckornas händelser att anteckna. Afsigten var att söka Kåreholm, men utsigterna för att detta skall lyckas äro icke stora. Enligt telegram från Borgholm vid 12-tiden ansågs postutväxling vid Kåreholm idag omöjlig, der isen låg utom synhåll. Och ifrån stora Karlsöns högt belägna fyrtorn kunde man idag på morgonen icke se öppet vatten vester- eller söderut.
Ljugarns och till och med Faluddens fyrar äro släckta, så att nog finnes det is i hafvet alltid.
Härutanför Visby är emellertid hafvet idag isfritt, med undantag af enstaka drifvande mindre isstycken.

Gotlands Allehanda
Måndagen 26 Mars 1888
N:r 25

Om vår vinterpostföring.

Den 7 Mars ankom postångfartyget Sofia till Visby med post från fastlandet, afhämtad i Skärgården utanför Vestervik. Den 8 afgick ångbåten från Visby och aflemnade post i Skärgården. Ångbåten återkom från Kåreholm 9 Mars utan post, emedan sådan ej hunnit ditföras från Vestervik. Den 10 afgick Sofia åter för att söka angöra Kårekolm, men återkom efter ett par dagar, utan att hafva lyckats erhålla förbindelse med land till följd af den mycken isen. Försök gjordes åter 13 Mars, då Sofia afgick härifrån, men återkom s. d. efter fåfängt försök att angöra Kåreholm.
Underrättelser hade emellertid genom telegrafen erhållits, att Ystads hamn var isfri och att postångbåt från Bornholm dit inkommit 12, samt att vattnet vester om Ölands södra udde varit tillgängligt och fortfarande var så den 13. Med anledning af dessa upplysningar hemstäldes 13 Mars till generalpoststyrelsen, att Sofia måtte få försöka angöra södra Öland och att, om Libaubolagets styrelse vägrade att sådant försök, underhandling måtte inledas fös att med någon af ångbåtarna Hermes eller Klintehamn försöka komma till södra Öland eller Skåne.
Stark köld inträffade nu natten emellan 14 och 16, till följd hvarat is bildades å hafvet utanför Visby; och då denna is under de närmaste dagarnas lugna och kalla väderlek tilltog i styrka, underrättades Gen.-Poststyrelsen att med Klintehamn försök då ej ansågs möjligt, men att sådant med Hermes borde kunna lyckas. Emellertid kunde uttal ej komma till stånd om Hennes användande. Sedan omslag i vädret inträffat och den nybildade isen utanför Visby skingrats, gjordes af Sofia 20 misslyckade försök att anlöpa Kåreholm, och på befälhafvarens hemställan till bolagsstyrelsen, huruvida icke försök finge göras att angöra södra Öland, der det, enligt förnyade underrättelser, fortfarande fans öppet vatten, svarades, att sådant försök ej borde komma i fråga, då Gen.-Poststyrelsen förklarat sig ej påyrka sådant, enär fartygets instängande af is möjligen kunde vara att befara. Sedan detta blifvit kändt, framstälde länsstyrelsen förslag till styrelsen för ångfartygsbolaget Gotland om försöka görande med Klintehamn att få till stånd postförbindelse med södra Öland eller, om så ej kunde ske, med öppen hamn i Skåne; och styrelsen förklarade sig dertill villig mot ersättning af 3,000 kr, för resa, om post både aflemnades och återfördes, 2,000 kr., om post aflemnedes, men icke kunde hitföres, och 1,000 kr. om allvarligt försök gjordes, men misslyckades genom naturhinder; varande denna ersättning mindre än den som af länsstyrelsen ifrågasatts. Detta erbjudande understäldes 21 dennes Gen.-Poststyrelsen, som förklarade sig icke äga befogenhet att avsluta i saken, men ville underställa regeringen dess afgörande; och 23 erhölls från finansministern det svar, an han icke ville underställa regeringen frågan, enär det ansågs vara skäl att dröja med åtgärder i afvaktan på isfri passage och lämpligt vore, att bidrag från orten lemnades med 1/3 af kostnaden samt att vitkoret era ersättning i händelse af misslyckadt försök borde bortfalla. —
Sådan är i korta drag, enligt de upplysningar Gott. Allh. innehållit, berättelsen om Gotlands afstängning genom ishinder från det öfriga riket från 7 dennes till denna dag och om de försök, som härifrån orten gjorts för att få förbindelsen återkonten. Då den uppfattning af förhållandena här å orten torde få anses allmän, att möjlighet till ett sådant återknytande funnits, framställer sig helt naturligt den frågan: hvems är felet att så ej skett?, och jag vill försöka att besvara denne fråga.
Sedan Sofia genom ishinder 8 dennes afstängdes från förbindelse med land i Vesterviks skärgård, har hon en gång lyckats aflemna post i Kåreholm, men derefter gjort fåfänga försök att på sistnämda plats få förbindelse med land till stånd, utan att någon ansats gjorts för erhållande af sådan förbindelse några mil söderut, der öppet vatten fans. Sofias befälhafvare har sjelf föreslagit försök i sådan riktning, men genom sin bolagsstyrelse fått till svar, att generalpoststyrelsen icke ville ingå derpå, enär postbåten möjligen kunde blifva instängd. Utan att nu fösta sig vid det egendomliga kontraktet angående vinterpostföringen emellan Gen.-Poststyrelsen och Libaubolaget, enligt hvilket, såsom af den nu skedda tillämpningen synes böra antagas, bolaget icke blifvit förpliktadt att fullgöra postförbindelsen mellan Gotland och det öfriga riket å andra platser utom Gotland än Vestervik eller dess skärgård, norra Öland eller Kåreholm, förefaller det mer än underligt, att Gen.-Poststyrelsen, då framställning göres af Sofias befälhafrare att få försöka bereda förbindelse med en plats på föga afstånd från Kåreholm och der isförhållandena, enligt vunnen upplysning, äro gynsamma, afsåår detta förslag af det skäl, att instängning kan vara att befara. Skall detta skäl anses giltigt, må Gen.-Poststyrelsen så gerna bestämma att, när isvinter inträffar, Sofia bör ligga stilla och afvakta islossningen. Märkligt är emellertid, att en sådan åsigt nu kan finnas hos Ges.-Poststyrelsen, som väl ej kan hafva förgätit huru kapten Louis Palander under den svåra isvintern 1870-71 lyckades uppehålla en, om ock oregelbunden förbindelse med Gotland medels ångbåten Polhem som var ojämförligt svagare än Sofia, utan att fara för instängning afhöll denne utmärkte befälbafvare att bland ismassor söka sig fram för postutväxling än ner i Skåne, än utanför Gotlands östra kust. Likaså bör väl ej heller vara glömdt att kapt. Höggren med Sofia under svåra isförhållanden tidvis kunde uppehålla förbindelse, ehuru han ej hade kapt. Palanders skicklighet att undvika instängning. Med fullt skäl bör det derför anses vara Gen.-Poststyrelsens stora fel att ej hafva låtit ångbåten Sofia rätt begagnas för sitt ändamål, att uppehålla vår vinterpostförbindelse, i första rummet genom att binda händerna på tagbåtens befälhafvare, så att denne ej kar rätt, än mindre är skyldig att uppehålla förbindelse å den plats, der han anser sådant möjligt och lämpligt, och derefter genom att i detta särskilda fall vägra försök till sådan förbindelses åstadkommande med efter all anledning gynsam utgång af det orimliga skälet, att båtens instängning af is möjligen kan vara att befara.
Då det här blef fullt klart, att Sofia icke kunde påräknas för postförbindelsens återknytande, framstäldes ofvan nämde företag om Klintehamns användande för sådant ändamål; men finansministern har afböjt detta förelag af tre skäl: emedan det vore skäl att dröja i afvaktan på isfri passage; emedan det vore lämpligt att bidrag från orten tunnades med 1/3 af kostnaden; och emedan vilkoret om ersättning i händelse af misslyckadt försök borde bortfalla, Kunna dessa skäl anses giltiga?
Hvad beträffar dröjsmålet i atvaktan på isfri passage, så vet nog kvar och en här på orten, hvad ett sådant dröjsmål betyder under förhållanden, som de nu varande. Det betyder, att Gotland kan få vänta med postförbindelsens återknytande, tilldess den i hafvet kringflytande drifisan, af hvilken den svåraste, den från Finska viken ännu ej hitkommit, smält och lemnat förbindelsen fri, d. v. s. möjligen 4, 5 veckor. Att herr finansministern förstått detta, år knappt troligt. Det hade då nog varit i sin ordning att söka någon upplysning i ämnet, innan ett skäl användes, som enligt finansministerns mening troligen betyder några dagars dröjsmål, men enligt här rådande åsigt möjligen kan medföra ytterligare några vaskars afbrott. Det andra skälet, att bidrag från orten skulle lemma med 1/3 af kostnaden, synes hvila på en helt och hållet oriktig uppfattning af sakförhållandet. Här är ju fråga om att staten skall fullgöra en densamma åliggande skyldighet. Staten har postföringen såsom ett privilegium. Ligger det då någon rimlighet uti att, om vid fullgörandet af denna postforslingsskyldighet någon gång särskild kostnad uppkommer, staten skall vägra fullgöra denna skyldighet, om icke enskilde lämna särskildt bidrag dertill? Lika litet som till ett sådant anspråk finnes berättigande, lika litet förefins det i detta fall något billighetsskäl dertill, så mycket mindre, som staten gjort och fortfarande gör besparing uti postföringen på Gotland, derigenona att Klintehamn icke kan fullgöra sina Stockholmsturer och en utgift af 240 kr. i hvatje vecka sålunda besparas postverket. Om detta tages i beräkning, skulle genom uppfyllande af denna fordran på enskildes deltagande i kostnaden besparingen för staten uppgå till några få hundra kronor. Med rätta må man förvånas, att en sådan fordran utan rätts- och billighetsgrund till besparing för staten af en spettstyfver ens kan framställas, likasom man må beklaga, att densamma får utgöra ett skäl för förhindrande af ett försök att återknyta postförbindelsen. Det tredje skälet är att vilkoret om ersättning i händelse af misslyckadt försök borde bortfalla. Äfven detta skäl torde finnas blottadt på all rätte- och billighetsgrund. Är det nämligen rätt och billigt att af ett enskilde bolag, som erbjuder sig att göra försök i antydt afseende, fordra, att kostnaden därför, om oaktadt all använd möda försöket misslyckas, skall drabba bolaget? I alla händelser borde hvar och en kunna inse, att ett bolags styrelse ej kan ingå på en sådan fordran, Och att framställandet deraf omöjliggör sakens utförande, då tiden för företagets utförande går undan, innan en bolagsstämma hinner samlas och besluta. Finansministerns hela yttrande viner en oriktig uppfattning af situationen. Skall något under sådana förhållanden, som förevarande, kunna uträttas, måste tillfället gripas i flygten. Man får icke tänka på dröjsmål, än mindre på ett lumpet gnideri med statens medel.
Af hvad här anförts framgår, att, enligt min åsigt, felet för vår dåliga postgång under ifrågavarande tid ligger i första rummet hos Gen.-Poststyrelsen, som uppgjort ett felaktigt och ofullständigt kontrakt om vinterpostföringen och afslagit ångbåtsbefalhafvarens förslag att söka sig fram till isfri hamn, och i andra rummet hos herr finansministern, som icke förmått uppfatta situationen och framstält obehöriga anspråk på enskilde att fullgöra en statens skyldighet samt låtit frågan om tillmötesgåendet af en hel provins\’ rättmätiga fordran bero på ett småaktigt prutande.
Den allmänna förtrytelse och det allvarliga missnöje, som afvisandet af de härifrån framstälda försöken att råda bot på vårt afstängande alstrat, har föranledt denna framställning, hvars syfte, såsom jag vet, delas af många.
Visby, 23 Mars 1888.
Gammal Gotländing.

Gotlands Allehanda
Måndagen 26 Mars 1888
N:r 25

Jemlikt 4 § i lagen angående handelsregister,

firma och prokura, den 13 Juli 1887, kungöres att i handelsregistrets afdelning för enskilde näringsidkare och handelsbolag denna dag intagits anmälan af Chaskel Malkan att han ämnar fortfarande idka handel i Gröttlingbo socken under firma Ch. Malkan.
Visby i Landskansliet 23 Mars 1888.
E. POIENANT.
Johan Hambræus.

Gotlands Allehanda
Måndagen 26 Mars 1888
N:r 25