Visby rådhusrätt.
För öfverdådig framfart hade allmänna, åklagaren instämt drängen O. Andersson Home, Stenkumla, hvilken en dag skulle i öfverlastadt tillstånd hafva, trots tillsägelse, kört i vildaste fart Adelsgataun framåt utåt Söderport. Anderson nekade till han varit öfverlastad. För vittnens hörande å båda sidor uppsköts målet.
För ärekränkning hade putsaren A. R. Bergs hustru Johanna Berg instämt hustru Konsilia Johansson, hvilken skulle ha offentligen yttrat att käranden stulit mat och ved, för hvilken äreröriga beskyllning käranden fordrade 100 kronor kontant erkänsla. Svaranden bestred stämningen och påstod att den uttagits blott för att utpressa penningar. Målet uppsköts på 14 dagar.
Den för oljud tilltalade svarfvaren V. Söderberg från Sjonhem var i dag ånyo instäld för rådhusrätten, och var lika patetisk denna gång som vid förra rättegångstillfället, till stor förtjusning för det talrika auditoriet, men ej för rätten, hvars ordförade gång på gång öfverröstades af svaranden. Först begärde denne att stämningen ånyo skulle uppläsas samt protokollet från föregående rättegångstillfälle, så att han kunde få någon grund af saken. Derefter anhöll han att målet måtte nedläggas. Emellertid voro vittnen inkallade, hvilka det var svårt att få hörda för Söderbergs högljudda prat, och först efter upprepade tillsägelser och då borgmästaren började se sig om efter hjelp för att få honom tyst, svarade han, att nu skulle han tiga som en munk. Med afseende på vittnena förklarade han, att han mot dem ej hada något jäf, »enär han ej var slägt med dem, hvarken syster eller bror».
Vittnena, extra poliskonstaplarne Andersson och Gardelin berättade, att Söderberg natten mellan 14 och 15 Februari strax efter klockan 3 först kommit in på vaktkontoret för att helsa på vakten, hvarpå han begifvit sig nedåt S:t Hansgatan. Utanför fröknarna Fåhraeus, butik hade han stannat och skrikit till »Vakten ut!» eller något liknande och i hörnet vid bagare Lyberg hade han skrikit till och talat om en flicka som nös. (Söderberg förklarade, att han endast sagt »prosit, fröken!»). Härpå hade han tagits in på vaktkontoret. Söderberg, tillfrågad om, hvad han hade att svara härpå, genmålde endast: »Bestrider vittnesmålet.» Han begärde uppskof för att å sin sida höra vittnen, men stadsfiskalen öfverlemnade målet och yrkade ansvar å Söderberg för oljud, hvarpå denne aflägsnade sig lika stolt som han kommit. För sina »hostningar och snytningar» dömdes han till 10 kronors böter.
För misshandel hade stadsfiskalen, på anmälan af sjömännen Pettersson och Grönhagen, instämt f. artilleristerna Johannes och Axel Henriksson, hvilka å ett utskänkningsställe vid Söderplan en dag råkat i delo med målsägaren. Då målet upprepades anmälde ena kärande parten att man ingått förlikning. Åklagaren fullföljde emellertid målet och 4 inkallade vittnen hördes, som endast hade att berätta att slagsmålet varit af mycket lindrig art, inskränkt sig till några snytingar, och pågått endast ett par minuter. Målet öfverlemnades och dömdes svarandena till 10 kronors böter hvardera.
Gotlands Allehanda
Måndagen 26 Mars 1888
N:r 25