En tvist om ett millionföretag.
Om Roma och Store myrs utdikning syntes meningarna vara delade bland delägarne i myrarne, då dessa i onsdags sammanträdde för öfverläggning om det vidlyftiga och kostsamma företaget.
Antalet -delägare i myrarno uppgår till ett 70-tal, hvaraf endast hälften eller 35 undertecknat ansökningen om rättighet att få utdika desamma. Företaget omfattar ej mindre än 3,200 tunland och sträcker sig inom ej mindre än åtta socknar.
Vid mötet voro — som vi i onsdagsnumret meddelade — samtliga intresserade socknar representerade af ett 60-tal ombud förutom krono- och konsistorieombud jämte representanter för sockerfabriken och Gotlands järnvägsbolag. Som ordförande fungerade landtbruksingeniör Wellenius.
Diskussionen öppnades af
kronoombudet, domänintendenten Bäckström, som hemstälde, att sammanträdet måtte ajourneras och ånyo utlysas på eftersommaren eller hösten, så att man kunde få utröna, huruvida man vore nödsakad att utdika båda myrarne gemensamt eller om man kunde taga dem hvar för sig.
Kyrkoherde Ronqvist kunde ej fatta talet om roterarens utdikning hvar för sig. Båda ligga ju så förenade med hyarandra, att de måste utgöra ett gemensamt helt vid företatagets igångsättande. Yrkade, att intet uppskof skulle ifrågakomma, utan att utdikningen omedelbart skulle beslutas.
Med kyrkoherde R. instämde C. Carlsson, Myrände, och W. von Corswant.
Arrendator Myrman å Roma kungsgärd höll på, att Roma myr skall utdikas ensam för sig, enär där finnes naturligt fall för vattnet. Skall. däremot äfven Store myr ingå i företaget, måste kanalgräfningen ställa sig omåttligt dyrt, ty för den senare myren måste fall för vattnet anskaffas på konstgjord väg.
Kapten E. A. Arnelius yrkade som ombud för Gotlands järnvägsbolag, att det blifvande myrbolaget måtte hålla järnvägen skadelös, om vattnet skulle sina ut i järnvägens brunnar vid Roma station. Samma yrkande hade tal. med afseende på järnvägsbron vid Högbro, för den händelse denna vid utdikningen skulle behöfva ändras eller ombyggas.
Härtill genmälte hr W. von Corswant: Har järnvägen försäkrat sig om vattenrätten vid Roma station? Har ej så skett, må bolaget se sig om.
Nämdeman Lithberg, Roma, uttalade sig bestämdt emot utdikningsföretaget. Han ansåg nämligen, att kostnaden blefve för stor i förhållande till de fördelar man komme att få af utdikningen. Arbetslönerna äro nämligen nu allt för högt uppdrifna. Genom lyckade utdikningar af verkligt goda myrar hade man fått alltför höga tankar om betydelsen af utdikning af gotländska myrar i allmänhet och af Roma och Store myr i synnerhet. Men de nämda myrarna äro så långt ifråu goda, att de rent af äro dåliga och kunna ej lämna odlaren valuta för hvad han i torrläggnings- och jordförbättringskostnader utger. Det enda verkliga värde dessa myrar kunna få är hvad de redan ha, nämligen som fodermyrar.
Arealen är omkr. 3,200 tunnland. Kostnaden för dessa vidders torrläggning beräknades redan år 1881 af ing. Steinmetz till 3,764 tusen kr. Men tänker man på de sedan dess kolossalt stegrade arbetsprisen, torde utdikningen nu komma att kräfva en kostnad, som ganska nära går upp till 500 tusen kr. Och osannolikt är ej, att denna siffra komme att öfverskridas genom kostnader för å järnvägen och för sockerfabriken uppkomna ska dor. Yrkade, att utdikningsplanen skulle uppgifvas (många instämmanden.)
F. skolförest. M. A. Karlsson påvisade, att man vid utdikningen komme att få draga kostnader ej blott för de egna utan äfven för andra myrars torrläggning, hvilka stå i samband med Roma och Store myr. Yrkade, att särskilda undersökningar måtte for de olika myrarne företagas och att intressenterna i de båda myrområdena måtte bilda hvar sitt bolag.
Kyrkoherde H. L. Söderberg instämde med den föregående talaren, och — erinrande om dir. Hennings uttalande i myrodlingsfrågan vid mosskulturföreningens möte — manade han intressenterna i de här ifrågavarande myrarne att oå »sakta i backarna».
Godsägare W. von Corswant yrkade i korthet, att de, som gjort ansökan om utdikningen måtte återtaga denna ansökan, och låta frågan t. v. hvila.
Landtbr. Lagergren vid Stenstu i Björke framhöll, att många landtmän f. n. lida af vattenafdämningen samt yrkade planens full följande.
Kronofogde .W. Cramér förklarade sig såsom sockerfabrikens ombud ej kuvna vara ved om utdikningen, emedan därigenom en för sockerfabriken högst menlig vattenminskning skulle uppstå.
Nämdeman J. Jacobson i Vänge bestred afseendes fästande vid sockeriabrikens intressen, enär denna ej kunde auses ha större bestämmanderätt i frågan än någon annan intresserad, och häri instämde landtbr. Johansson, Stenstu, hvilken ansåg, att fabriken ej kunde få nämnvärdt men af utdikningen.
Kyrkoherde Kolmodin i Vall förklarade, att han, för att bevara de ecklesiastika boställshafvarnes intressen, måste yrka uppskof med företagets igångsättande. Han ansåg, att kostnaderna för boställshafvarne skulle blifva allt för betungande, och det syntes honom som om man ville rusa åstad allt för fort med företaget.
Däremot yrkade kyrkoherde Andersson i Sjonhem företagets snara förverkligande. Viklau annexhemman har omkr. 100 tunl. värdelös myr, som genom utdikvingen komme att förvandlas till ypperlig åker.
Nämdeman Lithberg framhöll, att — om öfver hufvud taget någon utdikning skulle ske — man åtminstone måtte stanna vid en utdikning till äng.
Landtbr. Karlsson, Myrände, erinrade om att vid senaste sammanträdet i saken för 5 år sedan Roma-borna yrkat uppskof på fem år. Nu äro de fem åren gångna, men ännu äro Roma-borna ohågade för företagrt. Yrkade utdikningens snara påbörjande.
Landtbr. Hansson å Stenstugårds i Viklau hemstälde, om man ej kunde låta upp göra ett särskildt kostnadsförslag för Roma myrs utdikning åt öster, ett d:o för Store myrs utdikning åt väster och slutligen att för båda myrarnes utdikning gemensamt. Sedan dessa förslag inkommit, kunde man ju fatta beslut om, när företaget skulle begynna.
Kronofogde Cramér yrkade på utredning af den förlust sockerfabriken skulle komma att lida af utdikningen.
Arrendator Myrman i Roma frågade kyrkoherde Andersson: »Hvad hade min son på galejan att göra?» Hvarför begärde kyrkoh. A. vid laga skiftet i Viklau att få annexets fastmark utbytt mot myrmark? Tal. erinrade vidare om ing. Steinmetz ord för många år sedan: »Roma myr bör vara den sista myr som utdikas på Gotland. För den, som kan arbeta med sin myrmark själt kan det ja löna sig. Men har man ett större område och måste arbetet utföras med legda armar — hur går det då? »Arbetarne begära 5 kr. om dagen», utbrast hr M., »samt mat och logis, fritt konjak och bränvin, men vilja ändå sofva halfva dagen!» Sedan härpå skolförest. Karlsson, landtbruksing. Wellenius. och landtbr. Hansson å Stenstugårds haft ytterligare några korta anföranden, förklarades diskussionen afslutad.
Framstäldt yrkande om proposition på bifall till eller afslag å utdikningsföretagets igångsättande kunde naturligtvis ej upptagas, enär saken kommer att hafva gin gilla gång, så länge sökandena ej återtagit sin ansökan.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 28 Juli 1899
N:r 113
