Auktion som förrättas å Rohnehamn.

Genom offentlig auktion, som förrättas å Rohnehamn, måndagen den Tjugondesjette (26) Oktober kl. 10 f. m. kommer att för vederbörandes räkning, försäljas flerstädes liggande skonerten ”Hoppet” från Calmar, mätande 61 nyläster och lastande cirka 92 standard, varande utan rigg men med bogspröt; samt en del segel, ankare, ketting och trossvirke. Betalningen erlägges kontant. Närmare underrättelser meddelas af Herr C. J. Broander å Rohnehamn och Consul L. N. Boström i Wisby.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 17 Oktober 1874
N:r 82

Småplock från Burgsvik.

Nu är den stora södermarknaden slutad. Kommersen har varit temligen liflig ehuru kreatursmarknaden var klent försedd och prisen i allmänhet höga. Allt synes under marknaden hafva af-lupit stilla och fredligt. Hvad som emellertid ådragit sig den största uppmärksamheten i dessa fredliga landsändar är de oförsynta stölder, som under senare nätterna blifvit begågna.
Hitintills synes det vara tjutvarna som gjort sig den bästa marknaden, och lyckas de transportera sig sjelfva och sitt tjufgods öfver till fastlandet, så skola de säkert skratta i sitt skägg och snart förnya en så lönande lusttur kring Gotland. Dock! i Wisby blifva de utan tvifvel gripne. Denna stads ypperliga och så rättvist berömda polis lärer icke uraktlåta att ånyo visa en förvånad samtid hvartill den duger. Här på landsbygden hafva tjurvarna genast aflägsnat sig ett par mil från de ställen, der de senast begått stöld, så att deras ertappande ännu icke varit möjligt. Utan tvifvel äro infödda gotländingar med i bandet, all den stund tjufvarna företrädesvis beskatta förmögna ställen, der något finnes att taga, vare sig i reda penningar, eller guld och silfver. Man tror också att tjufvarna hafva åkdon till sin disposition, för att så fort som möjligt sätta sig och de stulna effekterna i säkerhet. Imellertid är allmänheten uppskrämd och tycke: sig se tjufvar i hvarje vrå. Nu är bäst att vara känd i orten, ty annars är man en mer eller mindre misstänkt person, synnerligen om man råkar vara klädd i blå kläder, hvilken färg synes ha’ kommit i misskredit. En hederlig guldsmed från Wisby tog från marknaden vägen till Hablingbo, för att der taga nattqvarter. Som han frågade sig för om vägen blef han genast misstänkt för tjuf och budkafle gick från gård till gård att tjufvarna kommit till Hablingbo. Stor uppståndelse! ”Sömn var sällspord öfver hufvudet taget’ hela den natten, och beväpnade män patrullerade kring sockenkyrkan, men några tjufvar hördes ej af; möjligen torde de passa på att komma när man är mindre beredd på deras mottagande.
Då man väl knappast kan antaga tjufvarna på en vanlig fiskarebåt under rådande höstsformar våga begifva sig ölver till fastlandet, så är troligt de söka lägenhet alt med ångbåt komma härifrån, men det är då, som polisen i Wisby kommer att göra slag i saken.
Skulle herrar tjufvar föredraga att qvarstanna i dessa trakter, å borde ordentlig skallgång anställas efter dem. Om en sådan skallgång samtidigt föreloges i hvarje socken, så skulle väl tjufbandet i något hörn kunna inringas och gripas.
Att vi lefva i en dyr tid torde något hvar få vidkännas, och att alla hoteller nödgats höja priset för resande är följaktligen icke att undra på, dock torde det pris, som vid Hôtel Asarfve i Hemse fordras för ett ganska tarfligt nattlogi och en kopp klent kaffe den påföljande morgonen, vara något för starkt, äfven i våra bistra tider. Fullt tillförlitlige handelsresande, som nödgats för sina affärer tillbringa natten i Hemse, hafva berättat att enkan Pettersson, som egen en part vid Asarfve hemman, herbergerar resande öfver natten till ett pris af fyra kronor personen. Det är således hälften billigare pris vid det ståtliga Grand Hôtel i Stockholm, då rum tages i någon af de högre våningarna än vid Hôtel Asarfve i Hemse, och likväl har Grand Hôtel att bjuda den resande på en furstlig elegans och komfort, bruket vi på goda grunder antaga icke vara händelsen med Hôtel Asarfve, som vi, bokstafligen taget, anse hafva ett betecknande och välförtjent namn.
Undersökning för en blifvande jernvägs sträckning från Bergsvik till Hafdhem är i dag påbörjad. Telegraf och jernväg, raskt tilltagande handel och sjöfart — ”nu må det blivit något af”!
Burgsvik den 9 Oktober 1874.
Isidor.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Oktober 1874
N:r 81

Rättegångs och Polissaker.

Cellfängelset d. 8 Oktober.
Angående den förut i N:o 76 af denna tidning omnämda, ifrån bonden Carl Olofsson Gannarfve i Källunge d. 22 sept. föröfvade fickstöld hölls ånyo ransakning med häktade juden Lezer Abel Katz, dervid af K. åberopade och nu afhörda vittnen ingenting till hans frdande kunde intyga, utan tvertom afgåfvo vittnesmål, som gjorde det mera sannolikt, att Katz föröfvat fickstölden. Som emellertid handlanden Levin på hvilkens hvrande i afseende på tillvexling af de hos Katz funna nya sedlarna å 5 kr. mycken vigt ligger, icke nu var närvarande, uppsköts den vidare ransakningen härom till den 24 Oktober kl. 11 f. m., för dennes hörande.

Till rätten hade snickarne C. Qviberg och O. Krokstedt uttagit stämning å snickarelärlingen Johansson och denne å dem.
Qvibergs och Krokstedts stämning innefattande yrkande om ansvar å Johansson för att hafva 1:o olofligen afvikit; 2:o nattetid beredt sig inträde till verkstaden; 3:o derifrån bortfört saker; 4:o att Johansson måtte förpligtigas att ersätta rättegångskostnaden.
Johanssons stämning å Qviberg och Krokstedt innehöll yrkande om att de mötte åläggas 1:o att till honom utfärda ”afskedsbetyg”; 2:o böta för sjelfpantning: 3:o ersätta honom med 2 kr. för hvarje dag han genom deras förvållande, till följe af vägradt afskedsbetyg, varit utan arbete; 4:o ansvara för ärekränkning.
Etter bevekande föreställningar af ordföranden, deruti Johansson isynnerhet gjordes uppmärksam på det orätta i hans förfarande, ingicks slutligen förlikning, sålunda att Qviberg skulle utfärda afskedshetyg åt Johansson, efter förtjenst, och rättegångskostnaden parterna emellan qvittas, hvarefter målet, Såsom förlikt, afskrets.

Slagtagen Ol. Ahlstedt, tilltalad för att hafva i rådstufvutrappan medelst slag misshandlat polisbetjenten Pettersson, som då var stadd i tjensteärenden hade sedan ransakning derom hållits och vittnen blifvit börda, blifvit ålagd att å bestämd dag dereiter åter infinna sig vid rätten för att, försedd med själasörjarens betyg öfver förutgången särskild undervisning om edens vigt genom värjemålsed fria sig från åtalet, om han det kunde. Å bestämd dag infann sig Ahlstedt får rätten samt ville gå eden, men framlemnade endast ett prestbetyg om namn ålder, frejd och nattvardsgång, men icke om edgång. Till följe häraf kunde han då icke få utlägga värjemålsed, utan ålades, vid vite, ntt ånyo infinna sig vid rätten denna dag, försedd ned betyg för edgång men äfven nu framlemnade han ett sådant, att han icke kunde få gå eden, hvarför han återigen förständigades att den 19 Oktober ånyo infinna sig vid rätten med fullständigt betyg, derest han ville i saken frikännas. Häremot protesterade Ahlstedt, på flerfaldiga sätt och sade sig ”just nu vilja tala” gå till högre rätt” gjorde mycket oljud i sessionsrummet i det han förklarade, att ”det skulle kosta lif och blod” innan han fördes derifrån, men det blef vid rättens beslut.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Oktober 1874
N:r 81

Gåfvor till Gotlands Fornsal.

Husbonden Olof M. Hällström, Klintegårda i Westkinde: Stenyxa med skafthål, 5 1/2 tum lång.
Doktorinnan Clara Lemke, f. Wallenstéen: En Rdr 500 specie sedel (af 1806), sydd på hvitt sidentyg.
Fiskaren C. Chemnitz: Hjert-horn, stort (afbrutet).
Kaptenskan Edla af Klint, f. Hoffman: Kam, hög, genombruten. Sol-fjäder af elfenben med förgyllning och paljetter samt lorgnett (med fordral).
Mamsell Anna Cramér: Luktvattensflaska (med silfverbeslag).
Kapten Carl Ringbom: (Bröllops-) Gratulation (på danska) till L. Ringbom och A. C. Mullde (1766), uti plånboksfodral af sidentyg, N. R. B. Sten-don, 3 1/6 tum lång.
Mamsell Maria Ringbom: Svamp dosa af silfver, förgyld. Finger-ring af silfver, gammal. Dosa af kokos, liten; Nålhus af elfenben, med devis.
Urmakaren K. J. Ehinger: (Svensk) Öfversättning af J. Schoamachers Disp. om Gotland 1716, handskrift.
Handl. Axel Kolmodin: Sel-båge af eke, snidag (från Risungs i Rute). Stenkula, liten.
Fru Therese May, f. Östling: Prof på väfnad (af drottning Lovisa Ulrika) med inskrift på rim. 1765.
Fabrikör J. D. Lang: Not bok, tillhör Jacob Niclas Ahlström. Wisby den 26 Mars 1819.
Mamsell Mina Kahl: Barn mössa af siden, hvit, broderad med guld och silke. Prof lapp på sammets och sidenväfnad (gammaldags möbeltyg). Nål hus af sköldpadd och lackeradt grönt med figurer. Sol-glas, litet (med fodral). 2:ne Sten-kulor.
Prostinnan Elis. Romdahl, f. Ekholtz: Öronslef af guld (med fodral af sköldpadd). Tafla (Blomsterkorg) med schattérsöm på sidentyg, af C. L. N., 1803. Tafla (Landskap) med schattérsöm på sidentyg af C. N., 1803.
Fabrikör R. Holmberg: Märk-duk (i glas och ram) af A. S. B., 1795; skänk på hans 90:de födelsedag.
(Forts.)

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Oktober 1874
N:r 81

Det tjufband

från fastlandet — från vår ”systerö” stiga somliga, eftersom slägten ju är värst — hvilket nu en tid ”gästat” det beskedliga Gotland, fann natten till i söndags tiden vara inne att lemna ön, och det må icke förefalla någon underligt, att det trodde sig kunna säkrast undkomma genom att välja residensstaden till afseglingsort. Orsaken till att tjufarne så snart lemnade en ort, der de fått ostörda af alla försåt och efterspaningar öka sitt ädla handtverk är troligen den, att här icke vidare fanns något att stjäla, så vidt det icke skulle hafva förgripit sig på sjelfva polismyndigheternas välfångna egendom, något som duck deras ”honette ambition” förbjöd. Tacksamma och nöjda med hvad de i kyrkor och bondgårdar kunnat öfverkomma, ville tjufvarne icke här — lika litet som förut på landet — sätta vederbörande i något bryderi, och för att ej heller väcka en onödig nyfikenhet hos stadens öfriga invånare valde de nattens stilla, afpatrullerande poliskonstaplars steg sällan störda tystnad för att stjäla en större båt, med tillbehör förstås, och med den begifva sig at på det blånande haf…
I söndags på middagen gjorde ångaren Wisby jagt efter de sålunda behändigt undkomne, men naturligtvis misslyckades detta förök.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Oktober 1874
N:r 81

Artisten Hallbeck,

Svenska Familj journalens utmärkte tecknare och som jemväl, ehuru tyvärr allt lite sällan, under signaturen Svante till dess textutdelning lemnat bibrag som vittna om icke allenast stilistisk öfverlägsenhet utan ock i lika hög grad om solida estetiska studier, har under några dagar gästat vår stad. Ändamålet med hr Hallbecks resa hit har varit att rikta sitt album med åtskilligt, som han icke medhunnit under föregående besök på ön.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Oktober 1874
N:r 81

Ytterligare inbrottsatölder.

Utom de i förra numret omnämda stölderna i Bro och Westerhejde, hafva tjufvar nyligen föröfvat inbrott i gårdar i Westergarn, Klinte och Eista socknar samt nu senast i Hamra socken, dervid penningar samt guld- och silfverpjeser bortstulits. Det vill synas, som mu de djerfva tjufvarne strukit från trakten af Wisby söderut åt landet, såvida, såsom troligt synes, dessa brott föröfvats af samma personer, önskligt vore, att vederbörande polismän såväl i staden som på landet ville egna en skärpt uppsigt å sådana kringstrykande personer, hvilka man kan hafva någon anledning misstänka får oärlig vandel.
Hos kon:s bef:bde äro följande stölder anmälda:
under någon af nätterne d. 29 sistl. sept. och den 4 uti innev. månad i Tofta sockens kyrka, hvarest tillgripits omkring 8 kr. i penningar, en låda med inliggande 3 eller 4 skålp. mer och mindre brända stearinljus, en ljusstake af tenn samt 14 butelj communionvin;
natten emellan d. 30 Sept. och 1 Okt. dels hos arbetaren Joh. Petter Landgren vid Bibos i Westergarn, hos hvilken stulits en fingerring af guld med ingraverade bokstäfverna J. P. L. A. L. P. och dels hos Enkefru Margaretha Belfrage i samma socken, hvarest tillgripits en korg med hvetebröd och 2 skålp. smör;
natten mellan d. 1 och 2 i denna månad hos hemmansegaren Reinh. Bengtsson vid Svarfvare i Klinte, kvarest tillgripits ett spindelur af silfver, 2:ne skjortor, 3 nattkappor, 1 gredelin fyrkantig ylleduk, en butelj innehållande något rom samt 7 kr i penningar; och har Bengtsson utlofvat en belöning af 20 kronor för tjufvarnes bevisliga upptäckande;
natten emellan d. 2 och 3 i innev. månad dels hos Petter Pettersson Burge i Eista, hvarest tillgrepp ej skett; dels hos arbetaren Per Farstedt i samma socken, hvarest stulits åtskilliga matvaror; dela hos Lars Båtelsson Dinese jemväl i Eista, hvilken frånstulits 70 kr. i penningar, bestående uti olika banksedlar till belopp af 44 kr. och resten silfver, en gammal plåtring af silfver, en förläggaresked, en krydd- och 2:ne svampdosor, likaledes af silfver, af hvilka krydd-dosan och den ena svampdosas voro märkta med bokstäfverna A. M. C. D., den andra spamp dosan med M. L. D, och har Båtelsson utlofvat 15 kr. till den som bevisligen upptäcker tjufven och återskaffar det stulna; dels i Sproge församlings kyrka, hvarest tillgripits 50 kr. i penningar, en kommunionskaraff, fylld med vin och försedd med namnet ”Jehova” i Hebreiska bokstäfver å ena sidan och å motsatta sidorna emblemerna ankaret, korset och kalken, en halfstopsbutelj, till hälften fyld med vin, samt ett dopkläde;
natten emellan d. 4 och 5 dennes hos Fanjunkaren Hans Jacobsson Sallmunds i Hamra socken, från hvilken tillgripits ett par guldörhäng, 8 st. fingerringar af guld, 26 st. kontrollerade matskedar, 1 st. förläggarsked, 2 st. svampdosor och 1 st. brosch, allt af silfver, samt 85 kr. penningar; dels hos Olof Olofsson i samma gård, hvilken frånstulits 200 kr. i penningar och en svampdosa af silfver;
natten emellan den 5 och 6 i samma månad dels hos Eskil Olsson Sallmunds i Gröttlingbo, hvarest tillgripits 10 st. fingeringar af guld, 1 svampdosa och 1 snusdosa af silfver, 1 par läderstitflar, 1 par vaxläderstöflar, 1 grå vadmalströja, fodrad med blågrått vadmal, 1/2 stop vin och en korg med kringlor; dels hos Olof Olofsson i samma gård hvarest tillgripits 45 kr. i penningar, 1 svampdosa af silfver, 1 guldring, 1 klädesmössa samt några matvaror; dels hos Lars Jacobsson derstädes, hvarvid stulits 1 guldring, 1 brunprickig korderoj-tröja, fodrad med brun kasinett samt ett par ljusgrå korderojsbyxor; dels slutligen i Gröttlingbo församlings kyrka, der tillgrepp ej skett;
natten emellan den 6 och 7 i denna månad hos Israel Olofsson Burge i Rone socken, hvilken frånstulits 60 kr. penningar och en svart silkesduk.
Kon. Bef:de har af tillgänglige medel anslagit femtio kronor till belöning åt den eller dem, som bevisligen upptäcka tjut varna eller bidraga till deras upptäckande.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 10 Oktober 1874
N:r 80

Stamtruppen.

Hur skönt klingar icke detta stolta ord, hur tryggt bör icke ”Östersjöns öga” kunna sluta sig till sömn, så länge man vet, att stamtruppen vakar!
Stamtruppen är på samma gång Europas skräck, Bismarcks fasa och Gotlands hufvudsakliga försvar. Denna mönsterkår består af 75 så tappre män, att ingen af dem ännu bleknat för den dånande åskan af kanonsaluten på en kunglig namns- eller födelsedag. De i tapperhetens historia eljest så ryktbara fältmarskalksämnena Tinnerholm och von Menschenschreck skola hädanefter otvitvelaktigt komma att betraktas som lumpna tennsoldaters vederlikar, gent emot dessa för mandom, mod och morskhet så utmärkte krigare.
Men på samma gång stamtruppen — de 75 oöfvervinnerlige — vet att vid vissa tillfällen ”utan fruktan och utan tadel” handskas med det kongl. svenska krutet, har den också — tack vare den stigande upplysningen — lärt sig inse, att krutet icke alltid är att leka med. Man har haft exempel på, särskild från Loudden, att kruthus kunna springa i luften, och redan sjeltbevarelsedriften bjuder ju, att man hör hålla sig på så långt afstånd ifrån ett krutupplag, som möjligt.
Stadafullmäktige i Wisby — af hvilka man likväl icke ovilkorligen får begära, att de skulle ha varit med när krutet uppfanns — ha emellertid haft helt andra tankar om en krigsmans skyldigheter i en landsdel, der länge rådt och fortfarande råder en så djup fred, att ej ens ett simpelt slagsmål gerna kan åstadkommas, med mindre en artillerist upplräder som arrangör. Fullmäktige ha nämligen ansett, att till allmänhetens säkerhet, vakt borde kontinnerligt hållas vid den segervana stamtruppens krutförråd, och att — som väl rätt och förnuftigt synes vara — de 75 krutgubbarne sjelfva borde bestrida denna vakthållning, en åsigt som de framfört till höga vederbörande.
Men på sin framställning ha hrr stadsfullmäktige i dessa dagar hugnats med ett bleklagdt nej. Och skälet? må man väl fråga sig.
Hör och döm.
Chefen för kungliga landsförsvarsdepartementet har i skrifvelse den 3 innevarande oktober tillkom befv:e tillkännagifvit, att då med den permitteringsskyldighet, som förefinnes i afseende på stamtruppen vid Gotlands nationalbevärings artillerikår 2:ne posters kontinuerliga utställande svårligen kan åstadkommas, och då erfarenheten visat, dels nödvändigheten af vaktposts utsättande vid de å artillerigården i Wisby inredda arrester och laboratorier, dels att krutförråd å andra orter af Sverige kunnat utan råda bevakas endast genom patrullering, har kungl. maj:t icke för det närvarande funnit skäl lemma bifall till stadsfullmäktiges i Wisby gjorda framställning om åter utsättande af den bevakningspost, som förut intill år 1864 varit utställd vid de begge, utanför östra stadsmuren belägna, kronan tillhöriga kruthus; men som dock nummerstyrkan vid ofvannämde stamtrupp lemmar tillgång till en flitigare tillsyn af dessa kruthus vill kungl. maj:t dock anbefalla militär-befälet att gå i författning om anordnandet af en så trägen patrullering omkring desamma, att minst sex gånger på dygnet kruthusen och dess närmaste omgifningar varda afpatrullerade.
Det der är ju argumenter, som tala! En för kåren hedrande ”erfarenhet” har visat, att det är vida angelägnare och framförallt mera förnuftige att natt och dag hålla vakt vid de å stamgubbegården befintliga, efter uppgift flitigt anlitade arrester, än vid kruthusen! De sjuttiofem bragdrika ”tobaksbussarne” — om krigsbussar är nu ej längre fråga — orka således icke med att bevaka mera än ett par för dem sjelfra afsedda, i ”tur och ordning” begagnade straffkyffen samt ”laboratorierna”, som det så anspråkslöst heter i de saken rörande handlingarne!
Man vet till en början knappast om man skall le eller gråta åt denna vederbörandes högligtig förklaring. Efter en half sekunds begrundande framträder dock det oändligt naiva i densamma med en så oemotstånglig kraft, att man med eller mot sin vilja måste ödmjukt böja sig för den gudomliga åtverlagsenbeten i denna spenabarnsfilosofi.
Men för att dock i mån — vi hade så när sagt hårsmån — gå hrr
stadsfullmäktiges väl berättigade framställning till mötes, hittade gubbarna på ett säkert medel till de ifrågavarande kruthusens skydd — ett medel, som särskildt genom det snillrika i uppfinningen öfverglänser allt hvad som till bevis på utveckladt förstånd och skarpsinne hittils finnes anfördt på de ärofulla bladen af Telge tokars historia.
Kruthusen och deras natursköna omgifningar skola nemligen hädanefter ”afpatrulleras” — hvar fjerde timma. Hvilken skräck bör icke detta injaga hos alla kruttjufvar och andra illa sinnade personer! De bli icke färre än ser gånger på dygnet störda i sina ädla afsigter, och detta bör utan tvifvel vara nog för stadens säkerhet . . . .
Sensmoralen blir emellertid den, att vår beundransvärda stamtrupp val kan falla, men den ger sig icke — fram till kruthusen.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 10 Oktober 1874
N:r 80

Rättegångs och Polissaker.

Ibland en hel mängd denna dag färekommande mål hinna vi nu endast nämna,
1:o) Det förut i N:o 70 af denna tidning omnämda af allm. åklagaren instämda mot Jacob Rosenkund, hvilken d. 21 sistl. Juli anträffats å gata här i staden i öfverlastadt tillstånd och, då stadsfiskalen ville taga honom i förvar, gjort motstånd samt skymfat honom. Rosenlund, hvilken på begäran erhållit uppskof till denna dag, för att ”med vittnen styrka sin oskuld” framträdde efter upprop, nu för rätten lika stortalig som förra gången, fast denna dag temligen snyggt klädd, och åberopade 3:ne af honom inkallade vittam, hvilka efter aflagd ed, intygade: 1:sta vittnet, att Rosenlund var vid tillfället litet till humör ”men raglade icke” att han kanhända var full. Rosenlund, tillfrågad, om han hade något att anmärka mot vittnesmålet, svarade: nej, ”han har vittnat såsom Gud skapat menniskan”, deremot har jag intet att säga”.
2:dra vittnet: att det tidigare på dagen sällskapat med Rosenlund, men icke vid tillfältet då stadsfiskalen anträffat honom, samt att R. varit nykter, då de skiljts ifrån hvarandra. Detta vittne fordrade 12 1/2 öre för sin inställelse vid rätten. 3:dje vittnet: att Rosenlund ”legat halfva dagen (d. 21 Juli) och sofvit ruset af sig”, samt att det derföre icke kunde bestämdt intyga, att han var ”full”, icke heller, att han var ”nykter”.
Efter hvad förut i målet förekommit, öfverlemnade åklagaren det till rättens pröfning, under yrkande af ansvar å Rosenlund. R. deremot yrkade uppskof för flera vittnens hörande, hvilket dock afslogs af rätten, som förklarade att utslag skulle afkunnas i dag 14 dagar.
2:o) Eukefru Åkerman fäldes, för det hennes gårdshund nattetid kommit ut på gatan och medelst skällande stört grannarnes nattro, att böta 5 kronor.
3:o) Drängen Johan Engström att, för öfverdådigt körande å Adelsgatan, böta 5 kronor.
4:o) Utslag i det förut omnämda målet mot minderårrge gossarne Ekström m. fl., angående af dem dels nattetid föröfvade inbrott i förening med stöld, dels å dagen begågna stölder, afkunnades och kunde de tilltalade, såsom minderårige icke dömas till annat än aga. — Den älste af gossrne Ekström, hvilken fylt 14 år, åtvarnades tillika att hädanefter taga sig tillvara för dylika tilltag såvida han ville undgå fängelse och svårare straff; men detta tycktes tagas ganska lätt af såväl den närvarande fadren som sonen, hvilka med en nästan leende min afhörde såväl utslaget som varningen.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 10 Oktober 1874
N:r 80

Legala nyheter.

Utslag från Kongl. Svea Hofrätt att lösas å Landskansliet: af målaren Olof Ehrsson i Wisby samt af O. P. Hallander och Olof Olofsson Nyberg begge vid kafole.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 10 Oktober 1874
N:r 80