Etikett: Visby

Cellfängelset d. 8 Oktober.
Angående den förut i N:o 76 af denna tidning omnämda, ifrån bonden Carl Olofsson Gannarfve i Källunge d. 22 sept. föröfvade fickstöld hölls ånyo ransakning med häktade juden Lezer Abel Katz, dervid af K. åberopade och nu afhörda vittnen ingenting till hans frdande kunde intyga, utan tvertom afgåfvo vittnesmål, som gjorde det mera sannolikt, att Katz föröfvat fickstölden. Som emellertid handlanden Levin på hvilkens hvrande i afseende på tillvexling af de hos Katz funna nya sedlarna å 5 kr. mycken vigt ligger, icke nu var närvarande, uppsköts den vidare ransakningen härom till den 24 Oktober kl. 11 f. m., för dennes hörande.

Till rätten hade snickarne C. Qviberg och O. Krokstedt uttagit stämning å snickarelärlingen Johansson och denne å dem.
Qvibergs och Krokstedts stämning innefattande yrkande om ansvar å Johansson för att hafva 1:o olofligen afvikit; 2:o nattetid beredt sig inträde till verkstaden; 3:o derifrån bortfört saker; 4:o att Johansson måtte förpligtigas att ersätta rättegångskostnaden.
Johanssons stämning å Qviberg och Krokstedt innehöll yrkande om att de mötte åläggas 1:o att till honom utfärda ”afskedsbetyg”; 2:o böta för sjelfpantning: 3:o ersätta honom med 2 kr. för hvarje dag han genom deras förvållande, till följe af vägradt afskedsbetyg, varit utan arbete; 4:o ansvara för ärekränkning.
Etter bevekande föreställningar af ordföranden, deruti Johansson isynnerhet gjordes uppmärksam på det orätta i hans förfarande, ingicks slutligen förlikning, sålunda att Qviberg skulle utfärda afskedshetyg åt Johansson, efter förtjenst, och rättegångskostnaden parterna emellan qvittas, hvarefter målet, Såsom förlikt, afskrets.

Slagtagen Ol. Ahlstedt, tilltalad för att hafva i rådstufvutrappan medelst slag misshandlat polisbetjenten Pettersson, som då var stadd i tjensteärenden hade sedan ransakning derom hållits och vittnen blifvit börda, blifvit ålagd att å bestämd dag dereiter åter infinna sig vid rätten för att, försedd med själasörjarens betyg öfver förutgången särskild undervisning om edens vigt genom värjemålsed fria sig från åtalet, om han det kunde. Å bestämd dag infann sig Ahlstedt får rätten samt ville gå eden, men framlemnade endast ett prestbetyg om namn ålder, frejd och nattvardsgång, men icke om edgång. Till följe häraf kunde han då icke få utlägga värjemålsed, utan ålades, vid vite, ntt ånyo infinna sig vid rätten denna dag, försedd ned betyg för edgång men äfven nu framlemnade han ett sådant, att han icke kunde få gå eden, hvarför han återigen förständigades att den 19 Oktober ånyo infinna sig vid rätten med fullständigt betyg, derest han ville i saken frikännas. Häremot protesterade Ahlstedt, på flerfaldiga sätt och sade sig ”just nu vilja tala” gå till högre rätt” gjorde mycket oljud i sessionsrummet i det han förklarade, att ”det skulle kosta lif och blod” innan han fördes derifrån, men det blef vid rättens beslut.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Oktober 1874
N:r 81

från fastlandet — från vår ”systerö” stiga somliga, eftersom slägten ju är värst — hvilket nu en tid ”gästat” det beskedliga Gotland, fann natten till i söndags tiden vara inne att lemna ön, och det må icke förefalla någon underligt, att det trodde sig kunna säkrast undkomma genom att välja residensstaden till afseglingsort. Orsaken till att tjufarne så snart lemnade en ort, der de fått ostörda af alla försåt och efterspaningar öka sitt ädla handtverk är troligen den, att här icke vidare fanns något att stjäla, så vidt det icke skulle hafva förgripit sig på sjelfva polismyndigheternas välfångna egendom, något som duck deras ”honette ambition” förbjöd. Tacksamma och nöjda med hvad de i kyrkor och bondgårdar kunnat öfverkomma, ville tjufvarne icke här — lika litet som förut på landet — sätta vederbörande i något bryderi, och för att ej heller väcka en onödig nyfikenhet hos stadens öfriga invånare valde de nattens stilla, afpatrullerande poliskonstaplars steg sällan störda tystnad för att stjäla en större båt, med tillbehör förstås, och med den begifva sig at på det blånande haf…
I söndags på middagen gjorde ångaren Wisby jagt efter de sålunda behändigt undkomne, men naturligtvis misslyckades detta förök.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Oktober 1874
N:r 81

Ibland en hel mängd denna dag färekommande mål hinna vi nu endast nämna,
1:o) Det förut i N:o 70 af denna tidning omnämda af allm. åklagaren instämda mot Jacob Rosenkund, hvilken d. 21 sistl. Juli anträffats å gata här i staden i öfverlastadt tillstånd och, då stadsfiskalen ville taga honom i förvar, gjort motstånd samt skymfat honom. Rosenlund, hvilken på begäran erhållit uppskof till denna dag, för att ”med vittnen styrka sin oskuld” framträdde efter upprop, nu för rätten lika stortalig som förra gången, fast denna dag temligen snyggt klädd, och åberopade 3:ne af honom inkallade vittam, hvilka efter aflagd ed, intygade: 1:sta vittnet, att Rosenlund var vid tillfället litet till humör ”men raglade icke” att han kanhända var full. Rosenlund, tillfrågad, om han hade något att anmärka mot vittnesmålet, svarade: nej, ”han har vittnat såsom Gud skapat menniskan”, deremot har jag intet att säga”.
2:dra vittnet: att det tidigare på dagen sällskapat med Rosenlund, men icke vid tillfältet då stadsfiskalen anträffat honom, samt att R. varit nykter, då de skiljts ifrån hvarandra. Detta vittne fordrade 12 1/2 öre för sin inställelse vid rätten. 3:dje vittnet: att Rosenlund ”legat halfva dagen (d. 21 Juli) och sofvit ruset af sig”, samt att det derföre icke kunde bestämdt intyga, att han var ”full”, icke heller, att han var ”nykter”.
Efter hvad förut i målet förekommit, öfverlemnade åklagaren det till rättens pröfning, under yrkande af ansvar å Rosenlund. R. deremot yrkade uppskof för flera vittnens hörande, hvilket dock afslogs af rätten, som förklarade att utslag skulle afkunnas i dag 14 dagar.
2:o) Eukefru Åkerman fäldes, för det hennes gårdshund nattetid kommit ut på gatan och medelst skällande stört grannarnes nattro, att böta 5 kronor.
3:o) Drängen Johan Engström att, för öfverdådigt körande å Adelsgatan, böta 5 kronor.
4:o) Utslag i det förut omnämda målet mot minderårrge gossarne Ekström m. fl., angående af dem dels nattetid föröfvade inbrott i förening med stöld, dels å dagen begågna stölder, afkunnades och kunde de tilltalade, såsom minderårige icke dömas till annat än aga. — Den älste af gossrne Ekström, hvilken fylt 14 år, åtvarnades tillika att hädanefter taga sig tillvara för dylika tilltag såvida han ville undgå fängelse och svårare straff; men detta tycktes tagas ganska lätt af såväl den närvarande fadren som sonen, hvilka med en nästan leende min afhörde såväl utslaget som varningen.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 10 Oktober 1874
N:r 80