Allmänna försvarsföreningen har i dagarna utsändt första bäftet af sin årsskrift för 1898. Bland mycket annat läsvärdt, som häftet innehåller, är särskildt en af märket v, Hbg. (kommendör von Hedenberg?) författad afhandling om »Främsta stridslinien vid fosterlandets försvar» ägnad att tilldraga sig uppmärksamheten.
Utgåeade från den synpunkt att ändamålet med Sveriges politik bör vara det redan af konung Gustaf II Adolf alternativt angifna, nämligen »att, med värnet af en stark flotta och godt gränsförsvar, trygga och obekymrade af andra vårt lif lefva», uppdrager förf. här en flyktig skiss i allmänna drag öfver det sätt, hvarpå enligt hans åsikt svenska flottan jämte kust- och gränsförsvaret böra och kurna ordnas till den styrka, landets försvar kräfver och som motsvarar dess politiska, ekonomiska och geografiska läge.
Hufvudsakligast sysselsätter sig förf. med flottan och påvisar, huru denna såsom ett led i främsta stridslinien är af den allra största vikt och betydelse för fosterlandets försvar. Efter att vidare bafva mera utförligt behandlat »det lokala kustförsvaret», ägnar förf. till sist äfven några ord åt »norra gränsförsvaret» och Gotlands försvars. Vi tillåta oss aftrycka, hvad förf. på tal om det senare anfört:
»lager man i betraktande denna midt i Östersjön belägna ös värde i politiskt hänseende, så är detta så stort, att Gotland, i hvilkens af de stora östersjömakterna besittning det än vore, ännu kan göra skäl för namnet »Östersjöns pärla.» Ty dess hamnar skulle då genom närheten af däri samlade förråd och såsom replipuukter för en stark flotta förläna dess innehafvare en härskande ställning i omgifvande haf.
Om än just detta förhållande till äfventyrs kan vara anledning till, att Gotland vid uppgörelsen efter en strid mellan våra mäktiga grannar af ingen af dem kunde få behållas och vår besittningsrätt således lämnades ostörd, torde dock icke vara rådiigt att bygga dess trygghet på så osäkra förutsättningar.
De befästningar med ditbörande minförsvar, som på senaste åren blifvit anlagda vid Fårösund, antyda, att man velat förekomma öns besittningstagande till och med af någon mot oss välsinnad sjömakt, Huruvida sådana försvarsanstalter må kunna hindra en inkräktnivg, är icke svårt att förutspå, och icke svårare är det att förutsäga, huruvida den lycklige innehafvaren, som under kriget eller redan vid dess utbrott satt sig fast på ön, skall vara villig att vid desssluthelt besked ligt gå sin väg och öfverlämna ön åt moderlandet. Vederlag efter öns värde skulle han åtminstone fordra, och som detta i vissa hänseenden, såsom visadt är, kan komma att stå i hög kurs, torde priset ock komma att ställa sig därefter.
Det är dock mot dessa eventualiteter, som man måste på bästa sätt bereda sig, hvilket äfven bör kunna för jämförelsevis ringa kostnad ske genom anläggande at en fästning inuti landet.
Belägring af en fästvivg fordrar åtskilliga anstalter, landtrupper m. m. som an stridsflotta icke utan särskildt stora ansträngningar kan ombordtaga — förutsatt att de icke skulle blifva allt för betnagande för henne. Icke heller är troligt, att för ifrågavarande ändamål en transportflotta utrustas, om blott hamnarna kunna åtkommas, hvarigenom alla krigsföretag mot ön begränsas. Finnes då i öns iore del en fast plats, å hvilken Sveriges flagga är hissad, så är ock sannolikhet för att denna kommer att gifva det antagligen kraftigaste skyddet för Gotlands nationalitet.
Byggandet af ett fäste vid Tingstäde bar redan varit ifrågasatt, och förslaget lärer nog komma att förnyas, sedan åsikterna numera blifvit gynsamma därför. Fästningens besättning torde såsom naturligt är för organisationen af Gotlands egna försvarskrafter komma att från dessa afdelas.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 23 Maj 1898
N:r 78
