Att förslaget

om befästningarna vi Tingstäde föll, berodde — skrifves till Gotlands Allehanda. från hufvudstaden — till en del derpå, att en del riksdagsmän anse, att hvad som på Gotland i befäst: ningsväg skall göras, bör göras endast ur neutralitetssynpunkt och att derför Fårösund bör kraftigare befästas, om något öfverhufvud skall göras. Förmodligen kommer frågan tillbaka, mera utredd.
Men fara torde allt vara att det stannar vid — utredningen.
Rörande Fårösunds befästande finnes redan af major Bergman i generalstaben utarbetadt ett detaljeradt förslag, som väl i så fall kunde läggas till grund för utredniogen. Det innefattar just Gotlands försvar ur neutralitets-synpunkt.

Frågan om Tingstädebefästningarna har fallit

var det kanske ej alltför öfverraskande budskap, som telegrafen sent i onsdags middag bragte oss. Men hvad som kom något öfverraskande, det var den ringa minoritet som röstade för frågan. I första kammaren segrade den visserligen med 30 röster, men i andra kammaren föll den på 86 röster.
Vårt öfverhus lät sålunda hvilket ju var att vänta, icke »de obotfärdigas förhinder» inverka på sig, men I underhuset aktade de båda landtmannapartien icke för rof att sammangadda sig mot frågan och Valliance toute morale från Stockholmsbänken båtade föga.
Man kan visserligen å ena sidan icke allt för mycket förtänka kammaren, att den i frågans outredda skick nekade den sitt bifall, då den haft allt för mycken erfarenhet af hr statsrådets och sckefens för landtförsvarsdepatementet sätt att framlägga sina äskanden, stödjande sig på den bekanta, öppet uttalade åsigten »att när jag som fackman säger att det behöfs, är det herrarnes plikt att bevilja»
Men å andra sidan, i ett fall är den föreliggande frågan fullständigt utredd: vi behöfva, vi hafva ett oafvisligt krat på en centralbefästning här på Gotland. Man tänker måhända att det icke brådskar, frågan kommer igen, då bättre »utredd» och anslaget beviljas Men under dessa tiders underliga politiska förhållanden i vårt land är denna tröst icke så mycket att bygga på.
Dagarne innan arméfrågorna förekommo till gemensam votering innehöllo de stora föravarsvänliga bufvudstadstidningar ne riktigt rörande upprop till våra riksdagsmän att bebjerta fäderneslandets kraf och bevilja de högre anslagen till Värmlands fältjägarekår, till inqvarteringskostnader och till generalstabens topografiska arbeten m. m. Men vispanade förgäfves efter ett enda ord till förmån för det lilla hotade Gotlands sättande i ett pågot så vär drägligt försvarstillstånd. Hvad visar detta annat än att man på de »ledande» hållen icke har insigt om denna frågas allvarliga innebörd, att man fattar den som en sak af mindre vigt?
Det är under sådana förhållanden icke underligt, om ett gotländskt sinne känner sig en smula bittert och man kan icke undgå att för sig sjelf i tystbet draga den slutsatsen, att Gotland i mångt och mycket — icke minst då det gäller försvaret — är modren Sveas styfbarn, af hvilket mycket fordras och åt hvilket litet gifves.
Dock — trots allt detta — låtom oss i det längsta hoppas, att frågan om permanenta befästningar vid Tingstäde fallit framåt.

Genom frivillig auktion

låta sterbhu delägarne efter aflidne hemmansägaren N. Stenström, Träskväller i Tingstäde, fredagen den 20 dennes kl. 10 f. m. till den högstbjudande i 2:0e års tid utarrendera fastigheten 5/16 mantal Träskväller i Tingstäde. Hemnianet kommer att utbjudas endast i mindre lotter; grödan, såväl vår som höstsädes, medföljer. Rätt att antaga eller förkasta de gifna anbuden förbehålles. Närmare tillkännagifves vid auktionens början. Omedelbart etter utarrenderingens slut kommer större delen al lösöreboet att försäljas. Det består af möbler och husgerådssaker, glas och porslin, koppar-, jern och blecksaker, laggoch träkärl, den aflidnes gåogkläder och skodon; kör- och åkerbruksredskap, en omnibus, en lastvagn, flera arbets vagnar, kälkar, en kälkrack, vrång- och foderhäckar, vänd- och spetsplogar, sättrar, klös-, rak- och krokpinnhartvar, en kornvält, en sladd, en skakvind, en fläkt selar, oxok, jernkettingar, en mävgd tågvirke, tjugor, grepar, spadar, skyftlar, yxor, liar och sigdar, snickare- och smedieredskap, ett parti torra bräder och 2 tums plank; kreatur: hästar, oxar, kor, ungnöt och lam m.m.
För lösegendomen lemnas åt kände och fullt tillförlitlige inropare betalningsanstånd till den första September detta år.
Tingstäde den 12 Maj 1892.
P. HÖGBERG.

Tingstädefästet afslaget.

Stockholm, 11 Maj. Riksdagen har med 208 röster mot 152 (563 mot 83 i f. k. och 155 mot 69 i a. k.) afslagit regeringens proposition om 100,000kr. till förberedande arbeten för permanent befästning vid Tingstäde.

Vid val af landstingsmän

för norra häradet deltogo 25 fullmäktige. Dervid återvaldes riksdagsman P. Larsson (24 röster), M. Larsson. Skäggs (23), L. P. Bodin, Grausne i Lokrume (19) och nyvaldes J. Österberg, Hejdeby i Kräklingbo (14). Af suppleanterna återvaldes N. Jakobsson, Kyrkljufves i Vänge (19), T. Viberg, Endregårda i Endre (18), P. Högberg, Myrväller (15) samt nyvaldes nämdeman Eriksson (15).
Första valet måste göras om, enär 27 valsedlar aflemnades, hvarvid utröntes, att 2 fullmäktige ilagt valsedlar för sina hemmavarande suppleanter!

Befästningarne vid Tingstäde.

Stockholm, 30 April kl. 4 e. m. Första kammaren biföll utan votering regeringens proposition om 100,000 kronors anslag för förberedande befästningsarbeten å Gotland. För anslaget talade, krigsministern, general Lejonhufvud, som yttrade att oaktadt det var naturligt, att Gotland måste komma att tilllhöra den, som blir herre öfver Östersjön, borde vi ej uppgifva tanken på öns försvar, landshöfding Beegström och konsul Philipson. Mot anslaget talede frih. Klinckowström och Kraemer. SÅsom varande en anslagsfråga går saken sålunda, enär kamrarne stannat vid olika beslut, till votering. Utgången torde vara oviss, men förhoppningar om bifall saknas dock ej alldeles.

Riksdagsdebatten om de gotländska befästningarna.

Vid frågans föredragning i andra kammaren begärdes ordet af
statsrådet frib. Palmstierna, som till en början betonade, huru hotadt Gotland i krigstillfälle vore. Vi hade visserligen flere dylika känsliga punkter: Stockholm, Karlskrona och om fiend:n komme norr ifrån, Boden, men i sjelfva verået vore ingen punkt så hotad som just Gotland. Det, som emellertid härvidlag verkat lugnande, vore tanken, att om Gotland eröfrades, så vore det derför ej förbi med det öfriga Sverige. Fastlandet kunde icke umbära någon truppstyrka, och gotländingarne hade också att törsvara sig sjelfve. De gotländska trupperna behöfde emellertid det stöd, som låge i en befästning, och angående platsen för denna hade man enat sig omatt trakten vid Tingstäde ur flere synpunkter vore der lämpligaste, För denna betästning hade också nyligen det gotländska försvarsförbunidet uttalat sig, och detta uttalande vittnade om hvad öns egna invånare tänkte om saken.
Hr Bokström kunde visserligen icke jäfva utskottets utsago, att ritningar och kostnadsförslag till befästningarna icke framlagts, och han ville derför ej heller göra någotyrkando.
Men hvad vigten af den föreslagna befästningen och platsen för den samma anginge, ville talaren till fullo instämma i hvad som från militärt håll påpekats. Att dessa åsigter äfven delades af Gotlands invånare, derom vittnade den resolution, som schefen för landtförsvarsdepartementet omnämt och som talaren äfven ville taga sig friheten att för kammaren uppläsa. Hvad försvarsförbundet i denna resolution uttalade vore nämligen ett troget uttryck för hvad folket i talarens hembygd tänkte och kände.
Då krigsministern yttrat, att skyddandet af Gotland icke kunde tillmätas någon synnerligen stor vigt, vore detta dock ett hårdt tal i gotländska öron. Det som dock härvidlag verkade lugnande vore öfvertygelsen, att i krigstillfällen moderlandet nog skulle göra allt hvad i dess förmåga stode för att bistå ön — och mera kunde man ju icke begära.
Tal. vore öfvertygad, att detta bistånd skulle lemnas, helst som det, som borde göras för Gotlands försvar, borde göras före och ej efter krigsutbrottet. Hvari detta bistånd skulle bestå, derom gåfve k. m:ts proposition den bästa upplysningen.
Gotlands försvar vore anförtrodt åt 3,000 man beväring och 1,500 man tillhörande landtstormen. Denna beväring, hvars utbildning naturligtvis lemnade åtskilligt öfrigt att önska, saknade stödet af en stamtrupp. Det vore derför af desto större vigt, att dessa trupper, som, om de skulle komma att kämpa mot fienden, ovilkorligen måste möta mera öfvade och krigsduglige motståndare, icke måtte sakna stödet af en befästning. Tal. vågade uttala såsom sin öfvertygelse, att denna förstärkving af Gotlands försvar skulle blifva af betydelse ej blott för lokalförsvaret, utan för lahdet i sin hellet. Då Gotland erkändt vore den mest hotade punkten, vore det ju nämligen af vigt, att ön vore befästad, just för att landet i sin helhet skulle få åtnjuta fred.
Talaren ville, som sagdåt, ej framställa något yrkande, men ville blott uttrycka den förhoppningen, att då förslaget återkomme i samband med ritningar och kostnadsförslag och dessa senare visade sig motsvara vår förmåga, kammaren och riksdagen i sin helhet skulle egna frågan den uppmärksamhet, som den genom sin vigt förtjenade. (Bravorop.
Öfrige gotländske representanter instämde).
HrLytikens motiverade i korthet utskottets afslag dermed, att man icke ansett sig kunna utan vidare biträda ett förslag, som ej åtföljdes af kostnadsförslag.
Hr Hedin instämde på det lifligaste i den önskan, som uttryckts af den förste talaren. Men det hade dock ej varit för att instämma i dennes yttrande, som tal. begärt ordet. Han hace visserligen icke fullmakt att tala å annat än sina egna vägnar, men han kände sig öfvertygad att han gåfve uttryck åt fleres tanke, då han förklarade, att de ord statsrådet och schefen för landtförsvarsdepartementet fält angående Gotlands betydelse för landets försvar i dess helhet icke allenast vore ett hårdt tal i gotländska öron. Anförandet kunde i sjelfva verket stämplas med en hårdare karaktäristik.
Den dsg, då en stormakt fattade fast fot på Gotland, så berodde Sveriges sjelfständighet blott på tillfälligheter eller osäkra allianser, och talareu ville derför uttrycka sitt beklagandr af att ett sådant yttrande blifvit fäldt af en konungens rådgifvare.
Statrådet frih. Palmstierna trodde, att det vore ännu beklagligare, om en konungens rådgifvare icke sade sin mening rent ut eller om riksdagen sväfvade i okunnighet om denna meniog. Ville sedan riksdagen icke bevilja anslagen till befästningarna, så blefve detta riksdagens sak.

Från landsbygden.

Tingstäde, 27 April.
Vid gräfning häromdagen å härvarande kyrkogård för upptagande af en graföppning, hittades af klockare Eagström ett föremål af gul metall, som ser ut att hafva varit ett armband, Metallens beskaffenhet är ännu ej närmare undersökt.

Auktion.

Tisdagen den 10:de Maj låter sysslomännven i landtbrukaren P. Malmqvists Nyplings i Lokrume konkurs genom offentlig auktion, som kommer att för rättas i gäldenärens bostad och börjas kl. 10 f. m., försälja kopkursmassans såväl fasta som lösa egendom. Den förra består af 5/32-dels mantal Nyplings i Lokrume socken och kommer att utbjudas kl. 12 på dagen jämte dertill hörande man- och ladugårdsbygnader. Lösegendomen består af bästar, oxar, kor, lam och höns; 4 st. arbetsvagnar, 3 par kälkar, en kälkrack, vrång- och foderbäckar, vänd- och spetsplogar, rak- och krokpinnharfvar, klösar, en sladd, en kornvält, ett myrdrög, selar, oxok, jernmkettingar, hästtäcken, ryktdon, hästklockor, sväoglar, gödselfjälar, jernospett, spadar, stålgafflar, skyfflar, grepar, tjugor, rifvor, slåörfvar, liar, sigdar, yxor, snickaré- och smedjeverktyg, en skakvind, en fläkt, ett tröskverk; möbler: en schiffonnier, flera sängar, bord, stolar, bokhyllor, vägg- och fickur, glas- och porslin, jero- och blecksaker af hvarjehanda sleg, träkärl och andra: husgerådssaker, såsom: köttinor, tvättbaljor, spann, tunnor, mjölkärl, kistor, sädbingar; m. m. m. m. som-ej så noga specificeras. Betalningsvillkoren för fastigheten komma vid auktionen att tillkännvagifvas. Rätt att antaga eller förkasta de gifna anbuden förbehålles. Köpare bör vara beredda, om så fordrag, ställa nöjaktig säkerhet på köpe: skillingeas fullgörande. För lösegendomen lemnas 2 månaders betalningsanstånd.
Tingstäde den 25 April 1892.
P. HÖGBERG.

Gotlands försvarsförbund

sammanträdde i går eftermiddag kl. 5 i allmänna läroverkets högtidssal.
Sedan artillerikårens musiksextett spelat ett par rytmfulla fosterländska melodier, föredrogs revisionsberättelsen för det gåvgna året, för hvars innehåll vi redan redogjort, samt beviljades kassaförvaltare och styrelse ansvarsfrihet.
Genom lottning hade ur styrelsen afgått ordföranden landshöfding Poignant, kyrkoherde Odin i Dalhem samt nämdeman Bolin. Af dessa hade kyrkoherde Odin undanbedt sig &terval, hvadan i hans ställe i styrelsen invaldes nämdeman O. Granberg, Granskogs i Dalhem. De båda öfriga afgående återvaldes, allt för 2 år.
Till revisorer omvaldes litteraiör A. Sandberg och nyvaldes litteratör Aug. Veström. Suppleant blef borgmästare Een.
Härpå vidtog öfverläggning öfver den uppstälda frågan om befästnigar på Gotland och enades mötet om följande af lektor Bergman framlagda resolution:
Gotlands försvarsförbund, som anser k. m:ts framställning till riksdagen hvila på, eftor gotländska förhållanden, goda grunder, uttalar den fasta och ödmjuka förhoppning, att riksdagen, som representerar Sveriges folk, skall i likhet med hvad Sveriges regering redan gjort ådagalägga högsint nitälskan för värnandet i nödens stund af den aflägsna öns trygghet samt dess svenska sjelfständighet och frihet.
Som nämts föregick dock en längre disskussion.
Sedan landshöfdingen upplyst att ingen sakkunnig militär, trots allmänna försvarsföreningens ansträngningar kunnat erhållas för att hålla det inledande föredraget, hade detta måst lemnas åt tre personer, som finge skärskåda spörsmålet dels ur ekonomisk-politisk, dels ur fysikalisk-teknisk och dels slutligen ur militärisk synpunkt, hvarpå hr landshöfdingen fortsatte:
Som bekant vore, hade k. m:t i proposition till riksdagen begärt ett anslag för nästa år af 100 tusen kronor för förberedande arbeten till en befäst ställning kring Tingstäde kyrka.
Bland de skäl k. m:t anför härtill nämnes sist att i fjor Gotlands befolkning så godt som enhälligt uttalat sig för en befäst plats i det inre af ön. Ett rykte hade dock sagt, att statsutskottets utgiftsafdslning afstyrkt anslaget i anseende till ärendets outsedda skick.
Gotland vore verkligen Sveriges mest hotade provins; den blir törst hotad af en Sveriges fiende, den blir lättast förlorad, detta hade Gotlands historia visat. Och Gotland vore i tara icke endast när vi sjelfva hade krig, utan äfven vär våra grannar anföllo hvarandra, enär öns läge gjorde dess besittning för en krigförande makt till något högst vigtigt.
Under sådana förhållanden, då dubbel fara kunde sägas hota ön, vore detklart att skyddet af densamma måste vara meaktpåliggande.
Vid en neutratitetsförklaring vore man skyldig att kunna med vapenmakt skydda sig mot den söm utan krigsförklaring ville göra en annexion. I sådant syfte vore en befäst punkt på Gotland oundgägligen nödvändig. Af gammalt hade befästningar funnits på Gotland; på sin tid var Enholmen ett godt försvar; af nyare datum vore befästniagarne vid Fårösund; i äldre tider hade Visborgs slott utgjort ett starkt värn och ännu längre tillbaka var det ringmaren. Sakkunnige hade dock nu kommit till den åsigten, att sjöbeföstningar vore till föga gagn, hvilket ock åberopas i den k. propositionen. Blefve en sådan fästning tagen, och det blefve den säkert tack vere sjövapnets nuvarande höga ståndpunkt, skapades derigenom vår olycka. Ett fäste i närheten af Visby skull ock draga fiendens projektilor öfver staden.
Derför hade man tänkt sig befästningarna förlagda till Tingstäde, som är beläget mellan Visby och Fårösund, men närmare den ypperliga hamnen Slite, De föreslagna befästningarna skulle bestå af ett permanent fäste nordost om Tingstäde kyrka för en kostnad af 800 tusen kronor, 2 permanenta fästen vester om kyrkan för 560 tusen kr., och 2 halfpermanenta skansar för 200 tusen kr. hvardera samt en permanent sydost om kyrkan för 650 tusen kronor, hvartill sedan skulle komma bestyckning m. m., så att hela kostnaden beräknades till 3 millioner kr., hvilket utgjorde 75 öre pr individ af Sveriges befolkning.
Ville den offra detta?
Sedan det k. förslaget framkommit, hade beslut fattats om torrläggning af Martebo myr, hvilken k. propositionen upptagit såsom ett terränghinder. Man skulle sålunda kunna tycka att härmed en väsentlig förutsättning för befästningarna bortfallit. Men enligt hvad landtbruksingoniör Sylvan undersökt, var detta ej fallet, ity att den intill befästningarne vittande nordöstra delen af Martebo myr genom uttappning från Tingstäde träsk kunde sättas under vatten.
Landtbruksingeniör Sylvan anförde rörande denna sak:
De tilltänkta befästningarne vid Tingstäde begränsas af två vidsträckta terränghinder, Tingstäde träsk och Martebo myr. En torrläggning af Martebo myr har exellertid länge varit ifrågasatt och är nu nära förestående. Det kan ju då synas, som om denna utdikning skulle försvaga Tingstädeställningen och liksom röja vägen för en framiirängande fiende samt följaktligen vara mycket förderflig i strategiskt hänseende; emellertid ville tal. med några ord visa hurusom detta ingalunda behöfver vara händelsen. Sådana strategiska åtgärder kunna nämligen vidtagas, som möjliggöra myrens försättande under vatten, äfven efter utdikningen. Tänka vi oss ett anfall under sommaren, eller under en tid, då man till följd af alltför ringa vattentillgång ej genom direkt uppdämning på myren skulle kunna försumpa den östra till Tingstäde gränsande delen, så är det ävdå möjligt att vattendränka denna trakt. Det närbelägna Tingstädeträsk skulle vämligen kunna sättas i diTekt förbindelse med Martebomyr genom upptagande af en omkring 3 kilometer lång sammanbindningskanal. Vattenytan i Tingstäde träsk ligger hela 1,13 meter högre än Martebo myr. Medelvattendjupet i Tingstäde träsk varierar mellan 1 och 1,8 meter och skulle sålunda utan att nämnvärdt minska vattenspegeln kunna sänkas något, och utan att träsket derigenom skulle få minskad betydelse som terränghinder. Träsket omfattar ungefär 570 hektar och genom att sänka det omkring 0,6 meter (2 fot) skulle man kunna uttaga 3,000,000 kubikmeter vatten. Tänka vi oss denna vattenmassa afledd till Martebo myr, så bör den kunna försumpa den förut nämda östra delen deraf, d. v. s. den del som ligger söder om Nordermyr och i öster begränsas af Tingstädehöjderna, i söder af Lokrumebrovägen och i vester af sockenvägen öfver Ekholmen till Myra i Martebo. Oafsedt det möjligen förut befiotliga vattnet i myren böra dock de 1,100 hektar, som denna del upptager, sedan den förut nämda vattenmassan nedförts på myren, kunna hållas i försumpadt och otrafikabelt tillstånd genom den vattenmängd, Om vanliga fall afrinner från Tingstäde träsk.
För att sätta nämda del under vatten tänka vi oss en kanal dragen i rak linie söder om aydöstra fästet från Tingstäde träsk ned till Martebo myr. Stänga vi nu utloppet åt Elinghems myr, så kan man medelst en kanal af 10 meters bottenbredd, med sidolutning 1: 1,5 och hvars botten ligger 1.0 meter under vattepytan i Tingstäde träsk inom 14 dygn nedföra den ofvan augifna vattenmängden. Man måste då igenlägga såväl det gamla Getsiksutloppet som det dåvarande vester ut belägna. Kanalen blir fullständigt skyddad af fästet och blir sjelf ett hinder för fiendens framträngande. Såväl dammen i utloppet från Tingstäde träsk som det igenlagda Getsiksutloppet beherskas fullständigt af Tingstädeställningen. Som markytan mellan träsket och myren höjer sig högst 7—8 meter öfver den senare, synes sålunda förslaget vara i praktiskt hänseende utförbart.
Major Cronstedt: Från äldsta tider hade alltid en befästning haft samma ändamål, nämligen att utgöra ett stöd för den svagare i strid mot den starksare. Numera vore det ej tillräckligt att gå man ur huse. Man hade sagt att befästningar vore obehöfliga, emedan de kunde tagas. I krig togos många fästen, men andra togos ej, och dessa spelade en mycket vigtig roll vid ett fredsslut. Man borde minnas hvilka ofantliga tjenster befästningarne i Stockholms skärgård gjort hufvudstaden. I våra dagar sökte alla små stater stärka sina svagare krafter med fästvingar. Man behöfde blott se på danskarne. Försvaret på Gotland vore nu så ordnadt, att om man också ej på öppna fältet kunde hindra en fiende att framtränga, kunde man dock med utsigt att lyckas hålla sig mot honom inom en befäst ställning. Det vore anslag till en sådan k. m:t begärt. Genom naturliga och konstgjorda hinder kunde Tingstädcställningen blifva ett väldigt bålverk, och beslutet om dess förverkligande skulle helsas med jubel af hvarje fosterlandsälskande man. Hvar och en som bnrit soldatrocken visste hvad det ville säga, att då man drager sig tillbaka, ha en replipunkt, der man kan bjuda dea påträngande fienden spetsen, så länge lif, föda och ammunition fionas. Beslutet om en beföstning på Gotlavd skulle visa, att man ville, att vi skola försvara oss, Om de fientliga drakarne börja svärma på Östersjön, kunna vi ej, på grund af vår ringa flotta, vänta hjelp af våra bröder på fastlandet. Vi måste hjelpa oss sjelfva. Föga nyta hade vi då af ett på krigsstyrelsens bord liggands förslag. Något måsate göras och det snart.
Landshöfdingen ville upplysa, att befästningarne vore beräknade att kunna hysa 5,000 man i 3 månader. Han erinrade att Gotland vore lika ursprungligt svenskt som trots något af Sveriges öfriga landskap samt genomgick i korta drag Gotlands hela politiska historia, hvaraf framgick, att detsamma alltjämt varit en lekboll mellan makterna.
Den föreslagna befästningen erinrade honom om de i den gamla gotlandslagen omtalade fredskretsarne, som vaiit till för att hindra blodshämden. Tingstädeställningen blefve en sådan fredskrets, då des ändamål vore att värna freden.
Talaren öfvergick häreiter till att skildra den ryska invasionen 1808, hvilken ännu kunde minnas af en åldring bland dem vid mötet närvarande. Han mindes, hur den ryske amiiralen Bodisko vid gudstjensten på Visby torg vördnadsfullt kysst den ryske popens smutsiga händer. Så ville också åtskilliga förblindade fredsvänner, att modren Svea sku!le kyssa händerna på våra mer eller mindre mäktiga grannar. Talaren påminde om att Gotland efter försvarets ordnande åtagit sig 90 dagars värnplikt (6 dagar under 15 år) mot det att på testlandet beväringen öfvades 14 dagar. Sedan hade, som bekant, förhållandena ändrats, så att nu vore här 54 dagars värnplikt mot 40 på fastlandet. Gotland uppstälde också i förhållande till sin folkmängd dubbelt så stor styrka som fastlandet. Icke heller nu vore Gotland emot 90 dagars öfning — det hade framgått af försv rsmötena i somras dock mot likställighet med fastlandet. 90 dagar vore ändå alldeles för kort öfningstid för de unga gotländingarne, att de med lugn skulle kunna motstå fienden på slät mark. Det vore sålunda grymt, att på samma gång man satte vapen i händerna på dem icke unna dem en försvarsställning, som kunde ge det nödiga lugnet. Det vore svårt att tänka, att befästningsförslaget skulle falla genom det de obotfärdigas förhinder, att saken ej vore utredd. Hvar skall Gotland söka sina bundsförvandter för att få saken igenom? Talaren trodde ej att första kammaren skulle bli sina traditioner så otrogen, att den nekade sitt bifall till förslaget, och han kunde ej tänka att andra ka marens landtmannapartier skulle gadda sig samman mot detsamma. Ja, han trodde, att utom i de i allmänhet försvarsvänliga stadsrepresentanterna gotländingarne äfven på sjelfva stockholmsbänken skulle för att begagna ett bevingadt uttryck finna une- alliance toute morale. Med ett sådant förbund hoppades talaren att saken snart skulle blifva en verklighet.
Skollärare Mörrby föreslog mötet följande resolutation:
»Mötet anser Gotland äga ett oafvisligt kraf på en befäst plats i det inre af ön».
Borgmästare Een kunde ej obetingadt instämma i klandret mot statsutskottets utgiftsafdelning, ty frågan tarfvade nog större utredning. Det hade, som bekant, förts en häftig strid mellan fackmän om vårt försvar skulle baseras på sjö- eller landtförsvar. Många anse, att vårt enda försvar är sjövepnet, men ett dylikt förslag hade med afseende på fastlandet förkastats på grund af Skandinaviens långsträckta kuster. Men skulle ett kustförsvar kunna användas vore det på Gotland med dess endast 6—7 landstigniogspuokter. En centralfästning skulle lemna hela kusten öppen för fienden, som kunde inkomma hit och promenera genom ön bäst den ville samt låta de 5,000 gotländske försvararne sitta i Tingstäde ställningen så länge de behagade. Han bestred den uppfattningen, att neutraliteten upprätthölls härigenom. Ingen stat skulle erkänna att vi gjort tillfyllest, om, utan att ett skott lossats, fienden finge landstiga. Derför vore bra mycket klokare att lägga ned 6—7 millioner på försvaret af våra hamnar, som en fiende främst ville åt. En ofantlig svaghet hos den föreslagna fästningen vore att den ej kunde provianteras för mer än 3 månader. Men ett krig kunde räcka ofta mycket längre, t. ex. det fransk-tyska, som varade ett haltt år. Problematiskt vore om svenska flaggans svajande från Tingstäde skulle utöfva någon verkan vid ett fredsslot, då fästningen ej kunde proviantera för mer än 3 månader. Talaren eriarade om, att trots det fästningen Belfort i Elssas ej blef af tyskarne tagen år 1871 måste dock hela Elssas afträdas till dem. Ur rent fosterländsk synpunkt måste vi sålunda arbeta på att försvara vår kust och ej låta innesluta oss som snäckan i skalet i det inre af ön.
Lands höfdingen påpekade att Tingstädeställningen hade till ändamål dels att utgöra en alldeles nödvändig förrådspunkt, som det vore höjden at dårskap att lägga vid kusten, dels en utgångspunkt för trupperna vid fiendens landstigning och dels en replipunkt, då fienden vore öfverlägsen. Sakkunvnige, sådana som krigsministern och generalstabsschefen hade uttalat sig för Tingstädebefästningarna. Vore fienden rädd att bli våt om fötterna, funnes nog ej flere än 6—7 landstigningsplatser. Men vore han ej det, kunde han gå i land på lika många ställen på vestra kusten och hvar som helst på den östra. Tal. påpekade, att här vore en fråga om centraltörsvar såsom t. ex. vid Karlsborg, då Gotland kunde sägas ligga utom periferien för Sverige. Föröfrigt vore såsom ett kommande öfverläggningsämne för försvarsbundet föreslagen fråga om försättande af Enholmens befästning i tidsenligt skick.
Borgmästaren replikerade i korthet.
Bankdirektör Kolmodin: Då Gotlands försvarsförbund stiftades, bade talaren velat haft in i stadgarne, att förbundet med all kraft skulle arbeta på att få en/befästad plats på Gotland, så beskaffad att Vår lilla armé, slagen, kunde ha en plats, der de kunde värna sig mot en ötverlägsen fiende. Tal. hade ingenting emot att Gotlands hamnar befästades, men hvar skulle då kostnaderna stanna? Omöjligheter finge man ej begära. Det enda möjliga vore att få en förråds- och replipunkt. Denna tanke hade utgjort motivet till talarens ofvannämda önskan; hans förslag afböjdes, han sörjde ej deröfver, ty saken hade varit så talande att den framträdt i k. proposition. En sjöfästning kunde blitva utsatt både från land- och sjösidan. Hur var det med Bomarsund? Så länge den ej var intagen, var det en fästning, sedan, när den väl fallit, var det en befäst plats blott. Hvilketdera vore det riktiga, kunde talaren ej afgöra, Den stora försvarsplan borgm. urpkastat, skulle nog kanske accepteras, bara man hade medel dertill.
Vi hade oafvisligt kraf på en befäst punkt. Det tycktr talaren också. Skälet vore, att eu stat är ett solidariskt helt, som har att skydda alla sina delar. Således är det ej Skåne som skall försvara Skåne o. s. v., utan hela Sverige bör deltaga deri. Utan en betydligare flotta kan Gotland ej räkna på understöd af fastlandet. Statssolidariteten kräfver således den uppoffring, att öns egna soldater måtte i stridens stund ha en starkt befästad ställning, der de kunna hålla sig till ett fredsslut. Biträdde hr Mörrbyg resolutionsförslag.
Lektor Bergman instämde till alla delar med den föreg. talaren. Skulle våra kuster försvaras, måste vi ha en monitor liggande på hvarje far!igt ställe. Hvarifrån skulle medel härtill tagas? Borgmästaren hade begått ett misstag med afseende på den föreslagna befästningen, nämligen att man skulle derinom ligga overksam. Så vore ej meningen. Man skulle naturligtvis söka förhindra en landstigning, och först om man öfvermannades, draga sig alldeles tillbaka inom befästningarna. Af de stora krigen hade man sett, att man kunde landstiga nästan hvar som helst på vår kust.
Talaren fann äfven den af hr Mörrby föreslagna resolutionen något skarp i formen, hvarför han föreelog att modificiera resolutionen på sätt här ofvan nämts, och i denna formulering biträddes densamma af hr Mörrby och Kolmodin.
Borgmästaren tyckte att hr Kolmodin nu som ofta låtit fantasien skena i väg med sig samt att han på den grund tillskrifvit honom yttranden, som han aldrig haft. Aldrig hade han sagt att alla hamnar skulle befästas. Men om en landstigning skulle kunna afslås, måste förberedelser vara träffade och det vore bättre att lägga ned 6 millioner härpå än 3 millioner på Tingstädefästena.
Föröfrigt vade talaren velat före diskussionen öfver från känslans till den praktiska nyttans synpunkt.
Öfverläggningen var härmed afslutad, sedan mötet enhälligt antagit lektor Bergmans ofvan anförda resolutionsförslag.
Mötet uppdrog vidare åt landshöfdingen, att vid audiens hos konungen i morgon uttrycka försvarsförbundets tacksamhet mot k. m:t för den alltid vakande omtanke, han städse visat Gotland samt att muntligen uppmana länets representanter i riksdagen att verka i den nyss antagna resolutionens syfte.
Sedan artillerimusiken, som utan ersättning medverkade vid festen, spelat folksången, som afhördes stående at de ganska talrikt församlade, afslöts mötet vid 7-tiden.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 25 April 1892
N:r 62