Etikett: Snöbohm

Snöbohm är ett släktnamn.

Publicerat

Axelsönerna.

Ett blad ur Gotlands häfder på 1400-talet
af Alf Snöbohm.
Slut fr. nr 104.
1481 den 1 Maj afled konung Kristjan d. 1:ste. Hans son och efterträdare konung Hans ville gerna hafva svenska kronan och trodde sig kunna vinna den, om han vore i stånd att erbjuda svenskarne återfå Gotland. Fördenskull sökte han vinna Ivar på sin sida, men Sten Sture, som ville behålla makten, var lika angelägen om att draga Ivar på sin och Sveriges. Sturen gjorde derför vid midsommartiden 1482 en resa till Gotland för att få tala med den dryge Gotlands höfdingen; men han flek ej komma längre än till Nygårds i Vesterhejde. Strelov berättar derom sålunda:
»Aar 1482 forreiste Herr Steen Sture Personlig til sin Svaager Herr Ifver til Guthiland. Samme tid, Löfverdagen för S. Hans dag, kom hand til Nygaards udi Vesterrede sogen, H. Ifver lod holde strenge Vact, Thi hand iogenlunde vilde tilstede hannem paa Slottet, eller nermere til Vissby att komme.»
Den 21 Juni 1482 utfärdade Sten Sture en handling på Nygårds, hvaruti han förklarar, att han med riksrådets bifall och samtycke förlänar Herr Ivar med Raseborgs slott och län i Finland på hans lifstid och sedan i 10 år derefter till Lanrits Axelssons barn och arfvingar, utan räkenskap, till ersättning för de tjenster Erik och Laurits Axelssöner gjort svenska kronan samt för den omkostnad de nedlagt på Viborg och Olofsborg. Öfverenskommelse träffades att Ivar skulle afträda Sankt Olofs borg och Tavastehus(de vigtigaste gränsfästningarna) samt i stället få Öland och Borgholm. Denna öfverenskommelse höll Ivar icke. Han mottog Öland och Borgholm, men &terlemnade icke do fiaska slotten. Han uppväckte oroligheter i Stockholm i afsigt att få sin måg Arvid Trolle till Bergqvara, slottshöfding på Nyköpiogshus och lagman i Östergötland (son till Birger Trolle, som var på Gotland 1448), till riksföreståndare. Han infann sig ej på riksrådets kallelse, aktade ej stämning inför riksrättten och hindrade ett möte, som var utlyst på hans slott Stegeborg. Då blef ändtligen herr Ivar år 1486 förklarad för rikets fiende. — Sten” Sture och konung Hans öfverenskommo om att stäcka hans högmod och att ingendera skulle hjelpa honom.
En här under Knut Posse belägrade Raseborg, en annan under Knut Eskelsson (Banér) intog Nyköping och Stegeborg, en tredje, anförd af riksföreståndaren sjelf, drog ned till Småland i början af 1487, Kalmar intogs och Sture gick öfver isen till Öland] och belägrade Borgholm, der Ivar och hans maka vistades. Han försvarade sig tappert, så att belägringen blef låvgvarig. Då han såg att borgen i längden ej kunde hålla sig, smög han en mörk natt uti öppen båt förbi de 15 skepp, som höllo hamnen spärrad och kom lyckligt öfver till Gotland, men måste lemna sin fru qvar på Borgholm. Snart sporde herr Ivar att en flotta utrustades i Danmark för att angripa honom på Gotland och nu sjönk hans stolta mod. Han skref till danske konungen och erbjöd sig att lemna Gotland till Danmark, om han återfinge sina indragna förläningar i Danmark. Konung Hans, som fruktade att svenskarne skulle komma honom i förväg och taga Gotland, skyndade att ingå på hans förslag, återlemnade honom hans gods i Danmark samt tog honom i sitt hägn. När Ivars anbud kom, låg danska flottan, som hade konungen ombord, vid Dragör under befäl af Erik Otteson. Den styrde nu till Gotland, dit den kowi Juni 1487, Den 14 Juni öfverlemnade herr Ivar Axelsson ön och slottet och utgaf sitt förpliktelsebref liksom konuogen sitt skyddsbref för Ivar, som nu för alltid lemnade Gotland och drog till Köbenhavn.
Sedan herr Ivar dragit, höll konungen en sammankomst med Gotlands inbyggare. Strelov berättar derom följande:
»Konning Hans lod forsamle alle Landssaaterne (inbyggarne) ofver Guthiland, formanede dennem til Hörighed, Troskab oc Liudighed, lofvede sig dennem igien, en naadig Herre oc Konning, en hver at holde ved Low oc Landsret. Lefvererede H. Jens Holgersson (Ulfstand) Guthiland, Wissby oc Wissborg, med disse ord: Jens Holgerssön dig antvorder Jeg Slot oc Feste, at opkrefue Cronens Rettighed, oc hafve Mact nudi 3 Sager at dömme: Mandslett (dråp), Tjufveri oc Ketteri, at holde god Fred oc Enighed med Landsens Indbygere.
Oluff Hejdebye i Krecklingboe, Landsdommer, dig gifver jeg Mact at dömme i alle andre Sager paa Guthiland: Provsterne at rette och dömme i Hoer Sager, oc det som den Geistlige Ret vedkommer.
Efter att hafva inlagt på Visborg en besättning af 400 man drog konungen från Gotland, som sedan ej fick besök af någon konung på 111 års tid *) och höll till Öland, emedan han lofvat herr Ivar att befria hans fru. Anländ tillöns norra udde skref han till den svenske riksföreståndaren och bad honom komma ut till konungen, hvilket Sturen gjorde, när gisslan lemnats. Nu träffades öfverenskommelse att Öland och Borgholm skulle öfverlemnas till svenske riksföreståndaren, men som besättningen vägrade uppgifva borgen åt någon annan än den, som anförtrott honom i deras vård, måste konung Hans sända bud efter Ivar att komma dit och öfverlemna den. Fru Magdalena for från Öland på danska flottan.
Så slutades Tottarnes välde på Gotland, den mäktigaste slägt, som rådt öfver denna ö. Af de bålde Axslssönerna tyckes Ivar lefvat längst, ty han lär aflidit på 1490talet, men året har jag ej fått uppgift om. Någonstädes har jag funnit uppgifvet, att han slutligen skulle förlorat sina gods i Danmark och dött fattig och föraktad; men om detta är sanningsenligt eller ej vet jag icke. Det säkra är att hans sista öden äro okända. Hans fru, Magdalena Karlsdotter Bonde, uppgitves hafva dött 1495 Bartelsmässodagen på sin gårdsgård vid Söderköping samt blifvit begrafven i Gråmunkeklostrets kyrka (Riddarholmskyrkan) vid S. Fransisci altare, (kanske uti fadrens, konung Karls graf). Som hon vid sin död lär varit enka, så måtte Ivar dött före 1495. Hans ena dotter, Beata Tott, var gift med riddaren, lagmannen och höfvitsmannen Arvid Birgersson Trolle till Bergqvara, en annan hang dotter har hetat Agneta. Om han haft dessa döttrar i sitt förra eller senare gifte vet jag icke.
Strelov berättar, att fru Magdalena, ehuru hon var svensk, dock alltid som en ärlig qvinna rådde sin man, att ej lemna Gotland till någon annan än den, af hvilken han mottagit det, och ej för hennes skull blifva oärlig man.
Ett litet minne af detta förnäma äkta par fins ännu i Visby. Der står, bland andra gamla tempelruiner, en gafvelmur (den vestra) af det forna Sankt Gertruds kapell. Gafvelmuren har en rundbågig ingång med slätt dörrfält, hvarå är afbildadt ett qvinligt helgon. Till höger om bilden föreställas två vapensköldar, lutade mot hvarandra. Den ena visar Tottarnes 4-delade sköldemärke (2 fält röda, 2 fält guld), den andra den gamla vapenfigur, som står i Bondeska och Båtska vapnen: en forntida båt. Dessa sköldemärken äro makarne Ivar Axelsson Totts och Magdalena Karlsdotter Bondes fäderneätters. Anledningen, hvarför de anbragts här, måste varit att detta herrskap låtit reparera och upphjelpa det gamla kapellet, som i deras tid torde va rit mycket förfallet.
Dessa i stenen lätt inristade vapensköldar samt Tottska grafstenen i domkyrkan är numera allt, som erinrar om den fordom så mäktiga ätten, om de bålde Axelssönerna.

*) Kristian den 4:de besökte Gotland 2:ne gånger; första gången 1597, då han anlände till Slite den 25 April, for derifrån den 26 till Visby, der ban dröjde i 2 dagar och reste från landet den 30 till Ösel; andra gången 1624, då han landade den 6 September i Östergarn, for derifrån till Visby, der han stannade till den 10. Den 11 September for han från Slite.

Gotlands Allehanda
Fredagen 31 December 1886
N:r 105.

Publicerat

Från landsbygden.

Sydvestra kusten, 28 Dec.
Skogsköp.
Handlande R. Snöbohm i Klintehamn inköpte för kort tid sedan af en hemmansägare inom vestra delen af Sproge ett parti vacker skog till nedhuggning, dels till sägstockar och bjelkar, inalles 900 st. träd, hvilka nu redan äro fälda f. v. b. af den nye ägaren. Det hela inköptes för ett pris af 1,000 kr. Den renhuggna hagmarken kommer att uppodlas.

Å Mästermyr,
der isen nu sedan före jul och i dessa dagar vart fullt körbar, har rådt en liflig trafik af personer från de omkringliggande socknarna. Ena väldig massa foder af ovanligt god beskaffenhet har i dessa dagar ilandförts, och sådant arbete pågår ännu dagligen med etor ifver under det goda slädtöret.

En fortsättningsskola
kom åter i stånd vid dagens Decemberstämma inom Hablingbo, då församlingens skollärare åter tillerkändes ett lönetillskott å 100 kr. Skolan blef vid ett föregående stämmosammanträde afslagen, men nu beslöts ånyo att den skulle komma i verksamhet.

Hitta vid sjön.
Tvänne personer, hvilka en morgon för kort tid sedan nedkommo till Långstite fiskläge för upphuggning af derutanför strandade skeppsvrak, hittade en skeppsbåt, hvilken från hafvet ilandflöt och hvilken troligen blifvit utslagen af den senaste starka storm från något fartyg. Skeppsbåten bade ej några initialer eller inventarier. Densamma uppdrogs och anmälan derom afsändes till vederbörande tullbevakning.

Östra kusten, 28 Dec.
»Först eler sist».
Gudstjenst eller icke var frågan andra dag jul i en viss församling å landsbygden. Kyrkklockan kalladé »till först» men församlingsborna, hvaraf största delen ej hörde klämtningen, påstodo att »sist Gudstjenst» skulle inträffa. Förrättningen tog sin början vid 9-tiden och endast ett fåtal åhörare voro tillstädes, Sedermera, då gudstjensten var slutad, aukommo vid 12-tilen de långväga församlingsborna. Allt var tyst och stilla och man väntade förgäfves. Till sist upplystes att gudstjensten var slutad. Hvems var felet?

Sundre, 28 Dec.
Telefon-diskussion.
Äfven i denna obetydliga socken har stämman haft till behandling telefonsaken. Denna för folk af alla samhällsklasser så vigtiga fråga diskuterades länge och lifligt. Nej vardt bär liksom i de flesta socknar på söder öfvervägande. Då man skall uträtta något i Visby t. ex., är det då bättre att personligen resa dit, än att stå hemma snart sagdt på gården och tala med Visbyborna? Låt vara att kostnaden belöper sig till 2 1/2 öre på fyrken, men man tar icke i betävkande hvilken tid och hvilka summor man, omfrågan vann genklang, i en framtid skall kunna hafva i besparing.

Efterföljansvärdt.
Sundre sockens folkskollärarinna har bildat en sångförening väl värd att afhöra. Denna förening, hvilken i morgon qväll ämnar uppträda i folkskolesalen vid en der anordnad barnfest, består af ortens samtlige sångare. Bättre det för ungdomen än att föra oljud långs vägarne. Kunde alla lärare och lärarinnor vinna de ungas sympati i så fall, vore det ju önskvärdt, och vår lärarinnas åtgärder mana till efterföljd.

Naturförhållanden.
Den bittert kalla väderleken har nu i en hast öfvergått till mildt, med 4 graders värme.
Snön med det någorlnnda goda slädföret har farit sin kos och man måste åter färdas med hjuldon. Sjöisen har visserligen ej varit betydlig, men har dock bindrat fisket med ryssjor och not; ty för att kunna begagna den sistnämda, har isen varit allt för svag. — Dagligen passera flere fartyg här förbi med SSV kurs, några ock med NNO. Julafton i den förfärliga stormen, hvilken åtföljdes af ett häftigt yrväder, pressade ett större barkskepp härutanför. Stormen var NV vch för att klara sig måste skeppet söka vödhamn bakom Heligholmen, der det lättade julmorgonen, och i det då lugna vädret låg det här utanför, nära land, med flere nationens flaggor hissade högtiden till ära.

Gotlands Allehanda
Fredagen 31 December 1886
N:r 105.

Publicerat

Axelsönerna.

Ett blad ur Gotlands häfder på 1400-talet
af Alf Snöbohm.
Forts. fr. nr 102.
Olof Axelsson Tott till Wallö, riddare, amiral och slottshöfding på Wisborg, erhöll år 1449 Gotland såsom pant för betydliga län, som han lemnat konung Kristian, kaoske i och för bestridande af kostnaderna för Gotlandståget. Det vär så konungarne den tiden brukade liqvidera sina skulder till mäktige herrar, som voro deras borgenärer. Såsom pantherre var Olof Axelsson, ehuru danska kronans vasall, längt mera oberoende än läntagare eljes voro, ty konungen kunde ej Atertaga paunten inoan skulden till kapital och ränta var till fullo godtgjord och räntan skulle först godtgöras, innan afräkning på kapitalet kunde ske. När läntagaren och pintherren dessutom höll kvektar, fartyg och sjöfolk till konungens och rikets tjenst samt, såsom Olof Axelsson, ofta gjorde härtåg till Sverigo och Finland för att understödja koouogen i kriget mot Karl Kautsson och svenskarne, så växte hans tillgodobafvande mer och mer och desto längre tid åtgick, ionau detsamma kunde blifva gvdtgjordt, och intilldess sådant inträffade, kuade han sitta lugn och ornbbad i besitt ning af sin pant, om han förmådde skydda den mot främmande våld.
Herr Olof Axelsson tyckes värit en birsk ocb allvarsam sjöböfding, derjämte verksam, klok och beräknande, men troget tillgifven kvog och land. Att han ej lät skrämma sig af fruktan för kunglig onåd, visar hans djerfva beteende mot konung Eriks älskarinna.
Hvad haa såsom länsherre på Gotland uträttat i och för öns och dess befolknings bästa, derom finnes ingenting antecknadt; men väl: vet man, att han åter upptog kaperierna och höll kaparefartyg i sjön samt lät nedbryta åtskilliga befästningar, som under de föregkende oroliga tiderua blifvit uppförda här och der på lindet. Brodren Ivar tyckes äfven uppehållit sig på Wis borg, ätminstove 1452, ty Streloy berätta (sid. 215): Aar 1452 lod Herr Ifve Axelssön flytte it Esketrä, som stod pa Bahrebjerg grönt, saa vel om Vinter som om Sommer, kaldis endnu denne Dag Bire Asken, at det skulde sta paa Vissborrig Slot, men er strax efter vissnet. Oc paa samme sted formeentis stor Helligdom at väre, bleff opreist et stort Ege Kors paa Bjerget, til hvilket de gjorde deris Offer, naar deris Faaoer (får) eller Få var bortkommen, oc strax skulle väre kommet dennem tillbende igjen. Der komme aff mange Kirckesogner did oc offrede, somme Pendinge, sofams 5 Marck Uld, somms 1 Lisspund, efter Formusn, hvilcket de solde til Kirekens behoff.*) Äfven en annan af bröderna, Filip, tyckes opphållit sig samt fått sin död här, samma Är som Olof Axelsson, men om dödsåret varit 1454 eller 1464 är tvifvelaktigt, ty Strelov (sid. 215) uppgifver det förra, grafstenen det senare. Strelovs ord äro: »Oluff Axelssön döde 1454, bleff bografven i 8. Hans Kircke, oc siden forflyt till Vor Frue Kircke (domkyrkan). Samme Aar döde hans broder Philippus Axelssön, oc sammesteds begrafven. Aar 1455, efter Herr Olnfs död, fick Herr Ifver Axelsöa hans Broder Landet.» Strelov berättar att Ivar år 1460 begyote tillbygga och befästa Visborg.
Grafstenen i Visby domkyrka visar bilderna af 2:ne riddare i fullt harnesk ?ållande Tottska vapenskölden. Inskriften på latin lyder i öfversättning sålunda:
»År 1464 afsomnade den ädle riddaren Herr Olof, slottets och landers ståthållare.
Samma år. söndagen Exandi, är den ädle riddaren Herr Philip dödad, bed för dem!» Antingen har Strelov misstagit sig på ett tiotal eller har grafstenen fått ett (tiotal) för mycket. Om Filip Totts mord eller dödande (grafskriften har »interfectus est») har jag ingen underrättelse fått.
Gift har han varit och barn har han efterlemnat, men hustruns och barnens namn bar jag ingenstädes funnit uppgifna.
Olof Axelsson Tott har varit 2 gånger gift, först med Kadrin Jensådotter Falk, sedan med Anna Jonsdotter till Wallöf af danska ätten Pressent. Iagen son har han efterlemnat, så vidt man derom fått underrättelse, men 3:ne döttar, en i förra giftet, Brita, 2:ne i senare: Cecilia och Birgitte. Cecilia blef gift med riddaren Björn Johansson i Wallby. Den äldre Brita blef gift med svenske riddaren och riksrådet Ehrengisle Nilsson (Natt och Dag i längden). Hon blef öfverbevisad om att hafva varit danske konungens spion, skrifvit falska bref och begagnat falska sigill. Hon blef dömd att brännas lefvande, men slapp för sina mäktiga fränders förböner. 1474 var hon enka och lefde ännu 1494.
Ifvar Axelsson Tott till Barlef, riddare, blef efter brodern Olof slottsherre på Wisborg, Länshöfding och Pantherre öfver Gotland. Han lär mycket tillbygt på Wisborg och så befästat det, att det ansågs ointagligt. Såsom förmyndare för sin aflidne broders, Filips, barn kom han och hela den mäktiga Tottska slägten att på en gång bryta med Danmarks konung och det- svenska Uniopspartiet samt gå öfver till den för andra gången afsatte Karl Koutsson och svenska fosterlandspartiet, hvilket gaf detta parti öfvertaget. Anledningen till brytoingen berättar Strelov sälunda: »Aar 1453 til Kjöbenbaffo, ofververende meenige Rigens Raad, wii Dannemark er föresatt (föreslaget) aff Kong Christiern, hvorledis af Chronens Leen (län) störste delen, vor pandsat bort for en ringe summe Penoge, saa, at Kongen fast intet hafde at före sin statt aff, eller at forsvare Riget med. Oc beregnit fantis, mavge at hafve bafft Pantet fra Chronen saa lenge, at de hafde bekommet tre eller tire sinde (gårger) deris Pantepenge. Hvorfore, eter den Goitslig (andliga) Ret bleff dömt aff Rigens Raad, at paa det, deris sjel icke skulde lide nöd, som hafver haft samme Oppeborsel (upp: börd) oc Rente, som nbilligt ver, da skulle hvileke Lenn i saa maade vaare bortpantede, at de allere de hafde oppebaarit meere end deris Hofvitstoel (hufvudstol, kapital), der aff, Koning Christiern strax frie bjelmfalde under Chronen. Afdenne Dom nogle Aar efter, miste Herr Philippus Axelssöns Börn Skielsör och \’Tranekierr, bvoraff kom stor ulycke, Thi de Axelssöner, som paa de tider vare mectige her i Riget, toge sig Sagen an. Herr Aage Axslssön, som hafde Warbjerrig i Pant, opskreff Konning Christjern Huldskab oc Mandskab, oc drog til Sverrig.»

*) Säkerligen har här i hedna tiden varit ett offerställe. Vissa träd, och isynnerhet Asken, ansågos under hedendomen för heliga och vördnaden för dem fortfor långt in i kristna tiden. Ännu på Strelovs tid,li 1600:alets förra hälft, tyckes Baraberget varit ansedt för ett heligt ställe. Uti Strelovs ofvananförda anteckning träffa vi på en urgammal och äkta folksägen, visande forna tiders föreställningssätt.

Gotlands Allehanda
Fredagen 24 December 1886
N:r 103.

Publicerat

Gotlands handelsflotta

har i dagarne blifvit tillökt med ett nytt ståtligt fartyg nämligen det igår hltkomna Rostockerskeppet Marie, som inköpts af handlande R. Snöbohm i Klintehamn och kapten E. Vessman, hvilken antagits till befälhafvare å skeppet.
Fartyget skall vinterläggas härstädes.

Gotlands Allehanda
Fredagen 5 November 1886
N:r 89.

Publicerat

Södra tredingens lärareförening

hade i Hemse skolhus måndagen den 30 Aug. sitt årsmöte, bevistadt af ett trettiotal personer. Till ordförande utsågs skoll. A. T. Snöbohm, Levide, och till sekreterare skoll. Aug. Fredin, Linde.
Först företogos till behandling de från Centralstyrelsen för Sveriges allm. folkskollärareförening utsända ärenden: Revisorernas berättelse öfver verkstäld granskning af föreningen räkenskap och förvaltning under år 1885 upplästes och beslöt mötet lemna full ansvarsfrihet för Cen tralstyrelsen. Till ledamöter i Centralstyrelsen återvaldes de afgående, herrar A. F. Skoglund, E. Hammarlund, A. M. Stefanson och K. O. Sjölander och till revisorer herrar A. Bergman, Dannemora, Ang. Viderbäck, Upsala och P. Lagerblad, Tamba. Sekreteraren och kassaförvaltaren i Sv. allm. folkskollärareförening tillerkändes arvode för innevarande år, den förre 200 och den senare 100 kronor.
Centralstyrelsen hade i sitt årsmedde lande utsändt tvänne öfverläggningsämnen: 1:o) Om kommunalskolor och 2:o) Om betygsformulär för folkskolan.
I första frågan uttalade mötet i likhet med Centralstyrelson följande åsigter: att inrättandet af s. k. kommunalskolor skulle nedtrycka folkskolan till en fattigskola samt ionebära en orättvisa mot de mindre bemedlade och sålunda söndra de olika samhällsklasserna i stället för att närma dem till hvarandra; att den mera praktiska bildning, nämda skolor borde meddela, lika väl kan vinnas genom en utveckling af och öfverbygnad på den egeutliga folkskolan, blott understöd i lika bög grad kommer henne till del, och att på grand häraf läroverkskomitéas ifrågavarande förslag icke må vinna statsmakternas godkännande.
I andra frågan enades mötet om att antaga de formulär till både terminsflyttnings- och afgångsbetyg, hvilka Centralstyrelsen uppsati och till kretsarne utskickat.
Sedan skollärare Fredin derefter hållit en lektion om »blodomloppet och andedrägten,» vidtog åter öfverläggning om åtskilliga af ordföranden uppstälda frågor, hvaraf särskildt må nämnas: »Hvad kan skolan uträtta för att väcka varmare fosterlandskärlek hos folket och för att motarbata håglösheten beträffande allmänna angelägenheter?» i hvilken fråga flere ta lare uppträdde, frambållande särskildt att undervisningen i geografi och historia borde ske på helt annat sätt än hvad hittills varit fallet; i st. f. inlärandet af en mängd namn och siffror i geografien borde man för barnen framställa lefvande skildringar af landens natur, folklif, näringsväsen m. m., som vore egnadt att väcka barnens intresse; deklamera eller lära birnen sån ger, som passa för det land man skildrar; t. ex. »Känner du landet det härliga rika», då läraren genomgått Södermanland; »Du österhafvets öga sköna ö», då Gotlands geografi genomginges, och i st. f. att man hittills vid historienndervisnivgen nästan uteslutande sysselsatt sig med inlärande af årtal, krigshistorier och dylikt borde man för folkets barn skildra folkets allmogens ställniog under de olika tidskiftena, Åskådliggöra odlingens och samhällsskickets fredliga utvecklipg m. m. — Hvad beträffar frågans senare del hågens väckande för allmänna angelägenheter — uttalades önskvärdbeten af att man i folkskolans läsebok finge införd en afdelning, som på ett enkelt, lättfattligt språk framstälde det vigtigaste af Sveriges stats- och kommnnvoalkunskap.
Åtskilliga andra frågor voro äfven un der diskussion, men utrymmet tillåter ej en utförligare redogörelse.
Tjugutvå personer ingingo som ledamöter i Sveriges allmänna folkskollärareförening. Skoll. Snöbohm, som i 24 år varit föreningens ordförande, utsågs till denna befattning äfven för nästa år.

Gotlands Allehanda
Fredagen 3 September 1886
N:r 71.

Publicerat

Märkliga Gutniska ortnamn.

Andra afdelningen.
Namn häntydande på forntida gutniska ätter och på personalnamn, frejdade i saga och sång.
af Alf. T. Snöbohm.

Öfverallt, h varest germaniska stammar bosatte sig, var det jordbesittning, som i forna tider gaf anseende och inflytande inom sambället och jämte fastighet slägtskap, ty slägten stod som en man, när det gälde försvar och ansvar för frände och anförvandt. Derför bodde slägtens medlemmar helst i hvarandras närhet å slägtens gamla jordbesittnig, »Odal», och höllo strängt på att intet deraf fick gå ur slägtens ägo. Åtskilliga märkliga forntida plägseder och lagstadganden, såsom större arfsrätt å mans- än å qvinnosidan, vigarf, bördsrätt, leda sitt ursprung härifrån. Slägtens ägovälde bar ofta namn efter slägten eller efter den odlare, som der först brutit bygd och lemnat den i arf till sin ätt, så vida han ej gifvit den namn efter läget eller efter den gudamakt, under hvars skydd han stält sin med svett och möda förvärfvade gård. Bland ortnamn i länder af urgammal odling förekomma, och ej minst på Gotland, namn, som erinra om forna ätter eller stamfäder för sådana. Dessa namn äro väl värda forskarens upp märksamhet. Vi vilja här anföra åtskilliga sådana ortnamn på Gotland; men förut och för att visa at huru stor betydelse jordbesittniog var i forntiden och hvilka stränga förbindelser slögtskapsbandet medförde, intagas här ett par utdrag ur nyare utländska arbeten, särdeles ett kerörande tvänne, iseder och lagar, säkerligen äfven i ursprung med Gutarne öfverensstämmande germaniska folkgrenar, Anglar och Saxare, samt till jämförelse dermed, Gutalagens 13 kapitel. »Den nordiske nationalitetet- paa» Shetlands og Orkenöerne af Gri\’mur Thomsen. Der er ingen Tvivl om — — — at Orkenöerne og Shetlandsöerne havde en lignende Forfatning som Norge og Island i Oldtiden. Land var den eneste Rigdom, og Besiddelsen at Land den eneste Grundvold for Magt og Värdighed. Jordeierne vare alle frie Mänd og Althivget deres lovgivende Forsamling».1) »Om —-dessa engelska folks (Anglars -och Saxares) skaplynne och lefnadssätt, under det de bodde i detta Forn-England (Slesvig) veta vi föga. Men att döma af de ljusglimtar, vi uppfåvgat från den tid, då eröfringen fört dessa engelsmän till Britanniens kuster (medlet och senare hälften af 5:te århundradet), måste deras politiska och sociala organisation hafva varit densamma som den germanska rasens, till hvilken de hörde. Grundvalen till deras samhälle var den frie jordägaren. Han ensam var på engelska tungomålet känd såsom »mannen» eller »bonden» (churl); och vi hafva tvänne engelska uttryck, som lifligt framställa hans frihet. Han var den »frinackade mannen», hvars långa hår böljade ned öfver en nacke, som aldrig böjt sig under en herre. Han var den »väpnade mannem»; som ensam bar spjut och svärd, ty han ensam ägde denna rätt, som under ett sådant samhällsskick utgjorde den förnämsta hämskon på det laglösa öfvervåldet, rätten till enskild fäjd. Det var hvarje mans enskilda sak att skipa rättvisa; hvarje fri man varsin egen hämnare. Men äfven under de äldsta former af engelskt samhällslif, efter hvilka vi kunna uppleta några spår, finna vi denna rätt till sjelfförsvar modifierad -och inskränkt genom ett växande medvetande af en offentlig: rättvisa, »Blodsvitet», eller penningböter för personlig skada, var det första bemödandet af stammen såsom en helhet att reglera den enskilda hämden.
Den frie mannens lif och den frie mannens lem hade enligt. detta system hvardera sitt lagliga pris. »Öga för öga» hette det i den råa lagen och »lif för lif» eller ock för båda lämplig ekadeersättning. I ett annat: bruk från samma gamla tider se vi ännu ett ytterligare steg, taget till\’ erkännande af brottet såsom begånget icke blott mot individen utan mot samhället i dess helhet. Priset för lif eller lem betalades icke af gerningsmannén till den förorättades slägt eller hus. Sålunda hvilade lag och ordning inom hvarje liten grupp af engelska folket på det blodsband, som förenade dess slägter; hvarje skada ansågs såsom tillfogad af alla, som genom blodsband stodo i förbindelse med gerningsmannen, hvarje brott betraktades: såsom begånget mot alla den\’lidande partens blodsförvandter — — — Det var blodsbandet, som gaf det fornengelska samhället dess både militära och sociala form. Slägtingar kämpade vid hvaraudrås sida i slagtningen, och inom hvarje liten krigargrupp manades hvarje individ af sin plikt mot sitt hus till ära och lydnad. Och likasom de stridde sida vid sida på fältét) så bodde de sida vid: sida på hemmets. grund. Harling bodde med Harling och Billing med Billing ; och hvarje »wick» (bugt) e!ler »ham» (hem) eller »stead» (stad, ställe) eller »tun» (tuna, stad) fick sitt;namn elter de, slägter, som der sambodde. Billingarnes hem eller »ham» blef Billingham och Harlingarnes stad eller »tuu» Harlington.2) Men i sådana nybyggen vidgades blodsbandet till det mera omfattande bundet af jordbesittning. Jordegendom synes hos den germanska rasen allestädes hafva åtföljt full frihet. Den friborneé masnen var strängt taget jordägaren, och utöfvandet af hans fulla rättigheter såsom fri medlem af det samhälle till hvilket han hörde, var oskiljaktigt förbundet med hans jordbesittning. »Den icke jordägande upphörde i alla afseenden att vara fri; om han än icke var någon mans slaf — — — Likasom hvarje invånare inom kolonien var angelägen att bibehålla sin afsöndring och sjelfständighet\’ gent emöt sina medkolonister, så var hvarjs kolonivrädd om sitt oberoende gent emot andra kolonier. Hvarje litet jordbrukssamhälle var omgifvet af sin egen gräns: mark, ett bälte af skog, ödemark eller moras, som skilde det från angränsande byar, ering af allmänningsmark, på hvilken ingen af inbyggarne kunde göra anspråk såsom sin enskilda egendom, men som tjenade till afrättsplats för brottslingar 3) och ansågs såsom: ett specielt tillhåll för elfvor och lyktgubbar. Öm en främling kom genom denna skog eller öfver denna ödemark; bjöd bruket att han skulle blåsa i sitt horn, när han kom,4) ty om han stal sig igenom hemligen, ansågs han för en fiende och hvem som helåt hade rätfatt döda honom.» Gnuta lagens 13:e kapitel, Om Manndråp (af Mandrapi): »Kan så illa åtbära med fiendens (djefvulens) råd, att mann råkar dräpa mann, då skall fly med honom (dråparen) fader och son och broder. Om de-ej till äroj då fly med honom nästa fränder uuder fyratio nätter (dygn) till de kyrkor, som alla män hafva tagit i helgd, detär Fardhem och Tingstäde och. Atlingbo, der skall (hah) hatva frid och säkerhet (»helg ok heli») så i prästgård som kyrkogård. Men sedan det är utgånget (den tiden af 40 fr förfluten), ride då dit, der han vill band (fredskrets) hafva draget och drage (det) kring hemtorp (gårdar) tre och så långt i skogen från de tre torpen, att det möter i (når till) midten från andra hemtorp, som ligga på andra sidan skogen, om ban får lof af dem, som äga ägorna. Ej må band dragas om tiug eller köping och ej om mer än en kyrka, som han då söker till (hör messan läsas om högtidsdagarna),-Hafve sedan fred i sitt band och drage (uppgånge och utmärke) alltid uti den freden, som är näst efter påsk5); men intill dess skyddar honom det band, som han då drog när. nyss begått dråpet. Det kalla män »vatu bandu»y (våda fredskretsen). Det band, som ståndar draget under »at meli> (laga tid att åtala eller anföra klander, ett år), må ingeu »lasta» (klandra) sedan »at meli» är ute (förfluten). Råde mannen (dråparen) sjelf att (antingen) förblifva i sitt band eller fara utrikes till helga män siva synder att böta. Hafve åtta dagars »frest» (anståvdstid) att fara till skepps och fare så i frid pilegrimsfärd sin, och när han kommer åter hafve ock åtta dagars »frest» att fara åter till sitt band i frid. Varder man saker (skyldig till dråp) i den kyrkosocken, som han bor i, då fly han derur och drage band (uppgå fredskrets) annorstädes, der som bor hvarken moder, dotter eller syster (till honom), Aunan kyrka söke han (då), förty ej måga båda (dråparen och blodshämnarep) till samma (kyrka) fara. Tionden före han hälften dit, der ban besöker gudstjenster, men hälften ligge qvar vid den kyrkan, som hans gård hör till.
Varder man saker i samma hemtorp, som han bor i, då fly han genast dädan och drage annorstädes band, om han vill hafva fred, förty ej måga båda bo i samma hemtorp. \’Om ogutiiskr man dräper ogutniskan man, då drage band liksom gutnisk om han bor å egen gård på Gotland. Bjude åt mannen (blodshämnaren) bot om han orkar sedan »at meli» är ut: gånget (år är förlupet) och låte »atmeli» alltid (vara) deremellan och bjude tre gånger under tre år; men den-andre vare tadelfri man (»mandr oskemdr») ändock han tager (erbjaden bot) första gången (den erbjudes). Vill han ej taga första gången och ej andra, tage då tredje, när.tre år äro förflutna. Vill han ej då taga, då, skall (saken) förekomma &å ting för allt folk (»Gutn al ting,» landstinget). Tage ändock om han då vill; vill han ej, råde hela folket (bestämma) boten, och han föråpgnen) vare saklös man, Om den andre (blodshämnvaren) säger »frest» (anståndstid) ej värw liden, men han säger vara liden, som mannsbot bjuder, då hafver han vitsord, som säger vara lidet med de tre mäns intyg, som voro med honom:i gården och bjödo. bot tre gånger under tre år och styrge med tolf mäns ed att alltid var »at meli> emellav. Vill man (=dråparen) ej bjuda bot och alla freste (anstånds-) tiderna äro lidua, då skall land (landstinget) dömma honom fredlös och inom måvads »frest» uttaga mausboten och han vare saker (fälles) till 6 mark silfver åt målsäganden och andra 6 mark åt landet. Sådant fälles ock de till, som ej hålla sig inom sitt band och gälle ingen förbön att ej allt skall uttagas.»
Så långt Gutalagen om maundråp. Enligt 15 kap. i samma lag vär gotländsk manns-bot (böter för dråp af en gotländsk man) tre mark guld för icke gotländsk: man 10 mark silfver och för träl halftemte mark penningar. På 1200-talet, då Gutalagen i dess nuvaraude form uppsattes, svarade penningemarken mot en half mark silfver. , En mark silfver, 16 lod, motsvarar 32 kronor, en mark penningar motsvarade då 16 kronor. Euo mark guld motsvarar minst 8 mark silfver eller 256 kronor. Gotländske mäns mansbot alltså omkring 768 kronor, icke gotländske mäns 160 kronor, trälarnes 72 kronor. Böternawvoto såledesejobetydliga. Ej alltid förmådde väl dråparen och dess slägt utreda böterna med lösöregods eller penningar, stundom måste nog fast egendom tagas dertill. »Kanske finna vi här orsaken till att, innan laga skiftena gjorde ändring deri, somliga hemman hade ägor liggande låugt borta, midt in i andra gårdars ägovälden; dock torde ock ofta dessa afsides liggande ägor genom gifte kommit till gården såsom »mund», bortgift mös arf eller medföljd från dess födelsehem.

1) Liksom på «Gotland Gutn-al-tinget» (alla Gutars ting).
2) Vi hafva fullt motsvariga gutniska ortnamn i Hablingbo, Atlingbo, Bardlingbo mi: fl.
häntydande på att ättlingar af Hagbard, Atle, Bard områdt dessa trakter och gifvit dem namn efter sina slägter.
3) Gotland har på äldre tider haft betydligå skogar; både gutalagen och en stor mängd ortnamn intyga sådant.
4) Gårdsnamnet Skällkorns (Källunge) torde af ett sådant bruk fått sitt namn.
5) Bland de allmänna frederna; som gutalagen i 9:de kap. omtalar, var påskfreden, som borjar 14 dagar efter påsk och räckte i 10 dygn.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 15 Juni 1886
N:r 48.

Publicerat

Första telefonsamtalet

med Klinte har i dag ägt rum. Ljudet framtränger klart och tydligt och på ledningen, tre mil lång, har icke märkts någon susning såsom vid ledningar på längre afsfånd stundom brukar höras. Med centralstationen, belägen i handl. Johanssons bus vid hamnen, äro redan 8 ledningar förbundna nämligen till Klintebys egendom, handlandena Herlitz, Snöbohm, Smitterberg, V. Odin, Aug. Nyberg och Svahn samt urmakare Aug. Nordstedt.
Ledningen lär för allmänt samtal med staden, på hvars centralstation Klinte signaleras under or 115, komma att öppnas i morgon.
Samtidigt torde äfven fortsättningen af ledningen från Klinte till Hemse, hvilken äfvenledes utföres af fabr. P. A. Hellgren, komma att fullbordas.
Härigenom är en god del af grundstommen till ett telefonnät öfver Gotland uppförd. Återstå blott ledningarna till Hoburgen och Fårösund. Sedermera låta nog biledningar till de flesta socknar icke länge vänta på sig.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 Maj 1886
N:r 37.

Publicerat

Ett sorgligt dödsfall

inträffade å Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm i måndags, då medicine kandidaten Herman Snöbohm från Klintehamn afled af blindtarmsinflammation. Snöbohm, född 1860, aflade mogenhetsexamen här i Visby 1879 samt medicine kandidatexamen efter endast fyra års akademiska studier. Med den rikt begåfvade ynglingens bortgång jordades, menskligt att se, löftesrika förhoppningar. Han efterlemnar i djup sorg föräldrar, syskon och många vänner.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 19 Mars 1886
N:r 23.

Publicerat

Dödsfall Johan Herman Snöbohm.

Att vär innerligt älskade son, Medicine-kandidaten Johan Herman Snöbohm, född d. 28 Mars 1860 stilla och fridfullt afsomnade i Stockholm d, 16 Mars kl. 11 f.m.; djupt sörjd och begråten af oss, 5 syskon, morföräldrar, deltagande slägtingar och många vänner, varder endast på detta sätt tillkännagifvet.
Klintehamn d. 19 Mars 1886.
Dora och Reinhold Snöbohm.
Ps. 477 v:na 5 och 8; 489 v. 3.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 19 Mars 1886
N:r 23.

Publicerat

Ångfartygsbolaget Gotland

hade igår ordivarie bolagsstämma, som var besökt af ett 70-tal delägare och leddes af bankdirektör Kolmodin.
Bolagets ekonomiska ställning vid senaste årsskifte tedde sig sålunda:

Reservfonden utgör nu 106,399 kronor, sedan stämman beslutat, att tio tusen kro nor till »Klintehamns» nya ångpanna skulle utgå ur fonden och åtta tusen kronor af årets vinstmedel skulle afsättas till densamma.
— Af vinstmedlen 55,192 kronor utdelades sju krenor lotten till aktieägarne med 38,150 kr. samt reserverades 9,042 kronor för fartygens behof under innevarande år, hvarjämte såsom förut nämts åtta tusen kronor afsattes till reservfonden.
Det gångna året har, yttrar styrelsen i sin berättelse, varit för bolaget ganska ofördelaktigt. Till stor del har detta sin orsak i den högligen minskade spanmåls skeppningen, hvilken under sistlidet år icke uppgått till mera än jämt hälften af den för år 1884, men äfven andra orsaker hafva dertill bidragit, deribland förnämligast torde böra räknas de öfverallt tryckta konjunkturerna, hvilka medfört såväl minskad konsumtion och till följd deraf minskad tillgång på fraktgods, som ock i ej obetydlig mån minskning i passageraretrafiken. Direktionen har gjort hvad den kunnat såväl för att förskaffa bolaget inkomster — såsom genom de gjorda befraktningarne för kronans & ning m. m. — som ock för åstadkommande af besparing i utgifterna, Så t. ex.
har besättningen å hvartdera af ångfartygen »Visby» och »Gotland» under fyra af sommarmånaderna varit minskad med en man, hvarigenom besparats 5 till 600 kronor. Vidare har genom verkställande direktörens underhandlingar i Stockholm priset å den stenkol, som der för »Klintehamns» behof upphandlas, nedsatts. Likaså har det lyckats att så billigt upphandla stenkol från England för de andra tre båtarne (sex laster äro införskrifna), att priset derå för förlidet år stält sig omkring 1,700 kronor billigare, än om kolen skolat, till och med till det för »Klintehamn» betingade priset, i Stockholm uppköpas. Under året har försök gjorts att utbjuda »Tjelvar», utan att detta likväl ledt till något resultat. Under flere föregående år har det äfven vid bolagsstämmorna varit fråga om »Tjelvars» försäljning och vid ordinarie bolagsstämman i Mars månad år 1881, erhöll direktionen bemyndigande att försälja fartyget, derest anbud. erbölles, som at direktionen och delegerade — hvilka senare för detta särskilda fall tillerkändes rösträtt i direktionen — pröfvades antagligt. Då direktionen förestälde sig, att bolaget fortfarande vore villigt att till skä ligt pris, afyttra »Tjelvar», men det hvarken vore lämpligt, att bolaget på förhand bestämde priset, eller en affär af sådan art, derest verkligen ett anbud erhölles, lär tåla det uppskof, som sammankallande af bolagsstämma i och för anbuds pröfning skulle förorsaka, hemstälde styrelsen, att den direktion, som för detta eller kommande år utses, måtte erhålla bemyndigande att, ifall anbud erhålles, hvilket af direktionen och delegerade (som nu mera hafva rösträtt i direktionen, pröfvas antagligt, direktionen i sådant fall skall äga rättighet att försälja ångfartyget »Tjelvar» och derå å bolagets vägnar utfärda köpebref.
Denna hemställan gillades af stämman.
— Styrelsens förslag att »Gotlands» turer på Vestervik och »Klintehamns» på Storugns skulle fortfara äfven detta är bifölls.
— På förslag af granskarne beviljades styrelsen ansvarsfrihet för årets förvaltning.
— Arvodet till verkställande direktören beslöt stämman med 615 röster (af 28 röstande) mot 165 (af 17 röstande) att höja från 750 till 900 kronor. Till öfrige styrelseledamöter, granskare och se kreteraren bestämdes samma arvodesbelopp som förut utgått.— Till styrelseledamöter omvaldes grosshandlare Axel Ekman och konsul Karl Ekman (hvardera med 536 röster af 21 röstande), konsulerna Björkander och R.
Cramér (med hvardera 496 röster af 20 röstande) samt öfverstelöjtnant Ihre\” (486 röster af 20 röstande).
— Till delegerade att i vigtigare fall rådgöra med styrelsen valdes ånyo handlandena G. T. Hägg och Lindgren (hvardera med 342 röster af 12 röstande), landssekreterare Hambræus och handlande K. J. Broander (hvardera 302 röster af 11 röstande) samt handlande Snöbohm (279 röster af 9 röstande).
— Granskare blefvo ånyo handlandena Åckander (344 af 13 röstande), Klingvall (304 af 12) och Kahl!qvist (287 af 10).
— Hr N. J. A. Lagergren framhöll som önskniogsmål för styrelsen att taga under öfvervägande att kupongböcker borde införas vid biljettförsäljpingen äfvensom att konnossement borde bifogas hvarje försändelse, äfven småpaket.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 Mars 1886
N:r 21.

Om Oss Drivs med WordPress