Ett blad ur Gotlands häfder på 1400-talet
af Alf Snöbohm.
Slut fr. nr 104.
1481 den 1 Maj afled konung Kristjan d. 1:ste. Hans son och efterträdare konung Hans ville gerna hafva svenska kronan och trodde sig kunna vinna den, om han vore i stånd att erbjuda svenskarne återfå Gotland. Fördenskull sökte han vinna Ivar på sin sida, men Sten Sture, som ville behålla makten, var lika angelägen om att draga Ivar på sin och Sveriges. Sturen gjorde derför vid midsommartiden 1482 en resa till Gotland för att få tala med den dryge Gotlands höfdingen; men han flek ej komma längre än till Nygårds i Vesterhejde. Strelov berättar derom sålunda:
»Aar 1482 forreiste Herr Steen Sture Personlig til sin Svaager Herr Ifver til Guthiland. Samme tid, Löfverdagen för S. Hans dag, kom hand til Nygaards udi Vesterrede sogen, H. Ifver lod holde strenge Vact, Thi hand iogenlunde vilde tilstede hannem paa Slottet, eller nermere til Vissby att komme.»
Den 21 Juni 1482 utfärdade Sten Sture en handling på Nygårds, hvaruti han förklarar, att han med riksrådets bifall och samtycke förlänar Herr Ivar med Raseborgs slott och län i Finland på hans lifstid och sedan i 10 år derefter till Lanrits Axelssons barn och arfvingar, utan räkenskap, till ersättning för de tjenster Erik och Laurits Axelssöner gjort svenska kronan samt för den omkostnad de nedlagt på Viborg och Olofsborg. Öfverenskommelse träffades att Ivar skulle afträda Sankt Olofs borg och Tavastehus(de vigtigaste gränsfästningarna) samt i stället få Öland och Borgholm. Denna öfverenskommelse höll Ivar icke. Han mottog Öland och Borgholm, men &terlemnade icke do fiaska slotten. Han uppväckte oroligheter i Stockholm i afsigt att få sin måg Arvid Trolle till Bergqvara, slottshöfding på Nyköpiogshus och lagman i Östergötland (son till Birger Trolle, som var på Gotland 1448), till riksföreståndare. Han infann sig ej på riksrådets kallelse, aktade ej stämning inför riksrättten och hindrade ett möte, som var utlyst på hans slott Stegeborg. Då blef ändtligen herr Ivar år 1486 förklarad för rikets fiende. — Sten” Sture och konung Hans öfverenskommo om att stäcka hans högmod och att ingendera skulle hjelpa honom.
En här under Knut Posse belägrade Raseborg, en annan under Knut Eskelsson (Banér) intog Nyköping och Stegeborg, en tredje, anförd af riksföreståndaren sjelf, drog ned till Småland i början af 1487, Kalmar intogs och Sture gick öfver isen till Öland] och belägrade Borgholm, der Ivar och hans maka vistades. Han försvarade sig tappert, så att belägringen blef låvgvarig. Då han såg att borgen i längden ej kunde hålla sig, smög han en mörk natt uti öppen båt förbi de 15 skepp, som höllo hamnen spärrad och kom lyckligt öfver till Gotland, men måste lemna sin fru qvar på Borgholm. Snart sporde herr Ivar att en flotta utrustades i Danmark för att angripa honom på Gotland och nu sjönk hans stolta mod. Han skref till danske konungen och erbjöd sig att lemna Gotland till Danmark, om han återfinge sina indragna förläningar i Danmark. Konung Hans, som fruktade att svenskarne skulle komma honom i förväg och taga Gotland, skyndade att ingå på hans förslag, återlemnade honom hans gods i Danmark samt tog honom i sitt hägn. När Ivars anbud kom, låg danska flottan, som hade konungen ombord, vid Dragör under befäl af Erik Otteson. Den styrde nu till Gotland, dit den kowi Juni 1487, Den 14 Juni öfverlemnade herr Ivar Axelsson ön och slottet och utgaf sitt förpliktelsebref liksom konuogen sitt skyddsbref för Ivar, som nu för alltid lemnade Gotland och drog till Köbenhavn.
Sedan herr Ivar dragit, höll konungen en sammankomst med Gotlands inbyggare. Strelov berättar derom följande:
»Konning Hans lod forsamle alle Landssaaterne (inbyggarne) ofver Guthiland, formanede dennem til Hörighed, Troskab oc Liudighed, lofvede sig dennem igien, en naadig Herre oc Konning, en hver at holde ved Low oc Landsret. Lefvererede H. Jens Holgersson (Ulfstand) Guthiland, Wissby oc Wissborg, med disse ord: Jens Holgerssön dig antvorder Jeg Slot oc Feste, at opkrefue Cronens Rettighed, oc hafve Mact nudi 3 Sager at dömme: Mandslett (dråp), Tjufveri oc Ketteri, at holde god Fred oc Enighed med Landsens Indbygere.
Oluff Hejdebye i Krecklingboe, Landsdommer, dig gifver jeg Mact at dömme i alle andre Sager paa Guthiland: Provsterne at rette och dömme i Hoer Sager, oc det som den Geistlige Ret vedkommer.
Efter att hafva inlagt på Visborg en besättning af 400 man drog konungen från Gotland, som sedan ej fick besök af någon konung på 111 års tid *) och höll till Öland, emedan han lofvat herr Ivar att befria hans fru. Anländ tillöns norra udde skref han till den svenske riksföreståndaren och bad honom komma ut till konungen, hvilket Sturen gjorde, när gisslan lemnats. Nu träffades öfverenskommelse att Öland och Borgholm skulle öfverlemnas till svenske riksföreståndaren, men som besättningen vägrade uppgifva borgen åt någon annan än den, som anförtrott honom i deras vård, måste konung Hans sända bud efter Ivar att komma dit och öfverlemna den. Fru Magdalena for från Öland på danska flottan.
Så slutades Tottarnes välde på Gotland, den mäktigaste slägt, som rådt öfver denna ö. Af de bålde Axslssönerna tyckes Ivar lefvat längst, ty han lär aflidit på 1490talet, men året har jag ej fått uppgift om. Någonstädes har jag funnit uppgifvet, att han slutligen skulle förlorat sina gods i Danmark och dött fattig och föraktad; men om detta är sanningsenligt eller ej vet jag icke. Det säkra är att hans sista öden äro okända. Hans fru, Magdalena Karlsdotter Bonde, uppgitves hafva dött 1495 Bartelsmässodagen på sin gårdsgård vid Söderköping samt blifvit begrafven i Gråmunkeklostrets kyrka (Riddarholmskyrkan) vid S. Fransisci altare, (kanske uti fadrens, konung Karls graf). Som hon vid sin död lär varit enka, så måtte Ivar dött före 1495. Hans ena dotter, Beata Tott, var gift med riddaren, lagmannen och höfvitsmannen Arvid Birgersson Trolle till Bergqvara, en annan hang dotter har hetat Agneta. Om han haft dessa döttrar i sitt förra eller senare gifte vet jag icke.
Strelov berättar, att fru Magdalena, ehuru hon var svensk, dock alltid som en ärlig qvinna rådde sin man, att ej lemna Gotland till någon annan än den, af hvilken han mottagit det, och ej för hennes skull blifva oärlig man.
Ett litet minne af detta förnäma äkta par fins ännu i Visby. Der står, bland andra gamla tempelruiner, en gafvelmur (den vestra) af det forna Sankt Gertruds kapell. Gafvelmuren har en rundbågig ingång med slätt dörrfält, hvarå är afbildadt ett qvinligt helgon. Till höger om bilden föreställas två vapensköldar, lutade mot hvarandra. Den ena visar Tottarnes 4-delade sköldemärke (2 fält röda, 2 fält guld), den andra den gamla vapenfigur, som står i Bondeska och Båtska vapnen: en forntida båt. Dessa sköldemärken äro makarne Ivar Axelsson Totts och Magdalena Karlsdotter Bondes fäderneätters. Anledningen, hvarför de anbragts här, måste varit att detta herrskap låtit reparera och upphjelpa det gamla kapellet, som i deras tid torde va rit mycket förfallet.
Dessa i stenen lätt inristade vapensköldar samt Tottska grafstenen i domkyrkan är numera allt, som erinrar om den fordom så mäktiga ätten, om de bålde Axelssönerna.
*) Kristian den 4:de besökte Gotland 2:ne gånger; första gången 1597, då han anlände till Slite den 25 April, for derifrån den 26 till Visby, der ban dröjde i 2 dagar och reste från landet den 30 till Ösel; andra gången 1624, då han landade den 6 September i Östergarn, for derifrån till Visby, der han stannade till den 10. Den 11 September for han från Slite.
Gotlands Allehanda
Fredagen 31 December 1886
N:r 105.