Ett blad ur Gotlands häfder på 1400-talet
af Alf Snöbohm.
Forts. fr. nr 102.
Olof Axelsson Tott till Wallö, riddare, amiral och slottshöfding på Wisborg, erhöll år 1449 Gotland såsom pant för betydliga län, som han lemnat konung Kristian, kaoske i och för bestridande af kostnaderna för Gotlandståget. Det vär så konungarne den tiden brukade liqvidera sina skulder till mäktige herrar, som voro deras borgenärer. Såsom pantherre var Olof Axelsson, ehuru danska kronans vasall, längt mera oberoende än läntagare eljes voro, ty konungen kunde ej Atertaga paunten inoan skulden till kapital och ränta var till fullo godtgjord och räntan skulle först godtgöras, innan afräkning på kapitalet kunde ske. När läntagaren och pintherren dessutom höll kvektar, fartyg och sjöfolk till konungens och rikets tjenst samt, såsom Olof Axelsson, ofta gjorde härtåg till Sverigo och Finland för att understödja koouogen i kriget mot Karl Kautsson och svenskarne, så växte hans tillgodobafvande mer och mer och desto längre tid åtgick, ionau detsamma kunde blifva gvdtgjordt, och intilldess sådant inträffade, kuade han sitta lugn och ornbbad i besitt ning af sin pant, om han förmådde skydda den mot främmande våld.
Herr Olof Axelsson tyckes värit en birsk ocb allvarsam sjöböfding, derjämte verksam, klok och beräknande, men troget tillgifven kvog och land. Att han ej lät skrämma sig af fruktan för kunglig onåd, visar hans djerfva beteende mot konung Eriks älskarinna.
Hvad haa såsom länsherre på Gotland uträttat i och för öns och dess befolknings bästa, derom finnes ingenting antecknadt; men väl: vet man, att han åter upptog kaperierna och höll kaparefartyg i sjön samt lät nedbryta åtskilliga befästningar, som under de föregkende oroliga tiderua blifvit uppförda här och der på lindet. Brodren Ivar tyckes äfven uppehållit sig på Wis borg, ätminstove 1452, ty Streloy berätta (sid. 215): Aar 1452 lod Herr Ifve Axelssön flytte it Esketrä, som stod pa Bahrebjerg grönt, saa vel om Vinter som om Sommer, kaldis endnu denne Dag Bire Asken, at det skulde sta paa Vissborrig Slot, men er strax efter vissnet. Oc paa samme sted formeentis stor Helligdom at väre, bleff opreist et stort Ege Kors paa Bjerget, til hvilket de gjorde deris Offer, naar deris Faaoer (får) eller Få var bortkommen, oc strax skulle väre kommet dennem tillbende igjen. Der komme aff mange Kirckesogner did oc offrede, somme Pendinge, sofams 5 Marck Uld, somms 1 Lisspund, efter Formusn, hvilcket de solde til Kirekens behoff.*) Äfven en annan af bröderna, Filip, tyckes opphållit sig samt fått sin död här, samma Är som Olof Axelsson, men om dödsåret varit 1454 eller 1464 är tvifvelaktigt, ty Strelov (sid. 215) uppgifver det förra, grafstenen det senare. Strelovs ord äro: »Oluff Axelssön döde 1454, bleff bografven i 8. Hans Kircke, oc siden forflyt till Vor Frue Kircke (domkyrkan). Samme Aar döde hans broder Philippus Axelssön, oc sammesteds begrafven. Aar 1455, efter Herr Olnfs död, fick Herr Ifver Axelsöa hans Broder Landet.» Strelov berättar att Ivar år 1460 begyote tillbygga och befästa Visborg.
Grafstenen i Visby domkyrka visar bilderna af 2:ne riddare i fullt harnesk ?ållande Tottska vapenskölden. Inskriften på latin lyder i öfversättning sålunda:
»År 1464 afsomnade den ädle riddaren Herr Olof, slottets och landers ståthållare.
Samma år. söndagen Exandi, är den ädle riddaren Herr Philip dödad, bed för dem!» Antingen har Strelov misstagit sig på ett tiotal eller har grafstenen fått ett (tiotal) för mycket. Om Filip Totts mord eller dödande (grafskriften har »interfectus est») har jag ingen underrättelse fått.
Gift har han varit och barn har han efterlemnat, men hustruns och barnens namn bar jag ingenstädes funnit uppgifna.
Olof Axelsson Tott har varit 2 gånger gift, först med Kadrin Jensådotter Falk, sedan med Anna Jonsdotter till Wallöf af danska ätten Pressent. Iagen son har han efterlemnat, så vidt man derom fått underrättelse, men 3:ne döttar, en i förra giftet, Brita, 2:ne i senare: Cecilia och Birgitte. Cecilia blef gift med riddaren Björn Johansson i Wallby. Den äldre Brita blef gift med svenske riddaren och riksrådet Ehrengisle Nilsson (Natt och Dag i längden). Hon blef öfverbevisad om att hafva varit danske konungens spion, skrifvit falska bref och begagnat falska sigill. Hon blef dömd att brännas lefvande, men slapp för sina mäktiga fränders förböner. 1474 var hon enka och lefde ännu 1494.
Ifvar Axelsson Tott till Barlef, riddare, blef efter brodern Olof slottsherre på Wisborg, Länshöfding och Pantherre öfver Gotland. Han lär mycket tillbygt på Wisborg och så befästat det, att det ansågs ointagligt. Såsom förmyndare för sin aflidne broders, Filips, barn kom han och hela den mäktiga Tottska slägten att på en gång bryta med Danmarks konung och det- svenska Uniopspartiet samt gå öfver till den för andra gången afsatte Karl Koutsson och svenska fosterlandspartiet, hvilket gaf detta parti öfvertaget. Anledningen till brytoingen berättar Strelov sälunda: »Aar 1453 til Kjöbenbaffo, ofververende meenige Rigens Raad, wii Dannemark er föresatt (föreslaget) aff Kong Christiern, hvorledis af Chronens Leen (län) störste delen, vor pandsat bort for en ringe summe Penoge, saa, at Kongen fast intet hafde at före sin statt aff, eller at forsvare Riget med. Oc beregnit fantis, mavge at hafve bafft Pantet fra Chronen saa lenge, at de hafde bekommet tre eller tire sinde (gårger) deris Pantepenge. Hvorfore, eter den Goitslig (andliga) Ret bleff dömt aff Rigens Raad, at paa det, deris sjel icke skulde lide nöd, som hafver haft samme Oppeborsel (upp: börd) oc Rente, som nbilligt ver, da skulle hvileke Lenn i saa maade vaare bortpantede, at de allere de hafde oppebaarit meere end deris Hofvitstoel (hufvudstol, kapital), der aff, Koning Christiern strax frie bjelmfalde under Chronen. Afdenne Dom nogle Aar efter, miste Herr Philippus Axelssöns Börn Skielsör och ’Tranekierr, bvoraff kom stor ulycke, Thi de Axelssöner, som paa de tider vare mectige her i Riget, toge sig Sagen an. Herr Aage Axslssön, som hafde Warbjerrig i Pant, opskreff Konning Christjern Huldskab oc Mandskab, oc drog til Sverrig.»
*) Säkerligen har här i hedna tiden varit ett offerställe. Vissa träd, och isynnerhet Asken, ansågos under hedendomen för heliga och vördnaden för dem fortfor långt in i kristna tiden. Ännu på Strelovs tid,li 1600:alets förra hälft, tyckes Baraberget varit ansedt för ett heligt ställe. Uti Strelovs ofvananförda anteckning träffa vi på en urgammal och äkta folksägen, visande forna tiders föreställningssätt.
Gotlands Allehanda
Fredagen 24 December 1886
N:r 103.