Såsom redan förut i denna, tidning meddeliats, har Storsåg Lärbro blifvit skänkt till Kulturhistoriska museet i Bunge, hvars styrelse beslutat mottaga gåfvan och flytta det gamla vattenverket till museiängen, där det kommer att uppföras instundande vår, såvida tillräckliga penningmedel därtill kunna anskaffas.
För att nedbringa kostnaderna till det minsta möjliga anordnades därför förliden måndag en s. k. flyttating, d. v. s. museets vänner härute utförde gratis de nödiga känslorna. Somliga flyttade
bygnadsvirket, andra körde fram sten till grundmurar, pelare och fördämningar och andra forslade fram nyinköpt timmer ur skogarna.
I atingen deltogo ingeniör Fritz Nilsson, handlandena Karl Smitterberg och Pehr Stengård från Fårösund med två par dragare hvardera, Johan Martin Mattise, Karl, Andersson, L. P. Dahlström, Amanda Dahlström och Adolf Olsson från Duckar, Karl Lundgren, Karl Godman och L. Nordström Hägur, Hugo Wilk Stux, Karl Broman och Oskar Stening från Hau i Fleringe, Konrad Bergbom, Orion Ahlqvist och Tyko Lindgren från Rute samt Karl Larsson från Lärbro. Ännu återstår flyttningen af omkring 6 lass bygnadsvirke, hvilket en del intresserade, Hangvars- och Lärbrobor lofvat ombesörja, så att vi nog vid tillfälle få en liten ating till.
I detta samananhang torde kanske böra nämnas, att vid närmast föregående liknande tillfälle gratiskörslor utförts af herrar Pehr Stengård, Edvard Blomgren, Hugo Karlström, Artur Ström, Arvid Häglund, Oskar Blomgren, Lennart Broman, Elis Kellström, Adolf Stuxberg och Edvard Vidgren, alla från Bunge.
För allt detta oegennyttiga värdfulla arbete ber museets styrelse härmed få uttrycka sin tacksamhet, öfvertygad därom, att, när ett gamla intressanta sågverket med sin »gångvagn» o. s. v. kommit på sin plats, enhvar som på ett eller annat sätt bidragit till arbetets fullbordan skall komma att känna sig glad öfver att hafva varit med på ett hörn.
För att åstadkomma en fullgod konservering af Storsåg fordras emellertid inte bara gratis arbeten och god vilja, därtill kräftas som vanligt äfven pengar, rätt mycket pengar. Då de härför disponibla medeln äro alldeles otillräckliga, ser sig undertecknad nödsakad rikta en varm vädjan till alla museets vänner, både kända och okända, fattiga och rika, hvilka möjligen kunna undvara en sedel, att sända den till museets styrelse, som kommer att ombesörja gåfvornas redovisning i Gotlands Allehanda.
Som bekant har museet intet anslag vare sig af stat eller landsting, ingen donation, inga som helst ordinarie inkomster. Allt har tillkommit genom enskild tillfällig offervillighet. Räkenskaperna visa, att under museets korta tillvaro 1908-1912 de kontanta utgifterna utgjort 6,624 kronor. Då man tryggt torde kunna beräkna gratisarbeten och gåfvor till dubbla beloppet, har en värdesättning i kontanter af nordergutarnas lilla friluftsmuseum inte gärna angifvas lägre än 20 tusen kronor. Detta resultat går nog åtskilligt öfver, hvad museets vänner från början vågade beräkna, och det borde väl äfven kunna användes som en borgen för att ofvanstående vädjan till våra gutars offervillighet inte skall vara förgäfves, alldenstund museets framtid och utveckling är helt och hållet beroende på det sätt, hvarpå detsamma kan varda omhuldadt. Här kunde det kanske vara lämpligt citera Heidenstams tänkvärda ord: »Den dag kan gry, då allt ditt guld ej räcker att forma bilden af en svunnen tid.»
Th. Erlandsson.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 februari 1913
N:r 31
