Drunknad gotländska.

I fredags morgse tilldrog sig den olyckshändelsen ombord å ångfartyget Betty, som var på väg till Stockholm med spanmålslast från Ryssland, att kokerskan, Anna Fagerström från Gotland, på detta fartyg efter passerandet af Vaxholm drunknade. Ingen såg eller hörde, huru det tillgick. Hon hade varit uppe kl. mellan 5 och 6 för att laga kaffe och skulle sedan börja att rengöra i hytterna. Hon klagade öfver ett tillfälligt illamånnde. Man tror, att hon ej af våda fallit i sjön, ty fartyget har mycket höga brädgångar, utan förr sjelf sökt döden.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 28 November 1887.
N:r 95.

Gotländing omkommen i Sydmerika.

En för kort tid sedan från La Plata-staterna hemkommen svensk berättar om två i Sydmerika vådligen omkomna svenskar. Den ene var stufveriarbetaren John Berg från Gotland, hvilken i Rosario skulle på en tross begifva sig om bord å den derstädes liggande engelska ångaren Choser, kapten Dropson, hvarvid Berg emellertid af någon anledning råkade att släppa sitt tag, föll i sjön och drunknade. Berg, som var en duktig stufveriarbetare, hade sparat i hop ett litet kapital, hvilket han hade tänkt använda till bosättning, ty han ämnade inom kort gifta sig med en tysk flicka i Montevideo, med hvilken han var förlofvad, då döden så hastigt kom att korsa de menskliga beräkningarna.
Den andre af de omkomne var äfven stufveriarbetare, Axel Valdenström, bosatt i Montevideo. Han var sysselsatt med lossning & en engelsk ångare, Hardel, från Liverpool, och befann sig just nere i det djupa lastrammet, då genom någon händelse en buldansbal råkade från mellandäck störta ned i lastrummet och träffa Valdenström med den olyckliga påföljd, att hans bröstkorg krossades och döden nästan ögonblickligen följde.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 28 November 1887.
N:r 95.

Från landsbygden.

Klinte, 3 Nov.
Den sorgliga händelse, som tilldrog sig under den hårda stormen 24 och 25 sistlidne Oktober med åtskilliga fiskare från Fröjel socken, har djupt uppskakat befolkningen på nämda ort. Särskildt är sorgen och saknaden stor hos efterlefvande föräldrar, makar och barn, hvilka så plötsligt blifvit brröfvade sina bästa jordiska stöd. Den 2 dennes jordades på Fröjels kyrkogård två bland de omkomne, nämligen husbonden vid Gustafs J. M. Stenberg, född i Ejsta, 60 år gammal, efterlemnar maka, svärmor och tre barn, samt husbonden vid Gustafs O. P. Nährström, 47 år gammal, efterlemnar hustru, fader, moder och syster.
Förloppet vid den olyckshändelse, som kräfde dessa offer, kar redan förut i denna tidning blifvit omtaladt. Då detta skrifves, saknas ännu två båtar med inalles 7 man, alla från Fröjel socken. I första båtlaget voro 4 man, nämligen husbonden vid Gustafs, boende på annexens grund, K. J. Ekström född 1851, efterlemnar hustru, fader, moder och 3 barn; Samuel Nyman på Bottarfve grund, husbonde vid Gustafs, född i Väte 1837, efterlemnar hustru, svärfar, och 4 barn; husbonden vid Bossarfve L. N. Gottberg, född i Grötlingbo 1851 efterlemnande hustru, svärfar, svärmor och 3 barn samt husboade-sonen vid Roftvide P. A. Iogmansson, född 1863, efterlemnar fader moder cch 2 syskon.
I andra båtlaget voro 3 man, nämligen busbonden vid Nymans N. J. A. Nymander född 1836, efterlemnar fader, moder och broder; husbonden vid Gustafs O. A. Jacobsson, född 1850, efterlemnar moder och 3 syskon, samt arbetaren på Bottarfve grund J. J. Jacobsson, född 1825, efterlemnar hustru. Alla dessa, som oaktadt ifriga efterspaningar ej försports hafva säkerligen omkommit. De lade utrakt i vester från Fröje\’stranden och satte sina strömminggarn ej synnerligen långt utanför Stora Karlsö, der de befunno sig då stormen öfverraskade dem. Båtarna, som de begagnade, voro nästan nya och för säkerhetens skuld hade de försett sig med både kompass och lanternor. Detta är allt, hvad vi för närvarande veta berätta om denna sorgliga tilldragelse. Flere bland de hädangågnes familjer befinna sig tyvärr i ganska tryckande ekonomiska omständigheter.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 7 November 1887.
N:r 89.

Från landsbygden.

Ejsta, 29 Okt.
Ayrshire-ras.
Af de från Skåne i denna månad hemkomna landtbruks-eleverna hade Björkqvist från Väte med sig trenue qvigkalfvar och en tjurkalf, samt Gottberg från Ejsta en qvigkalf, af nämda ras, alla köpta på Svenstorp för tjugusex kronor och femtio öre stycket, en vecka gamla. Tillsammans med frakten till Visby uppgick hvarje kalf inalles till trettiotvå kronor, hvilket pris nästan motsvarar en Gotlands mjölkko.

Välvilja mot folkskollärare.
Ejsta, Fröjel och Levide skoldistrikt hafva höjt sina folkskollärares pension efter sjuhundra kronor egentlig lön, hvadan dessa skollä rare vid afskedstagandet hvardera hafva att påräkna en årlig pension af fembundratjugufem kr. i stället för den vanliga fyrahundrafemtio kr.

Hemse, 28 Okt.
Ett nytt färgeri
har af fabrikör Sandbeck satts i gång i aflidne färgaren A. J. Utterbergs förra bostad vid Nyby i Alfva.

Stöld.
Vid Gudings i Alfva, då en vid gården anstäld dräng på aftonen (för några dagar sedan) lemnade sitt rum och ingick för aftonspisning, banade en qvick tjuf sig i väg på lätta fötter fram till drängstugan och smög sig in och tillgrep ett å väggen hängande silfverfickur samt en mössa och ur kistan 50 kr. i penningar och undslapp lyckligt. Tillgreppet af uret syntes hafva ångrat tjufven ty följande morgon befans klockan vara lagd å en grindstolpe vid allmänna landsvägen i närheten af gården, mössan hade äfven tjufven hängt upp i ett staket och återficks äfven den af dess ägare. Spaningar pågå efter tjafven.

Sundre, 29 Okt.
Från sjöolyckan
i Sundre förra veckan, då hemmansägaren N. Larsson och dennes son Niklas från Hallbjens omkommo, kan antecknas att flere båtar med besättning under loppet af sistl, måndag voro sysselsatta med sökandes efter de så sorgligt omkomne, men allt utan resultat; Dock påträffades vid tillfället de drunknades garn, som befunno sig i orubbadt tillstånd på sin plats i Refviken, hvadan med säkerhet kan altagas att olyckan timat bittida på morgonen, samt att troligtvis den usla båten gått sönder och således förorsakat de båda männens död.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 31 Oktober 1887.
N:r 87.

De drunknade fiskarena,

hvilka vi i en notis Hafvets arbetare, i fredagsnumret omtalade, hafva naturligtvis samlat deltagandet och intresset kring sig på hela vår ö. Vi hafva från flere håll mottagit underrättelser om olyckshändelsen, och ehuru de i vissa afseenden äro af ungefär samma innehåll, anse vi oss ändå böra meddela våra läsare desamma.
Så skrifves t. ex. från Sundre 27 Okt:
Den våldsamma storm, som alltsedan tisdagen 25 dennes rasat å våra kuster och försatt fiskare och sjöfarande i en ganska svår belägenhet, har äfven åSundrekusten kräft tvänve offer. Om förloppat vid tillfället har för Eder meddelare berättats sålunda:
Under vacker väderlek i måndagsqväll utgingo en del fiskare från åtskilliga fisklägen på vestkusten, på s. k. dreffiske. Flere båtlag ha äfven välbshållna kommit till lands, långt från hus och hem; men ej så med en fiskarebåt, hemma i Fröjel och bemannad med fyra män, hvilka nämda natt befunno sig ett stycke till sjös utanför Karlsön der de hade sina garn ute till fångst. Vinden, som på qvällen var ostlig, öfvergick så småningom till nordlig, alltmer tillväxande i styrka, tills den på tisdagens morgon nått den våldsammaste höjd; dock fingo våra fiskare lyckligt sina garn upphalade i båten, hvarefter resan åt land mot hemmet skulle anträdas. Men ödet hade beslutit annorlunda. I nattens mörker och sjögång, fingo de ej eld på den medhafda lanternan, så att de på kompassen kunde se hvilken riktning de skulle taga, och då vinden gått öfver i annan riktning än hvad de anade vände de sin kurs åt orätt håll samt aflägsnande sig således allt mer från hemmet och den rätta kosan. Vid dagens inbrott sågo de sig nödsakade att länsa för den hårda stormen, och att om möjligt vore uppnå land uågonstädes. Under hela loppet af tisdagen, kämpade de stackars männen mot de vredgade böljorna, genomvåta och utmattade som de voro. Fram emot qvällen nalkades de allt mer åt Hoburgsbugten och LR nu hela sin förmåga för att hinna till land. I närheten af Hoburgs ref fingo de en störtsjö som hvälfde in i båten, dervid åror, en del garn och åtskilligt gick öfver bord. Härmed var det dock icke nog; en af besättningen, en åldrig man, som ej ägde krafter nog att härda ut i kampen för lifvet, afled nu, och en annan, likaledes åldrig, var nära att dela samma öde; öfveransträngd och genomvåt som han var, förmådde han ej röra sig ur stället. Blott de tvänne öfriga, som voro yngre till åren, och ägde större krafter, förmådde ännu att arbeta. Plötsligt stötte båten på grund och de båda männen hoppade i vattodt på bvar sin sida om båten, i hvilken de höllo fast, för att såmedels hindra båten från att kantra, och då nästa svallvåg kom brusande, fördes de jämte båten så nära land att de kunde med förenade krafter få fast båten och uppkomma på landet, Den i båten varande, ytterst medtag: na kamraten, bars nu upp på land, hvarefter de båda begåfvo sig i väg för att anskaffa hjelp. Klockan var då omkring 7 på aftonen. Ledda af skenet från bostaden, inkommo de till landtbrukaren Lars Bonaens vid Digrans, der da genast erhöllo skjuts och hjelp för att vid landningsplatsen afhämta de andra kamraterna, Vid ankomsten dit befans ännu den sjuke vara vid lif, hvarför han skyndsamt lades på vagnen, och så bar det i väg åt Digrans, som låg omkring 10 minuters vägfderifrån; men hunna ett stycke från platsen erforo de till sin stora sorg att äfven denne hade följt sin kamrat och var ett lik. De båda aflidne voro hemmansägare, och omkring 60-årige män. Vid framkomsten till gården, åtojöto de qvarlefvande en öm och omsorgsfull omvårdnad, hvaraf de äfven voro i stort behof, så att de, sedan de fått en välbehöflig hvila, snart åter voro utom all fara. Desse män voro arbetare i sina bästa år. Dagen derpå, eller onsdagen, afgick bud från Burgsvik till Fröjel om händelsen, hvarefter skjutsar ankommo för att hemforsla både de qvarlefvande och de döda. Det låter sig lättare tänkas än beskrifvas, den stora glädje de efterlefvandes anförvandter erforo vid återseendet; men de dödas slägtingar fingo väl ej mindre sorg, då de funno dem stelnade och kalla, som de så gerna velat so i lifvet. På de garn, som ilandfördes, fingo de en fångst af öfver 100 valar. Namnen på båtens besättning är mig obekant.
Å vestkusten har i dagarne ilandflutit, åtskilliga redskap som tyckas tyda på att någon omkommit. Så har t.ex. en lärftspåse hittats, som innehöll ett rågbröd, en träask med strömming och kött, samt en dito, innehållande smör, äfvensom åror, klobbor eller flöten med sank m. m.

Från Ejsta meddelas 29 Okt:
Sistlidne tisdag var en förfärlig dag för gotlandsfiskarena. De hade, ehuru förtrogne med hafvet, lockats ut af det tämligen vackra vädret, nytändningen och det gifvande fisket, icke betänkande faran å det falska elementet denna årstid.
Vid kl. 1/2 38-tiden på morgonen nämde dag uppkom ett iligt väler, förenadt med hagel- och regnbyar. Vinden varierade från N till NNO. Strömminggarnen voro visserligen då dragna, men huru komma i hamn ? Så landade under dagens lopp den ene här, den andre der, men ingen på sin vanliga plats.
Rysligast af allt är hvad som berättas om en båtbesättning från Fröjelstrand. Fyra man voro ombord och landade vid Hoburgen, alla utmattade af köld och öfveransträngning, våta af sjöns ständiga öfverspolning, alla dock ännu vid lif, då land nåddes. Men tvänne af dem, hemmansägaren Jakob Stenberg, Gustafs, 60 år gammal och hemmansägaren Olof Nährström, emellan 40 och 50 år, kunde icke räddas. Deras lif utslocknade snart: den enes till och med förr än man fick konom på skjutsen. De hemtorslades, jämte de lefvande, till sina djupt sörjande familjer i torsdags.
Ännu när detta skrifves saknas sju andra fiskare från Fröjel. Möjligen hafva dessa blifvit upptagna af någon seglare, men detta är ovisst.
Den först nämda båtens besättning hade uppsatt sina näsdukar som nödflaggor, ty en ångare gick i närheten, men dukarne blåste svart i trasor, liksom under färden skett med deras segel. Hoppet om räddning var förloradt.
Fiskare från Ejsta, hvilka likväl ej voro så allmänt ute, landade lyckligt, om ock ej der de önskade. En båtbesättning, som trott sig märka hvad komma skulle, hade på föraatten anländt till Stora Karlsö och åtnjöt välvilja af fyrbetjeningen. Hvila var ej att tänka på: de måste vaka öfver sin båt, som när som hälst kunde dragas utaf de vredgade böljorna.
Lotskuttern, som lär kommit på måndagsqvällen med fyrmästarens enskilda hushållseffekter, hade varit i största lägervall och blifvit ramponerad.
En annan Ejsta-båt landade i Hablingbo vid dets. k. fiskläget Newyork. Långa, starka, oförvägna karlar vadade ut mot de nödstälde, och deras lif voro den gången räddade. Uppkomna till de stranden närmast liggande gårdarne, Halfvards och Petes, blefvo de väl emottagna på gotländingarnes urgamla, gästvänliga sätt och förhulpna till sina hemorter, sedan de hvilat ut.
Men vi ha väl lika sorgliga berättelser att förvänta från ostkusten.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 31 Oktober 1887.
N:r 87.

Från landsbygden.

Sundre, 13 Okt.
Skeppsbrott.
Ryska skonerten (en s.k. »Börding») Nacktigal, kapten Christiansson, kommande från Lybeck till hemorten Riga och barlastad, strandade vid »Sqvalpan» utanför Hamra, eller något norr om Heligholm kl. half 4 e.m. på morgonen 11 Okt. Skonerten hade varit på höjden af Närsholm, men måste till följd af den starka stormen och sönderblåsta segel vända och ligga söder hän i hopp att hinna Hoburg och få tillräckligt vatten, men råkade komma för nära land och törna upp på klipporna och krossades af de häftiga bränningarne. Stormasten kapades och på densamma praktiserade sig besättningen, utgörande fem man med befäl, i land, der de af en i närheten boende person, som först observerade strandningen, emottogos och i hans bostad omhuldades på bästa sätt. Kapten Siggelin på Bargsvik, som efter erhållet bud genast infann sig å strandningsstället, uppgjorde med kapten Christiansson, som sjelf var ägare af fartyget. att emot 25 proc. berga hvad som var möjligt. Sedan en Neptunbolagets agent ankommit och den strandade kaptenen erbjudit kapten Siggelin att köpa fartyg och riggen sådavt det då befans och kepten Siggelin afböjt detta anbud, uppgjordes köp med Neptunbolagets agent som derför erlade 525 kronor, och kapten Siggelin frånträdde då mot ersättning den med fartygets ägare skedda öfverenskommelsen om bergningen. Aumärkas bör, att fartygsskrofvet, som var gammalt och ruttet, krossades och var af ringa värde, och hvad riggen beträffade, så voro endast stagen, ehuru gamla, af nämnvärdt värde; seglen voro alla under stormen gångna eller söndertrasade, utom en stagfock.

Stortorgdagen
å Sandesrum i Grötlingbo sistlidne onsdag var på grund af det ruskiga vädret ej som vanligt talrikt besökt. Men fram på dagen vid mera gynsamt väder ökades marknadsbesökandena.
Tilltörseln af kreatur var ovanligt ringa. För kor betalades-från 40—60 kr., oxar från 60 —100 kr., hästar, hvaraf endast ett mindretal [ refans, från 75—155 kr. Af handlande hade infunnit sig en stor mängd, deraf jernhandlande samt några tyghandlande, som på tillsägelse måste upphöra. Affärerna voro tröga föröfrigt.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 14 Oktober 1887.
N:r 82.

Skogseld

utbröt i torsdags på e. m. i August Jakobssons, Vestris i Tingstäde myrlott af Elinghemsmyr. Nämde Jakobsson hade under föregående dagarne genom annan person låtit verkställa torfbränning å en del för hvete afsedd och omkringdikad jord; denva torfbränning var i ons: dags afslutad, så att någon eld då ej var märkbar. Följande dag, då stark blåst rådde, hade Jakobsson vid middagstiden varit å nämda odling utan att märka någon eld, men knapt hemkommen varseblef han eldrök uti myren. Uppbudadt folk ankom inom kort till myren, då såväl marken som träden på andra sidan diket fattat eld, hvilken på grnnd af blåsten hastigt utbredde sig. Efter ihärdigt arbete lyckades man begränsa elden frampå aftonen. Sedan länsman Smedberg ankommit till platsen och förstärkt manskap anländt,; fortgick släckningen till lördags morgon, då någon eld ej vidare märktes.
Marken, som angreps af elden, utgjorde omkring halftannat tunnland, beläget i närheten af kronoparken derstädes. Elden antages hafva uppkommit derigenom att eldsgnistor från de brända torfboparne af blåsten förts öfver diket och antändt den på andra sidan liggande stora dikesvallen.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 12 September 1887.
N:r 73.

Drunknad.

Vid 12-tiden i måndags natt råkade en hos skeppstufvaren Söderström i Stockhoim anstäld arbetare Kal Oskar Pettersson, kallad Gotlandspelle, falla från Stadsgårdskajen isjön. Efter en stund blef han upptagen och visade ännu svaga tecken till lif, men ansigtet var mycket blodigt. En kort stund derefter, innan fältskär hann anlända till Fiskarbamnenl dit han blifvit förd, hade lifvet flytt.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 19 Augusti 1887.
N:r 66.

Ett olycksfall

med ett kreatur inträffade sistlidan lördag i Hablingbo, då en hemmansägare derstädes var på väg körande efter ett par unga ston med ett löst åkdon i sakta mak. När han kommit endast ett kort stycke på vägen, störtade det sexåriga stoet ned å vägen och förblet liggande samt aflsd nästan ögonblickligen. Djuret förflyttades till en närbelägen hage, der besigtning företogs, som konstaterade att djuret dödt af en inre åkomma. Kreaturst var ej försäkradt, såsom så ofta fallet är bland många djurägare här och hvar å landsbygden.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 19 Augusti 1887.
N:r 66.

Från landsbygden.

Södra Gotland, 9 Augusti.
Rågskörden,
som under det utmärktaste bergningsväder fortgått med stor raskhet, är nu till större delen afslutad på söder. Öfver förväntan har den utfallit, bättre än man vågat hoppas och har vid verkstäld trösknipg i medeltal kunnat beräknas 1 tunna god vara etter hvarje lass (= 60 band) råg.
Beträffande kornet kan sägas att det allaredan på flere ställen står moget och färdigt att falla för skördemannens lie, och jag tror mig med säkerhet kunna säga att kornskörden är delvis börjad här och hvar, likaså hafreskörden, Hvetet, fom i år är ovanligt vackert, tyckes dock på många ställen vara behäftadt med rost som vi säga; många fält äro redan mogna för skörd. Temperaturen under skördetiden har varit ovaulig hög, en tryckande värme har stundom varit rådande som uppgått ända till 32 gr. Cels.

Olycksfall
af kreatur höra — så att säga — nästan till ordaingen för dagen. Tvänne kor afledo helt plötsligt för kort tid sedan hos landtbrukare Gottberg, Långmyra i Hamra, der distriktsveterinären sistl. lördag infann sig för att undersöka om någon smittosam sjukdom här förelåge; men har enligt veterinärens utsago ej någon sådan förefunnits å platsen.
— Vid Tuna gård i Vamlingbo har åter inträffat dödsfall af en stut helt hastigt natten mellan sistl. lördag och söndag, utan någon föregående sjukdom. Såsom vanligt är voro kreaturen icke försäkrade.

En explosion
af egendomlig art ägde rum i en af de sydliga socknarne i länet. Förhållandet var följande: En bondhustru var sysselsatt med insyltning i flaskor af krusbär, hvilka för ändamålet voro starkt upphettade, då helt plötsligt — alldenstund bären betunno sig i jäsningstillstånd — flaskan sprang sönder och hela innehållet burdus i ansigtet på gumman, hvilket illa tilltygades. Hade en ädlare del, t. ex, ögat, träffats vid tillfället af flaskans innehåll, kunde menliga följder för framtiden hafva uppstått.
Åter ha de i söder sig uppehållande

Rådjuren
varit framme och spelat en person ett lustigt spratt. Då en landtman — namnet gör ja ingenting till saken — häromdagen till fots var på väg till sitt hem från ett närgränsande spritvaruförsäljningsställe, fick han helt oförmodadt se något »satans otyg» springa tvärt öfver vägen, framför honom, Att »otyget» i fråga var ett spöke, andeväsen eller underjordisk varelse ansågs af mannen för tvärsäkert. Man hur skulle man kunna gå fram vägen öfver det ställe der »spöket» passerat? Detta var nu vår »hjeltes» fråga till sig sjelf; och råd fick han, ty efter afsjungandet af åtskilliga psalmer och en »brinnande bön» — som inom parentes sagdt förrättades på knä, anträddes resan framåt lyckligt och väl till hemmet. Att sådan vantro och vidskepelse ännu i dessa tider råder är i sanning sorgligt. Rådjuren tyckas trifvas i södret, eftersom de nu uppehållit sig en lång tid, flere veckor härstädes, Må dessa »Gotlands högdjur» blott ej falla för tjufskyttens lod, utan detta utmärkta och nyttiga villebråd blifva fredadt, så skall snart nog en talrik hjord finnnas till stor glädje och stort nöje för många!

Gotlands Allehanda
Fredagen 12 Augusti 1887
N:r 64