Etikett: Olyckshändelse

Innehåller allt om olyckor på Gotland.

Publicerat

Från landsbygden.

Öja, 20 Jan.
Sjöfarten
tyckes ej hafva upphört, fastän det nu är midt i vintern. Dagligen trafikera här förbi 4 till 5 ångbåtar och stundom flere, somliga åt norr, och somliga åt söder, alla med last. Någon seglare har ej varit synlig här utanför sedan Oktober månads slut.

Svårt skadad
blef för någon tid sedan en dräng hos hemmansägaren Vestberg, Siffridei Öja. Nämde dräng var på dagen ute och red, då han råkade att falla af ned å den frusna och med sten beströdda marken, hvarvid han skadade sig så illa i hufvudet och ansigtet att flere större och mindre sår uppkommo. Den skadade måste genast föras till läkare i Hemse.

Med flyttning
af gamla stenvaster, ha Hamraborna i år fullt upp att göra, till följd af att laga skifte derstädes blef verkstäldt i höstas. Mången sten har derför måst rubbas ur sitt gamla läge och fått föras långt derifrån, för att tjenstgöra på ett annat ställe. Tillföljd af skiftets öfvergång har mången hemmansägare derstädes måst afyttra sin skog till rothuggning, för att sedan använda marken till åker. Auktioner på skog ha derstädes hållits och har priset på den samma varit någorlunda rimligt.

Ungdomen rasar.
Sistlidne nyårsafton hade en äldre man kommit på den tanken att, som det heter, »skjuta ut» det gamla året. Han begaf sig derför sagde afton i väg med sin bössa i handen för att salutera med ett skott här och der. Kommen till ett visst ställe, der han ville hedra de ivnevarande, begaf han sig till ett af fönstren, troligen i den tanken att skottet bättre skulle höras. Puff! small skottet af, och hundratals glasbitar klingade ned på golfvet om hvarandra. Att vår skytt blef förvånad deröfver låter sig lätt tänkas, och troligt är att det blef sista gången som han ville »skjuta ut» det gamla året.

Mejeriet
på Burgsvik ha nu kommit i gång och en del hemmansägare äro delägare i företaget, för att lättare kunna få afyttra sin mjölk för hvarje dag i veckan.

Säker hand och säkert öga
har en skytt här på söder. Han bar under förliden helg — enligt hvad eder meddelare blifvit berättadt — nedlagt ej mindre än 58 harar.

Gotlands Allehanda
Måndagen 23 Januari 1888
N:r 7

Publicerat

Från landsbygden.

Näs, 19 Jan.
Barnfest
hölls härstädes i söndags hoz hemmansägaren O. Mattsson, Rangsarfve. Bibelförklaring, sång och spel omvexlade. Den som erlade 25 öre erhöll en kopp té. Festen var anordnad af de s. k. frikyrklige.

Tvänne drängar
kommo häromdagen i gräl med hvarandra, hvarvid den ene tilldelade den andre en dugtig örfil. Saken bar nu uppgjorts i godo, och den som utdelat rappen fick betala 5 kronor.

Under ett vedlass
i sex dagar låg för kort tid sedan att får härstädes, En person som afvältrade ett veddlass såg icke att ett får var i närheten och kom under lasset. Efter sagda tid kom man händelsevis att röra på veden och faun då fåret ännu vid lif, men det kunde icke stå. Iaom några dagar var det friskt igen.

Sockenmagasinets omreglering
var det frågan om på senaste kommunalstämma härstädes. Som blott hemmansägare haft del i detsamma var meningen den, att detju skulle inrättas efter fyrk. En komité blef tillsatt att utreda frågan.

Våra skogar
börja allt mer och mer att glesna. Det är ledsamt för hvarje skogsvän att se, huru det ena skogstycket efter detandra faller för yxan. Det vore i sanning önskvärdt, om man ville spara skogen litet bättre, än hvad man verkligen gör.

Burs, 17 Jan.
Härvarande sångförening
hade för någon tid sedan en liten fest, hvarvid till föreningens ledare skolläraren hr O. N, Lindgren öfverlemuades såsom gåfva en gungstol. Gåfvan öfverbringades å föreningens vägnar af hr Otto Fagerberg på Dahla, som dervid i lämpliga ordalag tolkade sångens betyde\’se, samt att gåfvan lemnades såsom en liten erkänsla för den tid och de krafter herr Liodgroa upp offrat för ungnomens sanna nytta och nöje.

Gotlands Allehanda
Fredagen 20 Januari 1888
N:r 6

Publicerat

Ohyggligt dödssätt.

I förgår infördes till härvarande lasarett 31-årige arbetaren Fredrik Pettersson från Fröjel, hvilken, under körsel med en skrinda oförsigtigt hoppat ur densamma med den olyckliga påföljd att en af stegpinnarne bakifrån trängde. in i underlifvet, som alldeles genomborrades. Han var sanslös, då han inkom till lasarettet och dog i går natt utan att hafva återfått medvetandet.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 5 Januari 1888
N:r 2

Publicerat

Eldsvåda.

Sistlidne Nyårsafton kl. 3 e m. utbröt eldsvåda i en bygnad å Ansarfve i Tofta, hvilken äges af korgmakaren Eriksson (för tillfället med hustru på fastlandet) och bebodd af Erikssons tvänne döttrar och mågar, fiskaren J. Eklund och målaren Broström, samt Eklunada lilla dotter, hvilken sistnämda var nära att blifva innebränd, emedan elden så fruktansvärdt hastigt s red sig i det med spån täckta trähuset. Männen voro för tillfället borta och hustrurna, den ena hos grannen, den andra å gården, hunno ej rädda det ringaste af sina tillhörigheter; en granne sökte intränga genom ett fönster, men möttes af rök och eld och grep en stol, hvilken var det enda som kunde bergas af samtligas lösegendom.
Huset nedbrann till grunden på 3/4 timmes tid. Hvad som ökar olyckan är att ingen af de brandskadade hade sin lösegendom försäkrad, utan stå blottade på allt, hänvisade till den allmänna barm hertigheten. Bygnaden var försäkrad i Södra Häradets brandstodsförening till ungefär hälften af sitt värde, eller 400 kr.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 5 Januari 1888
N:r 2

Publicerat

En förolyckad storhet

kan man med skäl kalla den i förra veckan å Salvoren strandade engelska ångaren York City. En gång förut har York City varit utsatt för ett olycksöde på våra kuster. Den 23 November syntes utanför Östergarn, såsom vi då i ett bref från lands bygden omtalade, en större obekant ångare signalera mot land, men på grund af storm kunde ingenting göras, utan försvann ångaren efter några timmar. Detta var York City, då på väg från Savannah till Reval med last af 6,000 balar bomull, värda icke mindre än 1,200,000 kronor. Elden dämpades dock lyckligen med ånga, sedan omkring 500 balar förstörts, hvarpå ångaren fortsatte resan.
Och nu, på återresan från Raval med en last af omkring 30,000 tunnor hafre förolyckas den vid samma gotländska kust, fastän längre norrut. Onsdagen 21 dennes afgick York City från Reval. Den hade hårdt och blåsigt väder samt snötjocka, På torsdagen varskoddes en fyr, som man antog vara Norsholms, hvadan man märkte att man kommit ur kursen, som genast ändrades. Efter en stund såg utkiken en prick, och som man trodde denna vara den yttre, som utmärkte Salvorens ref, ansåg man sig hafva kursen klar — och efter några ögonblick rände York City med full fart upp på refvet, 6 fot högt. Pricken var ej den yttersta, utan i stället den tredje i ordningen.
Genast på torsdags eftermiddag i det kalla och stormiga vädret började räddningen af besättningen från Fårö. I 24 timmar arbetade räddningsmanskapet oafbrutet, och blefvo under tiden både genomfrusna och genomvåta, så att de liknade isstoder. Vanliga menniskor skulle ha dött under dylika strapatser. Slutligen lyckades dock arbetet, i det halfva besätt ningep, som inalles utgöres af 26 man, i den egna lifräddningsbåten och den andra hälften i Fårösundsbåten räddades öfver till Poseidon, som låg i närheten. Nu är besättningen inqvarterad i bondgårdarne på Fårön. Bland dem finnes en som är infödd kines och tjenstgör som stewart. Han är gift med en engelska.
York City ligger nu ganska jämt på grundet å grusbotten och antages hafva lidit jämförelsevis ringa skador, ehuru akterskeppet gräft ned sig något i gruset. Neptuobolagets kaptener anse dock, att om de få ett par dagars vackert väder på sig, ångaren skall kunna räddas, hvarefter den troligen kommer att föras till Stockholm för att reparera. Lasten, som tillsammans med ångaren är värd 600,000 kro nor (ångaren ensamt är assurerad för 360,000 kronor) är likväl till tre fjerdedelar förstörd, enär endast det öfre lagret kan användas. Det var tal om att härifrån Visby sända ut fartygen Moya och Svante för att berga lasten, men det förslaget har måst förkastas. I stället har bergniogsarbetet i går börjats af en Neptunbolaget tillhörig och vid Fårö stationerad »börding,» ett afmastadt skepp, som lastar 6000 tunnor.
York City, som mäter 1530 registerton och är 3-däckad, är bygd i West-Hartlepol år 1881, äger 200 hästkrafters maskin och var ursprnogligen afsedd för boskapstransport mellan Boston och London, Nu var den ej fullastad, men när den innehar hel last rymmer den — för att göra en jämförelse — ungefär 12 gånger så mycket som Tjelvar. Den är näst efter Gothembourg City, som för ett par år sedan förolyckades här, den största ångare som strandat på gotländska kusterna.
York City är assurerad i bolaget »Norra Ensgland», hvars agent troligen befinner sig på väg hit. Lasten är delvis försäkrad i Bresslau, i ett bolag, hvars agent är konsul Broander på Ronehamn.
Befälhafvaren på York City är en helt ung man, ej mer än 31 år, och har;pröfvat mången dust med sitt fartyg. I somras räddade han bland annat 240 menniskor från oden i Atlanten upp brunna ångaren City af Montreal. Såväl befälhafvare som besättning qvarblifva tills vidare på Fårö.

Gotlands Allehanda
Fredagen 30 December 1887
N:r 104

Publicerat

Ett starkare eldsken

på södra himlen syntes från åtskilliga högre belägna platser här i vid 12-tiden natten till julaftonen, hvilket lät förmoda att eldsvåda utbrutit någonstädes på den söder om staden belägna landsbygden. Denna förmodan har nu besannats, i det underrättelse ingått, att elden vid denna tid härjat hos kapten Bolin vid Suderbys i Vesterhejde. En statbygnad har nedbrunnit helt och hållet, och de två familjerna, som bodde der stodo icke blott utan tak öfver hufvudet till julen, utan förlorade också nästan allt hvad de ägde.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 27 December 1887
N:r 103

Publicerat

Från landsbygden.

Södra Gotland 20 Dec.
Den ekonomiska kris,
som pu i dessa dåliga tider, från många håll förspörjes, har äfven utsträckt sig till Södra landsbygden. Ofta hör man omtalas att den eller den hemmansägaren »slagit vantarne i bordet» och afträdt sin egendom till sina borgenärers förnöjande, Största delen af dessa affärer afvecklas medels administration, för undvikande af de dryga kostnaderna vid konkurs, — Hvad som dervid blir gäldenärens qvarlåtenskap är ej mycket; nödiga säng och gångkläder jämte 75 kronor antingen i penningar eller bohag, detta är allt hvad han kan kalla för sin tillhörighet, såvida ej tillgångarne öfverstiga skulderna, hvilket förhållande sällav eller aldrig inträffat. — På tal härom kan antecknas, hurusom en landtbrukare i en af socknarne på söder för kort tid sedan lät verkställa bouppteckning och hvad man kallar öfverlåtelse till sin måg och dotter emot förbehåll af lifstidsundantag, De unga skulle naturligtvis ansvara för alla skulder, hvilka vid förrättningen på hemmansägarens uppgift bletvo antecknade. Men denne hade »uppgjort räkningen utan värden» ty några dagar efteråt kom länsmannen och verkstälde ntmätning, för gäldandet af en skuld som troligtvis blifvit »glömd» iuppteckningen, och flere dylika troddes det vara. Följden häraf blef att mågen frånsade sig »egendomsgåfvan» och alla borgenärer blefvo sammankallade, dervid dessa finge öfvertaga hela boet och gården. Så tillgår det tyvärr ofta på landsbygden, och skulden härför tillskrifver man vanligtvis de »dåliga tiderna».

Olyckshändelse.
Till vederbörande pastorsembete i Vamlingbo har i dagarne ingått underrättelse, att sjömannen Viktor Nilsson, som till landtbrukare N. L. Olsson vid Nora — som var anstäld ombord å ett svenskt fartyg, hvars namn är mig obekant, aflidit under följande omständigheter: skeppet, som å ön S:t Thomas i Vestindien hade lossat sin last, bestående af trävaror och kol, skulle efteråt rengöras och sköljas i rummet förr än det ånyo kunde intaga den nya lasten. Härvid blef Nilsson af en vattenpyts på något vis skadad i hufvudet, hvarför han begaf sig till skeppets ksjuta, der kaptenen på bästa vis förband de erhållna skadorna. Kort derefter gick Nilsson åter upp på däck dervid han plötsligt störtade genom den öppna luckan ned i rammet, omkr. 19 fots höjd, samt skadade sig så illa att han genast förlorade medvetandet. Detta skedde vid pass kl. 8 e.m. och klockan 1 på natten var den hurtige yngliogen ett lik. Den aflidne var omkring 21 år gammal och reste från hemmet sistl, vår för att taga hyra och utveckla sig i sjömansyrket.

Gotlands Allehanda
Fredagen 23 December 1887
N:r 102

Publicerat

Dödsfall Niklas Viktor Herman Nilsson

Att vår älskade son Niklas Viktor Herman Nilsson, austäld som matros å skeppat John Bergman, genom en olyckshändelse afled å nämda fartyg i S:t Thomas, Westindien, den 13 sist). Oktober, i en ålder af 19 år, 6 månader, 18 dagar; innerligen sörjd och saknad af oss, syster, broder, farmoder samt öfriga sligtiugar och många vänner, hafva vi härmed den sorgliga pligten tillkännagifva.
Vamlingbo & Nora 12 Dec. 1887.
Margareta Olsson. N. L. Olsson.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 December 1887
N:r 101

Publicerat

Från landsbygden.

Östra Gotland, 29 Nov.
Eldsvåda.
Vid tiotiden på f.m, idag utbröt eld i ett å öfre våningen beläget rum i Kräklingbo prertgård, hvilket tillkäunagafs med kyrkans klocka, hvarigenom mycket folk och de ändamålslösa handsprutorna kommo tillstädes. Med den på stället rikliga tillgången på vatten, jämte det modiga och raska släckningsarbetet — hvarvid ett par personer särskildt utmärkte sig — och oaktadt de alltför bristfälliga brandredskapen — på stället fans ingen sådan utom en stege — blef man efter en timme herre öfver elden, hvilken tros ha ledt sig från eldstaden i några vedbitar der bredvid och sedan genom en tapetbeklädd trävägg till loftet. Rummet och deri befintliga möbler, kläder och mycket böcker vardt eldens rof. Förlusten är ganska känbar, alldenstund lösegendomen icke var försäkrad.

Laga skiftet,
som här pågått i flere år i 2:a skifteslaget — — sydvestra delen af socknen — skall nu 11 December nå sitt efterlängtade slut. Det höres som de allra flesta af delägarne finna sig (i sitt öde) balåtne. Tillträdet skall ske nästa höst af de nya skiftena.

Mejeriet i Östergarn
tog sin början 21 dennes. Mjölkproduktionen ökas med hvarje dag. En och hvar af delägarne är, hvad det höres, högst belåten med det nya företaget, hvilket allt i allo är prisvärdt och ett godt föredöme, som visar att det gamla ordspråket håller stång: »enighet ger styrka.»
I Kräklingbo åter har icke något mejeri kommit till stånd, oaktadt vår patriotiske landshöfding med agronomen Kihlberg förlidne sommar var här och höll möte om ett sådant. Några och 40 aktier tecknades väl inom Kräklingbo, men dermed punkt. Ordspråket »brändt baron skyr elden har säkerligen i detta ämne sin falla tillämpning, ity att här för några år sedan var ett på aktier stäldt mejeribolag i verksamhet och gick till att börja med — så länge det ordentlig sköttes förstås — till allas belåtenhet, men gick till sist, i saknad af den kontroll, hvarigenom så många goda inrättningar i våra dagar förfela sitt mål, utför, till icke så liten förlust tör de det drabbade. Se der den antagliga orsaken hvarför vi i dag sakna det nu för tiden nödvändiga — ett mejeri.
Till sist en

Bockduell.
Två hornlösa lambockar, vädurar eller gumsar tillhörande olika ägare, kommo händelsevis att göra bekantskap en afton förliden vecka vid en gård Träske, utan att uppmärksammas af någon. Berserkaraseriet kom så öfver dem, att de samma afton anträffades ligga som elfvor uppå äng, så tysta och liflösa invid hvarandras sida.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 2 December 1887.
N:r 96.

Publicerat

Från landsbygden.

Hemse, 26 Nov.
Eldsvåda
utbröt i onsdags natt vid tretiden på morgonen hos svickare Hagström, (boende på Hulte grund) i en honom tillhörig verkstadsbygnad. Elden varsnades först då verkstaden stod i ljusan låga af nårboende grannar. Då de kommo till stillet, hade elden åfven fattat i boningshuset, som stod endast några fot med sin ena gafvel från verkstadsbygnaden.
Med möda haun också elden, som redan genomtrångt gafvelu in på loftet i boningshuset, slåckas af flere tillskyndande persouer. Verk, staden, som åfven var af trå, brann totalt upp. Ej heller några af de i verkstaden varande verktygen hunno bergas, utan de blefvo lågornas rof; åfven en del på bestållning fårdiggjorda möbelarbeten blefvo uppbrånda. Huset och en del af verktygen voro försikrade. Hur elden uppkommit kan ej med beståmdhet sågas, men troligen, då eld dagen förut vid fyratiden på eftermiddagen varit uppgjord i verkstadsspiseln har någon gnista sprakat fram och legat dold bland sågspånen och först senare brutit ut til eld. Ägaren hade en half timme före eldens utbrott varit uppe, men då ej varsnat något.

Sundre, 23 Nov.
En gripande jordfästning,
förråttades höromdagen å Sundre kyrkogård, då stoftet, efter den i sina blomstrande ungdomsår vådligen omkomne husbondesonsn Niklas Nilsson från Hallbjens, invigdes åt den sista hvilan och nedsinktes i jordens tysta sköte. På kyrkogården var en ovanlig mångd folk församlade, kanske för att såga ett tyst farvål åt åt den allmånt afhållne ynglingen.
Kyrkoberde Kulliu, som förråttade jordfåstningen höll, efter de vanliga ceremoniernas slut, ett för tillfållet och efter omståndigheterna sårdeles anslående tal, hvaruti han framhöll lifvets ovaraktighet, och huru snart såvål ung som gammal blir skördad af dödsengelns hand, helt hastigt och oförmodadt. Till den i tårar badande, djupt sörjande modren stlde talaren många trösten och uppbyggelsens ord. »Denne son» sade han »som nu nedbåddades i jorden, hade, menskligt sedt, varit en förhoppningsfull yngling, sin moders ålderdomströst; men hvem visste ifall han fått lefva långre, om haus lif blifvit till någon glådje för de sina; kan hånda, hanhånda icke. Detta låg i den allvises beslut förborgadt för oss menniskor; om det ån syntes oss svårt, vore det helt visst till nytta, ty »mina vågar åro icke edra vågar», stiger Herren. Man fick hoppas på ett lyckligare återseende derofvan, der ingen död mer år».
I de nårvaraudes ögon glånste sorgens och saknadens tårar.
Oaktadt ifriga spaningar har man ånnu icke lyckats finna liket efter fadren Nils Larsson.
Såsom en sårskild ömmande omståndighet kan antecknas att denna familj, som så tvårt hemsökts af sorg och olycka, befinner sig i knappå ekonomiska omståndigheter.

En åldrig gumma,
— jag tror Vamlingbo sockens åldsta invånarinna, — har i dessa dagar gått ur denna verlden, nåmligen förre husbondeenkan Kajsa Lona Söderlind vid Rofinds, hvilken — enligt uppgift — uppnått den höga åldern af 94 år.
På tal hörom han anföras att i Sundre lefver ett fattighjon, Anna Kajsa, som snart nog kan fira sitt hundraårs jubelium. Gumman år, i förhållande till sin höga ålder, ovanligt kry och rask.

Egendomligt jagtäfventyr.
Att stena harar till döds hör nog till sållsyntheterna. Detta inträffade dock för kort tid sedan, då en landtman från Vamlingbo, åtföljd af sin hund, befann sig ute på marken i arbete, ty då den senare plötsligt fick upp en »jösse» hvilken iblixtsnabb fart kom kilande förbi bonden, fattade denne en mindre sten, och slungade åt haren med den påföljd att han föll till marken och blef således den lycklige jägarens byte.

Från sjön.
Tre större okände ångare inkommo i dag — antagligtvis för motvind — till ankars å vestkusten utanför Burgsviks hamninlopp.

Hamra, 24 Nov.
Hamra socken,
en bland Gotlands mindre församlingar, har på senaste åren haft många och stora utgifter. För.ett par år sedan uppfördes ett nytt skolhus och anskaffades tidsenlig materiel för undervisningen, så renoverades kyrkan och nu i dagarne har uppsatts i nämda kyrka en orgel — sjuståmmigt labialverk — hvilken högtidligen invigdes söndagen 13 dennes Orgelverket är bygdt af herr Johan Lindgren från Göteborg, född i Linde socken på Gotland.

Fo!kskollärareval
har för eu tid sedan hållits i Eke, der ende sökanden, vikarien på stället, hr Ezström, född i samma församling exhälligt antogs som ordinarie lärare.

Herta salteribolag.
som nyligen upplösts, har sålt sin salteribygnad, som stod vid Herta strand, till styrelsen för Levide mejeribolag, hvilken skall använda bygnaden till mejerilokal.

Brandsynerna
å Södra Gotland hålla nu på att verkställas inom socknarne för innevarande år. Måtte nu vederbörande synesmän äfven efterse, huru pass flitige föreningens deltagare äro att hålla sina skorstenar frie från sot. På de flesta ställen torde sällan eller aldrig sotas, fastän erfarenheten lärt oss, att många för att ej säga de flesta eldsvådor uppkommit genom skorstenseld.

Stararne,
dessa lifliga och sällskapliga fåglar, tyckas i år hafva god lust att stanna qvar hela vintern, ty ännu för en vecka sedan såg man dem i stora flockar slå sig ned i trädens numera nakna kronor och sjunga lika muntert som om våren.

En nykterhetsförening
är bildad inom Öja socken, och har densamma i kyrkoherden derstädes en varm vän och beskyddare, som esomoftast uppträder med uppmuntrande och sakrika föredrag för hämmandet af dryckenskapslasten.

Orgelverket
i Wamligbo kyrka, hvilket är ett af de största och äldsta på gotländska landsbygden, undergår för närvarande reparation och ombygnad af orgelbyggaren herr Johan Lindgren, förut nämd-i brefvet.

Den regniga väderleken
har orsakat att vägar och stigar nu befinna sig i ett tillstånd, som påminner om nyligen tillredt murbruk. Våra skolpligtiga barn härute på landet, helst de fattiga, som sakna täta och bastanta skodon och ytterplagg, hafva derför under denna årstid det ej för angenämt.
Att i »ur och skur» dagligen gående trafikera de samtliga vägarne från och till skolorna är verkligen för barn ett påkostande arbete. Deras skodon och kläder äro alldeles genomvåta, då de komma från skolan, och hinna knappast torka, förrän de följande morgon åter skola påtagas för att ytterligare vätas ned. (Tänk huru luften i skolrummet blir beskaffad då kläder och skodon från ett 50-ja 60-tal barn under dagers lopp i skolrummet få torka på barnkroppen!) Och renligheten sedan? — Somliga barn hafva en half mil ja insändaren känner ett skoldistrikt så vidsträckt, att de fjermast boende barnen hafva tre fjerdingsväg till skolan. När dessa sistnämda barn Komma hem om qvällarne i mörkret, äro de alldeles uttröttade och förmå ej ordentligt lära sina hemlex\’r; och nästa morgon måste dexbege sig i väg långt före dagningen för att i smutsen och slasket arbeta sig fram till bestämd tid. Det fordras i sanning stor lust till skolan för att ej under sådana omständigheten tröttna. Många af oss vuxne torde knappast äga en så seg vilja, som dessa små visa sig besitta.

Ovanlig fruktsam jord.
En person i Rone hade på ett »lopsland» (1/4 tunuland) jord fått några kappar hvete förliden höst, och i eomras skördade han på denna jordbit sex tunnor.

Strömmingsfångsten
har åter de senaste dagarne varit rätt gynnande vid några af våra fisklägen härute.
Vid t. ex. Herta i Burs såldes strömmingen för 28 öre valen.

Ett par storkar
syntes en morgon i förra veckan på södra Gotland. Troligen var besöket härstädes af kort varaktighet, eller hålla de blott här ett par dagars hvila för att sedan, ehuru sent, med all kraft anträda resan till Nilländerna.

Fyrmästarens och fyrvaktarens,
på hvilken klippa eller strand de än må beffona sig, öden tänker jag på både dag och natt, såvida jag är vaken. Sofverjag på skinnsoffan å vindskammaren, drömmer jag om de tåliga och oförskräckta menniskorna, då nämligen stormarne ryta och rycka och kila in under utsprånget på spåntaket, så att väggarna (men icke jag, som tycker om sådan musik) darra af skrämsel.
Vare sig det är på Sandön, der flygsanden far in genom nyckelhålet och lägger sig i drifvor inne i rummet, ifall man inte är ytterst försigtig att väl stoppa till hvarje hål, om ett sådant också icke är större än ögat på en böjtnal (stoppnål som man bytt sig till, t. ex. för ull eller säd), ty gör man inte detta, då får man tro på annat; eller på Fårön derborta något i nordost om Ava gård; (i hvars närhet alen växer vildt, men på den ena partens storgård står en stor väldig ek, åtminstone har hon stått der, — kanske hon nu i tysthet för sudergutar ramlat öfver ända till följd af hög ålder). Men jag borde väl inte vara så långrandig, utan skynda fram till Fåröbåken. Det är tre och tretti vintrar sedan jag en mörk höstqväll vandrade dit i sällskap med en af Ava-karlarne. Under vägen förde han mig upp på en hall (hög), som bar namn efter gården. Slutligen kommo vi fram till båken, den första i sitt slag undertecknad gutason sett i sina dagar, Jag fick stora ögon, när jag såg det stora, vackra ljusskenet derborta i vrån (af viken), långt skildt från kyrka, prestgård och skola, men man vakade här då vi hunnit spiraltrappan uppför och fått se resans mål. I en handvändning kunna vi (tidens kraf är att resa fort), om icke just med hästar och vagn eller ångslup, vara vid Stenkyrke-huk och efter gammalt helsa på fyrmästaren derstädes, han, som i många år slet ondt som hund under tiden å Gotska Sandön, der han, menskligt sedt, icke kunde hafva mycket att roa sig med. Vil sådana kritiska lägen gäller det att vara uppfinningsrik och hafva godt förråd af idé-associationer.
Till sist bär det ändå aftill hemorten, resan får vara lång eller kort: Stora Karlsön, vid hvars båk man några fot från den höga lodräta klippväggen kan eisna eller frukta för att blåsa öfver lotsstyrelsens staket cch plumpsa ner »uti hafvet». Isynnerhet kan det vara farligt för små barn, som älska friheten mer än lifvet och vilja se sig om utför fyrtornet, som står »ytterst på skärets strand, sköljd utaf hafvets svall.» Och det blåser och det brummar och det tjuter derute! Det kan man tänka sig, om ock man ej varit mer än tre alnar från sjöstranden. Och aldrig någon vänlig menniska att få se och tala med på vintertid. Bara sin Gud, sin båk, sin klippa, sitt haf. Bara? Ja, det är tillräckligt tör den, som lärt sig förstå att vara nöjd; och är man inte det, då är det beklagligt.
Jag kan ej förneka att de stackars isolerade menniskorna jämt och samt komma för mig.
Ibland tänker jag: då de stadigt måste vara på sin post och aldrig komma på land, borde vi, fria barn, glädja dem då och då med ett litet besök. Senast tänkte jag så kl.5 på morgonen vid mitt uppstigande då jag såg deras vänliga helsning, de tre blänkarne efter hvarandra lik kornblixt vid horisonten. Da synas öfver trädens toppar endast vid duskig, snöblandad luft. En gång har jag sett det förut. Inte kommer jag för det, och troligen icke många andra heller medan det är vinter , ty den falska Ran fruktar man så mycket i öppen båt. Det är ingalunda såsom att gå till närmaste granne och sjuvga tillsammans med denne, om han har röst, Sehlstedts tilltalande »Fyrtorn»:
»Alltid lika på vakt
vakar du dag och natt
gungar en stolt fregatt
eller en gotlands-jakt;
lika för hög och låg
trotsar du vind och våg.»
Fyrbetjeningen måste kunna förströ sig med ett kärt och hemtrefligt familjelif, läsning, slöjd, fiske, ja brefskrifning till den öfriga lilla verlden. Det sista nöjet blir väl ej så strax besvaradt. Kanske kommer kuttern i regel en gång i månaden med post och förnödenheter. Men när böljorna vyreda som lejon, gå höga som hus, eller det är snötjocka såsom i dag, då får man vänta och vänta och blott lefva på hoppet. Men när han, lotskuttern, då ändtligen kommer, är den lilla farkosten säkerligen välkommen.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 28 November 1887.
N:r 95.

Om Oss Drivs med WordPress