Från landsbygden.

Södra Gotland, 1 Sept.
Rågskörden kan nu sägas vara till största delen undangjord och inbergad på söder. Öfver hufvud taget har rågen vid verkstäld tröskning gifvit väl i måttet, som man plägar säga, från 11/4 till 11/2 tunna pr lass (= 60 band) och det kan ju betraktas som ganska godt resultat. — Rågsådden är äfven till största delen afslutad. På många ställen är rågbrodden redan grön och ser vacker ut. — Hveteskörden har till en del äfven vidtagit, likaså hafreskörden. Det påstås att hvetet här i trakten är tämligen hårdt angripet af hvetemyggan.

Rikt fiskafänge.
I går morgse erhöllo ett par fiskare från Vamlingbo i den s. k. Norevik på 10 stycken garn ej mindre än bortåt tvåhundra valar strömming, som rönte en liflig afsättning, fastän den lär varit af tämligen torr beskaffenhet. Priset var 33 öre för val. Öfriga fiskare som satt sina garn i närhetepv, erhöllo deremot helt litet. På vestkusten har äfven strömmingsfisket varit mycket klent i dessa dagar.

Från sjön.
En ångkorvett passerade i tisdags med kurs sydvart törbi Hoburg. Utanför Sundrekusten saluterades från korvetten med flere skott; af hvad anledning är här obekant.

Farligt misstag.
En landtbrakare råkade härom dagen, då han ur en butelj skulle taga sig en sup bränvin, att taga miste på flaska, och i stället få sig en klunk — ammoniak.
Genom lämplig behandling slapp vår man dock ganska lyckligt från misstagets följder, och är, när detta skrifves, utom någon fara.

Olyckshändelse.
Då en arbetare från en socken på södra trakten för några dagar sedan åkte i en tom foderhäck, dervid fötterna befunno sig i nedhängande ställning emellan fram- och bakbjulen, råkade han få en spetsig träpåle eller stör, tvärt igenom den köttiga delen af ena benet i närheten af läggpipan. Stark blödning uppkom och måste skjutsen genast vända om och i rask fart köra till en i läkekonsten kunnig person, som förband det gapande såret.

En ovanligt stor mängd säl,
har detta är, och särskildt i dessa dagar, gästat vestra sjökusten i och omkring trakten af Grumpevik. Fiskarena i nejden påstå, att dessa hafsdjur, der de i myckenhet uppehålla sig, skrämma bort fisk af de slag som vanligtvis uppehålla sig vid kusterna, såsom gädda, ål och äfven torsk, ja till och med strömming. »Önskligt vore», sade en gammal sjöbuss härom dagen, »att någon Nimrods son ville göra en tripp åt trakten och försöka sin lycka på \’kuten\’».

Gotlands Allehanda
Måndagen 3 September 1888
N:r 71.

Från landsbygden.

Södra Gotland, 4 Augusti.
Årets höståtter, kan nu sägas till större delen vara afslutad på södra delen af Gotland.
I allmänhet har en jämförelsevis god skörd erhållits å den naturliga ängsvallen.
På tal om slåtter kan jag ej underlåta att anteckna några ord om de s. k. »Slåtterölen» eller kanske rättare sagdt slåtterkalasen, som årligen gå af stapel i dessa trakter. Vid en sådan förrättning, är det vanligt att hvar och en bjuder på både ett och annat, och ej minst spritvaror i de hem der sådant nyttjas. Det går ock:å ibland rätt muntert till, när »otendagen», som vanligen består af hvetebröd, smör, kaffe med dopp och bränvia, blifvit vederbörligen inmundigad. Då drages äfven »hank», »bleisträ», jörokänger i, görate mycket annat i samma stil under en half, ja stundom en hel timmes tid. När sedan hela slåtterstyrkan, som på åtskilliga ställen uppgår ända till 30 mar, kommit i sitt »slag», faras »otendag» som et heter, för att betyga tacksamhet för välfägnaden äfvensom för att närgränsande må få höra att välfägnaden varit riklig. Derefter går åter arbetet med fördubblad fart.

»Bättre sent än aldrig» säger ett gammalt ordspråk; ock detsamma tänkte bestämdt också vamlingboborna i måndags, då de på extra kommunalstämma beslöto att ur sockenmaganet uttaga och till vederbörlig befodran aflemna 30 kubikfot råg, för de brandskadade i Suudsvall och Ume, Sedan numera nödbjelpskomiten i Visby afslutat sin verksamhet, trodde många att ej Gotlandsbolagets båtar skulle öfverföra spanmålen fraktfritt; men på derom hos vederbörande gjord förfrågan, lär svaret utfallit tördelaktigt, hvadan sädpartiet i morgon troligen afskickas från Burgsvik med ångtek till Stockholm för vidare beforan.

Olyckshändelse. En bondhustru, som för en liten tid sedan var sysselsatt med forslande af hafstång, (s. k. »släke»,) från stranden, dervid oxar begagnades som dragare, rågade dervid under passerandet utför en backe, få högra armen under hjulet, hvilken mycket illa tilltygades, så att hon för en längre tid är urståndsatt att förrätta något arbete.
En adertonårig bondson, som vid sysselsättningen med en foderhäcks iordningsställande, på något vis helkade, fick dervid ena foten bruten så att han numera måste fortskaffa sig med tillhjelp af kryckor, sedan han återk ommit från lasarettet i Visby, der han sökt läkarehjelp.

På grund af den klena afsättningen för slipsten, som detta år ägt rum, ha åtskilliga skutor redan »lagt upp» och afslutat sjöfarten denna sommar. En och annan, som föregående åren utskeppat sandsten på inrikes orter, har nu gått utrikes för att erhålla bättre afsättning för dennavara.

Gotlands Allehanda
Måndagen 6 Augusti 1888
N:r 63.

Från landsbygden.

Norra Gotland, 30 Juni.
Var försigtig med eld på vägarne. I förra veckan utbröt eld i och omkring en »tun» på den s. k. prestvägen emellan Stenkyrka och Tingstäde. Hade vinden varit annorlunda, kunde skadan hafva blifvit oberäkneligt stor, nu inskränkte den sig blott till förlust af omkring 50 famnar gärdesgård!
Elden antages ha uppkommit genom att någon förbipasserande kastat en brinnande cigarr i diket, der den torra mossan först antändes och sedermera fortplantade elden!

Regn är mera än någonsin af nöden. — Växtligheten har af brist härpå ännu ej tagit fart, och på flere ställen saknas vatten i brunnar.

Vamlingbo, 30 Juni.
En »arbetets man» i detta ords högsta bemärkelse afled härom dagen vid Lingsarfve i denna socken, Mannen, vid sin död 71-årig, var ägare at omkr, 3/16 mtl, som han med tillbjelp af sin syster, hvilken skötte hushållet (båda ogifta) brukat och bearbetat utan någon nämvärd hjelp af andra. Detta är i och för sig sjelft icke så ovanligt; men det utomordentliga i detta fall ligger deruti att mannen sedan en lång tid tillbaka blott med tillbjelp af tvänne käppar kunnat förflytta sig från en plats till en ov När han afmejat gräs t. ex. har han stödt bröstet mot lieskaftet, och på så vis tagit ett hopp framåt för att verkställa arbetet; jag har många gånger sett denne kroppsarbetare sysselsatts med stenvastläggning, hvilket arbete förrättats på knä. I unga år var han begåfvad med en ovanlig fysisk styrka, hvilket i törening med god helsa och en stark vilja tillät honom att arbeta nära nog dygnet om utan att ens unna sig någon hvila.

Snö på marken vid denna tid af året torde väl i våra trakter höra till sällsyntheterna.
Då en landtman för några dagar sedan bortflyttade en agstack, som legat på jorden sedan sistl. vioter, fann han till sin förvåning en rätt ansenlig snödrifva derinunder.

En svår torka, i förening med en tryckande värme, som stundtals uppgått till 30 gr.
Cels., har nu sedan midsommar varit rådandande, till stort men för säd och öfriga växter, som till större delen befunnit sig ijett dvallikt tillstånd, och utan förmåga att utveckla sig. Största behofvet blef dock för tillfället atbjelpt i går morgse, då ett litet uppfriskande och vederqvickande regn föll härstädes, som åtminstone till någon del förmådde skänka svalka åt den torra jorden. Till följd af torkan har till och med en landtman i denna socken afmejat en del råg, som hvitnat, till foder åt kreaturen. Blir ej mera våtväder snart, torde flere få följa exemplet.

Ett par hästar, förspända en jernpinnharf råkade för ett par dagar sedan i sken, dervid körsvennen blef högst illa tilltygad i hufvudet. Hästarne tillhörde en landthandlande i socknen.

Inspektion i härvarande folk- och småskola, ägde rum i förgår af skolinspektören Eyrkoherde R. Uddin i Sanda. Årets nattvardsungdom skall vid biskopsvisitationen 8 Juli i kyrkans kor undergå pröfning af biskopen.

Gotlands Allehanda
Måndagen 2 Juli 1888
N:r 53.

Från landsbygden.

Rone, 24 Maj.
Sjukdomsfall.
Af ett slaganfall träffades konsul Karl Broander andra dag pingst, då han var på tillfälligt besök vid en af sina egendomar i Eke, Han skulle, enligt hvad berättats, just gå uppför en trappa till ett boningshus, då han segnade ned och var och förblef under natten mållös. Läkare eftersändes genast, som tillrådde ho nom qvarstanna på stället ett par dagar. Han är dock nu bättre samt förd till sitt hem och godt hopp fiånes om vederfående.

Vårbruket
kan snart sägas vara afslutadt, Hafre- och kornsådden är på de flesta ställen verkstäld och sättning af potatis pågår på sandjordarne nu som bäst. Stor liflighet och brådska har gjort sig gällande på alla områden för landtmannen nu sedan det tycks vilja blifva sommar på allvar. Ehuru ingen foderbrist just EO ha dock några släpt utsina ungkreatur. Trots värmen ha vedprisen stigit och torr ved är svår att få.

En tacka
har på ett år lammat tvänne gånger, hvilket mycket sällan plägar inträffa. Första gången var i September förra året och andra gången nu i April.

Ystning
pågår nu vid härvarande mejeri med omkring 350 kannor mjölk dagligen.

Rågax
funnos i en åker här 23 dennes.

Stånga 22 Maj.
Eldsvåda.
I fredags vid middagstiden utbröt eldsvåda vid Maldes i Stånga (Lingvallska parten) i en uthuslänga, som nedbrann i grund. Kreaturen räddades med möda, Huru branden uppstått är ännu ej till fullo utrönt, men en 13 års pojke är på goda skäl starkt misstänkt vara den vållande.
Vid i går hållet polisförhör nekade han dock fräckt.
Bygnaderna jämte hästqvarn och tröskverk m. m. voro mycket lågt, en del ej alls försäkrade.

Levide, 18 Maj.
Omenskligt.
En person här i socknen hade häromdagen bedt en sin granne att nedslagta ett honom tillbörigt utmagradt hästkreatur. Men förr än slagten skulle verkställas, skulle slagtsupen inmundigas, hvilken blef något stor, så att både hästens ägare och den s. k. slagtaren blefvo öfverlastade, hvilket hade till följd att slaget af slagtareyxan träffade det arma djuret öfver ögat och hästens ägare öfver händerna. Denne släppte då sitt tag i tömmen och hästen fick tillfälle att rymma ifrån sina tyranner, som funnuo för godt att använda den återstående delen af dagen till en välbehöflig sömn.

Gotlands Allehanda
Fredagen 25 Maj 1888
N:r 42

Från landsbygden.

Fleringe, 21 April, En ovanlig fångst.
Två män skulle häromdagen bege sig till skogen för något hygge, då de varseblefvo ett besynnerligt spår i den nyfallna snön. Ingen af dem begrep egentligen hvad det kunde ba varit, som släpat sig fram der, men så mycket förstodo de, att inte måtte det ha varit något särdeles vanligt djur. Så togo de sig en stunds funderare, läto så sina verktyg ligga och började med en medförd hund som vägvisare springa utefter de konstiga spåren. Efter en duktig språngmarsch anträffades ändtligen det besynnerliga djuret som förorsakat spåren, och befans detta vara en grå sälunge alldeles »renfäld» och mycket vacker. Djuret hade under natten sträfvat fram en hel fjerdingsväg och praktiserat sig genom ej mindre än 3 gärdesgårdar.

Etelhem, 21 April.
I lifsfara
råkade nyligen en person vid Lillrone vattenqvarn i Lye, då han skulle ut och se på det höga vattenståndet, som nu i dessa dagar är rådande, men halkade och föll i vattnet samt bortfördes af strömmen till en i närheten stående qvarn, der han blef uppdragen at tillstädesvarande personer ur det kalla badet, och slapp så undan endast med några skråmor, som han fått i fallet.
I en just icke aogenäm tillvaro är för närvarande en familj här i socknen, ity attvattnet har öfversvämmat i en strax bredvid bygningen gående å; vattnet har stigit så högt att det står i jämnhöjd med golfvet. Men icke nog att ägaren med hustru och barn måste ta sin tillflykt på vinden, utan äfven deras öfriga lefvande varelser, såsom höns, leporider och en — gris, lefva nu der i all sämja, from i en Noaks ark, hoppandes på bättre tider.

Gotlands Allehanda
Måndagen 23 April 1888
N:r 33

Från landsbygden.

Rone, 5 Mars.
Ett oväder,
hvars mako man icke i mannaminne härstädes skådat drog i lördags fram öfver våra kuster.
På morgonen var vinden O. men öfvergick sedermera till NO och på e. m, till full Nord under orkanlik storm och förfärlig snöyra. I hugs, stall, lador, vind ja isjelfva boningsrummen pressades snön in genom de minsta springor af det starka lufttrycket. Vägarne voro ofarbara och omöjliga att hålla öppna. Postbudet från Hemse måste öfver natten qvarstannna på Ronehamn till påföljande söndag. Åkande måste taga in hvar de kunde och man berättar om personer, som kommit vilse, hvilket dock ej är bekräftadt eller närmare kändt då detta skrifves. Rapphönsen kommo in under boningshusen.

Sitt ben afbrutet
fick häromdagen en arbetarehustru, då hon gick alldeles ensam bärande endast en kanna mjölk. På vägen måste hon ligga, tills hennes man ändtligen fick höra hennes rop och måste köra henne hem. Läkare tillkallades och benet blef gipsbehandladt eftersom håda läggpiporna voro afbrutna.

Hafsisen
utanför Ronehamn är icke blott gångbar utan äfven körbar. Dagligen forslas »släke» från holmarne af flere par dragare. Sedan 1881 har isen icke varit sådan.

Rone mejeribolag
hade idag ordinarie bolagsstämma som leddes af handlanden L. Cramér med landtbr. Nils Eneqvist till sekreterare. Styrelsen redogjorde för bolagets ställning 29 sistlidne Februari, hvaraf framgick att bolaget tills dato inköpt 9,263:70 k:r mjölk för kr. 1,654:82 samt afsändt tillsammans 2,308 skålp. smör. Vid mejeriet såldt smör, ekum- och kernmjölk belöpte sig till kr. 465:05, hvilket sammaalagdt med hvad man tror sig erhålla för afsändt smör utgör 2,285:33. Derifrån afgår ofvanstående summa för inköpt mjölk ellar 1,654:82, och några div. audra omkostnader 420;82. I så fall skulle dock uppstå en behållning af något öfver 200 kr. Vid mejeriet hade tillverkats 2,366 skålp. smör hvilket visar att omkr. 3,91 kanna mjölk utgått till hvarje skålp. smör. Härefter föredrogs revisiousberättelsen, som tillstyrkts ansvarsfrihet, hvilket af stämman tacksamt beviljades. Nuvarande styrelse omval des för nästa verksamhetsår 1889. — 100 kr. stälde bolaget till denna styrelses förfogande som ersättning åt verkställande direktören för korrespondens och besvär. Af suppleaaterna omvaldes de förre med undantag af handl. Fagerberg, i hvars ställe utsågs landtbr. Karl Norrby, Bölske, Eke. Revisorer blefvo hrr Nils Eneqvist och nämdeman O. N. Bolin. Styrelsen uppmanade alla aktieägare, som icke fullgjort sina amorteringar för halfva December, Januari och Februari månader att desamma ofördröjligen fullgöra med kr. 1,58 för aktie. Frågan om att bygga svinhus, hvartill ritning genom styrelsens försorg inkommit jämte kostnadsförslag slutande på 400 kr., uppsköts till framtiden. Men deremot lemnade stämman styrelsen i uppdrag att genast så fort ske kan låta uppföra en vedbod och skjul för skjutsar. Sedan åtskilliga mindre vigtiga frågor dryftats afslöts stämman sedan fabrikör A. V. Krokstedt och N. O. Nilsson utsetts justera dagens protokoll. Länsmejeristen G. af Wetterstedt har undersökt mjölken, Se här buru ett af hans undersökningsprof taget 23 Januari tar sig ut.

Som synes äro profven nr 16, 72, 101, 129 de styfvaste.

År 1830
var det påstå de gamle sådan vinter som i år. Mars var ovanlig kall och snörik och April hade starka yrväder så man i Rone kastade snö 16 dagar i denna månad och sista gången 19 April.

Tidig lamning.
Den 16 Januari erhöll en hemmansägare ett unglam, som nu är krytt och raskt.

Wamlingbo, 5 Mars.
En åtgärd, som af de kyrkobesökande emot tagits med särskild tillfredsställelsa, har kyrkoherden i denna socken vidtagit, nämligen

passionspredikningarnes
hållande i skolsalen, Under den nu rådande ganska skarpa kölden, torde detta tillvägagående mana till efterföljd flerstädes.

Snöyran 3 Mars.
All samfärdsel, likaså alla utomhus förefallande göromål måste formligen inställas.
Stormen, som vid middagstiden uppnådde en orkanlik styrka, sopade snön i drifvor af flare famnars höjd å flere ställen, och de landtmän, hvilka det ålåg att hålla landsvägen öppen för dem som af nödvändighet måste färdas, hade en ej afaudsvärd sysselsättning, då de, bokstafligen förvandlades tilllefvande isstoder, måste i det förfärliga ovädret traska öfver åker och äng, för att utstaka 8. k. bivägar, der snön & landsvägen ej till följd af sin myckenhet kunde undanskottas. Fram emot qvällen bedarrade dock vädret något, under det termometern sjönk allt mer och mer, tills den på natten visade 11—12 gr. Cels. under fryspunkten. — Å vestra kusten, från Hoburg och norrut, har ganska mycket is lagt sig å sjön, ända ut till omkring 16—20 famnars djup, öfver 1/2 mil från land.
För den väldiga snömassan och den stränga kölden infann sig i söndags blott en åhörare i Sundre kyrka, och derför vardt ingen gudstjenst förrättad, utan presten måste resa hem med oförrättadt ärende. I Vamlingbo kyrka infunno sig blott tre qvinnor och några män.

Flere ångare,
ha under den sist förflutna veckan synts trafikera Östersjön, de fleste å östra kusten af ön. I onsdags åtta dagar sen, inkom i Stockviken för att kola och proviautera en göteborgsångare, hvilken var lastad med sill och destinerad till Libau. På lördagsmorgonen afgick den åter med lots från Faludden ombord, och då hvarje försök att landsätta lotsen, till följd af påträngande drifis, syntes fruktiöst, måste deune, som var åtföljd af en kamrat, medföljde på färder. Fartygat angjorde sedermera för storm Visby, derifrån de bägge gotlandsmännen fortsatte resan åt hemmet.

Illa skadad
i ena foten blef en arbetare från en närgränsande socken för en liten tid sedan, då yxan slant med den olyckliga påföljd att foten nära nog klöfs midt itu från tårna och till yristen. Genom en skyndsam och omsorgsfull behandling har det gapande såret, som måste sys tillsamman, så småningom läkts, så att mammen numera är utan all fara.

Östergarn, 6 Mars.
Att gifta sig
midt i smällkalla vintern och uti ett så stormande yrväder, som knappast någon »ungdom» bevittnat, syntes häromdagen vara ganska riskabelt. Det fingo tvänne unga tu erfara under sista högtiden. I Alskog, brudgummens hem, skulle brölioppet stånda redan i lördags; men vigselförrättningen skulle försiggå uti härvarande kyrka, ity att bruden var född härstädes. Men »bradgummen dröjde» till följd af det då rådande yrvädret, och anlände först i söndagsaftop, På måndags f.m. vid tiotiden först kunde den högtidliga akten försiggå ehuru icke under gynsamma omständigheter, ty yrvädret tog åter till med sådan styrka, att återfärden till »brudhuset stälde sig enligt mångas omdömen ganska tvifvelaktig. Emellertid så bar det i väg, och hur det gick med »kronan» och hvad »kokarmor» sade, det vet ingen här ännu.

Buttle, 7 Mars.
Messfall
inträffade i söndags i Buttle och Guldrupe på grund af mycket svåra snöhinder. Till Vänge kyrka, der gudstjensten var utlyst till 12 midd. kommo endast ett par personer, hvarför gudstjensten, sedan pastor delgifvit de närvarande dagens text, blef instäld. Man kan icke minnas att messfall här förut inträffat 1:a böndagen.

Burs, 5 Mars.
Snöstormen.
Vid 1-tiden på e. m. hade stormen nått sin höjdpunkt. Saön yrde, så att man ej såg föremål två alnar framför sig. Några olyckor med anledning af stormen ba, då detta skrifves, ej athörts; dock såg det betänkligt ut med tegeltaken. På ett ställe måste man med stänger och rep binda fast taket, som flere gånger var i lyftning. På ett avnat ställe hade taket öfver pumphuset till gårdens bruan af stormen kastats ett långt stycke bort. Posten, som i vanliga fall brukar anlända kl. 1, kom ej förrän kl. 1/26, men gående, ty häst och släde måste lemnas vid stationen.
De gamle säga, att de ej minnas ett så fruktansvärdt yrväder sedan 1849, Äfven kölden har varit ovanligt stark. Så har det natten mellan lördagen och söndagen frusit i de källare och ladugårdar, hvilka förut i vinter rätt bra motstått kölden. Man hade af barometern förusett att något stort oväder skulle komma, ty den visade nära orkan; men äfven en annan ovädersspåman hade på förhand tillkännagifvit ovädret, nämligen

En tupp,
ifråga om hvilken man flere gånger förut iakttagit, att han genom sitt galande tillkännagifvit att oväder vore i annalkande. Nämde tupp gal då om qvällarne vid 9-tilen, hvilken tid i vanliga fall ej hör till hanegället.

Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Mars 1888
N:r 20

Olyckshändelsen i yttre hamnen.

Nio menniskolif spilda.
Första budskapet.

Vi sutto i lugn och ro vid vårt arbete på lördags förmiddagen, då och då helt liknöjdt lyssnando till stormen, som tjöt i knoutarne och med blicken följande snön, som hvirflade i yster dans uppåt den gråa, molniga himlen.
Då ryckes plötsligt dörren upp, en man kommer brådskanle in. Han har rockkragen uppsligen, skägget är nedisadt snön täpper nästan till ögonen.
— Vet ni om olyckshändelsex, som nyss timat derute i yttro hamnen? — frågar han.
— Nej, hvad är det?
— Jo, der ligga redan 9 man i de rasande vågorna, stela och dödar vid det här laget — beättningskarlar från dykarbåtarne — skullo förtöja en af dem — båten vräktes kull — hela besättningen i vattnet. Det hände alldeles nyss, vid 10-tiden. Det är förfärligt; iag kommer just nu derifrån.
Det dröjde ej många ögonblick, förrän vi voro på väg nelt\’ll hamnen. Stormen och snön gjorde det hardt när omöjligt att komma fram. Daute gingo vågorna skyhöga och dånande — det kokade och fräste.
— Är det der?
— Ja.
Folk började sktringa nedåt Melinderska badhuset, vadande i drifvorna, kämnpande mot blåsten. Vi följde. Här turnade sig sjöarne än mera vållsamt, här var larmet nästan bedöfvande, ju läsrgra bort man kom. Några sköggiga gostalter i sjöstöflar och sydvest stodo, spanande utåt bränningarne. Ena skeppsbåt låg till hälften kullstjelpt på stranden.
— Hvilka äro dessa?
Jo, de blefvo räddade, de ha vadat i land, de speja efter de olycklige kamraterna.
— Huru gick det till?
— Ja, det är ej så godt att säga vi voro i sista båten — vi-skulle. hjelpa de andra — en brottsjö slog in — vi lyckades klara oss .— de nio blefvo qvar — två båtar — nej, en -— jo, de ligga ju der båda två — raska, duktiga karlar — de: flyta nog upp längre bort — så vida de ej fastnat i sörjan — låt oss gå söderut . . .
Det var förvirr adt tal, förvirrade Svar. Ingen visste besked, alla hade något nytt att berätta. Hvad vi fiogo veta, det var, att 4 man från Hermes gått ut med en kabel, som dragit ned båten, 2 andra båtar hade skyndat. till dess hjelp, en med 5 man hade kantrat, alla 9 försvunnit i djupet. Men intet redigt svar. Båtarne, de tre hvita skeppsbåtarne, lågo på stranden som stumma vittnen till den fasansfulla olyckan.
Här var nu ingenting att se, inga upplysningar att få. Vi vända åter till sta den, trotsande så godt vi kunna ovädret, hvars våldsamhet tyckes tilltaga.
Folk har kommit i rörelse nere. vid hamnen, några synas med fladdrande kläder skynda utåt den yttre hamnarmen. Här och der stå grupper med allvarliga ansigten. Allt hade kommit så oväntadt. Hur var det möjligt att detta kunnat ske nästan midt inne i hamnen? Det är oförklarligt för hvar och en som ej känner terrängen och vet hvad en nordostlig storm vill säga. All möjlig hjelp hadelemnats. Intet mera hade kunnat göras. Man blic: kar utåt hafvet. Det har intet förbarmande.

Arma qvinna!
Derborta bland drifvorna midt framför gamla mekaniska verkstaden står en grupp af karlar och qvinnor. Något ovanligt är der på färde. Då och då tränger ett undertryckt rop till våra öron: Vi gå närmare. Se, midt i gruppen står en ung qvinna. Hon har endast en scbal knuten kring hufvudet, håret fladdrar för vinden.
Hon gråter, men tårarna stelna till is, hon vrider händerna i förtviflan. Man håller henne fast. Hon vill slita sig lös.
— Nej, låt mig gål skriker hon, och ögonen blicka förtvifladt på de kringstående.
Säg mig, om han är räddad! Jaså, är han verkligen död! Hvarför skall jag då längre lefva! Nej, släpp mig, säger jag!
Jag vill ditut! Ni ha ej rättighet att hindra mig! Han är min man. Jag vill!
En maka, som förlorat sitt stöd!
Hon gör våldsamisa ansträngningar för att befria sig från vänligt hårda händer, Modern, en grånad qvinna, söker trösta henne, ber henne, besvär hennel-Brodern, nästan en pilt, håller henne fast under tårade rop af: Nej du, får inte gå, du får inte gå.
Men hon är stark, hon sliter:sig lös, och ilar utåt hamnarmen: Återfaättåges hon och föres bort med våld. Klagoropen ljuda så ängsligt förtviflidt genom:stormen.
— Han är borta! Han är bortal:
Arma qvinna!

Två lik.
Alltjämt går folk sökande utefter stranden. Stormen fortfar, klockan blir bortåt 2. Se der! Der bäras tvänne kroppar i land af vågorna. Doe. fattas af seniga; påpassliga händer, dragas upp påstranden. De äro stela som is. Ögonen ligga slutna. Ansigtet är uppsväldt och blåsprängdt.
Bloden lefrad, skägget endast långa klara, genomskinligt röda istappar. Händerna krampaktigt slutna, hufvudet söndörslaget. Det är två präktiga sjönän. Deras namn äro Tareson och Korell.

I bårhuset.
Det är i det gamla polisvaktkontoret. Det är söndagsmiddag. En skara sysslolöst folk står derutanför. Derinne.ligga de funna liken. Ännu ett har kastats upp på morgonen. Engström hette denne, i lifstiden, gotländing.
Nu ligga de, höljda af hvita lakan i sina trånga kistor. De blodsprängda hufvudena äro bakåtlutade, skägg och hår hoptofvade: Kläderna hafva sprättats af dem. Kropparne äro utan en skråma, bleka med svällande blå ådror. Engström, det var nästan en jätte. Kistan räcker ej till för honom. Han ligger med fötterna utom densamma.
Folket går stilla omkring derinne. Det är alltid tyst, der döden herskar. Man känner sig så underlig till mods. I dag röd, i morgon död!
Månne de skola samlas flere här? Skall hafvet gifva igen hela sitt rof.

Huru har olyckshändelsen tillgått ?
Under den första förvirringen var det omöjligt att samla några tillförlitliga underrättelser om, huru det egentligen tillgått vid olyckshändelsen. Hvarje ny person man träffade hade en ny tydning åt tilldragelsen. Nu, då sinnena något lugnats då man hunnit sansa sig efter häpnaden och förskräckelsen, föreligga följande som vi tro — fullt tillförlitliga underrättelser.

Hermes\’ kapten berättar:
Det var i lördags kl. 10 förmiddagen då förste styrman G. Blombergsson varskoddemig, att babords för-virerope sprungit. Jag gick då upp på däck för att se efter, om sjön gick mycket svår. Vinaden blåste visserligen häftigt från nordost, men då jag såg, att sjön ej erbjöd någon fara, gaf jag befallning att man skulle sätta ut en ny förtöjning till yttersta moringen, der Poseidon redan var förtöjd. För att det skulle gå lättare sköts trossen i båten, som skulle användas, medan den ännu låg i däfvertarne. Styrmannen gaf nu befallning åt andre dykaren P. A. Johansson, timmermannen Timofejus, matrosen Gustaf Korell och arbetaren Rudolf Mårbeck, hvilken för tillfället tjenstgjorde ombord i stället för en permitterad karl, att verkställa för töjningen. Båten svängde nu ned en 3—4 famnar till Poseidons virerope, långs hvilken de sedan skulle hala sig ut-till moringen. Meningen var att de skulle. väntat, tills vireropen blifvit släckt, men de halade ut genast, linan sträcktes plötsligt och tryckte ned båtep, som tog in vatten. Förskräckta skyndade karlarne akter öfver, båteu kom i marvatten. Timofejus och andre dykaren blefvo qvar i densamma, medan de andra, som kommit ut i sjön, fingo fatt i hvar sin åra, på hvilka de började drifva utåt.
Genast detta varseblefs från Hermes, gjordes en annan båt klar för att skynda till de nödstäldes hjelp. Den bemannades med 5 karlar och styrmannen. Äfven från Poseidon hade båt firats och som den hade god vind på grund af ångarens läge hann den före Hermes\’ båt och passerade vireropen, hvarvid Timofejus och dykaren hoppade ombord och de två andra bergades. En lodlina hade förut tillkastats de nödstälde och från piren laugades ut bojar, men aggan förde bort dem. Under tiden hade läkare efterskickats för att vara till hands, när de fyra komme ombord.
Men när dessa bergades, hade Poseidons båt förlorat 2 af sina 4 åror, hvadan dess besättning ej förmådde stäfva mot sjön. Man skrek då öfver till Hermes\’ båt och begärde bogsering, ja, en af karlarne, en dykare -Bark, stod redan med en fånglina färdig att kasta. Men Hermes\’ båt drefs oemotståndligt mot land, det var ej att tänka på att kunna hjelpa, endast att försöka stäfva mot sjön. I detsamma kommer en våg, vräker ikull Poseidons båt med de 9; de försvinna i bränningarne och synas ej mera. Endast Bark håller sig ett ögonblick uppe. Så försvinner äfven han, Den tredje båten hade under tiden nått närmare stranden och då den kommit tillräckligt nära, hoppade dess besättning i sjön och vadade i land. Allt hade gått på 20 minuter.

Poseidons kapten berättar:
Jag var sysselsatt i salongen med skrifoiog, då jag vid pass kl. 10,30 f. m. hörde folket springa och ropa på däck. Jag skyndade genast upp och observenade då en båt vattenfyld med 4 man uti (Hermes\’ båt). Förste styrman Rosberg jämte besättning voro sysselsatta akterut, då de upp märksamgjordes af en utaf Belos\’ besättning, att Hermes båt med 4 man låg vat: tenfyld vid en af yttre hamnens bojar. Styrmannen klargjorda genast dykarbåten, hvilken var den fortast tillgängliga Jag kom tids nog upp att se båten väl bemannad med 5 man. Dessa voro dykarne Bark och Tureson, matroserna Ekberg och Johansson jämte dykaren Enagström, hvilken af en oförklarlig tillfällighet kommit öfver från ett närliggande magasin, der had arbetade. Jag försåg äfven båten med tillräckligt af åror och tullar.
Båten rodde: genast till:de nödstälde tillsammans med. Hermos\’ dykarebåt, men Poseidons båt kom först till-de nödstäldes hjelp och upptog dem. Under tiden hade de drifvit ut, så att aggan:från vågbry tarens södra knut hade fått makt med bå: tarne. Vi hade utkastat lifbojar med ändar på från vågbrytaren, hvilket dock. visade sig fruktlöst.. Då båtarne ej förmådde ro upp, höllo de utaf mot stranden. Ett brott kom olyckligtvis och kastade Poseidons båt tvärs och i nästa brott försvann båten, hvaremot Hermes båt med 6 man räddade sig öfver brotten. Rostbesättningen från båtarne” var förut sänd öfver till andra sidan att vara behbjelplig. Vid framkomsten söder om badhuset låg Poseidons båt landdrifven, vattenfyld utan folk.
Folk sändes längst med stränderna att se efter om någon af de förolyckade kunde observeras, man hittade först inemot 2-tiden liken af matroserna Korell fråa Hermes och Tareson från Poseidon. Underolyckshändelsen rådde nordnordost storm. Moringen, till hvilken första båten skulle, ligger högst 50 famnar inåt från yttre hamnarmen.

Hvilka äro de döde?
De så sorgligt omkomne sjömännen af de 15 som gingo ut, voro alltså 9, nämligen:
Från Hermes: andre dykaren P. A. Johansson från Kalmar, gift;
ryske matrosen G. Timofejus från Vindau, ogift;
ryske matrosen Gustaf Korell från Dagö, ogift;
arbetaren Rudolf Måhrbeck född 1864 i Visby, ogift.
Från Poseidon: förste dykaren F. E. Bark, tjenstgörande 2:e styrman, född i Karlskrona 1857, men kyrkoskrifven i Vårdtorp, Kalmar län, gift;
dykaren O. J. Tureson, född och kyrkoskrifven i Karlskrona, 1845, gift;
matrosen Valfrid Ekberg, född och kyrkoskrifven i Visby år 1858, gift;
matrosen H. F. Johansson, född och kyrkoskrifven i Karlskrona 1860, ogift, samt dykaren Fredrik Engström, född å Fårö 1862, men bosatt i Visby, gift;

Alltså fem enkor och många faderlösa, som sörja de så hastigt bortryckta.
Ett par trovärdiga personer påstå sig gång efter annnan ha sett de olyckliges kroppar — åtminstone 5 — då och då slungas fram och tillbaka på vågtopparne.
Man antager att de nio männen i detsamma de drogos ned i djupet, slogos mot den på detta ställe steniga, ej synnerligen djupt liggande-bottnen, så att de genast dogo. Derför talar den omständigheten, att ett par af de återfunna äro illa sönderslagna i hufvudet.
Som något egendomligt må omnämnas, att Engström, hvilken hade permission och var på arbete i ett närliggande magasin endast för ett ögonblick kommit ombord på Poseidon för att hämta litet trippel. Just då sattes räddningsbåten ut, och en käck, hurtig natur, som han var, tvekade han ej ett ögonblick att genast frivilligt skynda till de nödstälde ka mraternas hjelp. Han fick lönen för sitt uppoffrande mod.
Åtta dagar i går, hade Tureson och Bark erhållit ett dödsbud. De hade under skridskokkning i inre hamnen gått ned sig båda två och drogos nästan liflösa upp ur det våta elementet.
Den här gångem skulle de ej slippa undan.
När detta skrifves, har ännu ej någon mer af de förolyckade påträffats trots ifriga spaningar både under gårdagen och i dag.

Gotlands Allehanda
Måndagen 5 Mars 1888
N:r 19

Från landsbygden.

Sundre, 22 Febr.
Afliden åldring.
I den höga åldarn af nära 96 år afled i förra veckan fattighjonet Anna Kajsa i härvarande fattigbus. Öaktadt den höga åldern var hon ända till för kort tid sedan i besittnivg af både kropps- och själsförmögenheter; höll sig städse snygg och renlig och lagade sjelt den mat som blef buren till henne. På sista tiden blef hon dock behäftad med flere krämpor. Enligt hvad eder meddelare har sig bekant, var hon den äldsta innevånarinnan i såväl patoratet, som flera kyrksocknar på södra landsbygden.

Sin stora brandspruta,
har en socken på söder mycket säkert fövarad både för tjufvar och äfven för den som med hastighet vill hafva henne till hands vid förekommande eldsolyckor. Den befinner sig nämligen inom dubbla lås i en uti kyrkan brefintlig s. k. materialbod, och då den skall forslas ut i det fria skola ej mindre än fyra dörrar öppnas, deraf två med lås, Detta ansåg en af kommunens medlemmar vara ett olämpligt förvaringsställe, hvarför han bäromdagen vid stämman föreslagit att en lämpligare plats till sprutans förvarande skulle anskaffas, men det mötte motstånd från de fleste stämmoledamöternas sida, hvilka helt enkelt ansågo den nuvarande platsen ändam ilsenlig och säker och det skulle kosta för mycket att få en annan plats.

Snöfall
med stark storm ha vi nu haft en tid i förening. Vägar och stigar hafva stundom varit ofarbara på långa sträckor, och för snöns undanskottande ba landtmännen mångenstädes flere dagar å rad varit sysselsatta. Till följd häraf ha skogskörslor och dylikt måst inställas på många platser.

Skydda rapphönsen.
Detta är en uppmening som ej för ofta kan upprepas både till jägare och djurvänner. Här ser man dagligen hela flockar af dessa fåglar, vära nog halfdöda af hunger, krafsa i snön å sädesfälten för att erhålla någon föda, om än aldrig så sparsam. Huru man bör gå tillväga för att hjelpa dem härvid, är föruti denna tidning ofta påpekadt och det är ett nöje att omtala hurusom, då hundratals rapphöns sam lat sig å en åker, en barmhertig jägare och landtman der undanskaffat snön å några qvadratfamnars yta, för att förse fåglarna med föda. Skall något göras måste det göras nu.

Egendomlig fångst.
Att fånga kringströfvande kattor på s. k. torskanglar hör nog till ovanligheterna. Detta inträftade dock för kort tid sedan här i trakten, då en fiskare som stält sina anglar, Lvarå betet mångenstädes satt qvar, utanför dörren till boningshuset. En katt fick syn på det rara lockbetet och tog det till lifs; men misse blef grymt bedragen, ty helt plötsligt fastnade en krok i halsen, och så bar det i väg med ett förfärligt jamande. Fiskaren begaf sig ut på jagt efter tjufven som med fiskredskapen i släptåg lopp undan allt hvad han förmådde. Omsidor lyckades det vår man att få fast i djuret och sina anglar; men det värsta återstod dock ännu, ty att klorna voro skarpa för katten då kroken skulle ur svalget det fick fiskaren nogsamt erfara.

Olyckshändelse.
En snickarehustru från Vamlingbo råkade i går stjelpa ut en med kokande vatten fyld panna, med den olyckliga påföljd att fötterna erhöllo högst svåra brännskador. Läkarehjelp måste genast efterskickas till den arma qvinnan, som ett par gånger förut varit utsatt för olyckshändelser.

Ett ofrivilligt bad
fick en landsman härom dagen, som färdades med sitt släklass öfver sjöisen ett stycke, då helt plötsligt isen brast och hästar med åkdon och lass stör:ade i vattnet, som på platsen hade ett djup af 5—6 fot. Bonden var dock nog rådig att genast med sin knit sönderskära seldonen, så att hästarne blefvo befriade från lasset, hvarefter de åter med erhållen hjelp omsider kommo upp på isen.

Gotlands Allehanda
Fredagen 24 Februari 1888
N:r 16

Från landsbygden.

Vamlingbo, 6 Febr.
Förbättrad postgång.
Vamlingbo kommun ingick ifjor till post styrelsen med anhållan att postföring å linien Burgsvik— Vamlingbo tvänne gånger fram och äter hvarje vecka måtte ombesörjas och bekostas af poststyrelsen (förut har postföringen bekostats af kommunen), då kommunen ville ikläda sig kostnaden för postens fortskaffande ytterligare en gång hvarje vecka fram och åter. Poststyrelsen har nu bifallit den gjorda framställningen, som från 1 Mars skall träda i verkställighet, så att vi skulle få post 3 gånger hvarje vecka. Men ej nog härmed: Poststyrelsen har äfven på derom gjord framställning förflyttat Vamlingbo poststation från tredje, till andra klass så att hädanefter postanvisningar till 50 kronors belopp, postförskott o. d. direkt anlända till Vamlingbo och ei såsom nu är fallet qvarstanna i Hemse, tills qvitto från adressaten dit ankommit härifrån, hvilket ju varit ofördelaktigt för många. Härför skall poststyrelsen hafva tack!

Olyckskändelse.
För några dagar sedan råkade en landtbrukare från Sigters i Hafdhem att halka på isen hemma å gården med den olyckliga påföljd att han skadade sig mycket illa i hutvudet.
Af de vid tillfället erhållna skadorna har mannen sedermera aflidit, enligt hvad för eder meddelare berättats.

Burgsviks hamn
är nu helt och hållet isbelagd ända ut till inloppet emellan Näsrefvet och lotsstationen. — Ett större ångskepp, på väg söderut, passerade häromdagen tätt vid östra kusten, under det att samtidigt ett stort isband låg i drift utanför fartyget.

Ovanlig lagsökning.
För en skuld af åtta, säger åtta öre blef en person härute i södret, för kort tid sedan lagsökt af en handelsfirma, Gäldenären, — hvilken sjelf för mig omtalat saken ifråga — får nu lätta sin portmonnä med ett tjugutal kronor i stället för — 8 öre.

Gotlands Allehanda
Måndagen 13 Februari 1888
N:r 13

Från landsbygden.

Rone, 25 Jan.
Mejeribolaget
hade i dag extra bolagsstämma (under kommissarien Enaemans ordförandeskap med komm.
Svallingson till sekreterare) besökt af 35 delägare. Framskaffande af is och sågspån samt något sten åtogo sig delägarne frivilligt. Vidare beslöts uppförardet af svinhus, vedbod m. m., hvilket styrelsen på billigaste vilkor skulle låta verkställa, dock först sedan ritning förelagts ordinarie marsstämman. Det betviflades, huruvida det vore välbetänkt att lägga an på svinafvel, åtminstone ansågs det ej för bulaget förmånligt under nuvarande förhållanden.
Bland öfriga beslut må nämnas, att mjölkleverantör, som icke vore aktieägare, skulle erhålla ett öre mindre för kanna, och att alla som till mejeriet ville sälja sin mjölk skulle vara skyldiga dagligen återtaga skummjölk motsvarande en tredjedel af den lemnade mjölken. Vidare skulle de delägares aktiebref, hvilka icke kontant inbetalt sina aktier, till gemensam säkerhet deponeras i D. B. V:s sparbank i Visby: Styrelsen erhöll i uppdrag att inteckna bolagets fastighet och att använda denna inteckning som säkerhet för ett kassakreditiv i Riksbankens afdelningskontor (stort 2,000 kr.) så att styrelsen må äga nödigt rörelsekapital.
Verkställande direktören lemnade derefter en tablå öfver bolagets ställning 31 Dec, förra året, ur hvilken vi endast vilja anföra, att bygnaden med maskiner och redskap i det skick de nu befunnos icke stodo bolaget högre än till 6,058 kronor.
Mjölkkontraktet undertecknades derefter af samtlige närvarande.

Mejeriet
arbetar med en daglig mjölktillförsel af mellan 150 och 160 kannor. Skummjölken säljas enligt nu fattadt stämmobeslut för 6 öre kannan och tilll leverantörer för 5 öre. Största delen går åt i socknen, men något säljes i Hemse. Smörproduktionen är dagligen mellan 35 och 40 skålp., som exporteras till Eugland. Verkställande direktören meddelade att bref ingått från agenten i Enogland att denne emottagit mejeriets första sändning och att priset torde kunna antagas blifva 75 öre netto skålpundet, hvilket ju måste vara glädjande. I brefvet yttras om varan att den »kan hänföras till 1:sta klass medium smör, och artar sig blifva än bättre». Detta omdöme, måste hedra i första hand mejerskan, under hvars hand och vård det arbetas, och i andra mjölkleverantörerna, som lemnat god vara; men på samma gång sporra till att icke detta omlöme måtte behöfva nedsättas, utan kunna uppehållas och förbättras. Att det för allmänheten ovilkorligen måste vara nyttigt att ett sådant mejeri kom till stånd bevisas blott deraf att under nu gångna Januari månad skall utbetalas för lemnad mjölk omkring 800 kronor och hvem fick en sådan summa förut? Nej, mjölken gick åt hemma i hushållet och kassan var tom.
Det torde icke sakna sitt intresse att nämna de personers namn, som först tagit initiativet och satt sina namn på papper för sakens framgång. Må de nämnas här: Först herr J. Broander, som verkade enskildt men med stor framgång och mer »än de alle». Interimsstyrelse: konsul L. Cramér, konsul Broander, landtbrukarne Rasendahl, P. Pettersson och N. O. Nilsson.
Ordinarie styrelse blef sedan vald och består af följande ledamöter : ordförande kons.
Broander, verkställande direktör handl. G. Cramér, ledamöter : landtbrukarne P. Pettersson Eke, O. Olofsson, Rone och A. Olofsson, Rone.
Dessa handhafva nu bolagets angelägenheter, alla utan någon som helst ersättning.

Burgsvik, 26 Jan.
En bemärkelsedag,
efter gammalt hade vi i går, S:t Paulus, och då skall både föda och foder till folk och kreatur blott vara halfätna, ty eljes räcker det ej till, säga farfar och farmor. Huru den kommande sommaren skall te sig i väderleksväg, skall äfven S:t Paulus upplysa om. I enlighet med sägnen skulle vi således i år få torr försommar och våtväder på eftersommaren, eller i skördetiden, samt äfven ett godt skördeår, naturligtvis under förutsättning att den gamla spådomen håller streck, och detta tvifla de gamle alls icke på, änskönt det merändels ej, i nio fall af tio, slagit in.

Egendomlig önskan uppfyld.
Tvänne flickor från en socken i trakten stodo i ett mycket intimt och förtroligt förhållande till hvarandra: nästan jämnåriga som de voro, hade de så att säga växt upp vid hvarandras sida. Något blodsband förenade dem icke, utan grundade sig den ömsesidiga vävskapon på uppriktig kärlek, För omkring ett år sedan dog den ena af flickorna, och den efterlemnade väninnan sörjde djupt förlusten af henne som hon så innerligt älskade, samt uttalade den önskan att hon inom ett års förlopp ville följa den bortgångna, för att de för evigt åter måtte blifva förenade och alltid få vara i hvarandras närhet. Nu har denna egendomliga önskan gått i fullbordan, ty för några dagar sedan skördades äfven denna omkring tjuguåriga flicka af dödsengelns hand och nedbäddades i jordens tysta sköte.

Olyckshändelse.
Då en arbetarehustru härom dagen skulle gå ut genom dörren till boningsrummet, slog mannen — det påstås i vredesmod — så hårdt igen dörren efter henne, att högra handen, som var emellan dörren och karmen, mycket illa tilltygades, senor och ådror skuros bokstafligen af på yttersidan, så att fara för förblödning uppstod. Lyckligtvis befann sig en person tillstädes som stillade blodet, så att den olyckliga hustrun hann skynda till en i läkekonsten kunnig person som förband det gapaude såret. Att manren- handlat under inflytelse af starka drycker, påstår min sagesman.

Från sjön.
Flere ångare ha under senare tiden synts plöja hafvets blå böljor å både östra och vestra kusterna. — Någon drifis synes ej för närvarande.

Gotlands Allehanda
Måndagen 30 Januari 1888
N:r 9